torsdag 29 oktober 2009

Närmare till medicinerna


Från och med den 1 november kan så gott som alla butiker sälja receptfria mediciner. Apoteket förlorar en väsentlig del av sitt monopol. Alldeles utmärkt, och sannerligen på tiden.

Det är nog inte något som regeringen genomför med ett leende på läpparna, eftersom det ofrånkomligen betyder att en hel del pengar går statskassan förbi. Det torde bottna i krav från EU, som ogillar alla former av monopol.

Apotekets seglivade monopol även på receptfria läkemedel är en kvarleva från det gamla Sverige, där medborgarna hela tiden skulle skyddas från sig själva och allt omkring dem skulle kontrolleras optimalt. Det är skönt att vi är på väg bort från den fängelsetillvaron.

Systemet också
Jag hoppas att Systembolaget också förlorar sitt monopol, som de har misskött på många olika sätt och alltmer de senaste decennierna. Minns diverse mutskandaler, märkliga beställningssortiment som inte fungerar, och det tragiska faktum att Systemet sedan länge vägrar att lagra viner tills de är drickbara, utan bara vräker ut dem så snart de kommer in.

De förtjänar inte sitt monopol. Det är också synnerligen tveksamt om det gör någon alkoholpolitisk nytta. Ändå får vi nog vänta några sega år till på att hitta vinbuteljer på ICA, Hemköp och Coop.
Det är särskilt synd om alla dem som inte har ett Systembolag runt hörnet. Drycker är tunga att släpa på, oavsett deras alkoholhalt.

Här skriver Aftonbladet om saken.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Intressant?

2 kommentarer:

  1. Vad gäller apoteket hörde jag den historien att skapelsen var en eftergift åt de egna privatiseringskraven från sossarnas sida nån gång på sextiotalet. Egentligen ville de inte socialisera, men var för syns skulle tvungna att göra det, och så tog man en bransch som verkade halvvettig att förstatliga. Apotekarna, som dittills varit egna företagare, var märkvärdigt tystlåtna. De fick nämligen BRA betalt av staten. Enligt den historieskrivning jag tagit del av, alltså.

    SvaraRadera
  2. Mattias, det var intressant. Det hade jag ingen aning om, men det låter troligt. På 1960-talet och det tidiga 1970-talet var det en hel del opinion för förstatligande av lite av varje.

    Vändningen kom först på 1980-talet, då Kjell-Olof Feldt med flera började köra Milton Friedmans teorier i praktiken och avregleringarna satte fart.

    SvaraRadera