torsdag 17 september 2009

Hur vet de det?


FN presenterar chockerande höga siffror på barnporren i världen: varje ögonblick sitter 750.000 personer och surfar barnporr, kommersen omsätter uppemot 140 miljarder kronor om året, antalet utnyttjade barn är 10.000-100.000, som blir allt yngre. Men är siffrorna verkligen tillförlitliga?

Jag har för mig att experter tidigare har hävdat att det är en liten minoritet som konsumerar barnporr och att det i hög grad är samma bilder som cirkulerar – många av dem flera decennier gamla, från en tid innan barnporr var världsomfattande förbjudet.

Internet leder i och för sig till att även synnerligen perifera ting får uppsving, och på de miljarder som har tillgång till nätet kanske siffran 750.000 inte är otänkbar, om än lite märklig. Normalt brukar man väl i stället ange siffran för antalet individer i stället för hur många som surfar i varje givet ögonblick?

Den siffran måste i så fall vara betydligt större – allra minst tio gånger, men snarare hundra. 75 miljoner barnporrkonsumenter – är den siffran trovärdig? Hur mäter man över huvud taget sådant med någorlunda tillförlitlighet, speciellt som allt det där har gått under jorden?

Stora svarta pengar
Ännu underligare är siffran för vad barnporr omsätter. 21-140 miljarder (3-20 miljarder dollar). Hur vet man det i denna dolda kommers?
På internet är det långt mellan gratis och betaltjänster, så siffran är förhållandevis gigantisk. Speciellt när det gäller något som är olagligt att köpa i så gott som hela världen.

Jag vet inte vad laglig porr omsätter på internet, men utan den siffran att jämföra med är det svårt att bedöma trovärdigheten i de upp till 140 miljarderna. Det betyder sådär 2.000 till 20.000 kronor per barnporrkonsument och år, om ovanstående höftning är riktig.

Antalet barn som utnyttjats i barnporr sägs vara mellan 10.000 och 100.000, vilket åtminstone är en uppgift som medger den stora osäkerheten. Samma osäkerhet borde gälla även övriga siffror.

Den mest behärskade siffran gäller antalet nya barnporrbilder per dag, som FN anger till 200. Den är så låg att den verkar trovärdig, dessutom är det något som polismyndigheterna självklart är särskilt noga med att kartlägga, för att rädda barnen i fråga och komma åt aktiva barnporrproducenter.

Det är oklart hur många nya barn det innebär per dag, men det måste väl i alla fall vara några stycken? Kan det betyda cirka 1.000-2.000 per år? Skrämmande, men över en hel värld ändå en antydan om att problemet inte skenar, som media gärna antyder.

Åldersgräns
Man kan också undra hur barnporr definieras – förmodligen med 18-årsgräns, som i Sverige. Den definitionen är missvisande. När ordet barnporr används tänker vi oss prepubertala barn som utnyttjas, inte ungdomar i de sena tonåren som nog i hög grad har kraft att själva välja om de vill deltaga och på vilka villkor – däremot inte sagt att de har insikten att fatta beslut som de inte sedan ångrar och lider av.

Det måste väl ändå vara skillnad på porr med människor som är i en ålder då de kan förmodas redan ha ett sexliv – och styrkan att säga nej – och människor som är så unga att de inte ens börjat utforska sin sexualitet själva? Samhället bör självklart fokusera resurserna på att i första hand jaga den senare formen av barnporr.
Jag tror nog att polis och andra myndigheter tänker precis så – men vi behöver även statistik som gör samma urskiljning.

Hela FN-rapporten, som jag bekänner att jag inte orkat läsa, finns här: UN Report. Den publicerades redan 13 juli, så svensk press verkar ha tagit tre månader på sig att reagera.

Aftonbladet skriver om barnporr här och här, Svenskan här, DN här.
Läs även andra bloggares åsikter om , , .

27 kommentarer:

  1. FN-rapporten som nämns ovan har bland annat följande förslag till åtgärder:

    "...defining a minor
    as a human being under the age of 18;
    (ii) Stipulate that a minor can never be considered to be in a position to
    consent to participation in sexual exploitation, including pornographic
    activities;"

    De gör alltså ingen skillnad på tonåringar och prepubertala barn. Nog tror jag att det finns 17-åringar som fritt och självständigt kan välja att medverka i pornografi - i alla fall på ett helt annat sätt än betydligt mindre barn.

