torsdag 29 oktober 2009

Djur är också människor


Apor sörjer, bevisar ovanstående bild som togs när en avliden schimpans i flocken transporterades bort för begravning. De andra aporna samlades vid stängslet under tystnad, som i ett ömt farväl.

Det är förstås inte alldeles säkert att det är sorg schimpanserna uttrycker, även om det ser så ut i mänskliga ögon. Nog är det i alla fall någon allvarsam känsla de har fångats av.

Aftonbladet säger att det är bildbevis på att apor har känslor. Tidningen hävdar också att vetenskapen dessförinnan har förnekat den saken, vilket jag tillåter mig att tvivla på. Alla som har haft med djur att göra på nära håll har sett hur många belägg som helst på att de har känslor. Säkert är moderna zoologer också förvissade om det.

För flera hundra år sedan ansåg man att djur inte kände smärta, för att de aldrig fällde tårar. Det ska tydligen vara något som människan är ensam om (men inte heller det är jag säker på). Det var en bekväm ursäkt för att behandla djur riktigt illa – och det förekommer tyvärr fortfarande, även om ursäkten sedan länge har visat sig falsk.

Men nog har människan i alla tider spårat känslor och känslouttryck hos djuren. Vi må ha kallat det instinkter och reflexer, men det har snarare varit för att särskilja oss från djuren, eller för den delen för att undvika att förmänskliga dem.

Visst har djur känslor. Tankar och drömmar också. Jag har grundinställningen att jag inte tror på andra skillnader mellan djuren och oss än sådana som det finns oomtvistliga vetenskapliga belägg på. Och då är det inte mycket av gamla föreställningar och fördomar som består.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

14 kommentarer:

  1. Kan man känna smärta har man iallafall ett nerv- eller skydssystem, men är det känslor som kan tillskrivas en större mening? I vilket fall som helst ger det ingen rätt att med den inställningen behandla djur som just djur. Varför gillar hundar och katter klapp och smek, varför söker de sig till den plats där de ligger skönast?

    Earthlings är en vidrig film som visar upp människans grymheter mot djur. Handlingarna utförs av personer med livsfilosofin att de endast är egendom och inte ett liv med värdighetsrätt. Jag för min del har inte börjat undvika kött, det söker jag mig fortfarande till men aldrig att kosher- eller halalslaktat kött någonsin kommer att inhandlas igen.

    SvaraRadera
  2. För ett par hundra år sen eller så hävdade man väl att negrer inte hade känslor heller. Att Aftonbladet slår upp det här som ett scoop visar möjligen att Aftonbladet inte visste att djur har känslor, men det är också allt. :)

    SvaraRadera
  3. Och som av en slump hade en bekant delat den här filmen på Facebook nu:
    (Vad, får man inte klistra in saker i kommentarfältet för Blogger längre??)

    Nå, sök på "The animal odd couple" på youtube och du skall finna. Rar historia.

    SvaraRadera
  4. Jag tar diskussionen ett steg längre: Vad saknar känslor? Och hur vet vi i så fall det?

    SvaraRadera
  5. Joshua_Tree, du menar nog denna video:
    The animal odd couple

    Bloggen accepterar länkar, men ibland kan det vara svårt att klistra in text i kommentarsfältet. Jag har ingen aning om varför.
    Själv kan jag inte göra det innan jag har loggat in på mitt Bloggerkonto. Det kanske är en spärr mot spam.

    SvaraRadera
  6. Vad är "känslor"? Det är bara vissa signalmönster i hjärnans neurala databehandlingsystem. Den relevanta frågan är snarare: Har djur jagmedvetande? Utan det finns "ingen hemma", ingen mottagare av känslosignaler.
    Och jag menar att djur i de flesta fall saknar jagmedvetande. Vi kan hålla dörren öppen för högre primater (exvis schimpanser) och kanske elefanter och delfiner. De har större neural potential än andra. Men därunder: nej.
    Man kan faktiskt göra tester av jagmedvetandet. Ett är vitaprick-testen, t ex. Djur reagerar inte och beter sig som om de skulle ha jagmedvetande. Man kan konstatera att if it doesn't walk like a duck, doesn't quack like a duck, it isn't a duck.
    Neurobiologer gör ju också undersökningar av djurhjärnor. De är inte bara avsevärt mycket mindre än människohjärnor, utan de har också relativt sett *ännu mindre* frontallober, som är centralt för ett jagmedvetande.
    Däremot har vi människor lätt att projicera våra egna egenskaper på annat. (Det beror bl a på våra s k spegelneuroner, som djur saknar - de klarar inga tester som visar att de kan sätta sig in i andras situation.) Därför "förmänskligar" vi gärna djur och tolkar deras icke-medvetna beteendemönster som om det funnes avsikter, känslor, tankar osv.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  7. Ahrvid, jag tycker snarare att det är du som förmänskliga djuren när du begär av dem att ha samma sorts jagmedvetande som vi människor har, och att det ska avgöra om deras känslor ska respekteras eller ej.

    SvaraRadera
  8. Ahrvid: Precis så som du beskriver det, fast tvärtom... Jagmedvetandet är det som avskiljer oss från våra verkliga, sanna jag. Meditationens syfte är att skjuta jagmedvetandet åt sidan för att lära oss att se världen som den faktiskt är, och sluta tro på egots lögner.

    :-)

    SvaraRadera
  9. Ahrvid: Enligt vad jag har fått lära mig och tror, alltså.

    SvaraRadera
  10. De där psykologiska hårklyverierna förstår jag inte, så jag frågar så här istället:

    Skulle ni grabbar, fortsätta äta kött om ni visste att t ex grisar hade "mänskliga" känslor?

    Jag har själv två hundar och måste säga att det känns mera obehagligt att tänka på att man äter andra, sen jag skaffade dem.

    SvaraRadera
  11. Lars, jag betraktar det som troligt att djuren har känslor liknande våra, och äter ändå kött. Jag skulle inte vara så sugen att tugga på ett eget husdjur, men annars är det liksom naturens villkor - äta eller ätas...

    SvaraRadera
  12. Jag tänker ungefär likadant, Gränsen mellan männsikor och djur är väl ur rent biologiskt synvinkel lite konstlad. Genetiskt antar jag att t ex orangutang och männniska är genetiskt närmare besläktade än t ex orangutang och daggmask.

    SvaraRadera
  13. Lars, det var en utmärkt jämförelse. Vi är uppenbart mycket närmare vissa djur än andra, vilket självklart betyder att de är närmare oss. Därför ska vi inte förutsätta skillnader vi inte har belägg för.

    Det är också väldigt mycket i vårt beteende som lättare förklaras när vi medger våra "djuriska" egenskaper.

    SvaraRadera
  14. Spegelneuroner finns visst hos djur (människor är också djur, däggdjur närmare bestämt...). Det var hos apor man först upptäckte spegelneuroner och det har även observerats hos andra djur.

    SvaraRadera