Svenska kyrkan har beslutat att starta med homovigslar från 1 november. Beslutet är så självklart för en religion byggd på kärleksbudskapet att det knappt borde vara en nyhet. Men det kommer säkert att väcka en hel del ont blod. Och andra trossamfund vägrar.
Om det är något som kännetecknar gestalten Jesus och hans budskap, så är det välviljan, medkänslan och den villkorslösa kärleken. Därför har det varit märkligt att kyrkor byggda på hans lära stretat emot särdeles intensivt när det varit fråga om att bejaka kärleken, människors rätt att älska varandra.
Kristna som är fientliga till samkönad kärlek krafsar bland obskyra argument. De rotar fram perifera bibelställen medan de obekymrat ignorerar andra, de hänvisar till “naturen” fast den dräller av homosexualitet, de säger sig värna om barnen fast de annars mest slåss för föräldrarnas rätt över dem, och så vidare.
Alltihop är nonsens, eftersom de i sin argumentation alltid utgår från viljan att kunna fördöma samkönad kärlek, utan att de frågar sig själva varför detta ska vara utgångspunkten. De börjar i en ogenomtänkt antipati, som de vill berättiga.
Fast de kallar sig kristna väljer de hatet framför kärleken.
Det måste få ett slut. Hat, fördömanden och förakt får inte kväva kärlek och medkänsla. Det kan inte leda till annat än helvetet på jorden. Svenska kyrkan har tagit ett stort steg i rätt riktning. Det borde ha skett redan när den kristna kyrkan byggdes i det forna Rom, men bättre sent än aldrig.
DN skriver om Svenska kyrkans beslut här, Svenskan här, här, här, här, Aftonbladet här, här, här, här, Expressen här, här.
Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, samkönade äktenskap, homovigsel, homosexualitet, religion. Intressant?
Jomen det är väl bra det där...eller? Önskar jag kanske nånstans att kyrkan skulle våga stå för sin mossighet och inse att loppet är rätt kört när det gäller att försöka springa ikapp tiden..?
SvaraRaderaJag håller med dig till viss del, MEN! Först och främt anser jag att du grundar ditt blogginlägg på några få kristnas argument. Detta är motsvarande att jag skulle plocka ut några nazisters åsikter och generalisera dem för alla som inte är kristna exempelvis. Jag anser att det är fel att SK nu beslutat att viga samkönade par. För mig hade det varit bättre om de avstått vigselrätten. Hur man än vrider och vänder på det så anser kristendommen att det är fel med samkönade förhållanden. Att du sedan drar detta till att det är hat är ju märkligt och som jag ser det förnedrande. Jag har barn, jag tycker att de gör fel ibland, trots detta älskar jag mina barn över allt annat. At man anser att någon gör fel innebär inte att man föraktar dem eller hatar dem. Nästa fråga kan ju vara bigami... det innebär också ovillkorlig kärlek... varför kan man inte även tillåta detta?? "Hat, fördömanden och förakt får inte kväva kärlek och medkänsla" skriver du, jag ser mer av förakt från dig gentemot kristna som grupp än vad jag och de flesta kristna känner mot homosexuella. Fördömande är ett hårt ord tycker jag, många kristna håller inte med dig om din syn på äktenskapet... det är väl skönt att man i ett demokratiskt land kan få tycka olika. Det som kännetecknar kristendomen är kärlek och medkänsla skulle jag ur min erfarenhet säga. Jag anser att du förtrycker så många kristna genom att generalisera som du gör, MAN MÅSTE INTE TYCKA ATT ALLT ÄR OK men kan ändå vara kärleksfull och ha en stor empatisk förmåga!/Adde (ytbadde@hotmail.com)
SvaraRaderaSent ska syndaren vakna. Jag håller inte med Nina. Kyrkan är en mänsklig skapelse och således bra, innerst inne. Bättre blir den när den ger kärleken en chans. Men allt har sin tid.
