Rättvisa svider, men orättvisa ödelägger

Dagens regeringar har registerdille. Nu ska England skapa ett register över alla som har med barn att göra, även om det är på fritiden. För att komma åt pedofiler, sägs det, men det är svårare att visa hur.

Alla som har med andra än de egna barnen att göra, oavsett om det är yrkesmässigt eller på fritiden, måste registrera sig eller betala cirka 60.000 kronor i böter, enligt den nya så kallade VBS-lagen som håller på att genomföras. Det beräknas bli 11 miljoner personer.

Registret ska korsköras med kriminalregister med flera. Man hoppas på det sättet kunna spåra pedofiler innan de begår sina brott. Men frågan är hur, om de dessförinnan inte är dömda. Förmodligen vill man komplettera med spaningsregister och liknande uppgifter, som blott innehåller misstankar eller misstänkt beteende.

Oskyldig tills motsatsen bevisats
Därmed överges rättvisan, som säger att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. In kommer skvallret, angiveriet och spekulationerna, som kan leda till ett skenande misstänkliggörande, inte långt ifrån hur situationen var i gamla öststater med deras nippriga underrättelseorganisationer. Ett samhälle impregnerat av förföljelsemani.

I England tror man att lagen kan leda till att många människor helt enkelt avstår från att jobba med barn, såväl yrkesmässigt som ideellt, för att slippa obehaget att vara registrerade och därmed från början känna sig misstänkta – kanske rentav bli det på väldigt lösa grunder.
Ska det leda till ett bättre samhälle, ens för barnen?

Det är en hysterisk lag, tillkommen i den fasa som England kände efter att en pedofils grymma brott hade uppdagats. Han hade tidigare åtalats men inte fällts för sexbrott mot barn. Det måste ju betyda att han hade friats.

Rättvisa kostar
Rättvisans grund är kostsam, ibland förbi vad vi vill betrakta som uthärdligt. Men vi måste väga in vad motsatsen skulle leda till – summariskt rättsskipande, förföljelse av oskyldiga, och så vidare. Man brukar säga att det är bättre att flera skyldiga går fria än att en enda oskyldig blir dömd. Ju värre brott, desto viktigare att vi orkar hålla på den principen – helt enkelt för att det är värre för den oskyldiga.

Det är svårt att acceptera inför ohyggliga brott, men är inte mindre sant då.

Våra regeringar har en alltför ogenomtänkt iver att ta till övervakningssamhällets ökade tekniska resurser, när datorerna och internet har öppnat portarna till möjligheter de tidigare bara kunde drömma om. Men de måste sansa sig och hålla fast vid det öppna demokratiska samhällets grundprinciper – även när det kokar.

Läs även andra bloggares åsikter om VBS, pedofili, rättvisa, register. Intressant?