Enkäten, som hittills fått över 20.000 svar, frågar: “Hur var du som barn?” Nästan 20% medger att de var mobbare eller med i gäng som mobbade. Drygt 30% säger att de var mobbade. Återstående hälft av de svarande säger sig varken ha varit mobbare eller mobbade – men det hade varit intressant att veta hur många av dem som bevittnat mobbning. Förmodligen så gott som alla.
Man ska förstås läsa en sådan enkät med försiktighet. Den är inte särskilt vetenskapligt genomförd. Men så många som 20.000 svar ger ändå ett bastant underlag, om än inte särskilt slumpmässigt.
Bara pengarna talar
Det kommer ofta avslöjande reportage om grym och långvarig mobbning på skolor som gjort i princip ingenting åt saken – eller ännu värre, bara försökt få den mobbade att anpassa sig, hur nu det skulle gå till.
Problemet verkar vara väldigt stort och kan ha förödande konsekvenser för mängder av barn – förgifta deras barndom fullständigt och kanske även delvis ödelägga hela deras vuxna liv. Ändå behandlas det så gott som uteslutande med vackra ord i diverse handlingsprogram som blir föga mer än skrivbordsprodukter.
Alla ansvariga siktar mest på att kunna skylla ifrån sig. Skolledare säger att de har regler, som om dessa automatiskt skulle bli respekterade, skolstyrelser hävdar att de har handlingsplaner, som om dessa automatiskt skulle bli genomförda.
Det enda som förmodligen har rört om lite i brasan är mobbade elevers ökade möjligheter att stämma sina skolor på ordentliga pengar. Tyvärr tror jag att det är enda anledningen att somliga skolor faktiskt på allvar har försökt komma åt problemet.
Hur många lider?
Vårt samhälle är berett att gå till vilka ytterligheter som helst mot knark, pedofili och andra ruskigheter som drabbar en liten minoritet barn och ungdomar. Men mobbningen skördar offer i tiotusental och hundratusental, människor som får djupa trauman och i många fall inte orkar fortsätta leva.
Varje år begår ungefär 1500 svenskar självmord. Det är tre gånger så många dödsoffer som i trafiken. 20% av alla dödsfall i åldrarna 15-44 är självmord. Hur många av dessa är följder av mobbning?
Och hur många sjunker ner i depressioner eller missbruk av samma skäl?
Samhället är en gemenskap på gott och ont. Vi tar stöd av varandra men vi tenderar också att kräva likriktning. Denna intolerans är mobbningens källa. Alla som avviker det allra minsta från normen riskerar att pekas ut, hånas och fördömas. Vårt samhälle måste därför ha ett helgjutet och kraftfullt handlande som motverkar sådana bieffekter i samhällsbygget.
Annars finns bara en enda konsekvens: varenda medborgare fruktar att plötsligt höra till de mobbade, hämmar och förljuger sig själv in absurdum för att undvika det. Samhällslivet blir en pina för oss alla.
Jag har även skrivit om mobbning här:
Vuxna mobbar också
Läs även andra bloggares åsikter om mobbning. Intressant?
Helt riktigt, det du skriver om mobbing. Skolan och föräldrarna har ett tungt ansvar.
SvaraRaderaDet djävliga är att mobbing - misstänker jag i alla fall - är ett naturligt drag hos barn. Ungefär som kalvar som stångas, och den svagaste kalven får ta emot mest stångande. Det behöver inte betyda att vi skall bara stå och titta på. Barns naturliga tendens att vilja hävda sig och upprätta en hackordning, kan ledas om till något konstruktivt. Till exempel till sport, till pluggande, till andra aktiviteter.
Lärare måste vara ute i korridorerna på rasterna och faktiskt se vad som händer. Föräldrar bör hålla koll på om deras barn beter sig underligt.
Och bristande allmänna miljöer har nog också en roll (ex-vis miljonprogrammets betongförorter).
Men som med alla problem rörande mänskligt beteende är nog lösningen inte lätt. Och vad vi än gör går problemet inte att lösas helt.
--Ahrvid
Ahrvid, jag tror också tyvärr att mobbning är ett uttryck för något som finns hos den mänskliga naturen - förmodligen i koppling till vad Darwin kallade survival of the fittest. Därför kan mobbning snabbt stiga till ruskiga nivåer när ett samhälle uppmuntrar sådant beteende, eller inte tar avstånd ifrån det.
SvaraRaderaStora problem har inga lätta lösningar, men det är viktigt att aldrig sluta försöka. Jag tror det allra viktigaste är att det officiella samhället aldrig förfaller till liknande beteende, annars blir det som ett generellt godkännande av det.