SvaraRaderaJag ser tecken på att homofobin i samhället på att vika på riktigt. När SD vänder sig mot muslimers (förmenta) homofobi, och alltså tar bögarna i försvar - har det något betyda, eller är det blott en kappa som de vänder på imorgon? Ändå, ändå... Det känns som att väldigt få skräms av homosexualitet numera.
Adde, du sa det: Varför kan man inte tillåta bigami? Den frågan tycker jag att du ska våga ställa dig själv.
SvaraRaderaAdde: Ditt inlägg är verkligen underligt. Först gör du sken för att ta avstånd från ett fåtal kristna, de som Stefan kritiserar för att på obskyra grunder inte gilla homosexualitet. Sen träder du fram själv som hörande till detta fåtal! Sen känner du dig kränkt för att Stefan inte tycker att kyrkan ska ha rätt att underkänna andras kärlek!
SvaraRaderaTala om att slå knut på sig.
För min del får kyrkan göra precis vad den vill. Men den får vara beredd på att bli kritiserad när den uppträder med falska anspråk. Predikar man kärlek ska man visa kärlek, och bigotteri är inte kärlek. "Hur man än vänder och vrider på det", som du skrev.
Jag uppfattar denna artikel som svammlig. Hat och kärlek har väl ingenting överhuvudtaget med denna fråga att göra? Däremot får jag intrycket av att skribenten är känslomässig på ett aggresivt sätt i sin argumentation. Andra åsikter än Stenudds,i denna fråga är ju "nonsens", och de som tycker annorlunda är "hatiska" o s v, enl artikeln. Rent logiskt tycker i alla fall jag att det vore mera belysande att diskutera denna fråga från en teologisk utgångspunkt.
SvaraRaderagöra sken av heter det förstås
SvaraRaderaJag tycker det är lite av hyckleri att sagt ja till detta. Även om det är bra och stort steg på vägen till att människor faktiskt ska ses som jämlika... Men om man inför något sådant, med påtryckning från politiken... Så är man farligt ute. Även om det är en positiv riktning. Sen... är det bara en religion som måste anpassa sig? Och snarare en endaste religion i Sverige? De utanför Sveriges gräns reagerade starkt på detta... Inte så konstigt... Jag tycker det är bra att få en debatt och låta religionen öppna sig för detta. MEN, ska bara en enda religion göra det? varför? Varför inte sätta press så att homosexuella kan gifta sig i moskéer med? Tycker detta skriker hyckleri... Öppna upp alla andra religioner med och inte bara den svenska kristna tron, utan även svenska muslimska osv... Gör det med, stanna INTE bara vid denna tro nu! Ska det vara jämlikt, så ska det vara jämlikt överallt!
SvaraRaderaLars: Ja, teologi är alltid bekvämt att krypa bakom.
SvaraRaderaDu sätter fingret på varför hela idén om en kyrka är befängd.
Svaret finns i våra hjärtan, inte i någon bok.
Mattias:
SvaraRaderaDet du skriver är så luddigt så jag behöver få det mera utvecklat för att förstå vad du menar.
Är det Kristendomen vi pratar om?
Lars: Jag menar att teologi är en helt onödig överbyggnad som bara är ivägen för vår andliga instinkt. Vi vet i djupet av våra hjärtan vad som är kärleksfullt och rätt. Att gå till böcker eller auktoriteter efter svaren är en helt onödig omväg, som dessutom leder oss fel. Sanningen hittar vi i glädjen, tacksamheten, rörelsen... kort sagt i de starka känslorna. Känslan vet mer än intellektet - fast intellektet är ett nödvändigt redskap för att hantera budskapet.
SvaraRadera(Ungefär så, jag hade lite bråttom.)
Prova att läsa evangelierna med de glasögonen. Jag tror att Jesus sa ungefär samma sak. Varför tror du han gjorde processen kort med fariséerna?
Adde, du har nog rätt i att jag generaliserar lite väl grovt. Jag har dock mycket ofta i debatten och opinionsyttringar mot samkönade äktenskap märkt allraminst ett stänk av hatiskhet.
