måndag 2 februari 2009

Ska det vara en bimbo i år?


I årets första nummer av Nöjesguiden ger dess nya chefredaktör Margret Atladottir igen på min kritik av henne i min blogg. Hon försvarar sig med att jag bara är en gubbe som inte står ut med att tidningen fått en ung kvinnlig chef. Ett lika dumt argument som det är vanligt.

När det kom ut att hon skulle bli chefredaktör för Nöjesguiden läste jag en intervju med henne i Sydsvenskan och några av hennes bloggar i samma dagstidnings nöjessite Dygnet Runt. För mig var det tydligt att hon siktade på samma extrema ytlighet som Blondinbella blivit berömd för. Jag kallade det bimbo, vilket må vara ett elakt ordval – men jag såg det som att hon själv gick in för den rollen.

Nog verkar det som min beskrivning är mitt i prick. I sin ledare på Nöjesguiden kallar hon skribenterna på gruppbloggen barstol.nu för “gråtrunkande 35-åringar”, eftersom det också där hade varit någon som kritiserat henne. Min blogg kallar hon “otroligt bisarr” och skriver:
”Han förfasade sig över att Nöjesguiden minsann fått en bimbochef och att det garanterat skulle bli dess förfall. För dig som inte känner till det så är jag nämligen 23 år gammal och tjej. Men Stefan, oroa dig inte! Du hinner i kapp så småningom. Det är ju bara år 2009.”

Det är lite oklart vad hon menar med att hinna ikapp, eftersom jag inte lär bli yngre – men kanske tycker hon att jag lever kvar i något förflutet decennium.
Det kan jag bjuda på, för hon ger intryck av att vara hysteriskt upphängd på att verka modern, vilket i och för sig sannerligen inte är något nytt.

Rubriken på hennes text är “Nu reder vi ut det här”, men det enda hon envist hävdar är att all kritik är värdelös eftersom den bara kommer sig av att hon är kvinna och dessutom ung.

Den sortens argument är det gott om. Ska då unga kvinnor vara ofelbara, eller hur som helst stå över kritik? Knappast. Hon tar bara till dessa falska anklagelser för att hon inte har något bättre att komma med. Jag och andra kritiker avfärdas som “småbittra gubbar”, och det enda stödet hon ger för påståendet är att “det måste väl ändå bara vara gubbar som kan hata att en ung tjej blir tidningschef?”

Men min kritik har inget med hennes kön eller ålder att göra, utan hennes inställning till tidningsarbete och hennes inkompetens som skribent.

Hon är tyvärr inte ensam om att ta till detta banaliserade feministargument, som definitivt gör mer skada än nytta för jämställdheten.
Även om man är kvinna behöver man vara kompetent – och det dräller förstås av kompetenta kvinnor inom journalistkåren. Margret Atladottir är inte en av dem. Hon har fått jobbet för att det är tidningens ägare som tänker fördomsfullt, och inte hennes kritiker.
Ägarna ville ha en bimbo, för det verkar inne nu – se bara Blondinbella. De fick en.

Jag har hört ryktas att Margret Atladottir är mycket mer kompetent och djupsinnig än hon låter påskina. Det återstår att se, för i media är det så enkelt som Kurt Vonnegut skrev i förordet till en av sina romaner:
”Vi är vad vi låtsas vara, så vi måste vara försiktiga med vad vi låtsas vara.”

11 kommentarer:

  1. Nejdå, det är verkligen inte bara bittra gubbar som tycker att Margret Atladottir inte är lika kompetent som många andra unga kvinnor. Det tråkiga med henne är dels att hon odlar den här bimboattityden, dels att hon är så gammaldags i sin okritiska kärlek till det moderna och tanklösa fördömande av gårdagen.
    Jag skall inte påstå att jag är en flitig läsare av hennes texter, men nog passar beteckningen 'bisarr' bättre på hennes texter än på Stefan Stenudds.

