Det är Svenska Förläggareföreningen som sköter Augustpriset. För skönlitteraturen har det varit 128 böcker som sänts in av 28 förlag. En jury på fem personer har sedan avgjort vilka som skulle bli nominerade, och fastnat för idel böcker från Bonniers och Norstedts. Har juryn verkligen orkat läsa alla böcker och bedömt dem förutsättningslöst?
Nu kommer en elektorsförsamling på 21 personer att avgöra vinnaren, som avslöjas vid prisceremonin den 23 november. Samma process är det också för fack- och barnbokspriset. De två sistnämnda har betydligt större spridning av nomineringar bland förlagen.
Men det är det skönlitterära priset som väger tyngst och ges mest uppmärksamhet. Och som har potential att sälja mest. Då duger tydligen bara de stora kanonerna.
Svenskt litteraturklimat är tyvärr extremt fokuserat på de stora förlagens utgivning. De blir recenserade och diskuterade i media, deras författare uppmärksammas rejält, medan skönlitteratur från de mindre förlagen mestadels förbigås med tystnad.
Det leder till en sorglig ensidighet, dels för att de stora förlagen därmed blir allt större och maktfullkomligare, dels också för att deras litteratursmak är slentrianmässig och konform. De sätter Sveriges skönlitterära dagordning fast de är betydligt tristare och fegare än många småförlag.
Augustpriset blir därmed bara ännu ett sätt på vilket den svenska skönlitteraturen likriktas och grånar. Det behövs mer rock’n’roll i litteraturen, mer uppkäftighet, originalitet, nydaning, utmaning och engagemang. Inte detta trötta ifyllande av förutfattade meningar och konventioner.
Eller med andra ord: August Strindberg må ha lånat sitt namn till priset, men han skulle aldrig ha fått det.
DN skriver om Augustpriset här, här, här och här, Svenskan här, här och här, Aftonbladet här och här, Expressen här, här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Augustpriset, Bonniers, Norstedts, skönlitteratur, böcker. Intressant?
Inte ens för Svarta Fanor?
SvaraRaderaDet där var ironiskt. Såklart har du rätt. Jag kommer att tänka på "picassotavlorna" man kunde måla på Liseberg när jag var liten. Man sprutade ut färger på måfå på ett snurrande pappersark. Picasso? Inte ens Jackson Pollock.
Stora konstnärer borde begravas på rulle så de slipper ha det så besvärligt när de vänder på sig i sin grav.
Undrar vilken roll Bonniers skulle fått i Röda Rummet om den skrivits idag?
Jag hade för mig att elektorerna för Augustpriset var ca 65 personer, men jag kan ju minnas fel. Det är en småsak, hur som helst. Att de två största förlagen får alla skönlitteraturnomineringarna är betänkligt. Större spridning och mer rock'n'roll skulle inte skada.
SvaraRaderaJust nu BEHÖVER litteraturen förändras, ty den möter allt mer konkurrens från andra mediaformer i ett bubblande, dynamiskt medialandskap (Internet, mobiler, mp3, kabel-TV etc). Tyvärr tenderar sådan förändring gå långsamt. Det krävs i princip att det Gamla Garde som behärskar de tunga försvarspunkterna för sin mossiga litteratursyn rent fysiskt dör ut.
--Ahrvid
Ahrvid, det är tre elektorsförsamlingar med totalt 63 personer, så jag antog att det är 21 i varje.
SvaraRaderaMärkligt att det är en jury på blott 5 personer som avgör vilka böcker de 21(63) elektorerna sedan ska få välja på. Det verkar skendemokrati.
Ungefär som Melodifestivalen, där urvalet av låtar som svenska folket ska få rösta på sker i det fördolda i en liten krets.
Tävla i litteratur är inte möjligt, så det kan inte bli annat än löjligt.
SvaraRaderaDet är vissa människors preferenser som styr.
Ingen bör tro något annat.
***Rolf
Men Lena Sundström kanske får priset för en erkänt dålig och tafflig bok:
SvaraRaderahttp://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3696419.svd
Otroligt, men det tjänar ju propagandasyften. Jag börjar avsky den kulturella eliten mer än t.o.m. den politiska, om nu detta är möjligt.
Robsten, kulturelitens självgodhet överträffar politikernas. Så jag förstår dig.
SvaraRadera