SvaraRaderaOch så menar jag principiellt att förbud för kärlek innebär tillstånd för hat. Det verkar vara en ofrånkomlig konsekvens.
Lars Sjögren, att förvisa diskussionen till ren teologi är att underkänna att den har betydelse utanför kyrkans akademiska krets.
SvaraRaderaMattias: du får saker och ting om bakfoten. Man kan tycka att någon gör fel utan att hata personen... har du svårt för det?? Man måste inte tycka att allt är ok, men man behöver inte tycka illa om personerna för det... /Adde
SvaraRaderaJag gillar svaret, det är vettigt och logiskt för mej. De kristna behöver alltså ingen bibel.
SvaraRaderaMen om det skulle vara så att jag var kristen och känner mej känslomässigt ambvivalent i homofrågan, kan jag då bara fortsätta försöka hitta svaret inom mej själv? Är det då fel metod att söka svaret i Bibeln?
Stefan: Jag tycker att det är fel med samkönade äktenskap och att de ska få vigas i kyrkan eftersom det talar emot den kristna läran. Partnerskap med samma juridiska rättigheter tycker jag är helt ok. Jag tycker att de homosexuella ska leva som de vill och om de vill vara tillsammans i ett samkönat förhållande så är det upp till dem, på samma vis hade jag önskat att homosexuella hade låtit kyrkan stå för den kristna läran och inte "tvinga" in sådant som talar emot den samma... /Adde
SvaraRaderaLars: Bibeln är ju de kristnas "rättesnöre" naturligtvis kan man inte helt bortse från denna. Till stora delar bygger sveriges lagar på biblen och även det vi anser vara rätt och fel ur ett etik & moralperspektiv... tror mattias har fått det hela lite om bakfoten. Om alla religioner gjort samma sak så finns ju inga religioner... å samtliga tar ju sin grund i något??!! /Adde
SvaraRaderaStefan Stenudd: Varför det? Kan man inte diskutera frågan på teologisk nivå med folk som har genomsnittliga bibelkunskaper?
SvaraRaderaLars: Visst kan du söka svaret i Bibeln. Men kom ihåg att det till slut ändå alltid är ditt hjärta som ger svaret.
SvaraRaderaAnonym: "Om alla religioner gjort samma sak så finns ju inga religioner." Precis. Det är det jag hoppas på. Vi behöver inga religioner, mysteriet förstår vi bättre utan dem än med dem.
Lars Sjögren, visst kan man diskutera frågan teologiskt - vad jag menar är att teologin inte har ensamrätt på den. Teologi är det inomkristna akademiska språket, som därför har begränsade perspektiv.
SvaraRaderaAdde, det är du som menar att homovigsel är emot den kristna läran. Kyrkorådet har tydligen en annan mening, och även de måste väl ha någon hum om den kristna läran?
SvaraRaderaDet finns inom kristenheten inte en allenarådande uppfattning om vad den kristna läran slår fast. Men det finns en väldig massa åsikter om det.
Ok, Stefan jag förstår hur du menar.
SvaraRaderaMen de som inte tycker som kyrkorådet då, grundar sej deras uppfattning mera på hat än på teologiska bedömningar menar du?
Svenska Kyrkan har ingenting med "kristendom" att göra. Att komma med stöd av Bibeln och påstå att Svenska Kyrkan ska rätta sig efter dem är fundamentalt dumt.
SvaraRaderaNi tror mig inte? Skicka ut en enkät till samtliga medlemmar i Svenska Kyrkan med frågan "Tror du på Bibelns Gud, och att Bibeln är Hans Ord? Ja/Nej" och se själv. Jag är helt övertygad om att svaret kommer att vara övedrväldigande.
// Peter Wilhelmsson
Lars, jag menar att kristendomen på ett märkligt sätt extraherar fram ett vägval: Det som är hatets väg är att hålla fast vid trånga regler som man begär att alla ska foga sig efter, med religionen som ett slags fångvaktare. Kärlekens väg är den som lär ut tolerans, empati, välvilja - och så uppfattar jag det Jesus sa (i evangelierna).
