Sachsska barnsjukhuset har forskat om apatiska flyktingbarn och konstaterar att flera av ryktena om dem är falska – men alla rykten är inte avfärdade eller ens granskade, vilket nog kommer att leda till fortsatta spekulationer.
Läkarna på Sachsska konstaterar att de apatiska barnen inte har varit förgiftade eller på andra sätt medicinskt manipulerade. De konstaterar också att barnen inte alls tillfrisknade så fort de fick uppehållstillstånd, samt att många av dem hade allvarliga problem och andra sorters symptom före apatin.
Men i ryktesfloran finns också till exempel påståenden om statistiska märkligheter, såsom att antalet apatiska barn under ett par år ökade remarkabelt och sedan avtog lika abrupt, vidare att fenomenet är så gott som okänt i andra länder.
Det hade varit värdefullt om också dessa rykten hade behandlats i undersökningen.
Själv är jag varken expert eller särskilt påläst i ämnet, så jag kan bara säga att jag inte finner det ett dugg märkligt om psykiskt påfrestade barn blir apatiska, speciellt om de hamnar i en alienerande situation där de dessutom på sätt och vis blir ansvariga för sina familjers framtid.
Har de även en bakgrund av krig och andra ruskigheter kan vi inte bli förvånade om de krisar på ett eller annat sätt.
Därför är det vansinnigt viktigt att vi är lyhörda för deras behov och tar deras problem på största allvar, även när vi inte på förhand vet precis hur det är fatt med dem.
Barn är barn. Vuxenvärlden får inte använda dem som spelbrickor. De har rätt att slippa hamna i skottgluggen när vi vuxna grälar med varandra om flyktingpolitik och andra för oss brännande samhällsfrågor.
Jag har också skrivit om de apatiska barnen här.
Här skriver DN, Svenskan och Aftonbladet om undersökningen. Aftonbladet har också en debatt igång i ämnet, med artiklar här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om apatiska barn, Sachsska. Intressant?
Hörde på P1 vid 16 att de 29 som hade följts under en längre tid inte simulerade sin apati. Det har jag svårt att godta.
SvaraRaderaDet är ju svårt för risken är dubbel. Det finns en risk att vi inte tar hand om barn som förtjänar bättre vård än vad de kan räkna med i sina hemländer. Det finns ju också risk att de används som brickor av sina föräldrar och mår sämre just för att vi är välvilliga gentemot dem. Det är ingen enkel fråga.
SvaraRaderaI allmänhet tycker jag också att det är obehagligt att vi låter oss styras så mycket av vad vi får framför näsan. Med all säkerhet finns det barn som mår oerhört mycket sämre som inte råkar ha de avsevärda resurser som behövs för att fly till Sverige. Hur kommer det sig att vi kan låta de andra försvinna i dimman men reagerar så starkt så snart vi måste fatta ett beslut?
"i ryktesfloran finns också till exempel påståenden om statistiska märkligheter, såsom att antalet apatiska barn under ett par år ökade remarkabelt och sedan avtog lika abrupt, vidare att fenomenet är så gott som okänt i andra länder"
SvaraRaderaRykte? Detta är icke omstridda fakta.
Brukar du säga, att i ryktesfloran finns påståendet att solen går upp i öster och efterlysa en granskning av detta rykte...?
Anders, solen går inte upp i öster. Det är jorden som roterar runt sin egen axel och ger det intrycket geocentriskt.
SvaraRaderaAnge källor på det du menar är fakta. Jag förnekar inte att det kan vara fakta, men det är definitivt rykten, som förstås kan vara sanna eller falska.
Johan Y: Jag håller inte med dig i din kritik av vår vana att låta det som ligger oss nära beröra oss mer än det som ligger på avstånd. Det är i sin ordning. De problem vi får på vår lott att lösa må vi fokusera på. De problem som det inte ankommer oss på att lösa må vi ödmjukt överlåta åt de det vederbör. Allt annat är att sätta sig i Guds ställe. Det är högmod.
SvaraRaderaJohan Y: Förtydligar: Det betyder inte att man inte behöver bry sig om fjärran lidande. Men man bör inse sina begränsade möjligheter att göra något åt det.
SvaraRaderaStefan Stenudd skrev: "solen går inte upp i öster. Det är jorden som roterar runt sin egen axel och ger det intrycket geocentriskt."
SvaraRaderaJa, och? Är det därmed rimligt att säga, att det är ett "rykte" att solen går upp i öster?
Rykte: "tal l. berättelse l. meddelande (om ngt nytt l. märkligt, ofta om ngt olyckligt l. ofördelaktigt o. d.) som går från man till man utan att vara till sin riktighet bestyrkt); ngt som berättas från man till man (om ngt l. ngn); hörsaga, hörsägen; stundom närmande sig l. övergående i bet.: sladder, prat"/SAOB
Om det bara är ett "rykte" - "som går från man till man utan att vara till sin riktighet bestyrkt" - att solen går upp i öster, så finns ju även möjligheten, att solen i själva verket går upp i väster...
Det är märkligt, att ha inställningen att 1. allt som du har struntat i att informera dig om, det kan avfärdas som "rykten" och 2. det åligger andra (!) att införskaffa fakta och servera dig dessa fakta.
-----
"Nästan 85 % av barnen för vilka uppgifter om ursprungsland finns kommer från det tidigare Sovjetunionen (53 %) och det före detta Jugoslavien (31,4 %). 12,9 % kommer från övriga världen.
Vår studie visar att antalet rapporterade fall av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom ständigt har ökat under 2000-talet: från 1 barn under år 2000 till 15 barn 2001, 65 barn 2002, 143 barn 2003 och 182 barn 2004."
http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/66/96/5250a7bd.pdf (sid 10)
"Sten Lewander har tillsammans med barnpsykiatrikern Hans Adler kontaktat psykiatriker i andra länder för att höra om de har erfarenheter av barn som ligger utslagna, apatiska och kontaktlösa som flyktingbarn i Sverige gör.
- Ingen hade det, Fenomenet finns bara i Sverige, säger Sten Lewander."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/apatiska-flyktingbarn-unikt-for-sverige-1.286864
-----
Det finns en slags (inlärd) handlingsförlamning i Sverige bland gemene man, vilken är utomordentligt prövande. Man inväntar passivt, att man skall "bli" informerad - utan någon egen ansträngning...
Imho kan man ställa lite högre krav på dig, än på sjuttonåriga Bettan.
Anders, jag är mycket medveten om att jag latar mig ;)
SvaraRaderaBrännande frågor som denna är det svårt att som lekman finna klarhet i. Där tycker jag att det är pressen med sina avlönade journalister som har den främsta skyldigheten att gå till botten med saker, i stället för att bara återge diverse yttranden och nöja sig med det. Pressen har dessutom ett ordentligt kontaktnät och tillgång till källor som vi andra bara kan drömma om.
Ändå är det numera bland bloggare de mest gedigna efterforskningarna görs i de heta ämnena. Pressen verkar vara latare än jag är, vilket inte vill säga lite, och dessutom ofta fången i det politiskt korrekta tänkandet.
När det gäller de apatiska barnen verkar olika läger föra fram olika fakta, beroende på vad de vill ha sagt med dem. En generell översyn saknas fortfarande. Det ungefär vad jag menade med mitt inlägg - det och det tragiska faktum att det hur som helst är barnen som kommer i kläm.