    SvaraRadera
  2. Malin, nu anser nog Atladottir att också du är en bitter gubbe :)

    SvaraRadera
  3. Det är ganska typiskt i våra tider att man alltid tar till diskrimineringsknepet när man blir kritiserad. Att man gjort ett dåligt jobb vill ingen erkänna. I stället påstår man att man får kritik för att man är för ung/för gammal/kvinna/invandrare/homosexuell/heterosexuell eller något annat.

    SvaraRadera
  4. Luktar avundsjuka här inne, Margret förtjänar faktist en ärlig chans..

    http://www.sosrockar.se/pressklipp.html

    det här är ju verkligen superbra grejer....

    SvaraRadera
  5. Anonym, vi har olika uppfattning om vad som är superbra - och avundsjuka behöver för den skull inte vara involverad.
    Jag är å andra sidan så korkad att jag inte begriper vitsen med din länk till S.O.S.

    SvaraRadera
  6. Stefan, länken skall visa den låga kvaliteten på mina texter - så att jag blir mindre kaxig mot sådana som Atladottir. Tror jag.

    SvaraRadera
  7. Malin, jag tycker att din text mäter sig mycket väl mot Atladottir. Rak journalistik där intervjuobjekten får stå i centrum, i stället för det självupptagna bjäfs som tyvärr har blivit kutym bland nöjesjournalister.

    SvaraRadera
  8. Atladottir verkar inte vara så sympatisk. Så fort någon inte tycker som henne så anser hon att det är för att hon råkar bli född till tjej. När argumenten försvinner så famlar hon efter ett halmstrå och viftar med "jag är en ung tjej och alla som råkar vara män och över 30 är by default svin"-kortet.

    När blev det okey att mobba någon bara för att man råkar vara född till kille och över 30?

    /Calle, 33

    SvaraRadera
  9. Nu har Carl Reinholdtzon Belfrage, också skribent på Nöjesguiden, trätt in till sin chefredaktörs försvar - men bara genom en massa förringande påståenden om hennes kritiker. Sä här skriver han i en kommentar till Atladottirs ledare:

    "Jag ser bara ensamma män med bloggar och liv i periferin av samhället. Med ett misslyckat liv knackar de på med ograciösa och ouppfostrade utfall. De är människor som känner sig utan värde och meningsfull funktion och griper efter varje strå till konfrontation för att känna sig sedda och uppmärksammade. En jakt på bekräftelse. Ett rop på hjälp och identitet om du så vill. Nu har vi gett dem en dos. Men tomrummet gör sig snart påmint och nya konflikter måste inledas."

    Vad han ser säger förstås mer om honom själv än om dem han betraktar. Det säger dessutom en hel del om nivån på Nöjesguiden.

    SvaraRadera
  10. Jag har, som 25-årig kvinna, träffat dig Stefan på mattan. Och blir fortfarande lycklig över ditt bemötande. Jag blev varken bortglömd eller speciellt uppmärksammad pga mitt kön, utan jag kände mycket starkt att jag var en Människa, en Person. Vet inget om varken Margret eller Carl, mer än att de är riktigt fel ute i sin kritik när det gäller din person.

    Jag undrar nu snarare över om det inte finns en tendens att försöka hindra äldre (30+) att uttala sig kritiskt. Äldre män blir påhoppade som avundsjuka misogyner och äldre kvinnor med det klassiska "bittra".

    För övrigt var det Camilla Läckberg som fick míg att sluta läsa deckare och jag tycker GW Persson gav en helt korrekt beskrivning av hennes sätt att uttrycka sig... så nu sorterar väl jag också in under "bitter gubbe"-facket :-)

    SvaraRadera
  11. Anonym, hjärtligt välkommen till bittergubbe-facket ;)

    Du har rätt - klokhet har varken med kön eller ålder att göra. Hur ofta har man t.ex. inte från tolvåringar fått höra visdomsord som tar en livsålder att smälta?

    Jag minns att jag själv som tolvåring ropade till mig som framtida vuxen att komma ihåg hur det egentligen var. Jag minns ropet, som om jag nyss hörde det, men jag har svårt att helt och fullt minnas hur det egentligen var...
    I alla fall har det lärt mig att lyssna på tolvåringar med samma respekt och allvar som vilka andra åldrar som helst.

    SvaraRadera