SvaraRaderaJag tror att många kristna inte har läst evangelierna tillräckligt noga. För mig är det så uppenbart med vilken anda Jesus predikade. Han var ofantligt radikal med sitt kärleksbudskap. Det är få i vår tid som lever upp till detta, i synnerhet inom de kristna rörelser som anser sig vara mest pietetiska.
Med andra ord: jag tror att Jesus hade röstat för homovigslar, om han levde idag.
Om Peter har rätt anser jag att de flesta medlemmar av Svenska Kyrkan är förvirrade hycklare som inte vet vad de tror på egentligen. Jag kan inte se någon logik att man kan kalla sej kristen utan att tro på Bibeln.
SvaraRaderaBibeln är inget matematiskt facit, den behöver tolkas. Jag tror att de flesta bekännande kristna anser att de förhåller sig troget till bibeln, men de har olika tolkningar av den.
SvaraRaderaBetänk att den är översatt från arameniskan respektive grekiskan. Exempelvis: hur många är medvetna om att varenda svensk bibel sedan 1500-talet skrev om det förbjudna trädet i Edens lustgård att dess frukt gav kunskap på gott och ont, medan den senaste översättningen har korrigerat så att det handlar om kunskap om gott och ont. En väldig skillnad: bibeln varnar inte för kunskap utan för moral.
Se mer om det här:
Kunskapens träd
Stefan, ditt senaste inlägg gör så mycket intryck på mej att jag måste ta mej en rejäl funderare på min uppfattning omkring detta.
SvaraRaderaFrågan känns mera komplicerad nu än vad jag tyckte den var i morse, jag tänker så långsamt att ett sån här frågeställning kan sysselsätta mej i flera veckor t o m ännu länge. Hoppas bloggen finns kvar när jag tänkt färdigt!
Det näst sista inlägget menar jag är tankväckande, när det gäller tolkningar av Bibeln tycker jag ändå än så länge att den mest rimliga tolkningen är att Gud ser homosexualitet som otukt och en synd. Jag har läst lite om olika tolkningar av detta på nätet, med hänsyn till översättningar o s v, men jag tycker andra tolkningar av detta verkar långsökta.
SvaraRaderaLars, ingen fara - bloggen kommer att finnas kvar, av det enkla skälet att jag tar minst lika lång tid på mig att tänka :)
SvaraRaderaLars, har du utforskat gaytänkares syn på de ställen de homosexfientliga brukar hänvisa till?
SvaraRaderaJag skulle säga att det i bibeln är ytterst osäkert vad gud och Jesus må tänka om homosexualitet, medan en del andra är tydligare på den punkten.
Nej ,det har jag inte läst, men jag skulle vara mycket intresserad av det. Har du någon bra länk?
SvaraRaderaJag har hittat en del på egen hand nu.
SvaraRaderaBra, för jag har inte riktigt tid att rota i saken. Det var rätt länge sedan jag själv gogglade runt i frågan.
SvaraRaderaJag tror också att kyrkorådet har kunskaper samt att de läst biblen. Dock kanske de ser det ur ett politiskt perspektiv också, och det gör inte jag. I Biblen står det väldigt tydligt vad som avses för ett äktenskap, man och kvinna. Med andra ord, ser man till bibeln så är det tveklöst ett felaktigt beslut som tagits. Sen kan jag förstå att man ändrar åsikter med tiden, jag ser dock en fara med detta, att tänja på gränserna hela tiden behöver inte vara positiv utveckling. För att tydliggöra att jag inte har något emot homosexuella vill jag beskriva det genom: om min dotter en dag skulle berätta för mig att hon är homosexuell skulle jag älska henne precis lika mycket. Kärleken skulle vara gränslös precis som den är nu. Jag skulle ändå aldrig tycka att det var ok om hon ville gifta sig i en kyrka och ingå äktenskap med en annan kvinna. Det är viktigt för mig att få andra att förstå att man inte behöver hata någon eller förakta någon för att man tycker att något de gör eller vill är fel.
