Rättegången är mer som en förundersökning

Vi är inne på femte dagen av rättegången mot The Pirate Bay. De åtalade utfrågas av åklagaren och bolagens advokater på ett märkligt vis: sonderande, insinuerande, svävande – det är mer som en förundersökning än som en rättegång.

Dessa märkliga frågor, alltför ofta av typen “När slog du din fru sist?”, avslöjar att de inte har så mycket konkret att komma med och därför rotar runt mest på måfå under själva rättegången, i hopp om att något komprometterande ska dyka upp, eller att någon av de åtalade ska råka säga något graverande – om det så är av rent missförstånd.

Åklagarsidan och dess advokater från bolagen har också en ovana att plocka fram diverse nytt bevismaterial, som försvaret inte har haft en chans att studera i förväg. Till slut sa rättens ordförande ifrån om att nu måste alla återstående handlingar in. Han till och med suckade högt.
En av försvarsadvokaterna kallade det “Perry Mason” efter den gamla amerikanska TV-serien.

Avsiktlig röra
Det verkar också vara så att all denna röra – även med så enkla saker som pagineringen av bevishandlingarna – delvis är avsiktlig från åklagarsidan. Rätten har lika lite chans som någon annan att få en tydlig överblick i detta virrvarr. Därmed har åklagarsidan på slutet en chans att skapa ett illusoriskt bygge av “bevisning” bestående av rent krafs, som kanske kan lura en och annan.

Jag är också förbryllad över att åklagarsidan drar fram gamla email i diverse korrespondenser mellan de åtalade och andra, och försöker läsa in allt möjligt i dem. Men så enkelt är det aldrig. Mail skrivs i en viss kontext, ett visst specifikt sammanhang. De kan inte ryckas ur detta sammanhang, som om de rörde någon helt annan diskussion.

Åklagarsidan borde hålla sig till hårda bevis: lagar, avtal, pengaflöden, ren teknik (om den kan lära sig att förstå den) och så vidare. När de i stället lägger så gott som allt sitt krut på vagheter, rykten och förfluten korrespondens – då bevisar de bara att de egentligen saknar bevis.

Pengar
En hård fråga är ekonomin. De åtalade påstås ha tjänat pengar på TPB. DN har kollat in deras ekonomi, och där finns verkligen inga belägg för det. Tre av dem tjänar knappast några pengar alls, medan den fjärde är miljonär så gott som sedan födseln men inte verkar ha blivit ett dugg rikare på TPB.

Bolagens krav på 117 miljoner är i detta ljus en fantasisumma: De måste bevisa att det motsvarar förlorad försäljning beroende just på TPB, vilket de inte kan, och det måste ha något slags paritet med TPB:s inkomster om de ska kunna påstå att TPB tjänat pengar på piratkopiering.

Rättens ledamöter måste vara rätt uttråkade vid detta lag. Allt är bara luft, och dessutom rätt unken sådan. Det är inte bara nöjesindustrin som behöver reformeras. Det verkar också gälla svensk rättvisa.

Sydsvenskan skriver om rättegången här, Aftonbladet här och här, DN här, här och här, Svenska Dagbladet här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay.