Regeringen ger fyra fräscha miljarder på rättssystemet. De pengarna gör säkert nytta för att hyfsa till rättvisan, som det snålas med i snåla tider – men löser knappast problemen bakom ungdomskravallerna.
Rättvisa är ofta mer politik än rättvisa, inte sällan även mer ekonomi än rättvisa. Därför, när politikerna satsar fyra nya miljarder på ökade resurser åt rättsapparaten, finns dubbla chanser att rättvisan vinner på det. Politikerna ger den en högre angelägenhet, som i bästa fall kan stärka dess grundprinciper, och pengarna ger den resurser att vara rättvis i stället för summarisk och försumlig.
Eftersom ungdomskravallerna är högaktuella gör regeringen en koppling till dem i talet om de nya miljarderna, men man får hoppas att de har tänkt mer långsiktigt än så. Om ungdomars odrägliga situation har det minsta med kravallerna att göra – och det är mer än sannolikt – då borde pengarna i stället ha satsats på att lindra deras trångmål. Till exempel nya jobb och bostäder åt unga. Till exempel studiebidrag som gör att de har råd att fortsätta skolan. Och så vidare.
Jag är övertygad om att rättvisan tar stryk när det snålas in på rättsväsendet, men jag är inte lika säker på att den höjs när de får ökade resurser. Det beror på vad för rättvisa politikerna efterfrågar – och vilka skräckbilder som pumpas fram i media.
Dock, när rättsinstanser agerar utifrån ekonomiska hänsyn och sparkrav, då åker definitivt rättvisan ut genom fönstret. Därför måste den få kosta.
Men den måste också fortsätta att granskas och ifrågasättas. Annars närmar vi oss vad som grovt förenklat brukar kallas en polisstat.
Aftonbladet skriver om pengarna och ungdomskravallerna här, här, här och här, DN här och här, Svenskan här, Expressen här.
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomskravaller, polisen, rättvisa. Intressant?
Rättigheter får man när man förtjänar dem genom att uppfyllt sina skyldigheter! Var i ligger rättvisan att bränna upp annans egendom eller skada dem som satsar sina liv för att rädda andras? Uppmaning till de boende och drabbade. Kom ut på gatan till helgens nattmörker. Ligg och bevaka samtidigt som ni låser in era ungar. Låna en betongblandare... Ser ni minsta gnista så gjut ner ungjävelns fötter å skicka ner han i ett vattendrag. Lovar er att snart behöver ni inte bekymra er om brända bilar mer eller att ambulansen inte kan komma.
SvaraRadera"Om ungdomars odrägliga situation har det minsta med kravallerna att göra – och det är mer än sannolikt – då borde pengarna i stället ha satsats på att lindra deras trångmål. Till exempel nya jobb och bostäder åt unga. Till exempel studiebidrag som gör att de har råd att fortsätta skolan."
SvaraRaderaVad är det som är odrägligt med just stenkastarnas situation? Varför behöver 15-18-åringar jobb och bostäder? Och varför skulle inte gymnasieungdomar ha råd att fortsätta skolan idag?
Jag tror nog mer på satsningen på rättsväsendet.
Ett spörsmål angående elden och de brinnande ljuset. Brinner de upp eller ner? Ställ ljuset på en balansvågs ena sida med motsvarande vikter på den andra sida, och tänd på! Vad händer, och hur blir svaret???
SvaraRaderaEtt gammalt kinesiskt visdommsord.
Man skall inte döma den person vilkens skor man inte vandrat uti!
Tja, avvecklar man all hjälp och stöd till unga människor i skolorna, som kuratorer och färre vuxna i ungdomarnas omgivningar, så blir det så här.
SvaraRaderaDe smarthuvuden som inbillade sig att sådant skulle spara samhället kostnader, blir istället en kostnad på något annat konto för oss skattebetalare. Fast det är väl det som var tanken, kostnaden hamnar inte på just deras kostnadskonto.
Fram för fler lärare på färre elever. Då skulle lärarna ha tid att engagera sig. Och inför ett nytt och första antagningskrav på Lärarhögskolan, nämligen ”förmågan att lära ut”. Har man inte den så har man inget i läraryrket att göra.
Ungdomarna är våra samhällens framtid, därför är det en väl värd investering.
Sanningen är att vi kan undvika problem av denna sort genom att helt enkelt inte släppa in dessa "ungdomar" in i landet. Uppenbarligen trivs de inte här så då kan de väl åka hem och bränna bilar i sitt hemland? För ni tror väl inte det är svenska ungdomar som bränner bilar?
SvaraRaderaObservera att jag sa att om regeringens fyra miljarder till rättsväsendet vore blott för att stävja ungdomskravallerna, då finns andra satsningar som ger bättre effekt.
SvaraRaderaMen rättvisan måste få kosta, ungdomar också. Det fungerar inte med antingen eller. Och det finns sannerligen skattepengar nog för att satsa på alltihop - rättvisa, ungdom, sjukvård, skola och så vidare.
Att ösa skattepengar över individer som inte förtjänar det är ren och skär kommunism. Hjälp de som har det svårt men vill jobba sig uppåt. Släng de som bara vill förstöra in bakom lås och bom.
SvaraRaderaJohan, att strunta i människors behov är ren och skär fascism. Men självklart ska samhället kunna ställa krav på sina medborgare - precis som medborgarna har rätt att ställa krav på samhället.
SvaraRaderaStegan Stenudd: Den där frasen bör utvecklas. Samhället ska ställa krav på kriminella, övriga ska ställa krav på samhället.
