måndag 19 oktober 2009

Kvotering är en återvändsgränd


Norges kvoteringslag för näringslivet fungerar. Där har nu kvinnorna 40% av styrelseposterna – för att lagen kräver det. Men det är inte jämställdhet, det är tvångsmedel. Företagen kan ju inte bryta mot lagen.

Mona Sahlin vill att vi gör samma sak i Sverige, vilket är lätt att säga. Visst är andelen kvinnor i företagsstyrelserna beklämmande låg – 22% enligt Aftonbladet – men är lagstiftning rätt metod? Det cementerar uppfattningen att könen inte är likvärdigt kompetenta och därmed inbillningen att kvinnor inte klarar sig utan extra stöd. Dessutom:
Kvotering är diskriminering.

I funktioner där kompetens eftersträvas är det djupt olyckligt att tillämpa andra bevekelsegrunder. Det är att bekräfta ett misslyckande. Våra könsroller ska bearbetas kulturellt snarare än juridiskt. Den ojämna könsfördelningen här och där i samhället beror på vår grundsyn, som knappast förändras av lagstiftning, utan av diskussion och information.

Nu är i och för sig näringslivet på många sätt mer konservativt än övriga delar av samhället, så en metod för att skynda på med nytt blod i dess ledningar kan vara vitaliserande, åtminstone i en första omgång. Men i längden blir effekten lätt den motsatta. Kvinnor misstänkliggörs, män diskrimineras och företagen fuskar sig runt denna regel som de gör med så många andra regler.

Kvotering via lagstiftning är inget annat än ett misslyckande för jämställdhetssträvan. Då bör vi hellre än att tillämpa maktmedel fråga oss vad det kommer sig att näringslivets styrelser fortfarande har så få kvinnor. När vi vet svaret kan vi åtgärda meningsfullt, i stället för att drämma till med lagboken.

Politikerna blir allt ivrigare att ta till lagstiftning för att “lösa” problem i samhället. Men det löser inte problemen, det bara döljer dem. Och politikerna påstår glatt att de därmed har gjort allt de bara kunnat.

Aftonbladet skriver om saken här, DN här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

33 kommentarer:

  1. Väl skrivet. Frågan är ju - precis som du tar upp - om vi verkligen skall angripa symtomen och inte den bakomliggande orsaken? Oavsett vad man tycker om det är kvotering aldrig helt problemfritt, något jag själv berört vid mer än ett tillfälle:

    http://genderrorism.blogspot.com/2009/10/kvotering-som-gynnar-man-skapar-blogg.html

    http://genderrorism.blogspot.com/2009/10/ata-kakan-och-ha-den-kvar.html

    SvaraRadera
  2. Om vi sitter still i båten lär problemet lösa sig själv av egen kraft. Kvinnorna är på frammarsch. Då får vi också in verkligt kompetent folk, som vet att de tagit sig till sina positioner av egen kraft. Att veta sig vara inkvoterad - och veta att medarbetarna vet - kan inte vara den bästa plattform att verka utifrån.

    SvaraRadera
  3. Kvotering är en verkligt trist sak. Det får så stora konsekvenser på så många plan som är direkt negativa.

    En sak är att man konserverar ojämlikhet tycker jag. Det gör att män och kvinnor inte ses som individer utan som kön.

    Jämlikhet är väl tänkt att det är det individuella som ska få gälla. Eller har jag missförstått något?

    Malla vem Sh.

    SvaraRadera
  4. Malla, visst är det så: jämställdhet måste betyda att kön inte spelar roll. Allt annat är ojämställt, hur det än formuleras och motiveras.

    SvaraRadera
  5. Har dykt in på din blogg via att jag sökte på dig efter att ha läst din översättning av Fem ringars bok och tycker att din blogg är bland de absolut bästa svenska bloggarna.

    (Vem kunde tro att en aikidoka kunde skriva så bra blogg) ;)

    SvaraRadera
  6. aginamist: Haha, då ska du höra honom när han instruerar... Jag minns en iriminage en gång (du är aikidoka, visst?)... för att riktigt förklara hur himmelskt hög den måste vara för att fungera uppmanade han oss att klyva universum i två halvor. "Klonk!" "Klonk!" lät det sen när de föll isär. Enligt Mr Stenudd.