    Man anar att de gärna skulle se att alla länder inför 18 år som gränsen för sexuell "lovlighet" eller vad det heter. Så är det i USA, med en del absurda följder och skoningslös kriminalisering av unga människor.

    SvaraRadera
  2. Ja, så måste det vara, och det verkar smått katastrofalt. Det är i så fall ett skoningslöst utnyttjande - från FN:s sida - av barnpornografins offer för att hävda ett moralistiskt synsätt - inget sex före 18.

    Sen tror jag i och för sig att mycket få 16-17-åringar är mogna nog att uppträda som porrstjärnor, men det är lite av ett annat tema.

    Begreppet barnporr är förresten diskutabelt. Det skänker ett slags legitimitet åt verksamheten genom att normalisera den. Det finns mjukporr, hårdporr, bögporr, barnporr... Vad det rör sig om är ju dokumenterade övergrepp. Bör det kallas porr?

    SvaraRadera
  3. Ju mer jag tänker på det, desto mer smaklöst känns det hela. Först definieras de verkligt utsatta - småbarnen - i stor utsträckning bort ur problematiken, till förmån för ett moralistiskt synsätt. Sen kommer de skyhöga siffrorna att användas som ett argument för storebrorssamhällets införande.

    SvaraRadera
  4. Det är dock troligt att dom använder den amerikanska definitionen på barnporr. FN ligger ju i USA.

    Den amerikanska definitionen skiljer sig från vad man i dagligt tal skulle kalla barnporr.

    I USA så behöver en bild bara uppfylla två krav för att klassas som barnporr. 1) Den är ponografisk och 2) den föreställer en person som kan uppfattas som yngre än 18.

    Exempel på barnporr: Porrbilder på folk som är äldre än 18 men ser yngre ut, tecknade bilder som till exempel manga, samt semesterbilder från stranden.
    I enlighet med amerikansk lag så behöver det nämligen inte finnas ett offer i barnporrbrott för att det ska klassas som ett brott. Folk har hamnat i domstol och riskerat fängelse för att ha passerat gränsen från Kanada med en manga i handbagarset (Vet inte om dom vart dömda dock) och vid ett tillfälle så vart ett par ungdommar dömda både för barnporrbrott och för barnporrframsällning eftersom dom hade nakenbilder på varandra som dom hade tagit själva.(!)

    Detta har också ledit till att i några av de mer liberala staterna i USA så, trots att det är tillåtet att ha sex från 16 års ålder så är det barnporrbrott om dom tittar på varandra.

    I ett sådant ljus så ter sig inte dessa siffror alls särskilt otroliga.

    SvaraRadera
  5. Anonym 16:39, jag tycker verkligen att resten av världen ska akta sig för att adoptera amerikansk sexualmoral, som på många sätt är absurd.

    SvaraRadera
  6. Mattias, intressant tanke att begreppet "barnporr" leder fel. Dels verkar det nästan legitimera eller i alla fall normalisera vad som är ren kriminalitet - dels också motsatsen: det skämmer övrig porr, som om också den vore kriminell och ruskig på alla sätt.
    Sistnämnda är det nog större risk för - på ungefär samma sätt som barnporr används för att fördöma hela internet.

    SvaraRadera
  7. Bloggaren Katallaxi har gjort en kvick granskning av siffrorna och funnit att de saknar belägg.

    Därmed visar svenska gammelmedia än en gång att de är fullständigt odugliga på vad de anser är anledningen till att de är så viktiga: seriös och kompetent journalistik.
    Det är alltmer sällan de någonsin bryr sig om att granska källor. De bara jagar sensationer, hur osanna de än är.

    SvaraRadera
  8. IT-brottsutredare17 september, 2009 17:45

    Anonym: vad då amerikansk definition? Studera svensk lagstiftning så ser du att det är samma som gäller i Sverige. Är man inte myndig ska man inte förekomma på bild i pornografiskt syfte, så enkelt är det. Även i Sverige är det förbjudet att inneha och sprida tecknad "barnporr", eller som vi som arbetar mot detta säger: dokumenterade sexuella övergrepp.

    Sen använder vi i Sverige sunt förnuft. Fullbordad könsutveckling = ej barn. Ej fullbordad känsutveckling = barn. Således gäller inte enbart 18-årsgränsen utan huruvida personen av betraktaren upplevs som barn eller vuxen.

