En dagstidnings ledarredaktion ska inte skriva egna politiska program, utan vaket och närgånget granska de politiska partiernas verksamhet. När nu DN håller på med en serie fempunktsprogram – hittills om Europa, kunskap och jämställdhet – har de bytt roll och blivit politiker i stället för deras granskare. Det hämmar tidningens arbete under den kommande valrörelsen, eftersom de har en egen politisk agenda att lansera och bevaka.
Den senaste fempunktaren, om jämställdhet, är förutsägbart politiskt korrekt, utan undantag, och fegt vag – precis som om den kom från ett politiskt parti.
Korttänkt och vagt
Det handlar om att se individen i stället för könet, vilket är mer queer än feminism men självklart angeläget, att de mänskliga rättigheterna också ska gälla kvinnor, som om någon hade ifrågasatt det, att svenskt bistånd ska väga in jämställdheten, vilket är en angelägen men i vissa sammanhang inhuman strategi, att offentlig verksamhet ska privatiseras för att kvinnor ska få fler arbetsgivaralternativ, eftersom de ofta är anställda offentligt – men det blir snarast att konservera könsroller.
En punkt är märkligt konservativ. Den gäller näringslivets fortsatta oförmåga att utnämna kvinnliga chefer. Där säger DN att kvotering inte ska tillämpas, utan marknadsmekanismerna ska få verka – fast de lyckats så dåligt med jämställdheten hittills. Det är därmed en punkt i direkt opposition mot strävan efter jämställdhet. DN visar att de sitter i näringslivets famn. Marknaden ska ingen politik ställa krav på.
Det är en förfärlig feghet av DN:s ledarredaktion, eftersom just näringslivets toppskikt är den sektor av samhället som har lyckats allra sämst med jämställdheten. Jag är sannerligen ingen vän av kvotering, som snarast är ett sätt att för evigt förpassa kvinnor till ett slags andrasortering, men DN borde problematisera frågan i stället för att låtsas att passivitet skulle skapa någon lösning.
Ont om lösningar
Det är över huvud taget ont om lösningar i DN:s fempunktsprogram för jämställdhet. I stället serveras de vanliga vackra orden om hur det borde vara. Det vet vi redan. Vad vi behöver veta är hur vi åstadkommer det i praktiken. Där har DN så gott som ingenting att tillföra.
Stoltheten med vilken de formulerar sina punkter avslöjar att de inte ens begriper att de saknar lösningar. De verkar tro att formuleringen av diverse floskler är allt som behövs. Pinsamt.
För övrigt tycker jag att jämställdhet i Sverige har slutat att vara den angelägna fråga den målas upp till av diverse ledar- och kulturskribenter i gott samförstånd med de politiska partierna.
Vi borde prata jämlikhet, inte bara mellan könen utan också mellan samhällsklasserna, unga och gamla, svenskar och invandrare, religiösa och ateister, rika och fattiga, akademiker och arbetare, och så vidare. Det är i dagsläget många orättvisor som är betydligt större än de mellan könen.
Läs även andra bloggares åsikter om DN, jämställdhet. Intressant?
Din bok har jag inte haft tid med Stefan. Bruce Chatwin har slukat mig! Och nu har jag äntligen läst Drömspår, efter att lagt den ifrån mig för första gången för sådär femton år sedan. Först nu var jag mogen att ta den till mig, tror jag.
SvaraRaderaDet känns som att ett trollspö har svängts över mig. Den berör på så många punkter, men en av dem är just den kvinnliga sexualiteten och den styrka som det nomadiserande livssättet tycks förläna kvinnor - och mjukhet/vighet åt män.
Det här blir bara larvigt att försöka kondensera ner... Läs boken eller läs om den!
DN ids jag inte kommentera.
SvaraRaderaDN lär inte spela någon större roll i framtiden har jag en känsla av - om den i lyckas etablera sig som Pravda i det nya storebrorssamhället.
SvaraRaderaJag tycker att du har fel i noteringen om att ledarsidor inte skall bedriva politik. Traditionen för att ledarsidor gör så är urgammal. Det är vad ledarsidor är till för (bl a).
SvaraRaderaI övrigt är jag fullständigt emot könskvotering. Det är att försöka bota pest med kolera, och det i ett läge när pesten är i stort sett utrotad. Jag håller inte med om beskrivningen av att näringslivet skulle vara könsdiskriminerande.
Grundproblemet är att det är oacceptabelt med en "jämlikhetsdefinition" som går ut på att *utfallet* av något måste bli "jämlikt". Män och kvinnor har olika preferenser och gör olika livsval. Därför kommer vi aldrig att få "jämlikt" utfall i näringslivet, förutsatt att politiker inte går in och toppstyr och detaljreglerar och könskvoterar. Och slikt skall politikerna hålla sig borta från, ty beter de sig så skadar de näringslivet (och i förlängningen ekonomin).
Näringsverksamhet, att gå ut i marknadsdjungeln och jaga kunder och marknadsandelar, kan mycket väl ses som den moderna människans motsvarighet till hur man under stenåldern tog sina spjut och gack åstad för att fälla sig en mammut. Det finns ett jakt och konkurrensbeteende i det som sannolikt till X antal procent är genetiskt betingad och spelar en roll än idag.
Att sätta igång och könskvotera i näringslivet är lika dumt som om man könskvoterat i jaktlagen på stenåldern. De som inte hade lust att jaga och var mindre framgångsrika i det skulle då prompt tvingas iväg, komma hem med mycket mindre byte...och alla skulle svälta.
