Darwin hade åtminstone ganska rätt

Den 12 februari är det 200 år sedan Charles Darwin föddes. Hans evolutionsteori blev en vetenskaplig revolution – men ifrågasätts fortfarande ihärdigt av framför allt religiösa grupper. Vi vill inte vara släkt med aporna.

Det är inte bara Darwins födelse som jubilerar i år. Det gör också boken med vilken hans teorier presenterades, On the Origin of the Species, som publicerades den 22 november 1859, alltså för snart 150 år sedan.

Tror du på Darwin?
Aftonbladet skriver om Darwin och jubileet. Där har de också en enkätfråga, som hittills fått nästan 50.000 svar: “Tror du på Darwins evolutionsteori?” 14% har svarat nej.

En minoritet – men inte så liten som man kunde tro i vårt sekulariserade land med saklig och sansad undervisning för alla medborgare. Det kan väl ändå inte vara så många som 14% av oss som tror mer på bibelns Adam och Eva?

Gudomligt urval
Under Darwins levnad var det faktiskt inte hela prästerskapet som protesterade mot hans teorier. Det fanns också präster som i det naturliga urvalet och arternas utveckling såg en något som liknade en gudomlig plan. Utvecklingsläran blev för dem ett exempel på vad vi kallar “intelligent design”, alltså en medveten ordning bakom jordelivet.

Dessutom innebar hans teorier knappast att det inte kunde finnas en gud bakom världens skapelse – de kunde lika gärna sägas visa hur finurligt gud skapade världen, genom att göra den i hög grad självgående – som ett urverk. Tanken att gud i sin skapelse bara satt igång processerna, som när man skruvade upp en klocka, hade spritts redan under 1700-talets upplysning.

Annars utsattes Darwin för väldigt mycket hån, som i sin oförskämdhet kunde tävla med hur det kan se ut ibland på internet. Tidningarnas karikatyrtecknare var särskilt elaka. Men hans teorier fick ändå kvickt fäste – framför allt för att det drällde av belägg för dem och de förklarade så mycket av vad som hade observerats i naturen.

Anomalier
Det går knappast att förkasta Darwins teorier, annat än möjligen i vissa detaljer. Vi har samlat på oss en närmast oändlig mängd bevis på dem. Å andra sidan betyder inte det att hans förklaringar är de enda, eller att de förklarar allt.

Det finns anomalier. Exempelvis verkar vissa utvecklingar gå fortare än det naturliga urvalet och mutationer borde kunna leda till. I alla fall kan det diskuteras. Likaså är det märkligt att vissa anlag fortsätter att leva vidare hos människorna och andra djurarter, fast de knappast befrämjar fortplantning.
Min favoritanomali är homosexualiteten, som verkligen inte befrämjar fortplantning och därför sedan länge borde ha sorterats bort av evolutionen. Varför har så inte skett?

Exemplet Newton
Darwins teorier behöver kompletteras. Det kan rentav vara så att de kan ersättas med någon annan teori som bättre och exaktare förklarar såväl bevisen för Darwins teorier som anomalierna mot dem.

Så gick det för Newton. Hans celesta mekanik överväldigade den vetenskapliga världen, men ersattes av Einsteins teorier efter sådär 200 år. Einsteins förklaringar på himlakropparnas rörelser var i grunden helt annorlunda än Newtons, och visade sig fungera mycket bättre på beräkningar av dem – i synnerhet vid höga hastigheter och för de största himlakropparnas inverkan.

Det finns flera sätt att förklara ett och samma fenomen. Vilken förklaring som är den sanna är så gott som omöjligt att avgöra innan vi känner till alla förklaringar som över huvud taget är möjliga.
Men vi kan fira Darwin ändå – framför allt för att hans förklaring på evolutionen är så lyckad att den har fört vetenskapen ett stort steg fram.

Rasbiologi
Däremot har Darwins teorier tyvärr också använts inom politiken, där de har visat sig vara katastrofala. Nazismens judeutrotning och annan politik baserad på rasbiologin strävade efter att “effektivisera” det naturliga urvalet. Det är farligt att tänka “vetenskapligt” om medmänskliga ting.

Rasbiologin är en annan skamfläck, som under första halvan av 1900-talet faktiskt kallades vetenskap, och baserades på Darwins teorier. Sverige var särskilt “framstående” inom rasbiologin och gjorde förfärligt kränkande undersökningar av bland annat samer och zigenare.
De som hyllar vetenskapen som en ofelbar räddning för mänskligheten behöver läsa på om rasbiologin. Även inom vetenskapen kan det gå alldeles ohyggligt fel.

Kanske också vetenskapens utveckling ska ses med Darwins ögon, som en ständig kamp mellan det svagare och det starkare, där sanning bara indirekt har med saken att göra.

Läs även andra bloggares åsikter om Darwin, rasbiologi, evolution