Samhällelig mobbning förekommer - t.ex. mot rökare, män, arbetslösa, fildelare, och så vidare. Ibland ser den offentliga debatten ut som föga mer än smutskastning av diverse löst ihopbuntade samhällsgrupper.
SvaraRadera"Vårt samhälle är berett att gå till vilka ytterligheter som helst mot knark, pedofili och andra ruskigheter som drabbar en liten minoritet barn och ungdomar. Men mobbningen skördar offer i tiotusental och hundratusental, människor som får djupa trauman och i många fall inte orkar fortsätta leva."
SvaraRaderaDen hemska sanningen är att medlidandet ofta bara är förtäckt gottande i sex och våld. Få bryr sig om tonårsflickor som skär sig själva men har de blivit våldtagna så är alla intresserade.
Thesoundofmyownvoice, jag är rädd för att du tyvärr inte har helt fel. Speciellt vad gäller massmedias rapportering av sexualbrott får man ofta intrycket att de gottar sig i saken, helt enkelt för att sex säljer.
SvaraRaderaMin erfarenhet är att många inte bara ger sitt tysta medgivande till mobbing, när det senare uppdagas förtränger de att händelser faktiskt har skett.
SvaraRaderaScaber Nestor, jag tror du har rätt - och det är på detta vis vuxenvärlden tyvärr uppmuntrar till mobbning. Barn som mobbar får inte entydiga signaler från vuxenvärlden om att det är oacceptabelt. Barn som mobbas får inte entydigt stöd av vuxenvärlden, utan ges snarare känslan av att det på något sätt är deras eget fel, eller att det är något som de måste leva med.
SvaraRaderaTack för en bra och mycket välskriven artikel. Vuxna måste sluta "se mellan fingrarna" och skylla ifrån sig. Det är viktikt att så fort man förstår vad som händer så ska man göra något åt problemet tills det försvinner!
SvaraRaderaEftersom samhället är väldigt inriktat på pengar och vad som är billigast tycker man ju att något borde göras för att alla dessa plågade själar inte skapas av mobbing. Det kostar en massa, tro mig!
SvaraRaderaÄmnet är skållhett år ut och år in och ändå minskar inte siffrorna!!! Hur mkt mer ska vi avsätta till kanpanjer som "Rör inte min kompis", "Stoppa mobbing nu" etc,,? Vad är ett barns självkänsla värd? Svaret är naturligtvis allt, vår hela existens bygger ju på att våra små ska växa upp utan bristande självbild eller snevriden världsbild, SÅ hur löser vi det då?? Hur vill du komma åt problemet? Jag tror på en lösning.. Inte några mer utdragna kampanjer som rinner ut isanden när den avsatta pengapungen ser sin botten, utan EN ända jävla dag, en nationell dag då vi säger stopp. Varenda skola ska vara med, dagis, alla arbetsplatser ska delta. EN dag då VI som nation säger stopp, sluta nu, vi hjälps åt. Då kanske vi kan skapa en gemensam återställningspunkt därifrån vi i framtiden kan minnas det förgångna och se hur fint det blev efteråt. Fokk vad naiv jag måste låta men framtiden är här nu och om vi ska få slut mobbingen en gång för alla, så kommer jag iallafall fortsätta tro på en lösning, EN GÅNG FÖR ALLA!
SvaraRaderaÅ andra sidan, jag tror också att en sådan dag kan vara ett stort steg fram. Men jag tror inte att vi därmed ska slå oss till ro, hur mycket som än åstadkoms den dagen. Problemet är nog lika gammalt som mänskligheten själv, allra minst, så det tar sin tid.
SvaraRaderaJag tror egentligen mest på droppen som urholkar stenen - men det får inte hindra oss att ta krafttag när vi ser mål för dem.
I längden handlar det om ett slags skolning - av vuxna.
Ska vi sätta ett pris på det?
SvaraRaderaJa, i dagens samhälle med ord som "social kompetens", och där man måste klara sig själv i ett hårt socialt klimat, så ligger de mobbade ofta i underläge. Detta underläge man fick i barn och ungdom sitter kvar hela livet. Sedan kan man kalla det "utanförskap" och straffa personen åter igen, för något som från början inte var personens fel.
En mobbad är inte lat, men kan vara skärrad för livet inuti och kanske inte tål ett hårt socialt klimat.
Så vad kostar det - förtidspensioner. Och de borde ges per automatik, för någon som har staffat för att hon fanns till. Varför ska man staffas igen genom att få leva på svältgränsen, när man inte fick en chans från början? En form av rasism. Att vissa straffas för hur de är födda. Hur de är.
Något som inte syns på hudfärgen, men ändå alla vet. Och när man väl har blivit placerad i utanförfacket, då stannar man där, ofta för resten av livet.
