Nu har LO tagit fram siffror på de absurda löneskillnadena i Sverige, som har vuxit drastiskt sedan 1950-talet. Det finns inget försvar för dessa väldiga skillnader, som har uppstått av ett enda skäl: de med de höga lönerna har haft makten att roffa dem åt sig.
På DN Debatt berättar Wanja Lundby-Wedin och Per Bardh från LO att direktörerna idag tjänar 51 gånger mer än industriarbetare, som ändå inte hör till låglöneyrkena. År 1950 tjänade de 26 gånger mer, vilket redan det var vansinne.
Inom riskkapitalbolagen är löneklyftan ännu större – i genomsnitt 95 industriarbetarlöner, ibland flera hundra. De har också störst möjlighet att komma undan skatt för inkomsterna.
Ingen direktörs arbetsinsats är värd så många arbetares, och det finns ingen anledning utom girighet att de skulle avlönas så högt.
De skyller på marknaden och säger att direktörer måste få så mycket betalt för att inte skaffa jobb på annat håll – t.ex. utomlands. Men låt dem göra det, då!
Det ska snabbt visa sig att deras argument var bara luft.
I själva verket beror deras ökade löner på inget annat än att de bestämmer själva över varandras löner och höjer dem i en uppåtstigande spiral av kamratskap och ryggklianden.
De har så höga löner för att de har makten att skaffa dem. Den makten måste tas ifrån dem, eftersom de uppenbart missbrukar den.
Aftonbladet skriver här, här, här och här om löneskillnaderna. Här skriver Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och DN om saken.
Och som god sosse blundar du verkligheten. LO struntar i de egna medlemmarnas löner och förmåner. Nummer ett på agendan är att stödja sossarnas maktposition. Nummer två är att se till att den offentliga sektorn har så många anställda som möjligt. Och eftersom den ofefntliga sektorn har ett ekonomiskt utrymme som är begränsat av skatteintäkt, så måste lönerna hållas låga. Alltså bidrar LO synnerligen aktivt till att arbetares löner hålls låga.
SvaraRaderaMen det handlar ju som sagt att få folk att titta åte fel håll, eller hur?
K Berg, vad då god sosse? Det är så uppenbart att socialdemokratin inte gjort något åt saken (fast de regerat de flesta åren sedan 1950) att jag inte tänkte på att det behövde påpekas.
SvaraRaderaPolitiker tänker mest på politiker - oavsett partifärg. Direktörer tänker mest på direktörer.
Därför måste vi andra hålla efter såväl politiker som direktörer.