    Jag vet inte riktigt vad problemet är för er, har ni behov av att se sexuella skildringar av 17-åringar? Visst är det värre med övergrepp på små barn, men betänk att även en till synes mogen 17-åring ännu inte är färdigutvecklad rent kognitivt. Beslut som fattas kan man få leva med resten av livet, och det är det få tonåringar som verkligen inser.

    SvaraRadera
  9. IT-brottsutredare, om du jobbar med saken borde du ha bättre vett än att förfalla till så grova insinuationer.

    Jag blir också konfunderad av att du kallar teckningar för "dokumenterade sexuella övergrepp" - det är ett både felaktigt och missvisande språkbruk.

    Du framför det där med "fullbordad könsutveckling" som om det vore något enhetligt och självklart, vilket knappast är fallet. Vad jag förstår fortgår könsutvecklingen fram till 20-åren, allraminst. Den enda tydliga gränsen är när man blir fertil, men för både flickor och pojkar inträffar det så tidigt att det knappast kan vara vad du menar.

    Jag kan dock hålla med dig om att man förmodligen inte som tonåring är fullt införstådd med konsekvenserna av att ställa upp i porr - men tonåringar gör onekligen massor med saker de ångrar senare i livet, och då långt ifrån bara olagligheter.
    I själva verket gör också vuxna en massa dumheter som de sedan ångrar bittert.

    SvaraRadera
  10. Förresten, det där med myndig, som i Sverige är 18 år, är en gräns som jag tycker är rimlig och begriplig. Det är förnuftigare än svävande definitioner om "fullbordad könsutveckling" och så vidare.

    SvaraRadera
  11. (För att undvika påhopp för den sakens skull ska jag medge, jag är peddo. Nu till ämnet.)

    Till det som brukar räknas som barnpornografi rapporters statistik är:
    1) Övergreppsmaterial
    2) Nakna poseringsbilder
    3) Påklädda poseringsbilder
    4) Allmänna barnbilder från familjebloggar, klädeskataloger mm.
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/semesterbilder-pa-barn-utnyttjas-av-natpedofiler-1.583431

    Mig veterligen är det bara övergreppsmatarial som är olagligt praktiskt taget överallt, och de är privat producerat och läggs ut på nätet av förövaren. Det finns ingen ekonomi i det.
    Poseringsbilderna är ofta studiobilder som är mer eller mindre proffessionella, de säljs i länder där det är lagligt. Här finns alltså ett visst ekonomiskt incitament, men inga siffror som kan motivera de 20-140 miljarderna det nu talas om.

    Jag har full respekt för att man bekämpar övergreppsmaterial. Men det är ingen orsak till att fara med osanning, möjligen tvärtom. Räkna gärna på vad varje pedofil är tvungen att betala för att nå upp i siffran. (Pedofiler utgör ca 3-5% av befolkningen.) JAg är alltså både för och emot barnpornografi, beroende på vilket sorts material vi diskuterar.

    Alex Limonovic

    SvaraRadera
  12. IT-brottsutredare: Jag undrar över ditt intresse att lägga allt i samma säck och skaka om. Jag anar en begraven hund. Varför inte utnyttja de möjligheter vår mänskliga intelligens ger oss att skilja på illa, värre och värst? Illa är illa, men värst är något helt annat.

    Ska vi resonera så i andra sammanhang tycker du? Ska dråp, anstiftan till mord och mord hanteras som om de vore likvärdiga brott? Varför förväntas vi sluta tänka och resonera förnuftigt i samband med pedofili, bara för att brotten är vidriga?

    Och så håller jag med Stefan: Dina insinuationer är både oseriösa och kränkande.

    SvaraRadera
  13. ... men för att svara på desamma: Nej, jag undviker porrkonsumtion generellt sätt, och i den mån jag inte lyckas med det undviker jag porr med unga inblandade. Det är generellt sett inte OK.

    SvaraRadera
  14. (Jag vill nämligen inte utesluta att det finns unga människor i porrbranschen som vet vad de sysslar med. Men de torde vara extremt lätt räknade - så få att de kanske inte ens bör räknas med.)

