Jag tipsades om Thap Thim på Västergatan 8 i Malmö av Mattias Kroon, Nöjesguidens matskribent som går från klarhet till klarhet. De specialiserar sig på mat från Isaan, nordöstra Thailand, och gör sig lite mer besvär med rätterna än på de enklare thaikrogarna.
De tar också lite mer för en lunch – 79 kronor, vilket är sådär tian över vad som känns helt befogat. Å andra sidan säljer de den utmärkta tjeckiska ölen Knize för blott 35 kronor per halvlitersflaska.
Idag åt jag deras Grao Gai, friterade wontonknyten fyllda med kycklingfärs, serverade med en förvånansvärt ringa nötig jordnötssås, den slentrianmässiga salladen på strimlad isberg och lite gurka, samt tjockt och ganska fylligt ris i den för thailändska krogar typiska kullen på tallriken.
Ingenting var särskilt märkvärdigt utom anrättningens huvudsak, de friterade knytena med kycklingfärs. En fest för ögat, som syns på bilden ovan (klicka på den för att få en förstoring), och en lika festlig frasighet för gommen. Frisk frityr, vilket sannerligen inte alltid är fallet på asiatiska krogar.
Knytenas innehåll hade gärna fått smaka mer. Kycklingfärs behöver kryddor för att bli något alls.
Det blev ändå lite partykänsla över lunchen, vilket ursäktade den där extra tian. Dessutom är krogen till rökarnas fromma utrustad med ett rökrum, så att man slipper stå och huttra för att stilla sina lustar.
Åh, en inofficiell Bong-recension - vad kul! Jag måste säga att jag saknar dig som Bong i Sydis, men det var egentligen märkligt att det kunde vara så länge utan att du blev avslöjad. Någon gång kan du väl skriva en krönika om hur man håller masken när sällskapet har åsikter om ens senaste hemliga alster?
SvaraRaderaMalin, med tiden var det faktiskt inte att hålla masken som var svårt, utan att kunna berätta det fritt när jag inte längre var Bong. Jag fick träna på det, eftersom det tog emot så mycket. Faktiskt tränar jag fortfarande på det.
SvaraRaderaKonsten att hålla masken är att börja med att lura sig själv. Man intalar sig att man inte alls är den där figuren som skriver i tidningen. Och så får man se till att verkligen hålla det hemligt för så gott som alla.
Ändå var det flera i bekantskapskretsen som hade sina misstankar...
Så här i efterhand står det mer och mer klart för mig att det var just hemlighetsmakeriet som tog mest. Det förgiftar tillvaron och umgänget att behöva vara hemlig om något så pass betydande i ens liv.
Ännu en anledning till att det nog är bäst med krogrecensenter som inte är anonyma.
Eftersom jag faktiskt träffade dig en del under den tid du var Bong minns jag att det ibland verkade finnas någon hemlighet i ditt liv och att man ibland funderade lite på hur du försörjde dig. Så här i efterhand får man kanske be om ursäkt för spekulationerna!
SvaraRaderaHemligheter är aldrig nyttiga i längden, det är min fasta övertygelse.
Malin, så sant så.
SvaraRaderaOch så får man hoppas att spekulationerna överträffade verkligheten - det är ju roligare så :)