tisdag 13 oktober 2009

FRA är inte problemet


I morgon onsdag ska den nya versionen av FRA-lagen klubbas i riksdagen. Den har blivit ett lapptäcke av eftergifter åt en kraftig opinion, främst bland bloggarna, mot dess kränkning av medborgarnas integritet – men frågan är om den röjt undan de största problemen.

När lagen först kom reagerade jag mest mot att medborgarnas brevhemlighet kränktes av FRA-lagen, som den först utformades. Inte ska en myndighet i fredstid läsa alla brev folk skickar till varandra, oavsett med vilket medium det sker! Det problemet verkar åtminstone delvis kvarstå.

Ett annat och lika allvarligt problem var att FRA-lagen i sin första utformning gav så gott som alla andra myndigheter möjlighet att ta del av det insamlade materialet – och det är ett förfärligt övertramp av den medborgerliga integriteten, speciellt som lagen inte markerade några som helst gränser för vilka myndigheter och vilka fall det skulle gälla.
En sådan vidöppen port leder ofrånkomligen till missbruk och ett monstruöst storebrorsamhälle.

Jag ser inte att denna port har stängts helt i det nya förslaget till FRA-lag. Regeringen är nog ovillig att göra det, eftersom den inte kan motstå att hålla sådana möjligheter öppna när man nu gör sig besväret att läsa av internettrafiken.

Om det bara gällde FRA och dess signalspaning, inkluderande internet, skulle jag vara betydligt mindre orolig. FRA har sedan sin tillkomst varit ett utmärkt instrument för svensk underrättelse med sikte på krigsmaktens beredskap och inget annat. De gör ett glänsande jobb som många andra nationer avundas oss.
Dessutom är deras resurser begränsade och deras arbetsbörda tung nog med det som är på deras agenda, så missbruk av informationsflödet inom FRA är föga sannolikt. Och så vet de ju hur man bevarar hemligheter.

Jag tycker därför att det inte är FRA:s användning av materialet som är det stora problemet, utan hur det kan komma att tillgås och användas av andra myndigheter, med helt andra agendor.

Och så finns förstås problemet kvar med brevhemlighetens helgd. Det påminner oss om att FRA-lagen i stora stycken skjuter högt över målet. Regering och riksdag behöver påminnas om att i politiken måste man ofta välja mellan två onda ting, eller två goda. Kampen mot terrorismen och underrättelseverksamhet i händelse av krig är lovvärda, men den medborgerliga integriteten är betydligt viktigare. Därför får den inte kompromissas bort lättvindigt till förmån för förstnämnda.

Alltså: FRA-lagen och avläsningen av internet borde tas om från början, i en diskussion som inbegriper de medborgerliga rättigheternas värde.

DN skriver här, här, här, här, här och här, Svenskan här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här om FRA-lagen. Expressen verkar märkligt nog inte bry sig.
Läs även andra bloggares åsikter om , . Intressant?

5 kommentarer:

  1. Även utan att breven sprättas upp kan folks liv kartläggas i detaljer. Vilka hemsidor besöker vi? Vem mailar vem? Etc etc.

    SvaraRadera
  2. Problemet med FRA är följande: man läser *all* trafik inom vissa "trafikstråk", miljoner människors samtliga aktiviteter och meddelanden på Internet. Det är som om Posten skulle öppna alla brev och titta på dem för att tråla efter sådant som "verkar skumt". Eller om televerket lyssnade på alla telesamtal.
    Och med tanke på att effektiviteten i denna massiva kränkning av tele- och brevhemligheten är närmast försumbar, är det hela väldigt svårt att motivera. Sverige har i stort sett inte avslöjat några andra spioner efter kriget än Wennerström, Ströberg och Bratt/Guillou. Och en del av dem var inte spioner alls, och i de enstaka fall en riktig spion fångades hade FRA inget med saken att göra. Det påstås att FRA skall "skydda svenska trupper i Afghanistan", men Al Q och de medeltida talibanerna kommunicerar ju genom budbärare. Bin Ladens mest avancerade tekniska nivå är *ljudkassetter* som inte ens verkar ha Dolby-reducering. Varför i all världen skulle de plötsligt börja sända E-post, och det via Sverige tusen mil bort?
    Terrorister, ryska maffian eller vad det nu kan vara vet ju om FRA. De duckar ju bara för "signalspaningen" - det enda som drabbas är miljoner svenskars vardagsliv.
    Och så kommer ändamålsglidningen. ECPAT slipar säkert redan på sina högljudda krav om att FRA bara måste lyssna efter "barnporr". (95% eller mer av "barnporren" är inte alls detta, enligt listor som läckt ut i Finland.) Barnporr och terrorism är ju bräckjärnen för att nedmontera medborgarrätten. Vi måste säkert också hålla ögonen på det som misstänks vara nazism eller skumt på annat sätt. Och skatteverket jagar ju redan blogar som man fått för sig är enorma inkomstkällor.
    När avlyssningskablarna väl är på plats har man brutit igenom en principiell skyddsvall, och särintressehavets vågsvall lär steg för steg erodera bort resterna.
    Det är själva idén om massavlyssning som är fel. Inga hemliga "domstolar" utan insyn i världen, inga påstådda skyddsparagrafer, inga "löften" om avsikterna betyder något - det är massavlyssningen i sig som är oacceptabel.

    --Ahrvid

    Ps. Och Mattias har också rätt i att själva kringinfon om trafiken är känslig. Med det kan man skapa s k sociogram som i detalj kartlägger folk.

    SvaraRadera
  3. FRA har nu fått tekniska, lagliga och ekonomiska möjlighet att starta masslagring av kommunikationsmönster - information om vem som kommunicerar med vem och när. Att ingen säger detta rent ut hör till spelets regler (deniability) men man förväntar sig naturligtvis att en underrättelsetjänst utnyttjar sina verktyg. Kraftfulla datorer i kombinationen med en extremt detaljerade databas över kommunikationsmönster ger möjligheter till åsiktsregistrering som saknar motstycke i historien.

    SvaraRadera
  4. Anonym, det du påpekar är nog själva rättvisegrunden: eftersom det nu är möjligt att kartlägga människors liv mer än någonsin förr, måste det meborgerliga skyddet mot detta ökas i proportion.
    Det som i stället sker - från såväl regering, som myndigheter och näringsliv - är snarare motsatsen: de passar på att kartlägga oss så mycket mer än någonsin förr. För att de kan.

    SvaraRadera
  5. Det måste väl också vara skillnad mellan laglig avlyssning och registrering och sådan som sker i smyg? Om den är laglig går informationen att använda i alla möjliga sammanhang, i annat fall måste det ske med yttersta försiktighet.
    Jag menar inte att det är OK med illegal statlig smyglyssning, men antar att det hursomhelst äger rum. Och att det rent praktiskt är mindre farligt än den tillåtna varianten.

    SvaraRadera