Liket efter vad som påstås vara en UFO-baby har hittats i Mexico. Det påstås också ha annorlunda DNA än något djur på jorden. Det låter för bra för att vara sant.
Denna UFO ska ha upptäckts av en mexikans farmare, som blev så förskräckt att han dränkte den stackars varelsen. Det ska ha skett för några år sedan, men nu har liket dykt upp och DNA-testats. Det ser ut som ett mellanting mellan människa och ödla, med uppenbart stor hjärna.
Se nyhetsvideon om fyndet ovan.
Vi får hoppas att det inte är ett UFO, utan bara något underligt jordiskt djur eller ren bluff. Annars kanske föräldrarna dyker upp med hämnd i sinnet...
Även om jag förhåller mig väldigt skeptisk till detta fynd tills det har bekräftats av pålitliga källor, är jag alldeles övertygad om att det finns alla möjliga varelser där ute i rymden.
Det är elementär sannolikhet. Universum rymmer så ofantligt många solsystem att det vore en väldig sensation om inget av dem hade någon planet där liv utvecklats. Sannolikheten för det är så liten att den knappt finns. Därför kan vi vara säkra på att det finns utomjordiskt liv.
Det hade jag konstaterat redan när jag var liten skolpojke på 1960-talet, fast all vetenskap på den tiden bara fnös åt tanken på utomjordingar, förmodligen för att de var rädda för att sammanblandas med fantasifull science fiction. Jag tyckte att de var korkade som vågade uttala sig så bestämt om vad som inte kunde finnas i detta väldiga och föga utforskade universum.
Numera vågar de medge vart sannolikheten pekar.
Huruvida sådana varelser hittar fram till oss eller ej är en helt annan fråga. De får allt brottas med Einsteins lagar en stund först, eftersom dessa i princip omöjliggör färd ens i närheten av ljusets hastighet – och annars tar det på tok för lång tid att resa mellan solsystemen även i vår medelstora galax.
Dock, om några utomjordingar hittat ett annat sätt att färdas än de där Einsteins lagar råder – och det går inte att hålla för otroligt – då är det tänkbart att de hittat till oss, förmodligen i så fall med en viss road (och förfärad) nyfikenhet. De har i så fall kvickt lärt sig tillräckligt om vår natur för att akta sig för att ge sig tillkänna.
Den mexikanske bondens panikhandling understryker det. Vi människor har överlag ett bestialiskt sätt att hantera allt som är annorlunda, så man kan bara rekommendera rymdgubbarna att iaktta oss blott på avstånd.
Läs även andra bloggares åsikter om UFO, utomjording.
lördag 5 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag såg just att enligt Daily Telegraph finns rykten om att rymdföräldrar redan har hämnats på bonden genom att bränna upp honom.
SvaraRaderaJag tyckte det såg ut som en apa. :)
SvaraRaderaMen jag är inne på din linje, skulle utomjordingar hamnat här skulle de nog förfasat sig och sen stuckit härifrån fortare än kvickt.
Tror knappast en eventuell högteknologisk utomjordisk intelligens bekymrar sig alltför mycket om Einsteins relativivitetslagar om de kan ta sig fram utan våra jordiska och förmodligen mer än lovligt föråldrade fosila bränslen.
SvaraRaderaHa en bra dag.
PellesReality
Din tanke, idag så mottagen som allmängods bland hög och låg,där jag själv befinner mig, har också en annan innebörd: vore inte saken också möjlig i sk snål förklaringsmodell; att jorden är det enda i kosmos som bär det vi kallar för "liv"???!!!!/thomas
SvaraRaderaThomas, jag har ibland roat mig med den tanken också. Likaså den att det egentligen bara är jag som finns i hela universum och resten är bara min inbillning...
SvaraRaderaOm jag begriper forskarna rätt, dock, finns alla de komponener som behövs för att liv ska bildas på så många håll i kosmos att det vore väldigt märkligt om det bara uppkom just här. Det skulle kräva en alldeles särskild och säkert komplicerad förklaring.
Människan är i och för sig något av en paradox. En hjärna så stor att den kräver att våra barn föds på ett alldeles för tidigt och riskabelt stadium, och som konsumerar en väldig massa energi, vilket gör vår försörjning svårare, och så vidare. Hur kan hjärnan ha utvecklats till sådana proportioner, fast det väldigt länge måste ha varit mer av ett handikapp än en tillgång för överlevnaden?
Det kanske ännu klokare rymdgubbar kan svara på.
