lördag 19 september 2009

Samma överhet, samma översitteri


Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund skriver i DN att den vänsterinriktade kultureliten är den nya överheten, som bedriver åsiktsförtryck och rena förföljelsen av “vanligt” folk. Men överheten är densamma som alltid – förtrycket likaså.

Vi lever i ett klassamhälle där toppskiktet alltid har ansett sig veta hur alla andra borde leva. De predikar nedåt – i vissa perioder högerideal, i andra vänsterideal eller något annat. Det enda som förblir oförändrat är vilka som predikar, och vilka de predikar för.

Hägglund blundar för historien
Göran Hägglund måste ha sovit under historielektionerna, för den delen under hela sitt liv, om han inte märkt att samhällets mäktiga och självutnämnda elit alltid har krävt lydnad och anpassning av resten av befolkningen, ofta in i minst detalj och struntsak.

Om något, så har trycket lättat de senaste decennierna, för att folk genom framför allt IT-samhället har större möjligheter än förr att själva välja vad de vill utsättas för. Det gäller såväl media som skolor och många andra sektorer av vårt vardagsliv. Valmöjligheterna ökar, likriktningen ovanifrån tappar mark och kontroll.

Självklart fortsätter överheten att med all sin kraft bekämpa detta, för den vill fortsätta att vara gud allsmäktig inför befolkningen. Därför fördöms från alla möjliga överhetshåll internet och andra fora som de inte kan kontrollera.

Simpel bild av folket
Överheten odlar en väldigt nedsättande bild av allmänheten, som ursäktar att den ska detaljstyras och hjärntvättas. Det är en evig omyndighetsförklaring, som Göran Hägglund också deltar i. Hans bild av “vanliga svenskar” är hånfullt förenklad, dessutom så populistisk att den snarare hör hemma i sverigedemokraterna.

Han skriver:
”Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter.”

Dumheter. Det är betydligt fler och “konstigare” ting som diskuteras vid köksborden. Svenska familjer har massor av annat för sig än att oroa sig över mormor och pengarna. Dessutom kan diskussioner om skola, jobb och pengar vara hur djuplodande som helst.

Hägglund borde surfa runt lite bland de tusentals så kallade vardagslivsbloggarna, så märker han snabbt hur mycket som rör sig i huvudet på småbarnsföräldrar och alla andra “vanliga” svenskar.

Lika beklämmande simpelt beskriver han “verklighetens folk” under semestertid:
”I sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands.”

Han menar nog ‘i somras’, men frånsett den språkliga detaljen: Hur många har lantställe att åka till, eller prioriterar alls det numera? Hur många gör loppmarknad till det väsentligaste fritidsnöjet? Han målar en bild av svenskheten som är ohyggligt fördomsfull.

Han säger också att “politik kommer i andra hand” för detta “verklighetens folk” – och där är haken. Om han tror svenska folket om denna simpelhet och politiska ointresse, då konstaterar han i nästa sekund att det är han och hans likar som måste styra oss. Eller om han skulle kalla det ta hand om oss. Just denna fördomsfulla syn på folket är vad överheten i alla tider har tagit till för att berättiga sitt styre, in i minsta detalj.

Göran Hägglund presenterar ingen som helst lättnad eller lösning. Han råkar i stället bevisa att han är en del av problemet. Nå, det var ingen nyhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

11 kommentarer:

  1. Gå in läs och debattera vidare om "Kristdemokraterna, kulturen och den vanliga människan" på http://5muppiluften.blogspot.com/2009/09/kristdemokraterna-kulturen-och-den.html

    SvaraRadera
  2. Så blir det när makten och härligheten (och pengarna) har berusat och korrumperat ens omdöme. Vi människor är sådana...

    Istället för "Göran Hägglund" kunde det varit du eller jag, ifall vi varit i motsvarande situation.

    Oftast märker man inte berusningen själv, utan tycker att man är som man alltid varit.
    Det måste till någon utifrån som påtalar det.