    SvaraRadera
  15. Jag tror inte för ett ögonblick på denna rapports statistik om "barnporr". Ett skäl till det är att vi kan studera vilken "barnporr" som blockerats av finska ISP:er. Blockeringslistan läckte vid ett tillfälle ut, varvid det framgick att 90% av det inte var barnporr, och de 10% som var kvar var ofta synerligen tveksamt vad gäller barnporrsdefinitionen.
    Man plockar in en massa saker som a) inte är porr (familjebilder) och b) inte är barn (dvs aktörer ovanför barnåldern, t ex övre tonåren).
    Man får noll förtroende för statistiken. Jag tror att den egentliga barnporren är mellan 1/100 och 1/1000 av den som här rapporteras.
    "Barnporr" används som bräckjärn för att a) stoppa allmän porr (som i inte är barnporr) och b) motivera allmänna inskränknngar i informationsfriheten.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  16. Att It-utredaren andvander så grova uttryck kan nog förklaras med att ingen humanist skulle orka ett sådant jobb om ens det vore det sista lediga. Kan vi inte få in humanister hos Soc eller Förs. Kassan är det antagligen ännu svårare att få dom på en sådan här viktig plats inom Utredarkåren..

    Sunt förnuft Mattias, tycker jag är att tänka, både en och två gånger.

    Artikeln är alltisig olustig och jag kan inte låta bli och undra.
    -Vad kommer härnäst och hur har dom kommit fram till det?

    Jack the Sniper

    SvaraRadera
  17. Den påstådda IT-brottsutredaren borde faktiskt ta sig en titt på hela världens lagstiftning på detta område utöver att granska den svenska lagstiftningen.

    Den sk "spärrlistan" och dess villkor nämner just att spärren ska gälla vid "dokumenterade övergrepp". Hur man ens kan se semesterbilder på nakna barn i ett strandbryn eller 15-17-åringars lekfulla och frivilliga bilder på sig själva och varandra som "dokumenterade övergrepp" förstår jag inte.

    Ändock så finns just sajter som har sådana bilder med. Likväl som bilder med tecknat material--sen när kan en tecknad bild vara ett "dokumenterat övergrepp"? Och hur fan åldersbestämmer man en tecknad figur? Utöver hur man avgör att samma tecknade figur har utsatts av ett övergrepp alltså.

    Denna brett svepande bedömning av vad som faktiskt är "barnpornografi" är och förblir ett hån mot dem som faktiskt har skändats och detta sedan har dokumenterats på bild...

    Ovanstående och inget annat är vad som kan benämnas som just ett barnpronografibrott.

    Jag önskar att all världens brottsutredande polis kunde koncentrera sig på att finna dem som begår övergreppen istället för att de jagade samlare av semesterbilder, poseringsbilder, tonårsamatörporr osv.

    De som begår sexuella övergrepp (oavsett ålder på offret) samt de som filmar det är viktigare att få tag på än vem som innehar materialet.

    SvaraRadera
  18. I usa har dom väl dessutom olika gränser om en kille på 23 har sex med en 17 åring är det okey men när han fyller 24 är det helt plötsligt våldtäkt (lite osäker på dom olika åldrarna dock)

    Håller dock med om att en 17 åring är i en helt annan postition än en 5 åring när det gäller sex, konstigt hur det kan ses som lika.

    SvaraRadera
  19. Berth, jag tror att även Sverige tillämpar flytande gränser vid snarlika åldrar - i alla fall får man hoppas det. Jag vet inte riktigt, men det visar hur svåra dessa frågor är.

    SvaraRadera
  20. Oscar Swartz bringar reda i det hela i detta inlägg på sin blogg:

    http://swartz.typepad.com/texplorer/2009/09/fn-rapport-varnar-11000-ufon---barnporr-del-1.html

    Det rör sig INTE om någon FN-rapport, utan om en obskyr tredjepartsrapport som FÖRELAGTS ett FN-organ.

    Det verkligt eländiga är den totalt obefintliga källkritiken från de medias sida som har lagt fram rapporten. Bland annat hävdas att "övergreppen blir allt grövre", med hänvisning till de grova övergreppsbilderna, samtidigt som det görs stor sak av kvaniteten, då vi däremot talar om lätt avklädda bilder på ungdomar i de nedre tonåren. Namn har återgivits felaktigt, den person som citeras har ej uttalat sig o s v. Av allt att döma rör det sig om ett beställningsverk för att skapa internetpanik, för att motivera nätcensur.

    De en gång våldtagna barnen utnyttjag alltså ännu en gång, nu i censursyfte.

    "Det kändes som man stod ensam på ett stort torg och nästan alla andra marscherar taktfast åt helvete som robotar. Man ser vad som händer men kan inget göra. Och de som borde kritiskt granska paraden, vart den leder, hur man fick folk att gå med, vilka grunderna till marscherandet är, ja de går själv i spetsen! Detta är en skammens tid för journalistiken - - -".