Män och kvinnor har olika preferenser. Naturligtvis finns det kvinnor som gör livsval inom näringslivet. Då är det viktigt att de inte diskrimineras (vilket vi uppnått - pesten är utrotad), ty rättvisa är inte exakta utplattningar av alla till en jämntjock smet - utan att alla skall behandlas lika inför lagen och ha likadana och justa chanser.
Män och kvinnor gör olika livsval. En del av dem kan bero på miljö, men det återstår en del som utan tvivel är arvsbetingad. Det betyder inte att *alla* individer ur ena gruppen är olik alla andra ur andra gruppen, men däremot att genomsnittet och normalfördelingskurvan uppvisar olika profiler. (Och just därför skall alla ha lika och justa chanser, som sagt.)
Att försöka slåss mot människors frivilliga val genom toppstyrande politiska beslut, är som den där USA-delstatskongressen som bestämde att pi skulle vara lika med 3... DN är inte fegt, utan förnuftigt (i just denna fråga - i andra är DN dumma i huvudet!).
--Ahrvid
Ahrvid, jag tror inte att just i näringslivets toppstyre skulle kvinnor vara ointresserade att kliva in, när de har gjort det i så hög grad i t.ex. politikens toppskikt. Jag tror att näringslivet är konservativt när det gäller könsroller och därför gör kvinnors karriär svårare. Där behövs ett jämställdhetstänkande, men knappast kvotering.
SvaraRaderaOch så tycker jag att alla borde vara uppmärksamma på skillnaden mellan jämställdhet och jämlikhet.
Mattias, DN har varit Pravda alltför länge. Det är nog slut nu. Pretentionen i dessa fempunktsprogram är dödsrosslingar.
SvaraRaderaStefan:
SvaraRaderaMan skall inte dra för stora växlar på politikernas egen könsfördelning, då dessa ofta medvetet gått in för just könskvotering.
Vad gäller näringslivet finns skäl att tro att det nu ligger på eller rätt nära den spontana könsfördelning som uppstår om tvång eller påtryckning inte appliceras. Och då finns inga bra skäl att ändra något.
Näringslivet torde framför allt vara intresserat av att få den dugligaste till varje post. I den hårda konkurrens som råder är ju ett företag självmördaraktigt om det medvetet tillsätter någon som är mindre än det man anser vara den bästa man kan få! Man är konservativt i den mening att man förstås vill maximera vinsten, dvs nyttan för kunden. Att avsiktligt göra något sämre, tillsätta någon sämre, leder bara till förlust.
(Och därför är det också så dumt om politiker ger sig in och pillar: näringslivet förlorar på det, och därmed förlorar vi *alla* på det - sämre affärer, sämre tillväxt, vi blir fattigare.)
--Ahrvid
Ahrvid, det är knappast så att vinstintresset ensamt avgör näringslivets agerande. De har nepotism och andra faktorer som är ännu starkare.
SvaraRaderaAtt politikerna lyckats få en jämn könsfördelning genom självpåtagen kvotering är just poängen - de har nu många kvinnor på höga positioner, vilket visar att det fungerade. Politiken har varken blivit bättre eller sämre av det.
Jag gillar inte kvotering, men politikerna har visat att det visst finns kvinnor som både vill och kan ta tunga jobb i toppen. Det måste rimligen gälla även i näringslivet, om de får chansen.
Stefan:
SvaraRaderaAtt politiken inte blivit sämre kan ju diskuteras... Att man kan genomdriva något med tvång visar inte att det "fungerar"! Att man kan tillämpa tvång är bara vad man kan förvänta sig. Man kan skjuta någon - det visar att våld "fungerar"! Skall inte något som fungerar vara det som ger bra konsekvenser? Det är vad som oftast återstår att bevisa.
Nepotism spelar en underordnad roll. De som ägnar sig åt sådant tvingas ofta se hur någon inkompetent yngre släkting driver företaget i botten. Det blir självreglerande. De som gör så tappar och försvinner i värsta fall.
--Ahrvid
Även om jag för all del tycker att Ahrvid förenklar det hela lite, måste jag ändå delvis instämma och ge honom en poäng i det här med självreglering.
SvaraRaderaVi måste (?) tro att kompetens och driftighet på sikt lönar sig.
Som jag ser det är kvotering fel metod, för vad händer när en underkvalificerad kvinna (för exemplets skull - jag gör inget antagande om att kvinnor skulle vara mer benägna att vara underkvalificerade...) kvoteras in, och därmed "bekräftar" ev. kvarvarande fördomar om kvinnors bristande lämplighet i styrelserummen?
All reell diskiminering, som vi kan se och bevisa - skall bekämpas med näbbar och klor. Därmed inte sagt att vi skall förutsätta att den alltid finns där...
Jag gillar inte heller kvotering, jag säger bara att bevisligen har politikens ledarskikt fått fler kvinnor än näringslivets - även om det förmodligen beror på könskvotering. Därmed ville jag egentligen bara säga att det inte är troligt att kvinnor i ytterst ringa grad söker sig till höga chefsjobb.
SvaraRaderaJag vill mena DN har rätt i behovet att se individen, och att en, av flera, metoder för detta kan vara genuspedagogik. Moderaterna hade detta i ett förslag till ny skolpolitik för nåt år sedan.
SvaraRaderaMin egen artikel om genuspedagogik som demokratiutveckling på lång sikt
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/14/jamstalldhetens-verkliga-pris