    Därför borde vi utforma och organisera våra samhällen därefter.

    Som att begärnsa mandatperioden för våra riksdagsledamöter till ex-vis max två perioder. Förhoppningsvis så hinner man inte bli berusad av makten och härligheten på den korta tiden. Vi skulle på köpet få mer självständiga riksdagsledamöter, då de inte längre sitter på "livstid", som idag.

    Ett annat plus är att fler medborgare skulle få tillfälle att deltaga i riksdagsarbetet, och demokratins legitimitet skulle änmer förankras i folkdjupet.

    SvaraRadera
  3. Du har rätt i mycket av det du säger, men innan fler kommentarer om det, vill jag bara kommentera att jag inte tror på begrepp som "klasser" och "klassamhälle". Det finns ett par skäl för det:
    1) Indelning i "klasser" kräver att det finns distinkta grupper som är klart avgränsade från varandra. Men det finns inte! Om vi för att förenkla tar inkomster, är det INTE så att det finns 3 milj svenskar som tjänar 0-12 000 kr, inga som tjänar 12 000-24 000, 3 milj som tjänar 24 000-36 000, inga som tjänar 36 000-48 000, och 3 milj som tjänar över 48 000.
    Inkomstkurvan är tvärtom så att de allra flesta ligger väldigt nära varandra i mitten, och sedan flyter den ut jämnt. Och liknande kan anföras för alla faktorer man vill använda för att definiera "klasser". Och eftersom det inte finns distinkta avgränsningar finns inga "klasser".
    2) Klassbegreppet används för att klumpa ihop folk i anonyma grupper, för att man sedan skall kunna påstå att denna grupps intresse är överordnad individernas intressen. Den som är dumpad i en "klass" får inte ha egna strävanden och intressen, utan det är någon som skriver en på näsan: du är ju den och den "klassen", så du skall vilja ditt och datt. "Klass"-begreppet tar ifrån folk egna viljor och individualitet.
    Det betyder inte att samhället saknar olikheter, men analysen av det är mycket, mycket mer komplicerad än klass-isk klasskamp.

    Toppskiktet har förstås alltid velat behålla makten. Det är bl a därför jag anser att ett samhälle inte bör ha stark politisk styrning. Toppskiktet politiker får då mindre att leka med och kan ställa till med mindre skada. (Och den makt som samhället inte har, återgår då till den enskilde, som får mer makt över sitt eget liv.)
    Detta toppskikt kan vara av olika slag. I Sverige kallas de "politiker". I andra länder, som Iran, är det "religiösa ledare". I gamla Tsar-Ryssland var det tsaren och adeln. Det kan vara ett visst politiskt parti som i Kuba eller Nordkorea. Det kan vara militären, som i gamla Sydamerikanska militärdiktaturer. Osv.
    Och till detta kommer mindre maktgrupper, t ex den kulturelit Hägglund talar om. Media. Intressegrupper. Fack.
    Det enda "maktcentrum" jag kan tänka mig som är relativt ofarligt är individen själv. Ge mer makt till människan själv, över sitt eget liv, över sitt närområde. Då får vi 9 milj maktcentra i t ex Sverige, och ingen enskild kan få för mycket makt eller ställa till alltför mycket skada. Det enda som behövs är att vi via en stat och ett rättsväsende hindrar individer att utöva hot, våld, tvång eller bedrägeri mot varandra.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  4. Hej Stefan!

    Jag hittade din blogg då jag blev intresserad av Tao Te Ching och märkte hur många översättningar som existerar av detta verk - och hur olika de kan vara.

    Men sedan har jag insett att du har en utomordentligt bra blogg och har lagt upp den i mina favoriter. Du verkar för medvetenhet! Det gör inte många, i vart fall alltför få med tanke på det gyllene tillfälle Internet ger oss.