SvaraRaderaStefan Stenudd: Bibeln e tydlig på den punkten!
/Adde
Stefan: Det var som fan, det där med felöversättningen.
SvaraRaderaTala om att den intuitiva kunskapen är säkrare än ordets kunskap.
Stefan: Jag förstår det, jag är ändå mycket nöjd med att du tagit dej tiden att utveckla dina synpunkter för mej. Det var intressant och lärorikt. Jag fortsätter, som sagt, med att studera frågan på egen hand och jag har redan insett att jag måste fördjupa mina kunskaper om bibeln och hur den ska tolkas.
SvaraRaderaJag måste, säkert till hr blogmästarens förtrytan, anmäla invändning mot begreppet homosexuella "äktenskap". Skälet är språkligt.
SvaraRaderaJag är emot att man ändrar innebörden i språkliga begrepp av politiska skäl. "Äktenskap" ÄR ett begrepp, och har alltid varit det, som betyder en förening mellan en man och en kvinna.
Däremot bör bögar och flator kan ingå andra legala förbindelser. Vi hade tidigare "registrerat partnerskap" och det var en bra idé. Man borde kunna i legalt hänseende fylla registrerat partnerskap med vad som helst som uppfyller partners behov av arvsrätt etc.
Men att inkräkta på begreppet äktenskap och påstå att det skulle vara något annat än en förbindelse mellan man och kvinna, är som att försöka påstå att krig är fred, frihet är slaveri, osv.
Ledsen, men jag köper det inte. För mig handlar det bara om terminologi. För mig kan homosexuella "äktenskap" (notera citationstecknen) juridiskt sett fyllas med precis vilket innehåll man önskar, men det är språkligt ett misstag att kalla det äktenskap.
Man jonglerar inte med språket så. Man kan tycka att det är tråkigt att ordet äktenskap denoterar en förbindelse mellan man och kvinna, men nu råkar det vara så.
--Ahrvid
Jag bara garvar åt dina inlägg, Ahrvid. Vad du håller på! "Slå spik i floder" är ett begrepp som poeten Thomas Tidholm myntade en gång. Det känns som att det du försöker göra.
SvaraRaderaMattias:
SvaraRaderaGarva hur mycket du vill. Men jag insisterar: av språkliga skäl kan inte förbindelser mellan homosexuella kallas "äktenskap". Däremot finns inget hinder att man i legalt hänseende ger sådana relationer vilket innehåll som nu önskas.
Det må vara udda, att av lingvistiska skäl vara emot att använda en viss term för ett sammanhang den är oanvändbar för. Men så är det. Jag är också emot att man kallar en katt för hund.
--Ahrvid
Förbjud Djursex och homosexuela från att adoptera barn.
SvaraRaderaVi behöver inget traumatiserat soddom och gommorra.
Ahrvid: Tala om att du har missat poängen. Hela diskussionen handlar alltså om att ändra innebörden av begreppet äktenskap. Ditt yxskaft var ett av de större jag sett.
SvaraRaderaMattias:
SvaraRaderaOch det jag anför handlar om att INTE ändra innebörden av begrepp. Jag tycker inte att man skall revidera ord av politiska skäl. Redan Orwell angrep detta med satiriserandet över "nyspråk".
Homosexuella får ha vilka relationer de vill. Vi kan skriva vilka lagar om det som nu än önskas. Men ge tusan i att försöka definiera om urgamla begrepp.
--Ahrvid
Du kämpar på, Ahrvid. Jag önskar dig lycka till. But the times they are a-changin´.
SvaraRaderaÄrligt talat... Språkvård som argument mot lycka. Det var ovanligt larvigt.
