Zombies vill nog mest dö på riktigt

Kanadensiska forskare har räknat på hur mänskligheten skulle klara ett krig mot zombies. Det låter som en groda men är ett seriöst – om än spektakulärt – sätt att forska i effekten av dödliga farsoter. Oddsen för mänskligheten är inte lysande, men det beror på att matematiken bara bitvis stämmer på verkligheten.

Om vi angrips av zombies, levande döda, är vårt stora problem att de är så svåra att ta kål på. De reser sig på nytt. Dessutom blir varje människa de biter också zombie, så de förökar sig med en helt annan hastighet än människornas nio månader efter akten.

Det är förstås en träffande allegorisk bild av dödliga farsoter, men låt oss stanna vid zombien. Forskarna förutsätter att det finns varelser som fungerar rent mekaniskt. Knappast. Precis som människor handlar irrationellt och kluvet i sina liv, torde zombies göra det i sina icke-liv.

Säkert brottas de med existentiella våndor och längtar efter att bli riktiga levande människor med hel hy och det lustfyllda sättet att föröka sig. Kanske längtar de så pass bort från sina icke-liv att de egentligen önskar förlora kriget och förpassas till en förandligad evighet eller det oändliga tomrummet.

Människorna, å andra sidan, står inför fasan att förvandlas till zombies, vilket verkligen vore ett öde värre än döden, så deras kamp skulle besjälas såsom aldrig annars. Och inget gör en soldat så svårövervinnerlig som den absoluta övertygelsen om att kämpa mot något oomtvistligt ont.

Det skulle nog visa sig att de verkligt seglivade inte var de odöda, utan de levande människorna med bultande hjärtan och flammande vilja.
Men det har säkert redan sagts i en och annan Hollywoodfilm.

Här skriver Svenskan och Aftonbladet om zombieundersökningen.
Läs även andra bloggares åsikter om zombie, zombies.