Olof Palme mördades 1986, så med nuvarande preskriptionstid för mord på 25 år skulle det vara fritt fram för mördaren redan 2011 – försåvitt mördaren alltjämt är vid liv. Åtminstone gör slopad preskriptionstid att polisen kan fortsätta utreda fallet.
Alla riksdagspartier verkar vara överens om att mord inte ska preskriberas, inte heller grova folkrättsbrott, terrordåd och så vidare. Det är rimligt. Numera, med DNA-teknik och andra vetenskapliga landvinningar, kan gamla ouppklarade brott plötsligt lösas, så det vore absurt att inte öppna för den möjligheten.
Viktigast att lösa gåtan
Att hitta förövaren flera decennier efter att brottet begicks är mindre angeläget än att lösa själva gåtan. Efterlevande och i kända fall hela omvärlden behöver besked, hur sent de än kommer.
Palmemordet fortsätter att vara ett öppet sår i den svenska samhällskroppen, svidandes i så gott som oss alla. Läkningen är svår utan visshet om vad som hände – och varför.
Än mer infernalisk är förstås plågan hos närstående till offret för ett ouppklarat mord. Ovissheten är så gott som omöjlig att förlika sig med.
Cold case
Sedan är frågan i vilken utsträckning polisen kommer att kunna fortsätta utredningar av fall som inte har lösts på decennier. Förmodligen blir sådana mordfall uppklarade blott om polisen råkar snubbla på lösningen. De har knappast resurser att hålla alla mordutredningar igång tills de blir lösta, om någonsin.
Men det måste vara dem tillåtet, om de har något hopp om att hitta lösningen.
Jag tittar ibland på den ganska sentimentala deckarserien Cold Case. Den handlar om en speciell avdelningen inom polisen i USA, som just tar sig an gamla mordfall som tidigare har givits upp för att de verkade olösliga. Kanske får vi en sådan avdelning också inom svensk polis. Med tiden kan oanade lösningar uppenbara sig, och alla sår blir läkta.
Här skriver DN, Svenskan, Expressen och Aftonbladet om lagförslaget.
Läs även andra bloggares åsikter om preskription, preskriptionstid, mord. Intressant?
Frågan man kan ställa är om det verkligen är lönt att slopa preskriptionstiden, med tanke på resurser, anhörigas rätt att få lägga trauman bakom sig, etc. Och om man nu inte lyckats lösa mord fast man försökt i 25 år - hur rimligt är det att försöka ytterligare tid?
SvaraRaderaAnnika, du har en poäng. Om morden förblir olösta kan det vara en förlängd plåga för anhöriga. Men är det inte värre för dem om samhället bara ger upp?
SvaraRaderaProblemet med formuleringar som "för de anhöriga är det omöjligt att komma vidare" är att de lätt skapar en negativ förväntan. Det smyger sig lätt in en förväntan på att brottsoffer ska känna sig som och uppträda som just ett offer.
SvaraRaderaVidare undrar jag om DNA-tekniken är den underbara present till kriminaltekniken som vi drömmer om. Det lär gå att förfalska DNA, läste jag för lite sen. Isåfall är vi tillbaks på ruta ett.
Mattias, du har alldeles rätt - vi får inte ha ett socialt klimat som i praktiken ålägger människor att vara evigt frustrerade.
SvaraRaderaJag tror också att DNA-tekniken omges av en övertro om ofelbarhet. Det kan bli fel och det kan manipuleras.
Det gamla detektivarbetet går nog aldrig ur tiden.