    SvaraRadera
  21. Stefan: du bör skriva ett korrigerande inlägg på din blogg. FN rapporterar INTE chockerande siffror osv. FNs goda namn och rykte har också blivit utnyttjade av de obskyra krafterna.

    SvaraRadera
  22. Mattias, fast jag är journalist går jag ofta i fällan att räkna med åtminstone grundläggande förarbete bakom reportage i svensk press och blir ideligen besviken på slarvet, förbi varje anständighets gräns.

    Dock, vad jag förstår har en rapport framlagts av ett FN-organ, om än med siffror hämtade ur tveksamma andra källor. Även om det är en rapport blott förmedlad av ett FN-organ är det svårt att därav få annat intryck än att FN-organet står bakom den, vilket också är vad jag tror.

    Det stora problemet är att även FN:s organ har otillräcklig källkritik.

    SvaraRadera
  23. I så fall måtte du mena en helt annan rapport. Den här är inte framtagen av FN, enligt Swartz. Han skriver:

    "Varför rapporten finns hos UNHCR är inte helt klart men de samlar ihop material som har med flyktingar att göra och rapporten berör inte bara internet utan människohandel också. Men som Ekblom på UNICEF betonade: Det är alltså inte en rapport som FN har producerat. Det är en skrift som en rapportör har presenterat för FN."

    SvaraRadera
  24. Lite hårklyveri verkar det allt, med en rapportör till FN vars rapport finns på FN:s hemsida - hur kan det uppfattas som annat än en FN-rapport, i alla fall en rapport som FN ställer sig bakom?

    SvaraRadera
  25. Det är en rapport TILL FN, som ligger på en FN-hemsida för att den ska läggas fram i rådet för mänskliga rättigheter. Input, märk väl, och avsett för internt FN-bruk. Inte output, alltså inte utgående information från FN.
    Rätt stor skillnad.
    Dessutom författad av en rapportör som normalt sett arbetar med helt andra frågor.

    Här är hela Swartz stycke om den saken:

    Nu hörde Ingeborg Ekblom på Unicef av sig och hade hittat bakgrunden till det hela. Rapporten hade mycket riktigt publicerats den 13 juli men hade formellt presenterats av "rapportören" för UNHRC (notera att det inte är UNHCR, de två sista bokstäverna är omvända) onsdag 16 september. UNHRC är United Nations Human Rights Council, Rådet för mänskliga rättigheter, där 47 länder sitter invalda med länder som Kuba, Kina, Saudiarabien, Pakistan, Egypten, Kamerun. Västeuropa har 6 platser.

    Varför rapporten finns hos UNHCR är inte helt klart men de samlar ihop material som har med flyktingar att göra och rapporten berör inte bara internet utan människohandel också. Men som Ekblom på UNICEF betonade: Det är alltså inte en rapport som FN har producerat. Det är en skrift som en rapportör har presenterat för FN.

    Najat M'jid Maalla är alltså en barnläkare i Marocko som är oavlönad Special Rapporteur, en typ av expert som samlar ihop fakta och presenterar dem för FN. Dr M'jid gör kanske bra insatser i Marocko där hon bl a driver en organisation (Bayti) som tar sig an gatubarn. Internet vet hon dock inget om utan hon har frågat ECPAT och liknande organisationer och upprepar deras siffror i sin rapport. Och vi vet ju vad det innebär.

    SvaraRadera
  26. Slarvigt citerat av mig.

    Allt från och med "Nu hörde Ingeborg Ekblom av sig... " till och med slutet är saxat från Oscar Swartz blogg.

    SvaraRadera
  27. Mattias, jag läste Oscar Swartz redgörelse. Vad jag menar är att en rapportör knuten till ett FN-organ (alltså förmodligen utnämnd till dess rapportör) som får sin rapport publicerad på FN-organets hemsida - det är rimligt att utomstående betraktar den som en FN-rapport.

    FN-organ bör välja sina rapportörer med omsorg, likaså vad de uppdras rapportera och hur rapporterna publiceras.

    Man kan jämföra det med en tidnings beställda artiklar respektive insändare. Den här rapporten ger absolut mer intryck av förstnämnda än av sistnämnda. Jag gissar att FN-organets ansvariga egentligen också ser det så.

    SvaraRadera