Det är ingen lek.
Problematiken kring mobbing är komplex.
SvaraRaderaSkolan är en spegelbild av sammället i övrigt
Innom exempelvis arbetslivet förekommer också en heldel mobbing.
Brytningstiden och övergången till Vattumannens tidsållder är en stor uttmaning. Under denna perjod på ca: 5OO/år är det mycket som ställs på sin spätts!
Detta beskrivs kotfattat i Bibelen uppenbarelsebok, i de sju sigillförsedda bökerna.
Nya testamentet är enligt danske foskaren och jornalisten Christian Lidtner en avskrivning av Buddas Terstamente!
Här beskriv bl.a. talen 666. och 888. och vad de betyder på sannskrit. Munkarna tranformerade ord och meningar till sifror. Dessa båda s.kom. 666. / 888. betyder Mämmiska respektive Jesus. enligt Lidnert.
Rålle
Inte lär mobbingen bland barn upphöra så länge vuxenmobbingen är mer eller mindre institutionaliserad. Barnen gör bara som de känner att de förväntas av sig att de ska göra - även om vuxenvärlden med sin kluvna tunga försöker hävda motsatsen.
SvaraRaderaMobbingen inom skolan är ett jätteproblem som trots fina åtgärdsprogram och diverse andra dokument inte har minskat alls med åren. En idé om att allt man kan komma undan med är ok och den tillåtna mobbingen av vissa utvalda i vårt samhälle är en del av problemet. Olika gruppers tystnadskoder är också de ett hinder i vägen för att komma tillrätta med problem oavsett om det gäller översittare inom lärarkår, polisväsende eller elevgrupper i skolan. Mobbaren kan inte agera utan det tysta godkännandet av massan runt denne. Mobbaren kan inte komma undan om han inte skyddas av kollegan, kamraten och föräldern. När indignerad omgivning säger till skolan att göra något så skulle jag vilja veta vad. Vi kan inte stänga av, stänga in, hindra, vidröra, avvisa, använda kraftfullt språk eller på annat sätt vidta åtgärd som kan "upplevas" som kränkande...Eleven som räknat ut att vi inte kan göra ett dugg förutom att kalla till möten och som har föräldrar som anser sitt barn evigt oskyldigt, kan göra vad som helst och sedan skylla på någon annan. Därmed inte sagt att skolan inte gör någonting...vi gör massor men våra verktyg är många gånger trubbiga och föga effektiva.
SvaraRaderaMagnus B, tack för det klargörande perspektivet.
SvaraRaderaSom flera kommentarer konstaterar: barn härmar vuxna, också när det gäller mobbning. Jag fortsätter att tro att det primärt är vuxenvärlden som behöver "omskolas".
Media och den offentliga debatten är de stora skurkarna, för de signalerar ideligen att mobbning är Ok när de ger sig på den ena och den andra offentliga figuren eller hela grupper i samhället.
Vi måste börja med att tvätta nivån på det offentliga samtalet.
Magnus B: Jag lider med lärarkåren som får ta skit från alla håll. Jag hade själv funderingar på det yrkesvalet, men det var nog tur för alla parter att jag avstod. En ängels tålamod behöver man ha... Och då tänker jag inte i första hand på relationen med eleverna, som dock är barn och oftast ursäktade av det. Men med läroplan, skolledningar och föräldrar... Huga!
SvaraRaderaHåller med Magnus B - massans tystnad... alla barn vet vem som gjorde det - men ingen berättar. De vuxna i skolan vet vilka barn som är mobbare - men agerar inte långsiktigt (tar tag i problemet här och nu). Föräldrar är medvetna om att deras barn agerar på ett "dåligt" sätt men ser genom fingrarna.... (för vem vill inse att deras barn uppfört sig illa....) Och så vidare. Skolan har mängder med dokument och regler som beskriver hur de ska agera. MEN - det finns ingen tid över för lärarna att hantera ett mobbnings-ärende. De är strypta av budgetar och sparbeting. Det var vad vi upptäckte när vi väl anmälde mobbning av vår son. Vi blev motarbetade under en ganska lång period av skol-ledningen och förstod inte varför. All tid att "hantera ärendet" gick på personalens lediga tid. Därför avskrevs också ärendet ganska snabbt efter insatta åtgärder....
SvaraRaderaMen för vår son blev situationen mycket bättre när alla vuxna till slut slog näven i bordet och sa till 12-åringarna att "Nu räcker det!" Varje incident ska granskas in i minsta detalj och skrivas ned. "Du måste förklara exakt hur det kom sig att du kunde hoppa från poolkanten 30 meter bort och ändå nästan lyckas dränka NN. Rita och beskriv! NU!"
