Enligt en ny undersökning från Folkhälsoinstitutet har andelen unga män som dricker över en viss mängd alkohol fördubblats mellan 2004 och 2008. Men det är en så drastisk förändring att den bör ifrågasättas innan det är dags för panikåtgärder.
Folkhälsoinstitutet har kommit med flera sensationella undersökningsresultat förr, baserade på ganska magert statistiskt material. De är ute efter att berättiga sitt eget arbete och skapa debatt om folkhälsofrågor – så de vill hitta tilltagande problem, knappast ljusnande siffror. De är helt enkelt partiska.
Jag litar inte ett dugg på deras rapporter, eftersom de är så uppenbart spekulativa.
Orimlig ökning
Den här gången menar de att bland män i åldrarna 25-29 år har andelen som ägnar sig åt “riskbruk” (en mängd alkohol per vecka som anses öka risken för alkoholism) fördubblats på fyra år – från 7% (som också är siffran för hela befolkningen) till 13%.
I en korrekt genomförd statistisk undersökning av folkvanor, med ett tillräckligt stort antal tillfrågade, är en sådan drastisk ökning så gott som otänkbar på så kort tid. Därför bör resultatet ifrågasättas.
Det är också märkligt med den snäva avgränsningen i ålder. Vanligtvis i statistik brukar man åtminstone klumpa ihop hela 20-åren, för att man väldigt sällan har tillräckligt stort underlag för närmare avgränsningar. Den snäva åldersgränsen ger ytterligare anledning till tvivel.
Sammalunda med detta begrepp “riskbruk”, alltså en viss mängd alkohol per vecka som ska vara betydligt värre än lite mindre. Det får mig att åter undra vad Folkhälsoinstitutet egentligen varit ute efter, och hur de har utformat sin undersökning för att få det bekräftat.
En annan undersökning (ej genomförd av Folkhälsoinstitutet) har visat att andelen nykterister bland ungdomar fortsätter att öka. Av niondeklassarna är det nu 30% som helt avstår från alkohol. Det pekar i motsatt riktning mot vad Folkhälsoinstitutet hävdar.
Det struntar Folkhälsoinstitutet blank i, utan hävdar i stället att kraftfulla åtgärder behövs för att göra alkohol mindre tillgängligt. Historien har redan visat att det är en dum idé.
Men de är först och främst ute efter att göra sitt eget arbete och sitt perspektiv viktigt, angeläget och uppmärksammat. Jag tror därför att de tillåter ändamålet att helga en hel del ovetenskapliga medel.
Ett evigt problem
Missbruket av alkohol och andra droger är förvisso ett problem, nu som förr, i vårt samhälle som i andra. Det har varit med mänskligheten väldigt länge. Därför tror jag inte att de starka och varaktiga lösningarna går att finna utan att forska i den mänskliga naturen och dess förhållande till droger.
Basala mänskliga behov leder till drogbruk, medan det förmodligen är personliga omständigheter som leder till missbruk. Och ja, det finns en viktig skillnad mellan bruk och missbruk. Den är inte kvantitativ, utan visar sig framför allt i hur folk beter sig i sitt rus.
Jag är också säker på att unga män i tjugoåren har det svårt. Finanskrisen gör deras försörjning osäker, jämställdhetsdebattens lågvattenmärken ger dem inget utrymme att känna stolthet och förverkliga sig i enlighet med egen längtan, ett i viss mån förråat samhällsklimat väger särskilt tungt på deras axlar om de inte har haft framgång – och en djup osäkerhet om att kunna behålla vad de eventuellt har tillförskansat sig.
Den unge mannen är i det närmaste fredlös i vårt samhälle. Då är det inte konstigt om han tar en sup. Men då hjälper det inte att bara försöka hindra honom från det. Vi måste fråga oss, som med Jeppe på berget, varför han super.
Det är inte lika lätt som att vifta med siffror och ropa på förbud – men det är det enda som hjälper.
Aftonbladet skriver om undersökningen här och här, Svenskan här, DN här, Expressen här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, Folkhälsoinstitutet. Intressant?
I dagens samhälle finns ingen allmän framtidstro. Vi åttiotalister är desillusionerade. Det belyses bland annat i den ideologiska fråga som tycks engagera oss mest just nu, klimatfrågan, som i första hand handlar om att förhindra en katastrof, ett skräckscenario, snarare än en strävan mot en utopisk vision. Det vackra folkhemsbygget har vi aldrig upplevt, den visionära utforskning av rymden har fallit platt på marken, ny teknik tröttar ut oss, det samhälle som var demokratiskt och öppet tycks bara bli mer segregerat och slutet, kort sagt: det liv vi lever tycks innehållslöst. Att leva sitt liv genom rusdrickande, datorspel och korta snabba kickar ter sig med denna vetskap inte bara förklarligt, utan högst naturligt. Du nya sköna värld.