Till Stefan:
SvaraRaderaJo, det är högst sannolikt att liv finns på annat håll i universum. Det kanske rent av finns i Vintergatan, som trots allt har ett par hundra miljarder stjärnor. Men att de besöker jorden är högst extremt osannolikt (Einstein m m).
Men jag håller inte med om de här gamla slitna klichéerna om att människan är så "bestialisk". Vi är väsentligt mycket mindre bestialiska än bestarna själva, dvs djuren. Djur mördar varandra till höger och vänster dagligen, i miljontal, och detta t o m utan minsta samvetsförebråelse. Människan har i alla fall samvete, mördar mindre, men får sällan "credit" för det.
--Ahrvid
Att vara centrum för allt och alla, låt säga min Gud, har ingen större kraft i mitt självmedvetande, som du så väl beskriver. Ordet liv bär på få bokstäver, men som vi alla vet så kan få ord skapa ett kosmos i mångfald!!!!!!
SvaraRaderaMen visst är väl det skönt att tänka" alla har blickarna just på lilla mig". Kanske brist på självförtroende??????/ Thomas
Ahrvid, vi är nog ungefär lika bestialiska som andra djur.
SvaraRaderaDet finns många kända invändningar mot ditt resonemang, framför allt att djur dödar för föda medan människan gör det även av många andra anledningar - och alltför ofta i parti och minut.
Det är också trist att mänskligheten tenderar att se fientligt på allt som är annorlunda.
Thomas, livet är ett skönt rus som varar allraminst till dödsögonblicket.
SvaraRadera8 % av universum lär vara någorlunda förklarat. Resten kallas mörk materia och det vet i nuläget ingen människa vad det går ut på. Nog tycks det finnas rum för överraskningar alltid.
SvaraRaderaFör övrigt tror jag att all materia besitter ett slags liv och ett slags medvetande. Jag förstår inte varför just kolföreningar skulle vara särskilt besjälade?
Mattias, du tänker dig alltså ett slags universell Gaia, ett besjälat kosmos? Det kan jag också mycket väl tänka mig, i alla fall något slags medvetande eller varande som omfattar alltihop.
SvaraRaderaÅ, det skulle vi ha en kväll med chilenskt vin för att diskutera! Och Ahrvid borde vara med. Han är synnerligen beläst på dylika tankegångar.
En bok utgiven 1964 Vänner i universum av
SvaraRaderaRolf Telano förklarar mycket av fenomenen innom OFO. problematiken.
Eistein uttgick från två värdar när han med hjällp av sin "första hustru" löste den inväcklade relitvitetsteorin!
Allt är relatift utifrån de man gemför med!
Rålle
Stefan: Ja, ungefär så menar jag. Allt har själ. Stenar pratar, till exempel...
SvaraRaderaMinsta barn vet att det är så, men de flesta vuxna glömmer bort det. Fast egentligen är det inte konstigare än att vissa rum förmedlar vissa stämningar. Att skogen framkallar en viss sinnesstämning och havet ett annat. Att allt är lite möjligare än månsken än vad det brukar vara...
En bra introduktion till en andlig syn på världen är förresten en svensk barnbok som inte blivit sådär kolossalt uppmärksammad, även om den nog vann augustpriset. Sandvargen heter den. Rekommenderas.
Att månen har själ ska vi absolut ta och skåla på när tillfälle ges. I chilenskt, sydafrikanskt, italienskt, whatever...
Inte möjligare ÄN månsken utan i detsamma menade jag förstås. Månen var förresten en dag mer än full igår när Zlatan avgjorde ungernmatchen på mirakelvis.
SvaraRadera;-)
Åsa Lind heter förresten författaren till Sandvargen. Jag tycker den triologin håller Astrid Lindgren-klass, fast de är helt annorlunda förstås.
Att liv finns därute är klart men varför saknas det alltid fantasi när det gäller att avbilda ett utomjordiskt liv, Skallen ser alltid lika ut, ljuskännsliga ögon som fotbollar och avsmalnad haka.
SvaraRaderaEn sak kan jag lova... apropå fullmåne och fotboll och sådär... Livet blir inte tråkigare för att man tillåter sig att tänka magiskt. Inte blir man mindre realistisk heller, märkligt nog. Tvärtom.
SvaraRaderaPer, det tycker jag du har alldeles rätt i. Bilden av utomjordingarna är tråkigt fantasilös. Magra, släta figurer med jättehuvuden och jätteögon. Jag undrar varifrån denna bild kommer. Någon som vet var den först dök upp?
