När börjar livet?

Jag våndas inför ämnet abort. Det är svårt. När börjar livet? Från vilket ögonblick finns en människa till – och ska omfattas av de mänskliga rättigheterna? Frågan är infekterad, och det som gör mig tveksam är att jag har föga sympati för de grupper som tycker som jag.

Man måste skilja på sak och person. Även världens värsta skitstövel kan ha rätt. Man måste se till argumenten och inte till vem som framför dem.

Abortfrågan är väldigt infekterad. I USA finns en massa fundamentalistiska kristna som tycker att kampen mot abort berättigar dem till att begå väldigt okristliga handlingar – till och med mord.
På motsatt sida finns starka argument om kvinnans rätt och frigörelse. Men där saknas ofta djupare resonemang om det ofödda barnet, som om det vore alldeles säkert att man inte är människa förrän man föds.
Men så lätt är det inte.

Nu berättar tidningarna om en kvinna som gjort abort två gånger, blott och bart för att hon ville ha en son och inte ytterligare en dotter. Det ställer problemet på sin spets.
Ska verkligen kvinnans önskan råda helt, och fostret betraktas som inget mer än en tänkbarhet, ett alternativ?

När börjar livet?
Rent biologiskt går det inte att säga annat än att enskilda celler lever, så redan ägget i livmodern är liv, likaså spermien som vinner kapplöpningen dit – innan de ens har mötts.
Men en sådan gräns är absurd. Då skulle varje ägglossning vara kris och varje sädestömning vara massmord.

Vi måste i stället fråga oss när en människa blir till. Då finns det bara två tydliga ögonblick att välja på: antingen vid födelsen, när fostret lämnar livmodern, eller när spermien tränger in i ägget och celldelningsprocessen begynner. Alla punkter däremellan är högst godtyckliga och därför såväl vetenskapligt som moraliskt tveksamma.

Eftersom vår medicinska vetenskap förmår rädda barn födda några månader för tidigt, dessutom via kejsarsnitt som helt går den normala födelsevägen förbi – då måste det innebära att vi betraktar dessa foster som barn, som människor, redan innan de fötts.

Då kan vi inte säga att de är bara människor på detta tidiga stadium om modern önskar föda dem, eller på några andra villkor som inte har med barnet självt att göra. Vi måste konstatera att de är människor redan på fosterstadiet, därmed också med mänskliga rättigheter.

Och då måste frågan om abort först och främst handla om barnets väl och barnets situation.

Jag kan inte komma till någon annan slutsats, fast den också skapar många moraliska dilemman.
Till exempel: om befruktningen skedde vid en våldtäkt? Nå, den begicks hur som helst inte av barnet, och därför ger det i sig ingen rätt att avrätta barnet. Oavsett varför barn må vara oönskade ger det ingen annan rätten att ta livet av dem, vare sig de är födda eller ännu ofödda.

Det går bara för sig om man betraktar fostren som något annat än människor, något annat än levande varelser. Men det kan man knappast försvara med andra skäl än att det är bekvämt för oss andra.

Förr i tiden ansåg man att djur kunde behandlas hur som helst, för att de inte hade rätt till samma hänsyn som människor. Man sa t.ex. att de inte kunde känna smärta, eftersom de inte kunde gråta.
Nu vet vi bättre.
Om djuren.

Aftonbladet skriver om det aktuella abortfallet här, här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, här och här, Sydsvenskan här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om abort