SvaraRaderaAnonym, det var lika vackert uttryckt som det var sorgligt. Jag har förstått att det är en helt annan sak att växa upp nu än när jag gjorde det på 1960- och 1970-talet. På gott och ont, mest det senare. Vi hade all den där optimismen och framtidstron. Vad är viktigare för ett uppväxande släkte?
SvaraRaderaStefan:
SvaraRadera"Av niondeklassarna är det nu 30% som helt avstår från alkohol. Det pekar i motsatt riktning mot vad Folkhälsoinstitutet hävdar."
Varför skulle detta peka i motsatt riktning?
1. De som är 15 år är uppväxta under en annan tidsperiod och med andra vanor och normer än de som är 25-29 år.
Hur gammal man är när man börjar dricka och hur mycket man dricker i unga år har visat sig ha betydelse för hur mycket man dricker senare i livet. Det intressanta är alltså vad de som är 25-29 år idag hade för relation till alkohol för 10-15 år sedan.
Det är knappast särskilt intressanta eller avgörande hur dryckesmönsterna ser ut bland 10-15 år yngre personer som umgås i andra kretsar. Även om du visserligen antagligen har rätt i att relationen till alkohol i samhället i stort har stor betydelse för alla åldersgrupper, så händer det ganska mycket mellan 15 och 25.
2. Det är sant och positivt att andelen nykterister bland niondeklassarna har ökat, men samtidigt går det faktiskt att se liknande tendenser bland niondeklassarna som bland 25-29 åringarna. Det har nämligen skett en ökad polarisering där gruppen som dricker mycket har ökat samtidigt som grupper som inte dricker alls. De som faktiskt dricker dricker alltså ofta mer än tidigare.
"Och ja, det finns en viktig skillnad mellan bruk och missbruk. Den är inte kvantitativ, utan visar sig framför allt i hur folk beter sig i sitt rus."
Varför är det så oerhört viktigt, för alkoholkonsumenter, att markera skillnader mellan drogbruk och drogmissbruk?
Allt missbruk har sin grund i bruket och det är påfallande ofta en flytande gräns. Väldigt många har haft negativa upplevelser i samband med sin alkoholkonsumtion även om de i de flesta fallen klarar sig bra. Men kanske har de någon gång sagt hemska saker, blivit våldsamma, råkat ut för en olycka eller fått en minneslucka. Gränsen mellan bruk och missbruk är således inte alltid klar.
Det vi vet är att ju fler som dricker ofta och mycket, dessto fler kommer råka illa ut. Därför är det viktigt att se på den totala konsumtionen och inte någon liten grupp utpekade "missbrukare".
Slutligen så används termen riskbruk eftersom missbruk är svårt att definiera rent vetenskapligt, medan riskbruk precis som du säger går att mäta genom att se till hur mycket som faktiskt dricks.
Niklas, så riskbruk är en användbar term för att missbruk inte går att belägga? Det betyder bara att riskbruk inte heller går att belägga.
SvaraRaderaJag påstår inte att alkohol är ofarligt eller tynar bort i vårt samhälle - men jag motsätter mig spekulativa rapporter som syftar till ökade förbud, fast det inte finns ett dugg belägg på att förbud löser några problem. Snarare tvärtom.
Och jag har ringa förtroende för analyser som inte försöker förstå drogernas intrikata funktion i varje samhälle i varje epok i vår historia. Vill vi lösa problemen måste vi gå till botten med dem. Det räcker inte att skylla allt på en eller annan kemikalie.
Stefan:
SvaraRaderaRiskbruk går att definiera och belägga eftersom det helt enkelt handlar om att de som dricker en viss mängd kallas "riskbrukare" och även om människor dricker på olika sätt och har olika toleransnivå så finns det ett tillräckligt starkt samband mellan konsumtionsmängd och allvarliga problem för att det ska vara intressant.
Jag vet inte vad du menar med förbud. Det finns ju en tendens att kalla saker som inte handlar om förbud för just förbud. Jag tror inte på alkoholförbud, men det finns väldigt starka belägg för att restriktiv alkoholpolitik har stor betydelse för att hålla nere alkoholproblemen. WHO har slagit fast att de effektivaste sätten att minska alkoholproblemen är att begränsa tillgängligheten (t.ex. genom monopol), upprätthålla ett högt pris (t.ex. genom punktskatt) och ha tydliga upprätthållna åldersgränser. Det är denna forskning som den svenska alkoholpolitiken har byggt på och vi kan också tydligt se att konsumtionsökningen och de ökade problemen de senaste 15 åren hänger samman med liberaliseringen av alkoholpolitiken till följd av EU-inträdet.