SvaraRaderaMattias, magi är egentligen inget annat än det allra äldsta vetenskapliga tänkandet. En strävan att förklara och förstå.
SvaraRaderaMm... som newtonismen så småningom satte upp gränser för... vilka höll till början av förra seklet, då kvantmekaniken rev ner Newtons världsbild. Vilket märkligt få har insett, fastän ett sekel har gått.
SvaraRaderaMattias, den förnekelsen beror nog på naturvetenskapens positivistiska sätt att beskriva sin egen historia - en promenad uppför trappan till allt större klarhet. Då vill man inte avfärda gamla felaktigheter på samma sätt som man gör med ålderdomlig skrock, religion och metafysik.
SvaraRaderaI annat fall skulle vetenskapens misstag och tillkortakommanden bli alltför uppenbara.
Mm... Problemet är ju inte litet heller. Alla övriga vetenskaper åker snålskjuts på urvetenskapens - fysikens - positivistiska anspråk, trots att denna har kvaddat den teoretiska basen för längesen. Fysiken - åtminstone dess hard core, som är kvantfysiken och astronomin, är ju ödmjukt medvetna om sin begränsning sen Max Plancks dagar. Det är övriga vetenskapsgrenar som intar en - ovetenskaplig! - hållning.
SvaraRadera... TIDIGARE positivistiska anspråk borde jag ha skrivit, för som sagt var, de som sysslar med det största och det minsta är medvetna om det som Sokrates för längesedan visste... att man just inget vet...
SvaraRaderaFör övrigt tvivlar jag starkt på äktheten i den mexikanska rymdgubben. :-)
SvaraRaderaTill bl a Mattias:
SvaraRaderaNej, 92% av universum är inte oförklarligt och död materia har varken liv eller intelligens eller "själ". Att universum utöver 8% består av mörk materia och mörk energi, betyder inte att det är mystiskt eller oförklarligt. Vi vet bl a pga gravitationseffekter att denna materia och energi finns, och det finns hyggliga teorier om vad det är, och det är saker som passar väl in inom fysikens ramar. Däremot kan vi inte ta oss ut till tomma rymden mellan galaxerna och bekräfta eller undersöka på plats.
Att något är oförklarAT betyder inte att det är oförklarLIGT. Om vi ser en okänd man på avstånd som vandrar fram och plötsligt tar ett skutt, är det inte säkert att vi kan förklara varför han skuttar till. Vi känner inte mannen och han försvinner bort från oss. Men det FINNS en förklaring till hans skutt; vi vet bara inte om den.
På samma sätt är det med en del vetenskapsfenomen. Det kan dyka upp saker som är (ännu) oförklarade - men det betyder inte att de är oförklarliga, övernaturliga, mystiska, att de aldrig någonsin kommer att kunna rationellt förklaras.
Vad gäller liv och intellekt, vet vi ju att sådant handlar om vissa biokemiska processer. Något som liknar eller kan emulera sådana processer kan vi inte se i död materia. Den har alltså inget liv, ingen själ. Sådana tankar faller för Occams rakkniv: av alternativa förklaringar till samma sak, är den sann/sannolikast som gör minst antal antaganden. Hypoteser om Gaia och liknande kräver *fler* antaganden utan att ha större förklaringskraft, och är alltså fel.
Det finns ingen gud. Det finns ingen själ i materia. Universum är ingen Gaia. Allt vi vet om universum kan förklaras utan behov av övernaturliga antaganden.
--Ahrvid
Ps. Jo, människan dödar ju också för att få mat! Men i lägre grad. En enda ko motsvarar en persons köttkonsumtion i flera år, så det blir en slakt per X antal år. Exempelvis en katt lär döda 10-15 möss/dag i vilt tillstånd (om den alltså inte föds av mattes Whiskas).
Ahrvid: Har jag påstått att något skulle vara oförklarligt? Jag säger bara att det är oförklarat.
SvaraRaderaInnan det har förklarats gör vetenskapen rätt i att ligga lågt med tvärsäkra uteslutningar.
För övrigt så resonerar du i cirkel. Att kalla något övernaturligt är bara ett annat sätt att säga att det ännu inte är förklarat för det mänskliga intellektet. I samma stund vi lyckas förklara det upphör det att vara övernaturligt, eller hur?
SvaraRaderaDu tycks utgå ifrån att jag vänder mig ifrån rationella och vetenskapliga förklaringsmodeller. Det gör jag inte, jag bara framhåller de hittillsvarande förklaringarnas begränsningar.
När blev förresten Ockhams rakkniv ett medel för bevisföring? Den är till för att avgöra vilken tes som är mer eller mindre antaglig, alltså lämpligast att utgå ifrån, inget annat.
SvaraRaderaGaiahypotesen uttalar jag mig inte om, för jag omfattar den inte (har aldrig känt mig lockad att sätta mig in i den), men hypotesen att allt har liv är inte mer komplicerad än tesen att bara somliga saker har det. Tvärtom, skulle jag tro, den är i själva verket enklare eftersom jag slipper definiera det besjälade ifrån det själlösa. Din rakkniv slinter...
... som vanligt. ;-)
Ahrvid, människan dödar inte bara för att äta, och vad som är vid liv är en fråga om hur liv ska definieras.
SvaraRaderaTill Mattias:
SvaraRadera"Jag säger bara att det är oförklarat.
Innan det har förklarats gör vetenskapen rätt i att ligga lågt med tvärsäkra uteslutningar."
Vetenskapen bör tvärtom utesluta sådant som är rejält osannolikt! Att något är oförklarat betyder inte att det finns en chans att något fullständigt oväntat, som bryter mot naturlagrna, skulle visa sig vara förklaringen. F ö är mången sak inom modern vetenskap spekulationer och teorier, om än rimliga sådana, och de ingår i vetenskapsfältet eftersom de följer naturlagarna - men de är ännu inte bevisade. Kosmologins strängteori/er hör t ex dit. Vi har Higgs boson. Osv.
"När blev förresten Ockhams rakkniv ett medel för bevisföring?"
Efter att Occam lanserat den.
"Den är till för att avgöra vilken tes som är mer eller mindre antaglig, alltså lämpligast att utgå ifrån, inget annat."
Det är en knäckfråga, men det finns rimliga skäl att anta att rakkniven inte bara handlar om att sortera antaglighet - utan den har en kunskapsteoretisk räckvidd (= kan skilja sant från osant). Ett sådant skäl är att universum styrs av lättja. Av alla möjliga lösningar på saker föredrar naturen alltid den som är enklast, slösar minst energi, osv. Och det är själva kärnpunkten också i rakkniven!
--Ahrvid
Ahrvid: Rakkniven ger en fingervisning om åt vilket håll spekulationerna bör gå, inte mer.
SvaraRaderaI det här fallet väljer kniven min tes, som är enklare än din. Teserna ALLT HAR SJÄL och INGET HAR SJÄL leder till ett enklare resonemang än VISSA FÖRETEELSER HAR SJÄL, ANDRA INTE, eftersom det senare antagandet kräver ytterligare definitioner.
Den kära rakkniven stöder alltså min hypotes.
:-)
Nu har jag läst på om Gaiahypotesen, och den är verkligen spekulativ. Tesen att all materia är besjälad är långt enklare.
SvaraRaderaNå, Ahrvid, tror du på din egen logiska metod eller väljer du att titta åt ett annat håll när den leder dig åt ett annat håll än det önskade?
Jag bråkar med dig Ahrvid... Ärligt talat... Ditt resonemang om universums lättja gillade jag.
SvaraRaderaJag är tveksam till Occams (Ockhams) rakkniv, av det skälet att det varierar från tid till annan vad som är den enklaste förklaringen. Fordom skulle man helt enkelt säga att Gud har ordnat allt och därmed nog. Nu för tiden är det krångligare, inte enklare.
SvaraRaderaOccams rakkniv bör användas med försiktighet, som varje rakkniv.
Jag är inte heller särskilt tänd på Gaiahypotesen, den är lite för Sörgården för min smak. Dock kan den tolkas symboliskt och då förmodligen bli ett användbart verktyg för att få ett brett ekologiskt perspektiv.
SvaraRaderaRätta mig om jag har fel: Occams (jag föredrar också den stavningen)rakkniv tar man till för att reda upp i en snårskog av alternativa resonemang. Och man gör det för att hitta en ände att börja nysta i. Den enklaste tesen, den tar man först.
SvaraRaderaAtt därifrån dra slutsatsen att den enklaste tesen med automatik är den rätta är däremot uppåt väggarna fel. Åtminstone ska vi vara glada att våra domstolar inte (åtminstone inte alltid...) resonerar på det viset.
