Det finns en tydlig skiljelinje mellan morgon- och kvällstidningarnas texter om Melodifestivalen. På de förstnämnda sitter nöjesreportrar och recensenter som tar sig själva på så stort allvar att de bara kan skoja bort grejen för att slippa skämmas för att de skriver om den. Det är idel ironi och sökta skämt, lite sådär från ovan.
På kvällstidningarna är det kramkalas, där artisterna omhuldas så närgånget som ett blöjbyte på en bebis. Alltihop är livsviktigt – men fortfarande utan någon granskning eller något ifrågasättande.
När kommer ett reportage som snokar reda på allt skumrask mellan TV och skivbolagen bakom kulisserna? När kommer intervjuer som går på djupet med artister – och ännu hellre sångskrivare, eftersom det är vad det påstås handla om? När kommer recensioner som är lyhörda och eftertänksamma i stället för ironiska eller hysteriska?
När visar pressen att de är professionella på det där med journalistik?
Ett enda undantag skymtar i mediabruset: DN skriver om en JK-anmälan mot Melodifestivalen, där någon privatperson hävdar att SVT vilseleder allmänheten om hur melodierna väljs ut. JK har avvisat ärendet av formella skäl och DN utvecklar inte saken ett dugg. De har inte ens brytt sig om att ta reda på exakt vad anmälan gäller.
Ändå är det precis där det luktar om Melodifestivalen – tjuv- och rackarspelet bakom kulisserna. Skivbolag och SVT hand i hand. Där gömmer sig många skandaler.
Det skrivs förstås som sjutton om Melodifestivalen. Kvantitet kör över kvalitet. Sydsvenskan skriver här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här, DN här, här och här, Svenska Dagbladet här, här, här, här, här, här och här.
Hur lätt är det att skriva "seriösa" artiklar om något som bara är hjärndöd underhållning? För folk som är musikintresserade på riktigt finns det gott om seriösa skriverier.
SvaraRaderaJag tycker nog att Håkan Engström i Sydsvenskan, för att ta ett exempel, lyckas skriva bra om musiken och Melodifestivalen. Han har en bra distans till det hela, men han förlöjligar det inte heller.
SvaraRaderaOch även om man som Andreas har en lätt übermensch-fascistoid inställning till folk som gillar "hjärndöd underhållning" kan man inte förneka att fenomenet finns och att det därmed finns journalistisk anledning att skriva om det.
jag tycker också att det finns all anledning att skriva seriös journalistik om Melodifestivalen. Det har inget med musikens eller TV-programmens kvalitet att göra, utan med deras omfattande genomslag.
SvaraRaderaNär det gäller Håkan Engström tycker jag att han hör till dem som gör sig lustig över Melodifestivalen för att markera att han minsann gillar annan musik. Ganska ofta blir det förlöjligande. Det hindrar inte att han då och då är rolig.
Men Sydsvenskan liksom de andra tidningarna borde även göra granskande reportage, om de nu ändå ska skriva så mycket om Melodifestivalen.
Att kalla Andreas åsikt om Melodifestivalen för "ubermensch-facistoid" var väll att vattna ur de orden lite mycket, eller? Spara du dem till nåt tillfälle där de gör nytta.
SvaraRaderaVerkar inte som om någon ens tänker på att det kan finnas mygel bakom detta. Folk vill ha det glammigt antagligen.
Kenji, jag tror framför allt att det är tidningarna som vill ha det glammigt. Folk vore nog intresserade av att läsa om myglet bakom, men pressen har de olyckliga grundinställningen att underhållning inte ska tas på allvar.
SvaraRaderaMen är det inte just "maktspelet" bakom kulisserna som smälls upp på löpsedlarna dagarna efter varje miserabla festival? "Björkman anklagas för det ena o det andra", "röstfusk gav fel vinnare" etc etc.
SvaraRaderaJag missunnar inte folk att roas av melodifestivalen, men använd inte kulturdelen i sydsvenskan/dn till reportage om ingenting. Detta hör hemma i kvällsblaskorna.
Åja Andreas, morgontidningarna är också duktiga på reportage om ingenting, särskilt när det gäller "folklig" underhållning. Se bara de länkar jag ger i slutet på mitt inlägg. De är inte mycket skillnad mot hur kvällstidningarna skriver.
SvaraRaderaOch när kvällstidningarna skriver om skandaler är det bara sånt bjäfs som trasiga telefonslussar, konstigt röstförfarande och andra meningslösheter. De säger inget om branschens sängkammarsex med SVT och maktspelet bakom hela grejen.
Bara en sådan sak som musikförlagens roll vid de första uttagningarna av låtar till tävlingen...