Slutligen så tror jag liksom dig att det finns många bakomliggande samhällsproblem kopplade till drogbruk som vi måste arbeta med, men det är inte så enkelt som att drogbruket endast är ett symptom på andra problem. Drogbruket i sig triggar också igång ytterligare problem och kan förvärra en redan problemfylld situation.
Niklas, jag tror också att droger medför ytterligare problem. De medverkar till en ond spiral.
SvaraRaderaMen jag tror att det är mycket svårt att jämföra olika länders alkoholrestriktioner, för att olika länder har olika förhållande till alkohol. Man pratar t.ex. om det norra spritbältet - Skandinavien, Finland, Ryssland. Sådant spelar väldig roll.
Då måste man fråga sig varför folk dricker. Det räcker inte att försöka begränsa tillgången eller höja priserna, vilket inte fungerar eftersom det leder till ekonomisk misär men knappast minskat drickande där minskning behövs som mest.
Det finns en mekanistisk människosyn bakom svensk alkoholpolitik, som helt enkelt är felaktig.
Självklart finns det olika alkoholkulturer i olika länder, som även spelar in på hur man ska hantera alkoholproblem. I Europa ligger vi värst till i hela världen och mycket av de ökade problemen i Sverige beror på att vi tagit till oss det kontinentala drickandet samtidigt som vi behållit helgsupandet.
SvaraRaderaBegränsad tillgång och höga priser räcker inte, men vi kommer ganska långt med det. Attityder till alkohol och hur alkoholnormen ser ut är t.ex. väldigt viktigt, men det finns också forskning som visar att attityden i förhållande till alkohol blir mer negativ när restriktionerna i samhället ökar. Att liberalisera alkoholpolitiken sänder motsatt signal om alkohol.
Jag vet inte vad du menar med att begränsad tillgång och höga priser leder till ekonomisk misär eller att det knappast leder till minskat drickande där det behövs. Faktum är att missbrukare i många fall är den priskänsligaste gruppen av alla och att t.ex. lördagsstängt på Systembolaget hade stor betydelse för deras anhöriga... Men det är väl självklart att tillgänglighet-pris inte "botar" eller alkoholberoende. Det är helt och hållet förebyggande politik, men därmed inte oviktig eftersom att den leder till att färre råkar ut för en massa elände.
De som redan har allvarliga problem behöver naturligtvis andra typer av insatser från samhället och där finns det mycket som måste blir bättre, men alkoholpolitiken kan aldrig ha som utgångspunkt att bara sikta in sig på denna grupp.
Niklas, jag menar snarare att samhället i alltför hög grad anpassar reglerna efter en minoritet av missbrukare. Det leder till ett i onödan överreglerat, repressivt samhälle.
SvaraRaderaDen höga beskattningen av alkohol leder inte till att alkoholister slutar dricka eller ens dricker mindre - de blir bara fattigare av sitt missbruk.
Dessutom, rent principiellt måste alkoholism betraktas som en sjukdom - och inte ska vi ha straffskatter på sjukdomar.
Det finns en massa statistik som pekar åt en massa olika håll. Man får ungefär vad man frågar efter. Men hur man verkligen minskar missbruket - den grava alkoholismen - det förblir ett mysterium. Prispolitik har ingen effekt, inte heller diverse restriktioner.
Alkoholpolitiken behöver ses över förutsättningslöst från grunden.
Stefan:
SvaraRaderaDet känns som att vi kanske inte kommer jättemycket längre här, men ska ändå kommentera lite.
Poängen med den svenska alkoholpolitiken och att den fungerar är just att den bygger på totalkonsumtionsmodellen. Nämligen att skadorna hänger samman med hur mycket det dricks i ett samhälle och att vi därför måste ha en politik som riktar in sig mot hela befolkningen och för att sänka konsumtionen. Det är också så att det inte är alkoholisterna som står för den största delen skador till följd av alkohol, eftersom alkoholisterna är en sån liten grupp är det faktiskt den stora och varierande gruppen "måttlighetsdrickare" som orsakar flest skador. Dessutom är det ju så att om gruppen måttlighetskonsumenter dricker mer, kommer också fler att bli alkoholister, varför politiken som inriktar sig på samhället i stort också förebygger missbruk.
Det är mycket tyckande från din sida och åsikter kan man så klart ha, men för mig är det viktigt att alkoholpolitiken bygger på vad vi faktiskt vet. Och i stort sett all alkoholforskning säger att det är pris, tillgänglighet och åldersgränser som funkar. Det är också därför som norden historiskt har haft mindre alkoholskador i förhållande till övriga Europa.
Det du säger om att prispolitik och restriktioner inte har någon effekt talar emot bättre vetande. Vi vet helt enkelt att det har effekt. Det är bara att kolla vad t.ex. WHO, som samställt all forskning på området, säger om saken. Forskningen är glasklar.
