På Journalisten, som är Journalistförbundets egen tidning, har chefredaktören Helena Giertta skrivit en ledare med pinsamt onyanserad kritik av både The Pirate Bay och bloggosfären. Den desperata tonen låter nästan som dödsrosslingar från gammelmedia.
Giertta upprepar samma partiska och oetiska förtal som DN:s ledare vräkte ur sig för några dagar sedan och som jag kommenterade här.
Giertta påstår helt felaktigt att de åtalade från TPB tjänat minst en miljon var, att en av dem äger skandalösa domännamn, att en är misstänkt för narkotikabrott, att en säljer falska körkort och att en är extrem rasist. Hon anger DN som källa, men har i så fall inte läst annat i tidningen än ovan nämnda ledare.
Hon påstår också att de åtalade utger sig för att vara rebeller – åter något som hon hämtat från DN och knappast från några utsagor av de åtalade. Detta tar hon till ursäkt för att svartmåla dem allt vad hon orkar – för att visa att de minsann inte är några rebeller.
Det är ett lumpet knep, som alltför ofta används av journalister. De skapar en bild av sina offer som de genast berättigar sig att “balansera” med en motbild. Modern journalistik av detta skandalösa slag älskar att gå på person i stället för att behöva resonera om sak.
Fast Giertta använder sig av så lumpna knep och visar sådan brist på grundläggande pressetik, ondgör hon sig i samma ledartext över bloggosfären:
”Ibland går det som en mobb genom hela sfären för att trakassera den ena eller andra personen. Det är elakt och hårt. Då är det viktigt att påminna sig om att bloggare inte är allmänheten, de är inte journalister med press-etik.”
Men mobben är gammelmedias uppfinning, som de driver mycket hänsynslösare fast deras ansvar är mycket större än enskilda bloggares. Det kallas drevet och kan inte vara okänt för en redaktör på journalisternas egen tidning.
Det är osäkert om vi kan begära pressetik av bloggare – men alldeles säkert att det krävs av pressen!
Giertta skriver förstås utifrån sitt förbunds ståndpunkt att slåss för upphovsrätten såväl ideellt som ekonomiskt – mot fildelning. Men hon borde ändå kräva av sig själv att argumentera sakligt och anständigt.
Annars bevisar hon bara att det är hög tid att gammelmedias monopol bryts sönder.
Fast det visste vi redan.
Läs även andra bloggares åsikter om the pirate bay, fildelning, bloggar.
Jag läste också det där. Dessutom ägnar sig förbundets ordförande åt att spy likartad galla senare i tidningen. Det är nästan så man skulle vilja gå ur förbundet.
SvaraRaderaDet är tråkigt att det bland skrivande upphovsmän finns en sådan fientlighet mot det nya mediasamhället. Jag får intrycket att de gör sig till röster för de stora tidningarna och bokförlagen.
SvaraRaderaÅterigen gamla monopol som kämpar för sin fortlevnad.
Vilken ironi!
SvaraRaderaJag har läst några av dina inlägg och måste säga att det är härligt att se en upphovsrättsman som vågar skaffa sig en egen uppfattning, vågar stå för den och har skinn på näsan!
Jag som bara är en vanlig läsare av media har många gånger undrat vad denna pressetik går ut på. Så långt jag kan se finns det knappast någon etik inom journalistiken längre. En gång i tiden trodde jag att en journalist drevs av att beskriva den "nakna sanningen" för allmänheten oavsett hur populärt det är. Besviket har jag dock konstaterat att många vänder kappan efter vinden och snarare argumenterar eller vinklar information för deras egen fördel, inte mycket olikt en politiker. Sedan ska vi ju inte prata om all snask journalistik som är så fruktansvärd barnslig och bara får mig att må illa. Är det så svårt att försöka vara en opartisk journalist som kommer med fakta och argument som lämnar upp till betraktaren att döma i stället?
Anonym, tack för de vänliga och kloka orden.
SvaraRaderaJämförelsen mellan journalister och politiker är intressant. De bevakar sina egna intressen och kröker på etiken för egna syften.
Det fanns en heder inom kåren förr, men jag tror att konkurrensen från Internet och annat har gjort dem desperata. Dessutom är många journalister ungefär som deltagare i Big Brother: de vill visa upp sig och bli kända, och drar sig inte för något för att lyckas med det.
Hur som helst, det handlar praktiskt taget alltid om egenintresse, och då ryker pressetiken.