Jag tvivlar dessutom på kalkylen. Sänkt hastighet leder inte självklart till färre dödsolyckor, som Aftonbladets Robert Collin påpekar. Trög körning leder till riskabla omkörningar, folk slumrar vid ratten och så vidare. Kanske skulle t.ex. en policy baserad på att minska människors tid vid ratten ge bättre resultat än minskning av hastigheten?
Det finns också olyckstäta sträckor och punkter på vägarna, som behöver särskilda åtgärder – sänkt hastighet eller ombyggnad. Sådana punktinsatser sparar förmodligen betydligt mer än tio liv om året, men det är klart – de kostar en slant att genomföra.
Hastighet efter väglag
Ännu angelägnare är att rätta hastigheten efter väglaget, trafiktätheten med mera. Fasta hastighetsgränser är rena stenåldern. Om samhället verkligen menade något med att rädda liv i trafiken skulle flexibla hastighetsgränser införas. Hög hastighet vid torrt väglag och lågtrafik, hög vid regnväder och tät trafik, hög på sommaren men låg på vintern, och så vidare.
Det är en smal sak med dagens teknik – bara att ersätta hastighetsskyltarna med datoriserade dito, som kan skifta siffror. Det kunde göras gradvis och skulle i längden göra ringa skillnad i kostnader – förmodligen ren skär vinst om man ser till hela samhällsekonomin.
Och det är på tiden att Vägverket moderniseras i sitt tänkande och arbete.
Här skriver Aftonbladet om Vägverkets nya tokigheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Vägverket, hastighet, sänkt fart.
Vägverkets s k nollvision har spruckit. Den var också en byråkratkonstruktion, präglad mer av religion än realism. Det må vara sorgligt, men det är sant att en betydande del av människans aktiviteter har risker som kommer att leda till dödsfall och skador.
SvaraRaderaMen det är ändå aktiviteter vi behöver. Vi behöver transporter! Vi behöver rekreation - men folk dör i drunkning och klättringsolyckor. Vi behöver hus men i storleksordningen något hundratal brinner inne varje år (såg att hittills i år är det 80). Osv.
Man kan försöka minska riskerna, där det går att göra på ett relativt enkelt sätt. Men vi kommer aldrig, aldrig att kunna eliminera dem (och därför är "nollvisioner" idioti!). När man reducerat de risker man kan någorlunda enkelt, billigt och smärtfritt blir det jämförelsevis allt svårare och dyrare och inskränkande/frihetshotande att försöka få bort *återstående* risker.
Någonstans når man en punkt där det inte är värt kostnaderna (både ekonomiska och *andra* kostnader) att riskreducera, även om det iofs sparar liv. En "nollvision" i trafiken kan bara uppnås om vi så gott som stoppar all trafik! Eller att man bara får köra max 10 km/h och måste ha enorma luftkuddar runt alla fordon. (Men gränsen för när "nollvisionen" är orealistisk nås långt, långt innan dess.)
Det drunknar 25-30% av antalet trafikoffer. Det är tydligen lågprioriterat. Brandoffer likaså. Antalet självmord är 300-400% av antalet trafikoffer. Resistenta bakterier är ett enormt problem, och orsakar död och lidande (säkert mer än trafiken). Jag har en känsla av att det finns en rad områden där de enkla, billiga riskreduceringarna inte anbringats, och de kanske rent av blockeras av fokus på trafiken.
--Ahrvid
Ps. Ang en tidigare debatt kommer det nya mer detaljerade uppgifter om fartyget Arctic Sea, som gör att jag kanske får omvärdera. Det kan trots allt vara en missilsmugglingshistoria.
Ahrvid, det var riktiga och viktiga ord. Den där nollvisionen är mer än lovligt idealistisk, för att uttrycka det milt.
SvaraRaderaHela vårt moderna samhälle har ett neurotiskt förhållande till döden, som om vi trodde att vår moderna vetenskap borde ha avskaffat den.
Det är ingen vits att kämpa så hårt mot döden att livet förlorar mening.
Nollvisioner är politikens perpetum mobile dvs idealiskt för vår nya adel att befatta sig med då man aldrig kommer i mål.
SvaraRaderaHur svårt skulle ett system med en inbyggd dator/komm enhet i vrje bil vara och koppla den till vägen och då hålla koll inte bara på väglag utan av ombyggnationer, olyckor osv dvs ett nytt NMT450 där vi verkligen var före alla andra.
Nollvisionen ja... Ohederlig är den.
SvaraRaderaOch som Stefan säger: den vars tid är utmätt är utmätt. Vilket förvisso inte är en orsak att köra berusad utan bälte. Men även säkerhetstänkande måste ske inom rimliga ramar.
Knepig svenska där... Den tid som är utmätt är utmätt får det väl heta isåfall.
SvaraRaderaDelar inte riktigt åsikterna i ovanstående kommentarer att nollvisionen är idioti. Självklart ska vi ha ambitionen att inga ska dödas i trafiken. När jag kör bil betraktar jag inte min färd som ett gladiatorspel utan försöker vara en del i ett samspel där alla bilister hjälps åt för att trafiken ska flyta på ett bra sätt. Däremot tycker jag Stefan Stenudds idé om flexibla hastighetsgränser och digitala hastikgetsskyltar är intressant. Det förekommer ju redan idag på vissa håll.
SvaraRaderaPer-Anders, du har en poäng i att nollvision inte bör avfärdas - men betoningen ska vara "vision", dvs. en idé om en fjärran framtid. Att försöka realisera den med paniska beslut i nuet är inte mycket vits.
SvaraRaderaFast egentligen tycker jag det är hederligare att tala om en minimering av dödsolyckor i stället för nollvision. Eftersom sistnämnda är så orealistiskt leder det lätt till att man ger upp, eller nöjer sig med slag i tomma luften.
Till Per-Anders:
SvaraRaderaNej, nollvisionen är idioti. Därför att:
1) Den är orealistisk.
2) Ytterlighetsmålet tyder på något slag av fanatism...
3) ...vilket som bekant tenderar att göra en blind för andra, viktigare saker. (T ex att det finns andra områden där risker kan reduceras med mycket enklare insatser - som försummas därför att trafiksäkerhet tilläts överskugga dem!)
4) Och slutligen finns risken att vi devalverar andra värden (t ex människans frihet) om man skulle satsa så mycket på "nollvisionen" att man ens kommer i närheten av att nå den.
--Ahrvid