Jag vill inte att alkoholpolitiken ska ses över förutsättningslöst. Jag tycker att forskning och beprövad erfarenhet är väldigt bra förutsättningar. Det är vad den svenska alkoholpolitiken bygger på.
Niklas, om det är smidigt för dig får du gärna komma med en länk till den relevanta forskningen. Jag har förstås sett en hel del statistik inom området och den har inte övertygat.
SvaraRaderaStatistisk forskning saknar fördjupning, men just människans förhållande till droger - och variationen mellan bruk och missbruk - kräver fördjupning. Vi behöver förstå problemet innan vi försöker reparera det, annars kan vi gå ur askan i elden - som t.ex. USA gjorde under förbudstiden.
Jag tror också att t.ex. svenska krafttag mot langning till ungdom har det onda med sig att ungdomar riskerar att upptäcka att de har lättare att få fatt i narkotika och därför riskerar att övergå till det. Denna risk låtsas inte svensk alkoholpolitik om.
Jag tror vidare att ju svårare och dyrare laglig alkohol blir, desto mer olaglig alkohol sprids - hembränt, smuggelsprit och så vidare. Sådant dyker inte upp i statistiken, så då kan det ytligt verka som om svensk spritkonsumtion går ner.
Och så vidare.
Stefan:
SvaraRaderaDu kan t.ex. kolla den här rapporten från WHO:
Jag citerar det intressanta för vår diskussion:
"In a recent analysis of 31 policy options an international group of experts on alcohol rated the following 10 as “best practices”: minimum legal age to buy alcohol, government monopoly of retail sales, restrictions on hours or days of sale, restrictions on the density of sales outlets, taxes on alcohol, sobriety checks, lowered limits for blood alcohol concentration, administrative suspension of licences for driving under the influence of alcohol, graduated licensing for novice drivers (i.e. issuing licences with initial limitations on driving privileges, such as a zero limit for blood alcohol concentration, and brief interventions for hazardous drinkers."
Sammanfattningsvis: Det som funkar bäst är restriktioner. En uppfattning som delas av i stort sett alla världens alkoholforskare och vi kan se att många andra länder närmar sig den nordiska modellen, t.ex. är det många europeiska länder som höjt skatter, infört försäljningsrestriktioner (t.ex. tider och liknande), höjt åldersgränser och sänkt gränsen för rattfylleri. Helt enkelt för att det funkar.
Angående att reparera så vill jag återigen poängtera: Det är skillnad på förebyggande arbete och vård riktat till alkoholister. En restriktiv alkoholpolitik är en del av en förebyggande strategi för att hålla nere alkoholproblemen.
Jag tror inte på faran att krafttag mot langning skulle öka användningen av narkotika. Alkohol är ju den största inkörsporten (tillsammans med tobak) till narkotika, väldigt få, om ens någon, prövar narkotika utan att ha använt alkohol. Och väldigt många som använder narkotika första gången gör det under alkoholpåverkan. Det är redan idag alldeles för lätt att få tag i narkotika, men det kommer naturligtvis inte att under överskådlig framtid komma i närheten av alkohol som vi dessutom ser glorifierat hela tiden i alla möjliga sammanhang. Narkotika är ett problem, men ett väldigt begränsat i förhållande till alkohol. Och jag är, utan att ha någon fakta om just det, rätt övertygad om att lägre alkoholkonsumtion leder till mindre narkotikaanvändning också.
"Jag tror vidare att ju svårare och dyrare laglig alkohol blir, desto mer olaglig alkohol sprids - hembränt, smuggelsprit och så vidare. Sådant dyker inte upp i statistiken, så då kan det ytligt verka som om svensk spritkonsumtion går ner."
1. Det finns så klart ett samband mellan priset och tillgången på illegal alkohol. Men vi ska inte överdriva problemen här. Den illegala alkoholen är normalt sett inte farligare än den från systembolaget. Tysk sprit är inte farligare än svensk sprit så att säga. Och illegal alkohol är ett problem som hamnar på polisen. Däremot är det klart att vi t.ex. inte på kort sikt kan införa skatter som innebär att alkoholen bär sina egna kostnader... De får vi fortsätta att sponsra via skattesedeln, dessvärre.
2. Självklart är den statistik som är intressantast och som vi utgår ifrån i den här diskussionen statistik som bygger på undersökningar av människors drickande och inte systembolagets försäljningsstatistik. Det finns naturligtvis mörkertal i sådan statistik, men detta mörkertal bör rimligen inte öka mellan gångerna. Således går det alldeles utmärkt att skapa sig en hyfsad bild av konsumtionsutvecklingen.
Jag glömde klistra in länken till WHO-rapporten! Den kommer här:
SvaraRaderahttp://apps.who.int/gb/ebwha/pdf_files/EB115/B115_37-en.pdf