Kvinnorna har utsatts för könskvotering, för att universitetet vill utjämna könsfördelningen. Juristerna berättar i DN att sådan kvotering är vanlig på universiteten och i cirka 95% av fallen drabbar kvinnor, eftersom männen i genomsnitt har lägre betyg och färre sökande till universitetet.
DO är den myndighet som ska hjälpa dem som drabbats av diskriminering, exempelvis på grund av kön, som i detta fall. Men DO struntar i saken, eftersom de har en idé om att kvotering är bra för jämställdheten.
Det må vara sant eller ej, men myndigheten DO ska inte bedriva politik, i alla fall inte till den grad att de människor som de är satta att skydda försummas.
Därför har de 31 kvinnorna och deras jurister JO-anmält DO, vilket blir intressant att se resultatet av. DO är en maktfullkomlig myndighet som kan behöva en knäpp på näsan.
Intressantast är ändå den paradox som uppstår i och med diskrimineringslagstiftningen. Kvotering används sedan några decennier aktivt just för att motverka könsdiskriminering, men den är förstås könsdiskriminerande. Ont ska med ont fördrivas, heter det – men det fungerar sällan i praktiken.
Jag har aldrig gillat kvotering, oavsett vilket kön som gynnas eller drabbas. Den cementerar könsrollerna och könsdiskrimineringen genom att skapa osunda bakvägar och förakt för resultaten av dem. Irritation också, varhelst den tillämpas. Och den används i stället för att söka vägar att på riktigt utjämna könsskillnaderna.
Dessutom är den ofrånkomligen könsdiskriminerande, eftersom den väljer på grund av kön i stället för kompetens eller lämplighet.
Jag minns när Stockholms stad cirka 1980 hade en sportlovsaktivitet för endast tjejer: de fick tillgång till en hel sal full med datorer på Kulturhuset, om jag minns rätt. Detta för att killar var så mycket mer datorflitiga.
Salen var så gott som tom hela sportlovsveckan, men utanför fönstren stod klasar av pojkar och stirrade lystet längtande på alla de lediga datorerna där inne.
Då slutade jag tro på kvotering.
Här skriver Aftonbladet och Expressen om saken.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, JO, könsdiskriminering, könskvotering. Intressant?
Tack för väl tänkta tankar, Stefan!
SvaraRaderaDet mest skrämmande är att vi inte gör något åt att det börjar bli så stor differens mellan pojkar och flickors betyg.
Vi är så fokuserad på kvinnors jämlikhet att vi inte ser vad som händer med våra män.
Kram från Pennelina
Rätt rutet. Och jag håller helt med Pennelina: det stora problemet är vad vi ska ta oss till med den förvirrade manligheten. Om kvinnor kommer till makten - och det gör de, i kraft av mer utbildning - och frustrerade män tar till våld i än större utsträckning än idag... Vilken väg väljer vi då? Man kan tänka sig en kvinnodominerad stat som slår in på en straffande väg. Det vore förståeligt. Men korkat.
SvaraRaderaJag gillar inte heller könskvotering. Det finns intresseskillnader mellan kvinnor och män. Man tenderar att söka sig till exempelvis olika utbildningar på universiteten. Med kvotering visar man bara att man inte respekterar folks fria val.
SvaraRaderaJag menar att jämlikhet skall innebära att alla skall ha samma chanser, behandlas lika inför lagen, osv. Men det behöver inte betyda att UTFALLET av saker och ting blir likadant.
--Ahrvid
Ps. Har glömt att gratulera till den där blogprisnomineringen! Jag tycker denna blog är väl värd det. (Som sagt: aktiv, uppdateras obegripligt ofta, spridda och intressanta ämnen, diskussioner där man ibland håller med, ibland inte - precis som det skall vara.)
Det heter ju att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, men hur många kvinnor lyssnar till råd från er män ;-)
SvaraRaderaPennelina, mina råd är i alla fall inget att sukta efter. Jag följer dem inte ens själv...
SvaraRaderaDu har också rätt i att den viktiga frågan är varför det går sämre för pojkar i skolan, och varför de i lägre utsträckning söker postgymnasiala studier.
hmm
SvaraRaderajag diskuterade lite med tonårsdamerna i kommunen som var klart irriterade på herrar som mest satt på sina kammare framför datorn alternativt var övertygade om att det var tufft att köra upp och ner för gatan...i Hörby!!
Ibland funderar jag på om inte skolan blivit för ensidigt kvinnoanpassad samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka att baskunskaperna är åt helsicke för låga och att uthållighet tyvärr inte är ett karaktärsdrag som odlas hos den unga svenska manligheten.
Det finns nog många fäder som behöver vakna upp och inse att dagens samhälle kräver andra saker än för tjugo år sedan och pojkar som behöver hänga på tåget även om det inte alltid är roligt.
Magnus
Du är bäst.
SvaraRaderaHar vi mödrar kanske större krav på våra döttrar?
SvaraRaderaPennelina, säkert andra krav men knappast större.
SvaraRaderaNågot har det hela - jag talar nu om mäns missanpassning i skolsystemet och det som därav följer - kanske att göra med att vi inte alls trivs särskilt bra i moderniteten? Varför kvinnor skulle göra det i större utsträckning än män vet jag inte, men det kanske finns svar även på den frågan.
SvaraRaderaStefan: Det ligger mycket i uttrycken "mammas pojke" och "pappas flicka" ;-)
SvaraRaderaKramisar
Pennelina, du har säkert rätt. Föräldrar har en tendens att ställa krav på barn av deras eget kön och vara tillmötesgående gentemot barn av motsatt kön.
SvaraRaderaMattias, jag är säker på att vi har väldiga svårigheter med att anpassa oss till modern samhällstillvaro, som skiljer sig så mycket mot vad vi egentligen är födda för.
SvaraRaderaEtt skäl till att det pålägre skolnivåer (under högskolenivå) verkar gå sämre för pojkar, kan vara begåvningsprofilen. Det är tydligen så att den s k normalfördelningskurvan för pojkar är mer utdragen, dvs det finns fler pojkar som är extremt begåvade och extremt obegåvade.
SvaraRaderaOch skolan har alltid varit sämre på att ta hand om bägge grupperna! De extremt begåvade understimuleras, och de extremt obegåvade lämnas därhän.
--Ahrvid
Ahrvid, jag tror att du har alldeles rätt. Normalkurvan var länge (är kanske fortfarande) evangelium för skolan, och då särskilt med fokus på dess puckel. Det stämmer nog att pojkar i högre grad tenderar åt kurvans ytterlägen, på grund av rådande könsroller och kanske könets inneboende natur. Då är man definitivt missgynnad i den svenska grundskolan och gymnasieskolan, som premierar vanligheten.
SvaraRaderaJag vill bara kommentera det faktum om att det sägs så mycket om (tänker kanske framför allt på pannelinas första inlägg) att det är lätt att glömma vad som händer med pojkarna/männen när man fokuserar på kvinnors rättigheter.
SvaraRaderaJag vill poängtera att det inte finns några motsättningar mellan dessa, bara de vi själva skapar. Både könen vinner på lika möjligheter och när man fokuserar på att jämna ut orättvisor för det ena könet så förlorar inte det andra könet på det. Det jag vill komma till är att jämställdehetskampen bör ses som och är en gemensam kamp för båda könen. Inte en konflikt mellan könen! För om vi ser det som en konflikt som många gör, så tror jag att vi är ute på farlig mark.
Anonym, det blir t.ex. galet när det tas för givet att männen är emot jämställdhet, och att det enbart är de som är problemet.
SvaraRadera