    SvaraRadera
  7. Aginamist, jag undrar om det finns fler aikidoutövare i bloggosfären. Så pratglada som vi brukar vara finner jag det troligt.

    SvaraRadera
  8. Minns du klonk, klonk Stefan? Eller det kanske låter så med jämna mellanrum?

    SvaraRadera
  9. Mattias, det är ju så det låter när himlahalvorna trillar isär.

    SvaraRadera
  10. Och det gör de förstås titt som tätt på Enighet och andra ställen. Dum fråga av mig.

    SvaraRadera
  11. @Mattias, jag har tränat för en väldigt pratglad 3 dan aikidoka (som jag inte kommer ihåg namnet på, han hade 4 dan i ju-jutsu kai också) under 3 pass en lördag i våras. Annars tränar jag ju-jutsu kai så jag vet vad iriminage är.

    Iriminage... på tal om kvotering...

    SvaraRadera
  12. aginamist: Lite annorlunda - kvinnliga - krigarenergier hittar du på den här bloggen, om du är på jakt efter bra såna: http://harpasione.blogg.se. Den andra av de två bloggar jag ständigt följer.

    SvaraRadera
  13. "Iriminage... på tal om kvotering..." Det lät som början på en spännande tankegång, men jag förstår den inte. Hur menar du?

    SvaraRadera
  14. Jag är inte för den lagstiftade kvoteringen, men jag är även motståndare till den icke-lagstiftade kvoteringen - att män väljer män. En intressant sak i utvärderingen av den norska kvoteringen av kvinnor i styrelser, är ju att det visat sig att kompetensen i styrelserna har ökat som en följd av kvoteringen. Då måste det ju vara så att männen tidigare inte har valts på grund av sin kompetens, utan av ett annat skäl... till exempel kön.

    Sen tror jag inte på modellen "om vi inte gör nånting kommer det att ordna sig ändå".

    SvaraRadera
  15. Anonym: Tycker du inte att könsfördelningen på våra universitet och högskolar borgar för en långt mer kvinnodominerad framtid? Hur det ser ut på de tekniska utbildningarna vet jag inte, men jag inbillar mig att det är hög kvinnorepresentation även där nuförtiden.

    Om man får trovärdiga rapporter om att vattnet är påsläppt i en älvfåra och är på väg nedströms, då kan man bara lugnt vänta tills det kommer dit man är. Jag tolkar läget som att dammluckorna står öppna, men jag har kanske fel?

    SvaraRadera
  16. Anonym, jag tror att näringslivet är särdeles konservativt, så det kan behöva en knuff i rätt riktning - även om lagstiftad kvotering är lite väl burdust och destruktivt.
    I näringslivet har det, som du säger, varit män som valt män - men i hög grad med stöd av kvinnorna i samma samhällsklass.

    Problemet ligger inte i könen, utan i kulturen som lägger vissa värderingar i könen.

    SvaraRadera
  17. Mattias,vattnet må vara påsläppt...låt oss bara hoppas att själva upprinnelsen är en livgivande Glädjekälla! ;-)
    Ibland tycker jag mig se tecken på motsatsen,att det fortfarande ligger kontaminerade drivkrafter i grunden...verkar vara gott om halvdöda fiskar i den där älven...såna som bara flyter med tidens/omgivningens för tillfället rådande strömningar och förväntningar.
    Har själv varit en av dom,under hela min högpresterande uppväxt...kanske är det därför jag så lätt,men med tungt hjärta,känner igen mina många olyckssystrar/bröder...vet att deras väg har väldigt lite med "hållbar utveckling" att göra. Själv har jag idag kvicknat till liv genom att plantera mig själv i friskare vatten...är numera en ganska glad lax som gärna leker och varierar simsätt. Flyter med när det är befogat,ser till att orka simma motströms vid behov... :-)

    SvaraRadera
  18. Glädjekällan ja... Har du sett den filmen? Där har det rinnande vattnet också en central funktion.