SvaraRaderaPassa förresten på att observera hur de som motsätter sig homosexuella äktenskap alltid behöver något att krypa bakom. Är det inte teologi så är det språkvård, eller falsk omtanke om barnen; "JAG är inte homofob, men tänk på vad alla andra ska säga?"
SvaraRaderaDå är det mer respektabelt att visa ansiktet och säga som det är: "Jag kan inte med homosexuella!"
@Ahrvid
SvaraRaderaJag förstår faktiskt inte vad det är som du rent språkligt motsätter dig i att även samkönade kan kalla sitt "-skap" för äkta. HAr du lust att förklara?
Så vitt jag vet så står förledet "äkten" endast för "lagligt", "legitimt" och iom att det som reglerar det lagliga, äktenskapsbalken, numera är könsneutral så måste ju även "äktenskap", dvs "legitimt/lagligt samskap" gälla som begrepp även för samkönade.
Nef har sagt vad jag tänkte säga: jag ser inget som helst språkligt hinder för att använda ordet äktenskap även för samkönade sådana. inget i ordbildningen och dess etymologi motsäger det.
SvaraRaderaJag tror dessutom att det även traditionellt mer har setts som en juridisk term än en religiös, även om kyrkan stod för den legitimerande ritualen.
Mattias:
SvaraRaderaJag lägger mig inte i någons uppfattning om lycka. Däremot försök att förvränga språket och göra en katt till hund.
nef:
"Äktenskap" betyder och har alltid betytt en förbindelse mellan en man och en kvinna. Att försöka sig på etymologi har inte med saken att göra. Ordet må ha vilka rötter som helst, men betydelsen kvarstår.
--Ahrvid
Ahrvid: OK, vi säger väl det då, frågan om samkönade äktenskap är en ren språkvårdsfråga. En språkvårdsfråga där varken etymologi, grammatik eller semantik har något med saken att göra...
SvaraRaderaDu är en tok, Ahrvid.
Men Ahrvid, nu svarade du ju inte alls på min fråga--har du lust att förklara (gärna med belägg) varför du anser att "'äktenskap' alltid [har] betytt en förbindelse mellan en man och en kvinna"?
SvaraRaderaRent språkligt då, eftersom det var vad som var din ursprungsgrund i din protest.
En dum fråga:
SvaraRaderaOm äktenskapet inte avsett en förbindelse mellan en man och en kvinna varför har det då tagit så lång tid att få tillstånd detta med samkönade äktenskap?
Jag menar, behovet har ju funnits sedan urminnes tider...
Kramisar på er!
Pennelina: "Inte avsett"...? Vems avsikt? Guds?
SvaraRaderaPennelina: Hur gör vi då med dödsstraffet? Barnagan? Kvinnans plats vid spisen? Har också funnits/varit så så länge nån kan minnas.
SvaraRaderaÄr det så vi ska resonera? "Det som alltid har varit på ett visst sätt måste nog förbli så."
Är vi fortfarande kvar på den stationen?
You tell me, Mattias! Jag lägger ingen värdering i begreppet utan ställer bara en enkel fråga.
SvaraRaderaDödsstraffet trodde jag blev avskaffat med nya testamentet ;-)
SvaraRaderaJag är fel person att tvista med om kvinnans plats då jag trivs förbaskat bra vid spisen och inte skulle ha något emot att stå där och föda barn resten av livet :-) he he
Kramisar!
OK... då ska jag försöka svara på den utifrån vad jag tror.
SvaraRaderaDärför att vi har låtit oss toppridas av teologer.
Låter lite för enkelt i mina öron, Mattias, men för all del varför inte dumdumförklara alla människor genom tiderna ;-)
SvaraRaderaSka inte retas med dig mer, men håll med om att frågan är både enkel och komplicerad.