Då blev det stopp och sonen tycker nu att livet ser ljusare ut ett halvår senare. Jag tror (inbillar mig) att skolans personal gör sitt bästa - men de måste få förutsättningar att hantera extra-ordinära händelser! De måste ha ett andrum där de kan orka med att göra det. Enligt våra erfarenheter har de inte det.
Och föräldrar kommer alltid att vara just föräldrar... en del tar till sig när jag ringer och berättar om incidenter mellan deras barn och mitt - andra undrar vad f-n jag ringer för. Jag kan aldrig ändra på någon annan människa, bara mig själv. Så jag tar ett djupt andetag och försöker lära mig något av dialogen. Huuuu va "lätt" det är.... (inte). Många gånger har jag haft lust att ge dom en riktig örfil, men vad hjälper det min son? Vi måste jobba på många plan i vårt samhälle. Jag försöker så gott jag kan i min närmaste krets och mitt område. Kanske en dag jag orkar göra mer när kaoset och sorgen lagt sig. För det är inte bara ett barn som drabbas... det är hela familjen! Och vi försöker komma på fötter igen.
Anyonym, du visar en förståelse som förmodligen är själva grunden i en mentalitet som aldrig faller i fällan att mobba.
SvaraRaderaHärligt att allt blev bättre och att ansvariga vuxna verkligen tog tag i saken.
Passivitet är den stora boven, för det blir ett sätt att godkänna mobbarnas handlingar.
I grund och botten är mobbningen inte ett problem som vi kanrå på med enkla metoder, hur mycket vi än försöker skapa en mobbningsfri miljö i skola, arbetsliv eller någon annanstans i samhället så är det tyvärr bara konstgjord andning. Vi är som människor revirtänkande rovdjur och våra samhällen är ett resultat av detta, det krävs en alfagrupp som berättar för os vad vi ska tycka, det är förvisso även vår plikt att ha synpunkter på just denna åsikt. I många platser på vår jord har situationer uppstått där alfagruppen satts ur spel och laglöshet fått råda, det har i nästan alla fall inte varat länge innan en grov version av mobbning uppstått just på grund av revirtänkande, exempel på detta kan man finna i alla delar av världen.
SvaraRaderaDock måste vi som nu lever i ett samhälle med organiserat styre kräva att sätta upp normer och regler för dem som är under oss i den mänskliga näringskedjan, fadderprogram i skolorna med inblandade lärare och föräldrar, stöd för detta från socialtjänst och politiker är steg på vägen. För trots att vi inte kan bota mobbingen då den tyvärr nog ligger i våra gener på ett sätt vi inte kanske alltid vill kännas vid så kan vi förhala den till den dag vårt samhälle kollapsar.
Peter, jag tror att det som gör oss till människor är att vi (på gott och ont) kan frigöra oss från instinktiva beteenden, om än med stor möda. Vi vill bättre och kan lära oss det.
SvaraRaderaDet kan vara så att Darwins "survival of the fittest" gäller i naturen, men i kulturen kan vi värna även om de individer som i djurflockar skulle betraktas som svaga och rentav stötas ut.
Det måste i alla fall vara vår strävan.
Intressant skrivet. Blev själv mobbad under hela grundskolan. Fick inget riktigt stöd av skolan och har själv gått ut i media angående detta. Fick dock en hel del skit från lärare som kände sig "kränkta", men det kan jag ta. Under min skoltid var det så illa att jag började skära mig själv och planerade självmord. Tack och lov så är jag mycket starkare i dag, men såren läker kanske aldrig.
SvaraRaderaBimbo Boy, att du gick ut med det och sa ifrån var nog den allra bästa medicinen.
SvaraRaderaRuskigt att lärarna i fråga hade mage att kalla sig "kränkta" men inte ägnade ditt lidande en tanke.
Man stoppar inte precis mobbing med logiska metoder eller att tex säga "sluta mobba" , eller att straffa eller liknande. man använder sig av instinktsbeteende, tar en ledande roll, markerar sin plats, avleder dom som mobbar eller liknande sånna sätt...
SvaraRaderaJag tror inte att darwins teorier är nån ursäkt för att det finns mobbing.
"survial of the fittest" borde istället heta : Den som överlevde var (nog) den som var bäst lämpad att överleva". För det är ju det de betyder. Tex man skulle kunna dö av en hjärtinfart för det är så varmt & kvavt väder ute ...då var man kanske inte bäst lämpad dårå. och tex i en värld där alla tror att mobbing det är ju det naturliga, det är så vi är menade att göra osv ..där är det mobbarna som är dom som överleva ..och mobbingen lever vidare..
SvaraRadera