    Härligt att höra din berättelse. Du har valt dig själv, det är det viktigaste. Det är det vi är här på klotet för. Vad gäller vattnet som kommer, om det är rent eller ej, så är jag inte säker på om vi talar om samma sak. Men jag tänker på kvinnorörelsens knutna näve som Stefan lagt upp här ovanför. Allt har sin tid, knutna nävar har sin. Om inte den öppnas till en välkomnande inbjudan när makten på allvar börja övergå i kvinnohänder så kommer vi få att problem. Att förfoga över maktmedlen men agera utifån en identitet som offer kan bara leda till våldsamheter. Mest synd blir det då om kvinnorna, för så är det ju - förövaren gör alltid sig själv mest skada, även om det kan se ut som motsatsen.

    SvaraRadera
  19. Könsfördelningen på högskolor och universitet är ett illa valt exempel. Kvinnor utgör visserligen majoriteten studenter med höga betyg och höga ambitioner, men det avspeglar sig inte alls uppåt i strukturen. Ann Heberleins bittra berättelse om hur hon fick agera kvinnligt alibi på en promovering (tror jag det var) är talande. På de tekniska utbildningarna är det verkligen inte någon övervägande del kvinnor. Men med erfarenhet från den världen, så vet jag att när andelen kvinnor i en grupp tekniker utgör 25% brukar männen tycka att det formligen dräller av kvinnor. Nästan en majoritet.

    Och du kan ha fel om du gör tolkningen att dammluckorna har öppnats. Det kan också vara något som brustit och bor du i Luleå har du då ca 22 timmar på dig att lämna stan innan den översvämmas.

    Tyvärr, tyvärr så har det i många fall visat sig att när kvinnor kommer in på en arena som tidigare har haft makt och status, så har männen flyttat vidare någon annanstans och så även makten och statusen. Det är ju ett skäl till att det höjts röster mot kvinnodominans på bl a läkarlinjen. Jag ser inte många tecken idag på att makten ligger hos kvinnorna. Det är snarare mannen som både förfogar över makt och knuten näve. Innan man oroar sig över vad kvinnor skulle göra om de fick makten, kanske man ska be männen öppna sin knutna näve och sträcka ut en hand? Om det hände skulle det inte ens vara aktuellt med någon kvotering.

    SvaraRadera
  20. Jag gillade annars analogin med älven. Den kvinnliga kraften är verkligen en reglerad älv. Det fria, vilda är under kontroll och tämjt, och endast det som kan accepteras och nyttiggöras släpps igenom. Borta är möjligheten att meandra ut i nya fåror. Inga krafter som omformar släpps förbi. Väl valt!

    SvaraRadera
  21. Anonym: Ja, som jag sa, jag är inte säker på dammluckemetaforen håller. Ditt svar ger verkligen mycket att tänka på.

    Många män erbjuder kvinnorna en öppen hand. Och vice versa. Måtte de bli flera!

    En fundering: Män tenderar att flytta vidare till andra områden när de blir alltför kvinnodominerade, säger du, och så tror jag också att det är. Skulle den saken ändras med kvotering, tror du? Kan det inte vara så att kvoteringen än mer sänker kvinnors status i företagen, och att kvinnorna får än mer bråttom att hasta vidare? Eller bygger det hela på att näringslivet är sista utposten från vilken ingen kan komma längre?

    SvaraRadera
  22. Anonym: Låt oss isåfall hellre hoppas att dammluckorna förblir stängda och att älven söker sig egna, oväntade, lyckliga vägar!

    SvaraRadera
  23. Anonym: Om det är till någon tröst så kan jag berätta att manligheten, den som motsvarar den fria, vilda kvinnligheten du talar om, också är satt i bur. Tröst, därför att det ger oss en anledning att hjälpas åt.