Kram på dig!
nef:
SvaraRaderaI all historisk litteratur jag läst har i alla fall jag aldrig hittat referenser till att "äktenskap" (och dess motsvarande ord i andra språk) refererat till annat än en förbindelse mellan en man och en kvinna. Vi torde ha skriftliga källor åtminstone så där 5000 år bakåt. Tag t ex antikens greker, där det hos en del tydligen förekom förbindelser mellan män och pojkar, men jag har aldrig sett någon referens till att de ingick något kallat "äktenskap" (eller det grekiska ordet för det, förstås). Borde de inte det, om begreppet kunde ha den betydelsen?
--Ahrvid
Ja, det finns säkert mer än en förklaring.
SvaraRaderaNej, jag förstår inte alls var komplikationen ligger. Vi talar om vuxna människor och deras fria val; varför ska samhället begränsa det när det inte gör någon skada och överhuvudtaget inte angår andra än de direkt inblandade? När vi kommer till adoptionsrätten är frågan mer komplicerad; barnets intresse måste alltid sättas i centrum. Det finns ingen föräldrarätt, all rätten är barnens.
Nu undrar jag: Var finns komplikationen beträffande samkönade äktenskap? Jag ser den verkligen inte.
Ahrvid: Nu använder du historien som argument. Det är inte språkvård.
SvaraRaderaMattias, jag syftade fortfarande på frågan jag ställde.
SvaraRaderaKram
Mattias: Om man bortser från religion, tradition och folks allmänna inställning till frågan så finns det inget att anmärka på samkönade äktenskap :-) Om vi förutsätter att det inte skadar någon, varför skulle homosexuella då inte få adoptera?
SvaraRaderaKram
Mattias:
SvaraRaderaMitt argument handlar om ordets/begreppets långtida historiska innehåll, inte om "språkvård" per se.
--Ahrvid
Pennelina: Ok, då är vi överens om det väsentligaste.
SvaraRaderaVad gäller homoadoptioner (konstigt ord förresten...) så har jag inget emot dem specifikt. Däremot är jag skeptisk till adoptioner som sådana. Många tycker att föräldraskap är en rättighet. Men det är att objektifiera barnen. Jag tror att adoptioner borde ske med större urskiljning än vad som sker idag.
Ahrvid: Jag tror att du har misstolkat ordets historiska betydelse. Tonvikten ligger på det officiella i förbindelsen. Den betydelsen ändras inte, även om sambolagen väl har gjort äktenskapet juridiskt ganska överflödigt.
Pennelina: Jämför med hur många pappor kämpar för sin rätt att vara förälder, efter skilsmässor och sådär. De har fel inställning! De (=vi, för jag är en av de frånskilda papporna) har ingen sådan rätt, däremot har barnen rätt till sin pappa.
SvaraRaderaMattias, jag har sagt det förr... vi kvinnor har mer makt än vi låter påskina. (Speciellt i kombination med missbruk, som på något magiskt sätt gör att socialtjänsten plötsligt sväljer allt i något snedvridet försök att hela modern.)
SvaraRaderaVi kvinnor skriker efter goda fäder, vikten av att ni finns i barnets liv, skyldigheter, skyldigheter, skyldigheter... I praktiken är det vi som hindrar er (goda fäder) från att träffa era barn.
Myndigheterna ser varken tecken på svartsjuka, hämnd eller ren djävulskap - så där finns ingen hjälp att hämta.
Ett barn har inga rättigheter vid en skilsmässa, inte i praktiken.
Kram!
Vi tänker likadant märker jag.
SvaraRaderaSåklart finns det inte heller någon rätt till moderskap. Bara barns rätt till sin mor.
:-)
Pennelina: Fast... vänd på det... Jämför det du skrev med frasen "hindrar våra barn från att träffa sina goda fäder". Den senare gör det lättare att dela med sig av makten, visst?
SvaraRaderaUppkopplad igen efter datorfri långhelg... Hann ju inte med någon diskussion innan jag loggade ut i torsdags,så tänkte nu,sent omsider,komplettera mina första kortfattade funderingar..verkar som det är fler än jag som tycker det är en komplicerad fråga.
