tisdag 1 september 2009
Fantastiska siffror eller fantasisiffror
Aftonbladet berättar med ohöljd stolthet att tidningen har betydligt mer spridning än konkurrenterna – 2.673.000 läsare varje dag. Men det är till övervägande del nätupplagan – papperstidningen fortsätter att minska.
Aftonbladet var först med att satsa riktigt hårt på sin nätupplaga, medan de andra tidningarna var tveksamma till att bjuda gratis på internet vad de tog betalt för på papper. Följden blev snabbt att Aftonbladets papperstidning började stiga i upplaga – förmodligen för att nätläsarna valde samma papperstidning.
På kort tid blev Aftonbladet Sveriges största dagstidning. Den ställningen har de kvar.
Under juli hade Aftonbladet totalt 2.673.000 läsare per dag (pappers- och nätupplagan sammanlagt). Tvåa var Expressen med nästan en miljon färre läsare (1.803.000), trea DN med dryga tredjedelen av Aftonbladets läsarsiffror (922.000). Klicka på bilden för att se en förstoring av statistiken. Den är hämtad från Aftonbladet.
Övriga tidningar måste ständigt svära över sin tröga start med nätupplagorna. Aftonbladet fick ett väldigt försprång som de behållit genom åren. Tydligen är även internetläsarna ganska konservativa och stannar hos den nättidning de en gång vant sig vid.
Papperstidningarna minskar stadigt
Aftonbladets papperstidning fortsätter dock att tappa – precis som övriga tidningar. Snittupplagan har sjunkit med 11.700 ex till 398.200 på ett år – det är nästan 3%, vilket inte låter mycket men om det håller i sig så blir det med åren alltmer kritiskt.
Hade inte Michael Jackson dött skulle förmodligen både papperstidningen och nätupplagan ha fått betydligt färre läsare.
Papperstidningarna är helt enkelt inte framtiden, det medger även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Det är på internet tidningarna måste leta efter sin framtida försörjning – och den kan omöjligt bli lika lättvunnen och flödande som förr.
Annonsintäkterna tar andra vägar
Annonsintäkterna på internet kommer att öka drastiskt ungefär i samma takt som de kommer att minska för papperstidningarna. Annonsörerna kan inte ge upp, så de flyttar bara sina pengar – och det är samma pengar de har till sitt förfogande, oavsett vilka media de väljer att spendera dem på.
Men internet är inte så enhetligt som gammelmedias forna värld, där de få stora bolagen hade så gott som hela publiken i sitt grepp. Nu får tidningar och TV-bolag tävla med bloggare och alla möjliga andra aktiva på internet. Annonsörerna kan mycket väl upptäcka att reklamen fungerar bättre på helt andra delar av internet än nättidningarna, som i desperation gör sina sidor nästan oläsliga med all reklam de proppar dem med.
Gammelmedia även på nätet
Aftonbladet försöker ropa faran över, men då är de ute och cyklar – och det vet de. Vi har fortfarande inte sett ett mediahus som på ett verkligt framsynt sätt utformar sin internetnärvaro. Gammelmedia sitter fortfarande och tänker i föråldrade fyrkanter – det gäller också Aftonbladet.
Deras Plus-satsning, till exempel, är hur dum som helst. De vill ha betalande prenumeranter på nätet, men retar bara gallfeber på alla andra läsare genom att locka med texter som man bara får se om man är betalande medlem. Sådant håller inte på internet – speciellt om innehållet är samma blaj som annars, och dessutom lätt går att rota fram på annat håll genom en enkel Google-sökning.
Nej, tidningarna måste återvända till ritbordet. De håller fortfarande på att göra gammelmedia – om än på nätet – och då hjälper inte ny design då och då (vilket just Aftonbladet varit kloka nog att undvika) eller att kalla de gamla vanliga krönikörerna för bloggare.
Seriös journalistik
Inte heller hjälper det att skaffa egna bimbos och andra skribenter som är ett hån mot journalistiken och förnuftet. Om tidningarna inte vågar envisas med god journalistik har de inget alls som särskiljer dem från andra poppiga platser på internet, och då kan det bara dala för dem – även besökssiffrorna på deras nätupplagor.
