Ilmar Reepalu, som i vad som känns som evigheter har varit Malmö kommuns starke man, har medverkat till att tennismatchen mot Israel inte ska få ha någon publik, av säkerhetsskäl. Han gör ingen hemlighet av att han helst vill ställa in matchen helt – i protest mot Israels militära agerande i Gaza.
Reepalu har framför allt reagerat på att så många barn har dödats i Israels attacker. Han säger t.o.m. att de har mördats.
Det fick – inte oväntat – den oförblommerat reaktionära ledarskribenten Mats Skogkär på Sydsvenskan att anklaga Reepalu för antisemitism. Argumenten är minst sagt krystade:
”Anklagelser om barnamord har när det riktas mot judar – och Israel definierar sig som bekant som en judisk stat – en alldeles särskild historia och en alldeles speciell klangbotten. Att judar mördar barn, till exempel för att använda deras blod i religiösa ritualer, är en klassisk antisemitisk myt som genom historien lett till otaliga pogromer.“
Visst var Reepalus ordval hårt, men Skogkär är absurd när han påstår att Reepalu därmed deltar i en skrockfylld svartmålning av judar.
Resonemang av detta slag kan inte annat än göda antisemitismen, eftersom de innebär att man inte kan kritisera Israel alls utan att anklagas för att vara antisemit.
Men Reepalus ståndpunkt är minst sagt betänklig av ett helt annat skäl. Han tar sig rätten att hantera Malmös kommunalpolitik i affekt, efter helt personlig övertygelse, och att då strunta i andra intressen eller ståndpunkter. Han låter rent maktfullkomlig när han avslutar sitt inlägg med:
”Jag, personligen, kommer att använda de möjligheter som är mina att fördöma krigsförbrytelser och tala för fred och för en återgång till de gränser som gällde före 1967.”
Han ger sig alltså rätten att använda alla sina befogenheter som kommunstyrelsens ordförande för att genomdriva sin personliga övertygelse. Så kategoriskt får man inte agera i maktställning. På riksnivå skulle det kallas ministerstyre.
Sedan kan man undra vad poängen skulle vara med en återgång till 1967 års gränser i Mellanöstern. Måste inte en varaktig lösning innebära en stat för palestinierna? Vad jag minns var de ungefär lika rättslösa 1967 som de är nu, om inte värre.
Läs även andra bloggares åsikter om Ilmar Reepalu, Gaza, Israel, Malmö.
Nu får du väl ändå sansa dej! Du skriver många pk-floskler i samma inlägg. Vad grundar du "den oförblommerat reaktionära ledarskribenten.." på? Jösses. Ytterligare en pk-floskel: Israel kan inte kritiseras utan att kallas för antisemit!
SvaraRaderaJo, det går alldeles utmärkt, finns väl knappast nåt annat land i världen som kritiseras mer i Sverige. Men att anklaga Israel för barnamord är att gå över gränsen, det handlar om svartmålning. Och det finns en obehaglig historisk bakgrund. Av Reepalus följande kommentar märker man att det rör sej om röstfiske. För varför väljer IR att bland alla världens konflikter att kommentera just denna? Till på köpet helt onyanserat, anklaga Israel för alla tänkbara hemskheter utan att med ett ord nämna Hamas och andra palestinska terrorgrupper. IR:s brösttoner i dagens artikel visar bara på hans maktfullkomlighet och kommer garanterat att öka politikerföraktet. Var höll Reepalu hus när Ryssland anföll Georgien i somras? Hörde inte ett ljud av fördömande. Jag är så trött på den inskränkta svenska pk-mentaliteten.
Men Sigge, märkte du inte att jag landade i samma konstaterande som ditt: att Reepalu gör sig skyldig till maktmissbruk när han tycker sig ha rätt att agera utifrån personliga ståndpunkter i sitt jobb som kommunstyrelsens ordförande.
SvaraRaderaJag ifrågasätter också såväl hans ordval som hans dröm om ett Mellanöstern före 1967.
Mats Skogkärs politiska hemvist är tydlig när man har läst ett antal av hans ledartexter. Jag har bildat min uppfattning - se också andra inlägg där jag kritiserar honom:
Mats Skogkär
I det här fallet, dock, är det framför allt Ilmar Reepalu jag kritiserar.