I juli blev Arctic Sea kapat mellan Öland och Gotland, vilket förstås är svenskt vatten. Sedan försvann det ett tag och dök därefter upp på helt andra vatten, och ingen visste riktigt vad som hänt. Underbart material för en thriller.
Det är utanför mitt gebit. Jag skriver inga thrillers, bara böcker man inte kan bli rik på. Men här väcks min nyfikenhet för att historien säger en del om hur man ska läsa massmedia.
Amerikansk press är pålitligare
Om bara Aftonbladet hade fått för sig detta, så skulle jag fnysa och avfärda det hela som ren spekulation för att sälja lösnummer. Men amerikansk presstradition är en annan – och mycket mer krävande.
Svenskar som tror sig leva i den bästa av världar har måhända svårt att ta det till sig, men USA har en mycket mer gedigen och levande journalistisk tradition, där varje påstående ska kunna bekräftas av två oberoende källor. Dessutom har amerikansk press en lång tradition av djuplodande “muckraking”, att snoka fram skandaler genom hårt journalistiskt arbete, ofta med flera journalister involverade i att hitta material till en enda artikel.
Så när en av de tunga amerikanska tidningarna vågar framföra teorin, då vet man att de har en hel del indicier till stöd för den. Det är besvärande att behöva medge, men amerikansk press är mycket mer tillförlitlig än svensk.
Underlig historia
Att det var något speciellt med kapningen av Arctic Sea kunde man förstå av de underliga omständigheterna.
Pirater i Östersjön är redan det en sensation, som det är märkligt att svensk press inte rotade frenetiskt i. Luckor, tystnader och förvirring i pressen var ytterligare signaler på att här figurerade något helt annat än blott några bovar i båtar.
Den sorts mörkläggning som onekligen måste ha skett runt denna kapning klarar knappast kriminella ens om de är organiserade – men stater gör det rutinmässigt och har instrumenten för det. Så hela saken luktade mer av storpolitik än av röveri.
Time Magazine har en del andra argument för teorin, men för mig är det viktiga inte hur det förhåller sig med denna kapning. Skulle det vara Israel som genom detta förhindrat kraftfull beväpning av dess fiender så är det inget att förvånas över. Jag roas i stället av att se hur det har hanterats massmedialt.
Svensk press gav upp
Svensk press gav upp så gott som omedelbart, fast kapningen skedde på svenskt vatten. De kunde inte reda ut saken med några telefonsamtal, så då somnade de om. Pinsamt.
Visserligen hade DN en TT-text med en antydan om dold last på Arctic Sea den 26 augusti, men gjorde inget mer av saken. Expressen berättade den 24 augusti att det i en rysk tidning fanns misstankar om kärnvapen till Iran, och att israeler kan ha legat bakom kapningen – också utan att följa upp. De nöjer sig med att både Ryssland och Israel avfärdar påståendet.
Nu har Time Magazine visat hur man kan gå vidare. Deras avslöjande – oavsett om det visar sig vara sant eller ej – är en läxa för svensk press om hur man rotar sig fram.
Svenska journalister har blivit alldeles för lata och svenska tidningar har glömt bort vad verklig journalistik är – de håller i stället desperat på att försöka hitta sin egen Blondinbella och gör rubriker av kändisar som blott är kända för att de är kändisar.
Idag har DN en kortfattad text från TT med blott några sakuppgifter om Arctic Sea – utan att förklara varför. Märkligt. Svenskan antyder det israeliska scenariot, vagt avfärdande och i förbifarten, i dagens artikel om Arctic Sea från en annan synvinkel.
Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Aftonbladet, Israel, pirater.
Jag både instämmer och inte. Arctic Sea-historien är så absurd och förmodligen så storpolitisk att man inte utan vidare kan förvänta sig ett avslöjande om det hela. Dock större engagemang från tidningarnas sida.
SvaraRaderaAllmänt har du förstås helt rätt i att svensk press är urusel på att snoka. När snokades ett avslöjande av vikt fram senast? Har det ens hänt? Skulle vara IB då...
Jag håller med om att amerikansk press är tuffare. Dock tror jag inte på Times teori (och man använder själva frågetecken i rubriken). Baserat på vad de skriver kan exempelvis följande invändningar göras:
SvaraRadera1. Om det var missiler från Ryssland till obekant part i Mellanöstern, varför skickades de på så konstigt sätt? På ett trävarufartyg - från *Finland*! Finska tullare bör vara svårmutliga.
2. Om israelerna ville åt fartyget, skulle man inte använda pirater som tydligen utgör en skön mix av balter och ryssar. Man skulle skicka Mossad, vältränade operatörer som gör jobbet snabbt och diskret. In, förstör och dumpa missilerna i havet, och sedan försvinna.
3. En viktig sagesman är en tidigare estnisk amiral. Men esterna har "hang-ups" om ryssar. Man misstänker alltid ryssar för litet av varje. Vi minns rykten om att KGB sänkte Estonia.
4. Jag ser inget bisarrt i ryssarnas agerande. Det sägs vara overkill att sända en massa marinfartyg, men det kan behövas för det är svårt att spåra fartyg på öppna havet. Och fartygen "sändes" kanske inte direkt, utan ryssarna hade väl vissa fartyg på patrull i området i alla fall. Enl vad jag minns från nyhetsrapporteringen beordrade den ryska marinen *alla* sina fartyg att hålla utkik efter Arctic Sea. Och att det tar några dagar att hitta det är inte konstigt. Ett fartyg som stängt av sin ID-utrustning och inte vill bli funnet, tar sin tid att hitta på det stora, öppna havet.
5. Skulle ryska maffian ha försökt sälja missiler? Men det vore i så fall antingen små missiler, som handburna pansar- eller lv-robotar, och de behövs det inte ett helt fartyg för att transportera (de kan enklare och snabbare flygtransporteras). Eller så rör det sig om stora missiler (typ medeldistansrobotar och uppåt), men de lär inte ryska maffian ha tillgång till.
6. Varför behövs två transportplan för att flyga 19 man? Man kanske behöver flyga tillbaka räddningsstyrkan också, och i alla händelser behöver de 19 männen bevakning. Och räddningsstyrkan kan ha haft utrustning med sig som måste flygas tillbaka. Fast den kanske enklaste förklaringen kan ju vara att man sänder två plan (även om bara ett skulle behövas) för att vara säkra på att få hem dem; går ett plan sönder har man ett i reserv.
6. Bland de mest bevakade vattnen i världen, sägs det. Men Östersjön, Nordsjön, Engelska Kanalen osv är också de mest *befarna* vattnen i världen. I en större massa av fartyg kan man säkert försvinna, i alla fall ett tag.
7. Varför just Arctic Sea, som beskrivs som ha en relativt måttligt värdefull last.En möjlig förklaring till hela historien är att det var ett utpressningsförsök, exempelvis mot rederiet. Man kanske gjorde en bedömning av vilket fartyg som var lättast att kapa, och var chanserna att få utdelning av utpressning var störst. Ett fartyg från rika Finland som har begränsade egna marinresurser kan vara en bra idé. Det behöver inte vara rationellast att ta det värdefullaste fartyget. Beroende på hur planen lyder, är det rationellast att ta det fartyg där man har störst utsikt till framgång. (Eller det kan ju vara någon narkotikasmugglingshistoria också. Vem vet?)
Jag är inte övertygad om Times teori. Internationell smuggling av missiler låter litet för mycket Tom Clancy.
--Ahrvid
Ahrvid, du resonerar gediget - såsom man hade hoppats att svenska journalister skulle göra sig besväret att gräva sig fram.
SvaraRaderaJag hoppas inte reda ut historien, men det var flera märkligheter med den som pekar mot annat än "vanliga" pirater.
Storpolitiska ageranden av ljusskyggt slag brukar skylas bakom diverse trixanden och skenmanövers - och den här historien har en sådan lukt över sig. Det är nog vad Time också känner.
Att diverse vapen av olika slag smugglas hit och dit i världen torde vara fastställt, men jag har ingen aning om vilka slags vapen det sker med - förmodligen alla sorter, tyvärr. Även "legal" handel i vapen är hanterad med olika grad av ljusskygghet och lönndomsoperationer.
Men jag bara spekulerar, och förmodligen som en dålig thrillerförfattare - så det är tur att jag inte skriver sådant.
Lustigt det du skriver om att svenska journalister blivit lata och bekväma så att de glömmt bort vad verklig journalistik är, för detsamma gäller i högsta grad även amerikanska MSM-medier.
SvaraRaderaDet kan man höra när man lyssnar på amerikanska independentmedier som Jeff Farias show, http://thejefffariasshow.com
Vad som är sant och inte sant i denna historia lär vi väl få reda på om 50-100 år när möjligen arkiven öppnas. Som detta om den svenska DC3:an.
Dennis, även den underbart rolige Jon Stewart visar på amerikansk journalistiks banaliteter och förfall. Det har väl kommit väldigt mycket genom sådana partiska "nyhetsprogram" som Fox News? Det är inte journalistik, utan propaganda.
SvaraRaderaJag instämmer i mycket av vad du skriver om äffären, men jag ställer mig lite frågande inför din kritik mot svenks press.
SvaraRaderaVad exakt menar du att journalisterna borde göra efter de där "telefonsamtalen"? Tror du att svenska allmänreportrar har kontakter i GRU eller Mossad?
Problemet är knappast att svenska journalister är lata, utan att de förväntas producera oerhört mycket mer än för något eller några decennier sedan.
Vi har få specialiserade reportrar och för de flesta ligger det helt utanför möjligheternas ram att fördjupa sig i något.
Indiscreet, säkert är sanningen om Arctic Sea en svår nöt att knäcka, men tidningarna har omfattande resurser när de har lust och ork. De har mängder av källor som de kan använda för att leta sig fram, de kan rota i offentliga uppgifter för att se konturer av hemligheter, och så vidare.
SvaraRaderaOfta får jag tyvärr intrycket att de helt enkelt inte gör sig besväret att försöka - förbi ett par telefonsamtal så att de får några pratminus till en artikel som säger ingenting.
Du har nog rätt i att tidningarna stramat åt resurserna och minskat antalet specialreportrar, eller för den delen tiden de får ägna sig åt grävande. Journalistisk lättja på tidningarna är säkert i hög grad ett resultat av minskade möjligheter. Men jag ser också i många fall en bekvämlighet som är svår att ursäkta.
Kanske har hela journalistkåren de senaste decennierna accepterat minskade krav på yrket och dess utövande. Ett slags devalvering av journalistiken och hela kåren.
Vänta lite nu. Times säger inte att israelerna gjort det. Times säger att Tarmo Kouts påstår att israelerna kan ha gjort det. Hur var det med researchen?
SvaraRadera"Kouts says an Israeli interception of the cargo is the most likely explanation."
Time hänvisar tydlig till källor, precis som en tidning ska, i stället för egna spekulationer utan belägg. Att saken inte är ovedersägligt fastställd är det väl ingen ovan som förnekar? Än så länge är det föga mer än spekulation, men Time gjorde sig besväret att rota vidare där svensk press somnade om.
SvaraRadera