De måste våga vara journalistiskt solida, så att deras trovärdighet ökar och intar en särställning på internet. Men det har Aftonbladet inte precis gjort sig berömt för.
Om de inte bättrar sig kommer de nog med tiden att förlora mark till den något seriösare journalistik som sker på DN, Svenskan och andra morgontidningar. Dessa sviktar också i kvaliteten, i synnerhet när de försöker poppa till sig på internet, men de odlar också den gedigna journalistik – speciellt i den rena nyhetsbevakningen – som kvällstidningarna sedan länge blivit alltmer släpphänta med.
Det är möjligt att DN om några år går om Aftonbladet och blir den största nättidningen – om de bara avstår från att banalisera sig.
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, internet, pressen, media.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förutsatt att DN inte lyckas vrida opinionen inför valet nu - Hjälp gärna mitt minne, men jag vet inte en enda artikel i DN där mp3, piratebay eller piratpartiet framställs i positiv dager. Sist var det ju på framsidan att mp3 ger barnen tinnitus. Inte musikspelare eller stereos, eller ljudnivåer - nej, mp3 är boven. Jag har tappat förtroendet för DN. Jag menar, vad vet jag om vad mer de (i hemlighet) driver sin egen agenda i? Vad mer lobbar de för?
SvaraRaderaAnonym, efter att ha skrivit mitt blogginlägg ovan började jag själv ifrågasätta det där med DN:s journalistiska kvalitet. Den har dalat ungefär lika mycket som andra gammelmedias. Möjligen har den fortfarande kvar en distans till kvällspressen, men det börjar mer och mer bli som att välja mellan pest och kolera.
SvaraRaderaTill Stefan:
SvaraRaderaJag håller med om att dagstidningarna kommer att fortsätta tappa. Det beror på största delen på nätet, men konkurrens från gratistidningar spelar också roll.F n bara Metro och City i Stockholm, men ett tag i början på 90-talet fanns här 4-5 gratistidningar!
Men jag tvivlar på att det var nätet som fick AB att gå om Expressen. Via Wikip får jag fram att det skedde 1996, men nätet var inte särskilt stort då. Omkörningen berodde snarare på att Expressen då hade en period när chefredaktörerna hoppade bok över redaktionsstolen och det var allmänt kaos hos dem. Man hade ingen klar linje och visste inte vad man gjorde.
Men tidningarna har på sikt lika stor chans mot nätet som segelskeppen hade mot ångfartygen. Gammal Teknologi Förlorar. Gammal media tenderar dock inte att försvinna, men däremot att krympa och marginaliseras. Det finns ju fortfarande segelskepp, men de är mer kuriosa och något för finsmakare på sommarsemester och OS-seglingar och Volvo Ocean Race.
Sedan kan de seglare som finns kvar ha hur gott sjömanskap som helst.
--Ahrvid
Jag tror också att AB vann en hel del på att vara bättre i klassen "tillbehör". Skivor hit, bilagor hit och ett och annat gratis inträde på det ena eller det andra - sånt var man ledande inom på den tiden Expressen kördes ifrån.
SvaraRaderaDN ja... En sorglig skugga av sitt fornstora jag, men med samma storvulna ego. Kvalitetsmässigt har SvD för längesen tagit sig förbi. Det går en DN-läsvärdhet på 5 från SvD. Dessutom slipper man i SvD en stor del av den förtrytelse som DN alstrar, ifråga om integritetsfrågor och annat. Svenskan är betydligt hederligare och resonerar mer logiskt, även de gånger de har fel.
... och så slipper man Maria Schottenius. Läste du hennes försvar för Anna Odell igår? Att hon som konstnär borde ha sluppit straff. På samma vis som ett journalistiskt uppsåt, enligt MS (inte jag!), bör innebära undslippande av straffrättsligt ansvar. Bara att vifta med presskortet, liksom. "Ville bara väl!"
SvaraRaderaHon begriper inte att Odells så kallade konstverk först nu börjar likna något. Tingsrättsdomen sätter betydligt mer krydda till det hela. Tycker.
