En amerikansk president har som jobb att bevaka USA:s intressen till varje pris. Det har ingenting med fredssträvan att göra, eftersom det hela tiden är på villkor att USA gynnas maximalt. Obama må vara en fredsälskande människa, men som president är han ändå ålagd att kriga när det passar USA. Och då gör han det ogenerat.
Fredspriset är det enda av Nobelpriserna som inte delas ut av svenskar. Det görs av en kommitté utsedd av norska stortinget. De har gjort grodor förr.
Många magplask
Ett magplask var 1973, när Henry Kissinger och vietnamesen Le Duc Tho fick dela på priset för freden i Vietnam. 1978 delade Sadat och Begin på priset, fast det var långt ifrån fred i Mellanöstern. Gorbatjov fick det 1990 för Sovjetunionens fall, som knappast var hans eget verk. Arafat, Peres och Rabin fick det 1994 för fredssträvan i Mellanöstern, som de kämpade så lagom för och inte rodde iland ett dugg.
Fredspriset har inte sällan varit rena skämtet.
När det gäller Obama hävdar den norska Nobelkommittén att han får priset för sin fredssträvan och ansträngning för nedrustning av kärnvapen. Men resultaten av dessa ansträngningar har vi ännu inte sett, och Obama torde knappast vara ute efter annat än USA:s väl. Han gör bara sitt jobb som president, ett jobb som han dessutom är ny på.
Det som med största säkerhet har förlett kommittén till detta beslut är att Obama är den första svarta presidenten. Det kan de inte premiera i sig, men de har ju som alla oss andra fått en skön kittling i skrevet av det oväntade amerikanska valresultatet.
Smaskigare prisutdelning
Och så misstänker jag att kommittén rätt ofta begrundar hur de kan göra sitt pris och sin prisutdelning smaskigare. Moder Teresa (som fick priset 1979) och Dalai Lama (1989) i all ära, men en sprakande världskändis ger mer väsen i pressen, och en amerikansk president garanterar att de stora stjärnorna kommer till prisgalan.
Det är en sorglig misskötsel av det pris som nog Nobel själv ansåg allra viktigast, eftersom han ville råda bot på det elände som hans dynamit ställde till med i krigiska sammanhang.
Nog finns det värdiga kandidater – men knappast bland politikens mäktiga ledare, utan bland alla dessa människor som verkar för freden i blygsamma sammanhang och oändlig uppförsbacke.
Stortingets Nobelkommitté får sänka blicken för att hitta dem.
Redan denna eftermiddag har pressen hunnit skriva massor om Obamas fredspris. DN gör det här, här, här, här, här, här, här och här, Svenskan här, här, här, här, här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här, Expressen här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Barack Obama, fredspriset, Nobels fredspris. Intressant?
Mig ger de - nobelpriskommittén - intrycket av att vilja spela Gud.
SvaraRaderaHan blev nominerad till fredspriset redan efter 12 dagar in the Office. Säger en hel del.
SvaraRaderaDet här är en knepig sak att kommentera, och jag håller inte alls med om en hel del av Stefans synpunkter. T ex fick Gorbatjov snarare priset för sin omdanings- och öppenhetspolitik (inte för Sovjets fall, som faktiskt kom *efter* att han fick priset). Förhandlarna om fredsavtalet i Vietnam fick priset, för att det onekligen var ett epokgörande avtal (fast kriget pågick ett par år till - dock hade USA då dragit tillbaka sina trupper).
SvaraRaderaDet kan vara väldigt komplicerat vad man kan betrakta som insatser för fred och en bättre värld. Stortingskommittén har ofta valt att ligga i framkant och belöna utvecklingar som bara påbörjats. Å andra sidan kan det vara en positiv inspiration - som gör att de påbörjade utvecklingen fullföljs.
Stortinget tar risker, m a o. Men utan risker kommer man ingen vart.
Det är lätt att hålla med om att Obama på ett mentalt plan inneburit en stor förändring (jämfört med George W Bush), kanske värt ett pris. Men det är också lätt att hålla med om att den norska nobelkommittén kunde ha väntat ett par år, för att se vad Obamas administration verkligen åstadkommer.
Men det är svårt att rakt ut säga att de gjorde fel! Vem har inneburit större utveckling mot fred och samförstånd i internationell politik än Obama på senare tid? Jag kan inte komma på något namn.
--Ahrvid
Jag tror det är ett norgeskämt rakt igenom.
SvaraRaderaSen måste jag hålla med om Kissinger, Arafat och Dalai Lama var märkliga val.
Man bör väl överse handlingarna de gjort och sedan bedöma de godheter för världen de har gjort.