SvaraRaderaJag märker att jag kommer in på den här metaforen om Glädjekällan ännu en gång...Vad är egentligen upprinnelsen som nu resulterat i kyrkorådets beslut? Är det en plötsligt uppdykande känsla av allomfattande,reservationslös kärlek till sin nästa som börjat blomstra samtidigt i vart och vartannat litet predikare-hjärta...eller handlar det mer om en liten hårt trängd grupp av människor som upplever att dom inte har nåt val..."Damned if I do,damned if I Don't"...som sedan länge sett sin existens hotad och på alla sätt försöker undvika sista spiken i den svenska kristendomskistan?
Och är i så fall något vunnet överhuvudtaget?
Om vad som ser ut som ett Kärleksbudskap i själva verket är sprunget ur politisk korrekthet,rädsla och självbevarelsedrift?
Svaret blir kanske ändå som sagt "Ja,kanske?"
Människan ÄR ju i grunden egoist..varför skulle då inte Prästerskapet få vara det? Trots allt är det ju ändå hos oss av kött och blod dom hör hemma... ;-)
Spelar kanske inte så stor roll vad motivet är...bara resultatet ger ett överskott av kärlek till världen?
Och bara nu dom som valde att rösta Emot blir lämnade ifred med sin oreviderade bibeltolkning? Som sagt,låt inte hatet styra oss...låt tusen blommor blomma...ÄVEN dom lite mossiga och vissna...
Vi går mot nya tider. Hela tiden. Just nu har vi kommit så här långt.
Kärlek,äntligen åt oss alla utgiven...men fortfarande beroende av andras bekräftelse, sanktionerad av högre makt.
En dag hoppas jag att vi inte ska behöva någon annan/annans välsignelse än just kärlekens egen...
Nina: Hatten av för kärleken och kloka ord.
SvaraRaderaNina, jag tror nog att en stor mängd präster vill viga homosexuella utifrån en uppriktig tolkning av sin religion. Det finns så många sätt att vara kristen på.
SvaraRaderaDet finns också många - en del mycket märkliga - sätt att förhålla sig till kärleken. Även hatiska sådana, hur nu det går ihop.
Stefan: Jag gick så sent som igår och nynnade på Cornelis sång om Felicia. Enligt vilken "kärleken hatar all tid som användes fel". Kärleken hatar? Även den store ordförståsigpåaren Cornelis hade fått saken om bakfoten.
SvaraRaderaStefan,Mattias: Kul att jag hann diskutera lite med er i alla fall :-)
SvaraRaderaJag är övertygad om att det finns -och har funnits ända sen Den Heliga Skrift skrevs- präster som inte behöver "sälja sin själ" för att kunna inkludera samkönad kärlek i sin predikan. Synd bara att det verkar vara en predikan som verkat stanna vid en tanke ända fram till helt nyligen... ;-)
Kan ana många tillfällen då ett sånt ställningstagande hade gjort betydligt större skillnad än nu,i rådande medvind.
Vad beträffar kärlekens många ansikten så tror jag inte att hatet är ett av dom...tror det är en omöjlig ekvation. Däremot finns det ju mycket konstigheter som vi låter Passera som kärlek...men det är liksom en annan sak det...
Nina, du har rätt. De helhjärtade ställningstagandena är de som kommer fast det är inopportunt - inte när de är "nödda och tvungna".
SvaraRaderaStefan, Nina: Berättelsen om den förlorade sonen kom för mig. För den kärleksfulle fadern är sonens hemkomst aldrig för sen.
SvaraRaderaVad jag menar är att det inte finns någon anledning att döma ut ställningstagandet som tillkommet på felaktiga grunder. Vi har alla olika vägar att gå. Det som är lätt för dig är svårt för mig och vice versa.
SvaraRaderaDäremot finns det förstås anledning att vara uppmärksamhet på om det slår igenom i praktiken. Viss skepsis är alltid bra.
Mattias,jag håller med.Och jag VILL verkligen kunna vara odelat glad över denna milstolpe längs vägen. :-)
SvaraRadera