Det är ett kopparstick av okänd konstnär, från 1700- eller 1800-talet. Inget konstverk som normalt skulle få samlare att höja ögonbrynen, men det råkar vara laddat med symboler mycket nära Ingmar Bergmans personliga mytologi.
Här är verket på Bukowskis hemsida.
Klicka på bilden ovan för att se en förstoring, där detaljerna framgår. Draperiet i bakgrunden får det att se ut som en scen – och Bergmans mesta och intensivaste konstnärliga verksamhet var faktiskt på teaterscenen. Ljusbildsapparaten är sönderbränd, som varje artist blir av sin egen inlevelse och utlevelse. Den har trillat ner från bordet, såsom en avgudabild faller från sin sockel. Det är konstens förgänglighet, där ingen vet hur länge ett verk varar.
Ut ur apparaten kliver en liten djävul.
Jag vågar slå vad om att Bergman hade ett väldigt laddat och förtjust förhållande till det lilla konstverket. Utropspriset var 4.000, tavlan såldes för 27.000. En spottstyver i jämförelse med dess betydelse för Bergman själv och som en bild av hela hans konstnärsväsen.
DN skriver om auktionen här, här, här och här, Svenskan här, här, här, här och här, Expressen här och här, Aftonbladet här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Ingmar Bergman, laterna magica, auktion. Intressant?
Desde Argentina, Bergman Tuvo la estética especial de la Austeridad en el arte.
SvaraRaderaHe amado y amo a este director, que inspiro al mejor Woody Allen.
Det där kan jag ta på mig att översätta:
SvaraRadera"Från Argentina, Bergman hade stränghetens speciella estetik inom konsten.
Jag har alltid älskat och älskar denne regissör, som inspirerade den bäste, Woody Allen."
"Kärvhetens estetik" låter kanske mer uppskattande i svenska öron.
SvaraRaderaIntressant ordval för att beskriva Bergmans konst. Himla kul också att få ett besök på bloggen från Argentina. Måste dock erkänna att det beror mer på Bergman än på mig :)
SvaraRaderaÄr det verkligen så att konstnären måste bränna ut sig för att stor konst ska komma till? Det tror inte jag, och det känns inte som att Bergman gjorde det, tvärtom tror jag att hans skapande helade honom. Åtminstone ger hans sista intervjuer ett harmoniskt intryck. I "Den goda viljan" och "Enskilda samtal" tycks han försona sig med sin barndom eller åtminstone med sin mor. Försoning genom förståelse.
SvaraRaderaJag vet inget om Bergmans relation till kopparsticket, men visst tycks det tangera det allra mest centrala i hans konstnärskap. Kallar man sin självbiografi "Laterna magica" så är riktningen given... Kanske uttrycker tavlan helt enkelt dödslängtan, en längtan efter att skapandet måste upphöra. Någon brist på fantasi ansattes han ju aldrig av, Bergman, enligt vad han själv berättade. Kanske upplevde han tvärtom sin kreativitet som något av en förbannelse? "The rest is silence" är en skön fras. Och visst finns det episoder i Bergmans gestaltning där han tycks längta efter tystnad.
SvaraRaderaMattias, du skriver vackra ord om Bergman och konstens villkor. Jag tror att han som konstnär förhöll sig rätt mycket till evigheten - såväl den världsliga i allmänhet, som konstnärernas i synnerhet.
SvaraRaderaOch så fanns det förstås en buse i honom, så kanske är den lilla djävul som hoppar upp ur den trasiga laterna magican han?
Haha, den tolkningen stoppar jag i fickan och tar med mig hem.
SvaraRaderaAtt du inte kom åt att köpa tavlan ska du inte gräma dig över, Stefan. Du vet, man kan aldrig ångra ett ickeköp på auktion... Vem vet vilket priset skulle ha hamnat om vi varit med och bjudit?
SvaraRaderaJag har dessutom nog med egna tavlor - såväl målade som gjorda.
SvaraRaderamånga älskar hans filmer, självklart i dubbel kvadrat, men mn bokhylla innehåller nåt bättre, hans så fantastiska böcker.
SvaraRaderaNjuter hans ord som drucken, mer självlysande i sin naturliga upphöjdhet......
Hur många har läst honom njutit nyvispad grädde med mörkchocklad, samt en slatt whisky/thomas
Konst vad är det, sjunde inseglet eller tystnaden. Ni är som myror inta uppskattar sann. Vad då. Det finns inget pris på vad mäster uppskattade, för det är gratis.
SvaraRadera