SvaraRaderaVad gäller "ekonomiska hänsyn och sparkrav" så tog Jimmie Åkesson upp något viktigt i sin debattartikel om MENA-kravallerna:
"...både stat och kommun, sedan många år tillbaka, satsar betydligt fler skattekronor per capita i dessa stadsdelar än i andra områden. För att ta ett konkret exempel från Malmö, så får en invånare i Rosengård i genomsnitt ca 33% mer i kommunbidrag varje år än en invånare i den mer svenskdominerade stadsdelen Limhamn. Rosengård har också ett betydligt större utbud av fritidsverksamheter och socialt stöd för unga än de flesta andra stadsdelar."
http://svt.se/2.35188/1.1682133/ge_polisen_ratt_till_extraordinara_atgarder_i_fororterna
Med andra ord har samhället redan prövat att belöna de brottsutsättande och deras bostadsområden. Nu ser man att det inte har gett önskvärt resultat, och vad är lösningen? Mer av samma medicin! Varför inte införa skattesubventioner och friår för yrkeskriminella när man ändå är i farten?
Div allmänna kommentarer:
SvaraRaderaJag tror inte att fler poliser och hårdare straff åstadkommer mer än yttepyttesmå hack i ev brottskurvor. Mitt intryck är att USA har väsentligt mycket hårdare straff än Sverige (inkl att man har dödstraff), men ändå har man också väsentligt mycket högre brottsstatistik. (USA lär ha ca 1% av befolkningen i fängelse, vilket för svenska förhållanden skulle bli ca 90 000 interner. Men Sverige har drygt 10 000 fängelsekunder. USA har ca 15 000 mord/år, vilket för svenska förhållanden skulle bli 500 mord/år; men vi har drygt 100 mord/år. Siffror ur huvudet och de kan möjligen variera något.)
Tendensen att ropa efter "hårdare straff!" tror jag inte leder till något gott. Människans psykologi kring hur man betraktar gärning och konsekvens är rätt komplicerad. Faktum är att hårdare straff kan tänkas skapa fler brott: folk skaffar sig en fastare identitet som brottsling, man får ett hämndbehov mot samhället, det skapas en desperation som leder till våld, osv.
Den som ropar på "hårdare straff!" har inte tänkt efter ordentligt. Det må fungera i marginalen, i vissa lägen, men i allmänhet inte.
En annan sak är - trots intryck vi gärna får i braskande tidningsrubriker - att den långsiktiga trenden för brottsnivån i Sverige är sjunkande. Det begicks t ex 3 ggr så många mord/capita på 1800-talet jämfört med nu; statistiken för övriga våldsbrott är likartad.
(Allmän statistik om antal "lagföranden" är däremot opålitlig, då den snedvrids av att politiker med tiden passar på att kriminalisera fler handlingar. Vi har dessutom det som kallas "anmälningsbenägenhet", som snedvrider. Brott X kan vara lika vanligt 1989 som 2009, men om det oftare anmäls till polisen 2009 tror man att det "ökat". Kraftiga svängningar i anmälningsbenägenhet spökar till det för t ex sexbrottstatistik.)
En annan sak: det känns märkligt att satsa mer på "rättsväsendet" när man i IT-frågor stöter på sådana stora tveksamheter i samma rättsväsendes agerande. Vi har domare som ÄR (och jag ger fan i att domarskrået vill fria sig självt!) jäviga, viten slut om tryckfrihetsvidrigt stängande av distributionskanaler, killen som vidarebefordrade *en annans länk* till en sida där ett TV-program utsändes varvid man resonerade som om han själv sänt programmet vidare, och en massa dumheter och felgrepp. Det är en massa saker som får mig tvivla på att det är ett *rätts*-väsende. Något som fungerar så illa skall inte ha 4 miljarder extra - det är i alla fall min spontana reaktion.
--Ahrvid
Ahrvid, jag kan skriva under på varje ord du säger.
SvaraRaderaJag tror i och för sig att det ändå kan vara bra med extra resurser åt rättsväsendet, eftersom både polis och domstolar hanterat en hel del ärendet ganska summariskt av ekonomiska skäl. Rättssystemet måste få kosta vad det kostar, så att säga. Annars blir rättvisan än mer lidande.
Å andra sidan är det farligt att ge rättssystemet ökade resurser utan att också granska det hårdare och ställa högre krav på det. Annars ökar rättsosäkerheten. Makt korrumperar...
Hasse, beroende på hur man räknar kan det sägas att betongförorter får mer stödpengar av stat och kommun än andra områden - men det beror på att de är eftersatta på så många andra sätt.
SvaraRaderaDessa stöd är alltså komna för att försöka reparera den snålhet med vilka områdena är tillkomna.
Om nu kravaller uppstår vid en viss mängd misär/elände borde
SvaraRaderaa) massor av kravaller dykt upp i småorter där avfolkningen gjort att servicen, både kommunal och privat, försvinner.
b) kravaller förekomma jämnt över landets ghettofierade förortsområden
och
c) könsfördelningen bland kravallarna borde vara ungefär 50-50.
Men så är det inte. Dagens kravaller är primärt "rebels without a cause". Unga män som av diverse skäl inte ser sig ha någon framtid och kompenserar sig genom att sätta eld på grannens bil och skolan där han gick men inte studerade.
Vad som kan bryta denna negativa spiral är fungerande familjer som sätter gränser, ställer krav och ger uppmuntran är vad som leder till framgång. Men det skapas inte genom mer bidrag, fler jobb eller sympati.
Anonym, ditt abc skulle kanske stämma om människor vore identiska, vilket du själv konstaterar att de inte är eftersom du pekar ut några som bråkstakar.
SvaraRaderaIdeala familjer är säkert bästa försäkring mot alla möjliga dåliga beteenden, men hur åstadkommer vi det?