    SvaraRadera
  24. Anonym: Och ändå bor du i Pippilångstrumpland. Där jag bor, i Chile, är folk långtmer instängda i och olyckliga i sina könsroller. Men det ska bli härligt att vara med vid utbrytningen! För egen del funderar jag på att starta en brodericirkel för män. Fotboll, öl och korsstygn; männen här är ännu inte medvetna om hur mycket de längtar efter den kombinationen! För att få vara med måste man avlägga inträdesprov: man måste våga brodera något rosa eller ännu hellre fuchsiafärgat.
    Önska mig lycka till är du snäll! ;-)

    SvaraRadera
  25. Mattias,måste vara hundra år sen jag såg Glädjekällan...minns att jag tyckte om den,får ta och kolla in den igen vid tillfälle...
    Liksom jag definitivt tänker spendera en kväll framför The sea is watching...alltid trevligt med intressanta filmtips!

    Angående den där liknelsen med vattnet..så,jo nog är vi inne på samma spår...
    Ser/hör mycket omkring mig som tyder på att dagens kvinnoroll till stor del går ut på att axla den tunga manteln av gårdagens mans...vara stor och stark och Prestera.
    Vadsomhelst utom att ses som det där "viljelösa offret" av sin omgivning.

    Det ironiska är bara att det är just SÅ man skapar människor som BLIR offer,svagare än nånsin..dränerade på energi och kreativitet..fyllda av frustration.

    En arme' av Stepford-wives,om än välutbildade...

    SvaraRadera
  26. Jepp... men ska man slå i botten ska man göra det med musik! Jag blev full av skratt och förälskelse när jag läste om kvinnan som trodde att hon var en häst i Aftonbladet idag:

    http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5982262.ab

    Apropå utbrändhet... Men hon verkar vara tillbaks på banan, med besked.

    SvaraRadera
  27. "Tillbaks på banan", herregud, vad skrev jag? INTE på travbanan, alltså. *s

    SvaraRadera
  28. Apropå att axla avlagda mantlar. Doris Lessing skriver om det i sin självbiografi, det återkommer jag jämt till här på Stefans blogg. Men vadfan, för nytillkomna läsare:

    "Individer, och grupper, måste lära sig att de inte på allvar kan reformera samhället, inte närma sig andra som förnuftiga människor, om inte individen har lärt sig att känna igen och erkänna de mönster av formella och informella tvångsinstitutioner som styr honom. Vad hans förnuft än säger så kommer han alltid att återfalla till lydnad för dess institutioner så länge mönstret finns inpräglat."

    På försättsbladet till "Vandra i skugga" citat av Idres Shah, vem det nu kan tänkas vara.

    SvaraRadera
  29. "Vandra i skugga" är alltså andra delen av Lessings självbiografi.

    SvaraRadera
  30. När det gäller maktsfärer är det nog så att det finns flera - somliga traditionellt styrda av kvinnor, andra av män. Manssamhället har förklarat de senare viktigast, men det är bara i ett visst perspektiv. I vår vardag möter vi såväl kvinno- som mansfästen, kanske i praktiken mest de förstnämnda, åtminstone när vi är barn, och det är ju då vår världsbild formas.

    SvaraRadera
  31. Stefan: En mycket viktig anmärkning från din sida, Stefan. Jag har fört långa diskussioner med en manlig genusvetare här i Chile om den saken. Han hävdar att kvinnor konsekvent är i underläge. Men det beror bara på att han nedvärderar de kvinnliga reviren, dit män inte har inträde. Barnuppfostran, till exempel. Åter visar sig den blå riddare, kvinnornas försvarare, vara den som i själva verket nedvärderar det kvinnliga.

    SvaraRadera
  32. Som god forskare hänvisar han givetvis till statistik som bevisar kvinnornas underläge. Men vem sammanställer statistik om mäns förbud att fostra barn? Eller att brodera?

    SvaraRadera
  33. Det talas förresten ofta om de kvinnliga fälten som lågstatusverksamheter. Men om de områdena är så lite värda, varför anstränger sig i så fall många kvinnor så för att hindra att männen tränger in på dem? I min latinamerikanska vardag är det extremt tydligt så; pappor motarbetas kraftfullt etc, men nog tusan förekommer det också i Sverige.

    SvaraRadera