Guillou gör några hastiga historiska nedslag, med början i 1200-talet, för att visa vådan av världslig makt som hävdar sig ha gudomligt stöd. Det är förstås aldrig sant och aldrig gott.
Numera ligger den stora makten hos kapitalismen, som gjort att en procent av världens befolkning äger en fjärdedel av dess resurser – och säkert i praktiken kontrollerar betydligt mer. Även denna makt försvaras som om den vore en naturlag, ett välsignat tillstånd – ungefär som en religion.
Jag håller med Guillou om hans tillspetsade ståndpunkt. Möjligen kunde han betona att det knappast är de breda folklagren som har lanserat någon av historiens mäktiga som av gud given sitt ämbete, även om det tyvärr i varje tid är alltför många som tror på detta nonsens.
Kapitalismen och dess främsta företrädare hänvisar inte till gud, utan till vår tids religion: vetenskapen. De hävdar att marknadens mekanismer är lika orubbliga som fysikens lagar och att allt annat än kapitalism, helst så oreglerad som möjligt, leder till fördärv.
Men kapitalismen är sannerligen kapabel till en hel del fördärv, vilket såväl historien som nuet visar. Den är inte helig och dess härskare är inga änglar.
Världen blir grym och ödelagd om inte deras makt luckras upp och deras privilegier gröps ur.
På Aftonbladets nätupplaga kan man kommentera Jan Guillous artikel men där finns inga blogglänkar. Det är säkert Guillou som har sett till den saken, han är ingen älskare av bloggosfären – ej heller någon förkämpe för det fria ordet, utöver hans egen rätt till det.
Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, kapitalism, makt. Intressant?
Marknadsekonomi är det människor själva föredrar, och det system som uppstår spontant om man inte sätter någon av Jan Guillous tyranner i toppen för att styra och förtrycka. (Marknadsekonomi är än bättre beteckning än "kapitalism". Kapital är en underordnad sidofaktor - men marknaden är den helt centrala funktionen.)
SvaraRaderaDet har inte någon gud bestämt - det är människans naturliga beteende. Vi köper och säljer och ser till så att saker därmed får rätt pris och att goda gärningar - det som fyller ett behov - belönas. Däremot bygger planekonomi och marxism på figurer med närmast gudastatus. Vi har Lenin och Marx som smällts upp otaliga gånger i ett jätteformat större än några avgudabilder jag kan påminna mig, allt medan tyrannerna står på podiet och låter sig hyllas. (Den förnyftige spelar med, så att inte säkerhetspolisen tar en.)
Men medan marknadsekonomin lyckats och bevisat att den levererar, har planekonomin gång på gång kört i diket. Det handlar förstås inte om gudar - Marx eller andra - utan vad som klarat sig i praktiska tester. I takt med att ekonomier blivit friare, har samhällen blivit rikare. Det finns hur mycket data som helst som stödjer detta.
En talande fallstudie är S Siréns rörande Tanzania och Hong-Kong, som bägge började i liknande läge. HK lyckades och satsade på marknadsekonomi, T körde sig i botten via planekonomi:
http://www.samuelsiren.com/nyco.php
(Det är f ö inte sant att utgångsläget var likartat. Hong-Kong hade i motsats till Tanzania noll råvaror, var sönderbombat efter WWII och fick ta emot miljoner flyktingar från röda Kina och Vietnam. Idag är HK rikare än Sverige.)
Du påstår att de rikaste "äger en fjärdedel av dess resurser – och säkert i praktiken kontrollerar betydligt mer", vilket är osant. Hur ägandet än ser ut, kontrollerar man i praktiken *mindre* än, säg, den formella aktieandelen i ett bolag. Man är hårt kringskuren av politiker, lagar och marknaden. Man har bara delkontroll över sin formella ägarandel. Man kan inte göra vad som helst - det finns tusentals lagar som reglerar det. Säljer man av aktier tar staten en del i skatt. För själva affärsverksamheten är man bakbunden av marknadens principer om tillgång och efterfrågan.
Äger du en bokhylla kan du göra vad du vill med den. Äger du bokhyllefabriken är det dock mycket snäva ramar för vad du kan göra med den. Så, affärsaktörer har mindre kontroll, inte mer.
De som har makten är politikerna, och de har ofantlig makt - genom lagstiftningsmakt och våldsmonopol. De har motorvägen till media och känner praktiskt taget inga gränser för vad de kan hitta på.
Under de senaste decennierna, i takt med globalisering och allt friare ekonomi, har miljön blivit allt bättre. (Jfr B Lombergs bok Världens verkliga tillstånd.) Men få om något samhälle i historien har förstört så mycket som kommunismen. Sovjet lyckades praktiskt taget utplåna en av världens största insjöar. I Estland pumpade man ut radioaktivt avfall till en liten damm, endast skiljd från Östersjön av några grushögar. Gamla kommunist-Polen är troligen det genom historien mest kolkraftnedskitade området. Ryssarna byggde kärnkraftverk som exploderade, och vars säkerhetsinneslutning var - ett glastak! Exemplen kan göras hur många som helst.
Jan Guillou, en gammal medlem av Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, är en stolle. Han har fastnat i 70-talet - om inte i den mörka medeltiden.
--Ahrvid
Ahrvid, om det finns något som är "naturligt" för människan så är det den allmänna reciprociteten, som kommer socialismen mycket närmare än kapitalismen.
SvaraRaderaInte för att jag hyser någon beundran för Jan Guillous politiska grundsyn i allmänhet, men din tro på kapitalismen - eller vad du vill kalla den - är religiös.