Mattias, som jag uppfattar det finns det inget bevis för att Occams rakkniv duger som bevis för en teori. Snarare är det att betrakta som en vetenskaplig metod. Med rakkniven skär man bort ett töcken av snåriga förklaringar för att nå ner till den förhoppningsvis enkla sanningen.
SvaraRaderaMånga vetenskapliga teorier idag kan bara med största ansträngning sägas stämma med Occams rakkniv. Strängteori, exempelvis, likaså stora delar av kvantfysiken, är knappast att betrakta som de enklaste förklaringarna.
Och som sagt: vad som betraktas som enkelt och svårt är väldigt tidsbundet. Det skiljer från betraktare till betraktare.
Stefan: Vi ser likadant på saken, med andra ord.
SvaraRaderaAhrvid: Du får allt sluta vifta så ivrigt med rakkniven. Det slutar bara med att du skär dig.
:-)
Det var ett avsnitt, First Contact (1991) av Star Trek: The Next Generation, med Jean-Luc Picard som avhandlade det här på ett intressant sätt.
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/index.html?curid=2988804
Enterprise besökte en planet incognito, för att utvärdera planetens status inför ett ev. medlemskap i Federation. Denna planet befann sig på samma tekniska nivå som vi var på 60-70-talet. Där råkade de av misstag bli upptäckta, fast planetens ledare lyckades hemlighålla detta, i viss mån.
Planetens ledare var rädda att själva upptäckten, att man inte var ensamma skulle orsaka så stora sociala omvälvningar att det skulle skapa total kaos.
Denna världs sociala utveckling hade inte hängt med den tekniska utvecklingen.
Och man kan väl säga att det är där vi på planeten Jorden befinner oss idag.
Som science fiction-författaren Isaac Asimov uttalade:
"The saddest aspect of life right now is that science gathers knowledge faster than society gathers wisdom."
Dennis, man får nog ge Asimov rätt. När man läser Platon, Aristoteles, Lao Tzu med flera tänkare för över 2000 år sedan, kan man till och med undra om visdomen dalar.
SvaraRaderaVi har på sistone talat en del om det produktiva i att vandra vilse. Apropå feminsimen till exempel; kanske är det nödvändigt för många kvinnor (och för somliga män) att villa bort sig i den, för att sedan komma klokare hem igen.
SvaraRaderaPå samma sätt har kanske de senaste tvåtusen årens vilsegång i en idealistisk världsbild berikat oss, så att vår klokskap nu, när vi förhoppningsvis lämnar den epoken bakom oss, blir ännu djupare än de stora tänkarnas.
Mattias, det lär nog dröja ytterligare en stund. Eller som det heter: Håll inte andan.
SvaraRaderaNåja, vad gör ett par hundra år hit eller dit?
SvaraRadera;-)
Mattias
Det finns teorier och möjligen även tecken till bevis!? att det funnits tekniskt och socialt avancerade civilisationer innan vår egen, för ca 12000-30000 år sedan.
SvaraRaderaBl.a har det nyligen upptäckts pyramider i Bosnien-Herzegovina (forna Jugoslavien):
http://www.semirosmanagic.com/en/bosnian_pyramid.html
Lyssna på en intressant intervju med upptäckaren Semir Sam Osmanagich, även med olika länkar här;
http://jefffarias.podbean.com/2009/09/18/the-jeff-farias-show-9-17-09/
MP3-fil med intervjun laddas ned härifrån;
http://jefffarias.podbean.com/mf/web/hxs7uq/TJFS-091709.mp3
Huruvida det är inte riktigt eller inte riktigt, får vi överlämna till kommande generationer.
Detta tema har också avhandlats i många science-fiction-böcker. Att civilisationer kommer och går, och att vår, den nuvarande varken är den första, eller sista.
Stämmer detta, och någon av dem hunnit med att utveckla rymdfart så borde de finnas spår av detta runt om i solsystemet, eller på månen.
En sådan upptäckt och insikt skulle få enorma konsekvenser för vår värld. Förhoppningsvis till det bättre!?
Dennis, det får mig att tänka på Erich von Däniken, som skrev ett antal bestsellers om besökare från rymden i vår urtid.
SvaraRaderaTänk om dom kommer hit med högteknologiska vapen o slaktar oss alla, vore en grym död iaf
SvaraRaderaMen vem ska göra filmatiseringen?
SvaraRaderaUfo'n finns: Oidentfierade flygande föremål.
SvaraRaderaHar INGET med flygande tefat att göra.
/Christer