Men så verkar inte det inte funka.
Obama har lyckats med att på mindre än ett år få alla fundamentalister att flytta fram sina positioner - Fred, jag tror vi är längre från det än någonsin.
SvaraRaderaDet är helt igenom ett populistiskt pris och jag tror helt enkelt de passar på att ge honom det innan han fallet så mycket i popularitet att det inte längre är möjligt. Tyvärr drar det ju skam över Nobel och de seriösa priserna som inte bara ges till kändisar.
De vetenskapliga priserna är ju dessutom väldigt noga med att utse vinnare vars upptäckter prövats och i efterhand visats vara stora.
Men jag är inte helt objektiv. Människor som är i 40-års åldern och vars största prestation är att ha gett ut tre biografier ger mig en bitter smak av narcissism i munnen. Även om de råkar vara svarta liberaler.
Ahrvid, med Sovjetunionens fall syftade jag lite slarvigt på dess reträtt från Östeuropa.
SvaraRaderaOch min bild av stortingets Nobelkommitté är inte att den är progressiv, snarare opportunistisk.
Så här i Fredspristider vill jag passa på att påminna om en grabb vid namn Dom Helder Camara. Där har vi nån som verkade förstå vad det handlar om,som omsatte sin tro i praktisk handling,i den lilla människans tjänst. Tyvärr fick han aldrig något Nobelpris..känns som ännu ett av livets outgrundliga mysterier..tycker han borde ha varit ett klockrent,solklart val på sin tid. Ja,i vilken tid som helst förresten..."Tusen skäl att leva" och "Våldets spiral" är lysande exempel på ord av klassisk,evig visdom... En bok av honom till alla som växer upp? Själv ville han ge en lysande jordglob till alla barn...
SvaraRaderaJag tycker inte att det är något fel att han får detta pris, tänk att det skall bli så mycket diskussioner om allt i denna värld
SvaraRaderavarför inte låta detta ske och hålla truten ett tag, Vem tycker ni nejsägare skulle haft priset då???
Kritik riktas nu i Norge mot att Jagland, nobelpriskommitténs ordförande sitter på (minst) två stolar. Självklart har han det norska nationella intresset att tänka på, men han råkar även vara ordförande i Europarådet.
SvaraRaderaStorpolitik, om något. Tala om jäv.
Kristina, jag tycker inte om argument som manar till tystnad. Vi bör få diskutera allt och varje diskussion bör uppmuntras.
SvaraRaderaMotsatsen är katastrof.
Ja, man får hålla med som alla övriga.
SvaraRaderaNej det är inte katastrof om man inte argumenterar om allt, vad jag menar är att om det finns sann kritik till honom, kan man göra det, men vad jag vet har han inte gjort en enda människa något illa, han vill förändra saker till det bättre, vad jag menar är att vi svenskar måste lära oss att inte dömma innan motsatsen har visat sig
SvaraRaderaBara för att du är känd så har du inte alltid rätt, det är en styrka att kunna erkänna att andra får tycka vad de vill
sen ett sista ord: DET ÄR ETT PRIS EN SAK ETT TING hur många pris delas inte ut, du har ju själv fått nått slags pris vunnit något eller??
ha de bäst
Kristina NYgren
Kristina, du har rätt i att Obama inte är en olämplig kandidat till fredspriset - ingen George W Bush, om man säger så - men inte heller ännu dokumenterat värdig det.
SvaraRaderaJag tycker att det är på tok för tidigt för honom att få priset. Han har ju inte hunnit med mycket mer än att prata om allt bra han ska göra. Man borde vänta tills det går att se vad han faktiskt åstadkommer.
Stefan,jag håller definitivt med dig,detta är bara, ursäkta uttrycket rent rövslickeri,dock i världsklass! Obama är fantastisk på att representera sig själv det är solklart,men att han åstadkommit mer än "Yes we can" får en vaken världsmedborgare att fråga sig själv,"Could he really?" Enligt min mening verkar vi dras med av ordets charm, och rent av allt för ofta tappa bort oss för att kunna se om det verkligen åstadkommits något...
SvaraRaderaObama är en marxist och därför fick han priset.
SvaraRaderaÅja, anonym.
SvaraRaderaÄr det inte solklart för alla att inte fredspriset delas ut efter förtjänst? Givetvis måste det ligga något slags strategiskt politiskt tänkande bakom detta.
SvaraRaderaFör min del tror jag p g a detta, att fredpriset inte tas på riktigt allvar längre. Jag kan inte tänka mej att det har lika hög status som de andra prisen.
Lars, jag är böjd att hålla med dig. Fredspiset är snarast en uppvisning i politisk korrekthet.
SvaraRadera