Stefan:
SvaraRaderaHåller inte med. Människans "reciprocitet" som du kallar det har sina begränsningar. (Är syftet att använda konstiga ord som låter fint, att dölja luddiga tankar?) Beteendetester visar t ex att bäst resultat kommer ur en mix av lika-för-lika och det mönsterbrytande.
Men framför allt är det inte ett argument mot marknadsekonomi! Där gäller ju lika-för-lika i närmast extrem grad (om än det ofta visar sig att den som bryter mönstret och tar en kalkylerad risk når störst framgång).
Vi behöver dock inte filosofera om människans natur. Det räcker med att konstatera att marknadsekonomi levererar - socialism/kommunism förstör. Det har vi sett praktiskt, i historien.
--Ahrvid
Ja du Ahrvid, det ju positivt att du tror på den goda människan. :-)
SvaraRaderaBara i en utopi där människan enbart är god och from kan den värld du beskriver bli verklighet.
Eftersom du, som jag, är sci-fi-fantast så vet vi att detta ämne har oftast avhandlats i otal sci-fi-berättelser.
En extremistisk marknadsekonomi, som du beskriver, slutar alltid i någon variant av planekonomi och marxism, det som tidigare bl.a kallades för feodalsamhället, där några få, styr många.
Den extremistiska marknadsekonomi du beskriver finns ingenstans i världen, det är lika mycket en drömvärld som socialism/kommunism är, för de som tror på det.
Det är blandekonomier som levererar. Konsten är att navigera rätt så att ingen av extremerna tar överhanden.
Dennis:
SvaraRaderaJag förespråkar ingen "extremistisk marknadsekonomi". Jag tycker att det skall finnas en stat (den bör ha mindre makt än nu iofs) som via ett rättssystem upprätthåller vissa spelregler. Det bör vara förbjudet att utöva hot, våld, tvång och bedrägeri, exempelvis. Feodalism som du är inne på måste baseras på våld, men det är ju förbjudet - det uppstår alltså inte.
Blandekonomi med dock minskad stat i blandningen. Blandekonomi med en hög andel stat/politikerinblandning levererar inte. Det har gått sämst för t ex Sverige då den politiska sektorn svarat för störst andel av ekonomin.
--Ahrvid
Ahrvid, eftersom du uttalade dig så tvärsäkert om vad som är "naturligast" för människan tog jag för givet att du kände till den allmänna reciprociteten, som är det vederagna begreppet för jägar- och samlarsamhällets ekonomi, där alla delar lika på allt.
SvaraRaderaOm något kan sägas vara naturligt för människan så är det denna ordning, som har levat med oss längre än någon annan ordning. Den finns fortfarande i befintliga jägar- och samlarsamhällen.
De få i sådana samhällen som inte vill dela med sig men gärna tar för sig kallas freeloaders. Jägar- och samlarsamhället har fungerande metoder mot dessa, men i vår moderna värld misstänker jag att de har roffat åt sig makten och blivit vårt ledarskikt, såväl inom politiken som näringslivet.
Stefan:
SvaraRaderaSå här säger Wikipedia om reciprocitetsprincipen: "Reciprocitetsprincipen går ut på att om någon gör något mot dig, finns en förväntan eller tillåtelse att göra detsamma tillbaka, respektive att om du gör något mot någon, kan du förvänta dig eller vara beredd på att den andre anser sig vara berättigad att göra detsamma mot dig.
Reciprocitet handlar om att besvara en positiv handling med en positiv, och en negativ handling med en negativ."
Vilket kan översättas som lika-för-lika.
Vad du försöker hävda tror jag är en övertolkning. Det må vara så att man inom en familj, t o m en storfamilj, delar allt. Ty en sorts familj är vad en mindre grupp som rör sig på stäppen eller smyger i djungeln är. Dela-med-sig råder t o m i huvudsak inom våra mindre kärnfamiljer.
Men det råder inte utanför detta. Upptäcksresanden i alla tider har mig veterligt alltid när de stött på någon okänd grupp, kunnat börja handla med dem. (Via teckenspråk, gester osv.) Man har kunnat byta till sig saker, och givit något annat i utbyte. Och smågrupper, familjer, har alltid betett sig likadant mot andra grupper när de stött på sådana.
Att börja bedriva handel framstår som fullt naturligt.
Vad gäller beteenden har forskare utfört en hel del försök, t o m datorsimuleringar. Att besvara en handling med likadant visar sig vara en ganska bra princip, men inte allra bäst. Den som någon gång bryter mönstret kan lyckas bättre. (Man kan göra liknande med programvaror som "slåss" mot varandra och modifierar sig; en variant kallas "Core Wars" och kan sägas simulera spridningen av virus.)
--Ahrvid
Ahrvid, självklart är reciprocitet ett ord med en allmän betydelse, men begreppet "allmän reciprocitet" används i bl.a. socialantropologin för att beskriva vad jag angav ovan. Det är alltså inte en övertolkning, utan etablerad terminologi för ett konkret och dokumenterat fenomen.
SvaraRaderaStefan:
SvaraRaderaVad jag menar med övertolkning, är slutsatsen att alla-delar-lika skulle vara något som gäller utanför en begränsad familjegrupp. Tvärtom är handel och upprättandet av marknad det som gäller externa förbindelser. Vi ser det ju t o m när helt olika grupper (upptäcksresande och någon primitiv stam) möts, när de inte ens kan prata med varandra.
--Ahrvid