    Det är alltför många som faktiskt på allvar tror vi lever i ett fritt samhälle. Och att det finns en faktisk och ärlig strävan från ledarhåll att se till människans bästa.
    Det behövs emellertid inte mycket för att slå hål på den villfarelsen, och då blir tyvärr 80% (siffran är min egen uppskattning) av oss så rädda att vi sticker huvudet i sanden.

    Regeringar och politik är i allt väsentligt bara ett draperi som döljer brutala profitintressen. Och det draperiet blir allt tunnare.

    Och vad som är extra obehagligt är den globalisering av ekonomin (makten) som nu sker. Vi anar att det går att ta ett globalt grepp, och utöva en makt som inte kan motsägas, då alla klagomål skulle fastna på lokala nivåer. Våra politiker blir alltmer tandlösa och börjar alltmer hänvisa till diffusa "globala skeenden".

    Det här betyder att begrepp som ansvar, moral och rätt abstraheras bort, och kalla - rentav fascistiska - vindar börjar svepa snålkallt...

    Och som du säger: Det finns starka intressen som vill stänga ner Internet. Eller kanske göra det till ett slags Intranet där vi (vanliga användare) endast har lokal och begränsad access, och där det nästan helt kommer att handla om kommers.

    Och det enda vi kan göra åt det här är - till att börja med - att bli mera medvetna! Om tillräckligt många människor blir medvetna kommer det inte att gå att genomföra.

    Se gärna G Edward Grifffins video om the Federal Reserve System:

    http://video.google.com/videoplay?docid=6507136891691870450

    SvaraRadera
  5. Jag bidrar med en länk till en inte alltför djuplodande men dock vettig text i dagens DN på temat internet och vart det ska bära hän med detsamma:

    http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/clay-shirky-intervjuas-om-sociala-medier-och-internet-1.955513

    Samt påminner - i anslutning till perraj - om en av många hyperintressanta idéer i Bruce Chatwins reseessä Drömspår, nämligen om Maktens uppkomst och myten om Kain och Abel. Civilisationen rörde sig från början längs två rivaliserande spår, det nomadiserande och det bofasta. När de bofasta började utnyttja herdarnas krigiska tjänster var steget inte långt till bildandet av politiken... Herdekasten fann sig snart vakta får i mänsklig skepnad. Och gör väl så än i denna dag...

    SvaraRadera
  6. Jag hade gärna kommenterat...om jag orkat. Men du verkar intressant. Är du singel?

    :D

    SvaraRadera
  7. Nej nej nej Charlotta, honom vill du inte ha, han är en gammal bock.

    *just jealous*

    ;-)

    SvaraRadera
  8. Ahrvid, att så gott som allt i vårt samhälle har flytande och ej fasta gränser innebär inte att all kategorisering är omöjlig. Även i Danderyd finns höghus - men skillnad är det ändå, mellan hus och mellan folk.

    SvaraRadera
  9. Stefan:
    Nej, det är bara *en del* saker som har flytande gränser. Det finns en gräns mellan ett envåningshus och ett tvåvåningshus. Det finns en skillnad mellan en hund och en katt. Osv.
    Teorin om "klasskamp" och "klasser" statuerar att det finns distinkta skillnader i intresse mellan olika "klasser". Då måste dessa "klasser" också vara distinkta. Men det är de inte!
    Olikheter finns, förvisso, men man kan omöjligen dra de slutsatser av det som marxismen gör.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  10. Ahrvid, marxismen (som förresten är långt ifrån enhetlig) må dra slutsatser som bara är dess egna - men vi lever absolut i ett klassamhälle, så tillvida att man har väldigt olika rättigheter och möjligheter beroende på vilken familj man fötts in i, vilken sorts arbete man har, osv.

    Klasserna är inte lika distinkta som förr, och det är inte lika omöjligt att "klassvandra", men i alltför många delar är mycket av det sämsta med klassamhället kvar.

    SvaraRadera
  11. Charlotta, i ärlighetens namn kan jag bara hålla med Mattias.

    SvaraRadera