Sanna Rayman på SvD skriver vettigt om saken. Tycker.
Mattias, jag har några gånger kommenterat Maria Schottenius här på bloggen - varje gång överraskad av hur banal och intetsägande hon är. Man skulle kunna säga dum.
SvaraRaderaInom kulturen maskeras dumhet bakom floskler. Dem behöver man inte ha många hjärnceller för att formulera.
I själva verket får kulturfolk i regel sina positioner genom kontakter och släktskap. Klassamhället igen.
Ahrvid, jag var inte medveten om att Aftonbladet gick om Expressen för så länge sedan. Den gängse teorin är att det har mycket med deras internetsatsning att göra. Det kanske behöver omprövas. Jag tror ändå att den spelat stor roll i Aftonbladets fortsatta och förstärkta ledning.
SvaraRaderaJag rättar mig. Det var inte Maria Schottenius som talade om journalisters rättigheter (att stå över lagen) i sammanhanget, det var en annan kvinnlig skribent, jag tror på DN men
SvaraRaderaminns nu inte vem. Dock tycker hon (MS) inte att Odell skulle ha dömts därför att det hon gjorde inte "var så farligt". Det var det kanske inte. Men domen var inte så farlig heller den. Och konstverket blev som sagt var snarast bättre.
Mattias, det låter mer som de plattityder Maria Schottenius brukar häva ur sig med gravallvar. Här är hennes text:
SvaraRaderaDomslut mot konsten
En förfärligt pretentiös rubrik också, men den är förmodligen Schottenius oskyldig till.
Just den texten. Som vill utropa ett kulturreservat för konsten. Lägger huvudet på sned och tycker det "var inte så farligt". Själv har jag svårt att tänka mig en bättre plats för konsten att verka på än verkligheten, densamma som vi alla lever i. Där gäller vanliga lagar. Dagsböterna är en logisk konsekvens som bara visar att konstnären tas på allvar som den samhällsmedborgare hon är. MS snuttegullattityd tar inte konsten eller konstnären på allvar. Tjänstefel för en kulturredaktör.
SvaraRaderaMattias, jag kan bara hålla med. Förmodligen är också konstnären själv glad över rättsprocessen, som en del i denna "installation".
SvaraRaderaMaria Schottenius sitter på DN och har det bra och leker märkvärdig. Noll trovärdighet i rättvisefrågor.
Inlägget är betecknande på hur räkmackeklassen ser på ansvar. De letar för det mesta upp någon förmildrande omständighet som förklarar varför regler som gäller för alla av någon anledning inte omfattar dem.
SvaraRaderaDe inser inte att ansvar och konsekvenser hör ihop, och att detta är något bra, som hjälper en att hålla riktningen här i livet. De är som barn. Stora barn. Farliga barn, i kraft av sin mäktighet.
Mattias, problemet är att de är privilegierade, så de får oftast agera så ansvarslöst. De anser sig ha rätt till det, vilket de motiverar med en eller annan konstruerad angelägenhet.
SvaraRaderaPrecis, och det är det omogna tänkesättet som kommer till uttryck i Schottenius artikel. "Varför komma dragande med något så negativt som utkrävande av ansvar?", tycks hon mena. Men att bli ställd till svars, det är som sagt var att bli tagen på allvar. Och att självmant ta ansvar, det är att ta sig själv allvar. Det gör våra pampar sällan - men förväntar sig trots det att andra ska göra det.
SvaraRaderaJuristen Mårten Schultz redogör för liknande tankegångar på Newsmill idag. Han menar att DN, Aftonbladet och Expressen i sina kommentarer tydligt visar att de inte förstår rättsstatens fundamenta. Inget som förvånar den som följt deras inställning till integritetsfrågorna, förvisso. "Kulturchefernas försvar för Anna Odell är ett journalistiskt haveri" heter Schultz´ text.
SvaraRaderaHär är Schultz artikel:
SvaraRaderaKulturchefernas försvar...
Jag tror att kulturcheferna i sin elitistiska klick vägrar acceptera tanken att vi är lika inför lagen.