Det är inte bara mot mig Nöjesguidens nya chefredaktör Margret Atladottir och kollegan Carl Reinholdtzon Belfrage har tagit till märkliga argument för att besvara kritiken. Än mer rabiata har de blivit i en diskussion om Atladottirs sätt att recensera TV-serien Generation Kill.
Deras bemötanden är föga mer än oförskämdheter – så till den grad att det är svårt att förstå som annat än ett försök att förnya intresset för Nöjesguiden genom provokationer.
Döm själv. Läs diskussionen under Atladottirs text här.
Hennes kritik av mig i en annan text här har jag bemött i några kommentarer men också här.
Jag började läsa din första länk... Slutade efter 3-4 kommentarer. För att trycket mot bröstet ökade och jag kände att jag ville säga en massa. För att inte ge mig in i ordväxling så slutade jag läsa.
SvaraRaderaPå 90-talet (en tid vi minns när man inte kunde göra sin åsikt hörd genom en egen blogg) fick jag ett elakt påhopp från redaktionen på Nöjesguiden. Jag har glömt var det var de skrev. Men jag har inte öppnat den tidningen sen dess. Bitter? Nej. Likgiltig inför dem? Ja.
I skrift använder vi bara 7-13% av vår förmåga att kommunicera. Tonfall, kropp & ironi är svårt, för en lekman, att genomsyra en text med.
Numer aktar jag mig för att bli förbannad eller kritisera genom text...
Nu ska jag fortsätta kolla på fler av dina inlägg.
Ja, kära nån. Sist du skrev om Atladottir och Nöjesguiden läste jag hennes blogg. Maken till enfaldigt elände var det längesen jag läste. Sanslöst beklämmande!
SvaraRaderaDet värsta är att det är upphaussade idioter som Atladottir som är i vägen för duktiga och kompetenta yrkesmänniskor. Nytt blod, någon?
Ströbaek, en del tidningsskribenter tillåter sig en rå ton, utan att anse sig behöva bekymra sig ett dugg om hur offren tar det. Det är tyvärr inte ovanligt, och bottnar sällan i annat än att skribenterna framhäver sig själva på bekostnad av dem de skriver ner.
SvaraRaderaDe trampar på andra i ivern att göra karriär. Det finns nog i alla yrkesgrupper men är särskilt anmärkningsvärt när elakheterna får stor spridning genom massmedia.
Nu finns internet, så dessa elakingar står sällan oemotsagda, vilket de blir fly förbannade på. De har den sociopatiska tendensen att anse sig berättigade att spy galla på andra utan att behöva få det i retur.
Skönt att tiden är förbi när de bestämde enväldigt om vad som skulle bli sagt i det offentliga rummet.
Hej Stefan,
SvaraRaderaJag kan inte så mycket om jurnalistik men när jag läste Atladottirs tankar om Generation Kill... kände jag mig lite mindre inteligent och blev en smula mörkrädd så här på morgonen...(samma känsla när jag råkar se onödiga dokussåpor på TV)... för stunden... Det var inget nöje där (trotts att det heter Nöjesguiden)... Vad f_n har hennes privata känslor om Skarsgård med hela serien att göra!? För att inte tala om hennes antydning om radioprogrammet Din gata... Vart kom det ifrån? Är hon på riktigt!? Som Superkex sade så bra "Ny blod, någon?" :D
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaD, jag har fixat länkarna nu.
SvaraRaderaDiskussionen i kommentarerna under Atladottirs recension av Generation Kill ville inte ge sig - så nu har Nöjesguiden helt sonika raderat hela klabbet, inklusive själva recensionen.
SvaraRaderaMen de där poppiga typerna på NG begriper sig inte på internet. Texten och ett stort antal av kommentarerna finns kvar i Googles cache:
Generation Kill
Bedrövlig inställning till det fria ordet att bara radera när diskussionen blev för obekväm.