söndag 9 augusti 2009

Madonna är slut men vet inte om det


Nu är det ett hysteriskt tjat om Madonna i svenska media. Som om hon vore lika smittsam som svinflunsan. Kanske är hon det – och massor av annat – men knappast någon remarkabel sångerska.

Madonna har varit creme-de-la-creme i popmusiken sedan det tidiga 1980-talet. En fantastisk prestation, i synnerhet för någon som knappt kan sjunga. Hennes röst är svag och saknar karaktär. Framför allt tycker jag att den är livlös. Man blir trött av att höra den.

Musiken hon kommit med har mest varit poplåtar och discolåtar som fastnar lika lätt som de väger. Bara några få av dem har hopp om att leva kvar när hon väl pensionerar sig från musikscenen.

Allt annat än musiken
Å andra sidan, det är inte alls musiken som är Madonnas grej. Hon har i stället igen och igen lyckats skapa ett slags konstnärliga gestalter och installationer, man skulle också kunna kalla det happenings, som både fascinerat och förvånat en världspublik.

Först var hon ett slags lagom-punk som ändå sjöng pop, sedan en exremt utmanande sexdrottning, numera närmast en låtsas-lady som ändå håller formen och klär sig i ungefär samma trikåer som Jane Fonda brukade trä på sig i sina träningsvideos från samma tid som Madonna debuterade i världspublika sammanhang.

Varje gång har hon lyckats skapa såväl rubriker som ett stort och genuint publikintresse. Hon har blivit en legend som upprätthåller vårt intresse genom sina metamorfoser, inte olikt hur David Bowie tog sig igenom 1970-talet.

Jag tycker bäst om hennes epok som infernaliskt utmanande sexdrottning, när hon klädde sig i spetsiga BH designade av Gaultier och föga mer, tog dubbelsängen med sig på scen, srippade i fotoböcker och överlag respektlöst spelade pingpong med diverse tabuer.
Då var hon en härligt trotsig artist, som tog strid mot konventioner och dubbelmoral.

Överklassliv
Nu har hon skrivit barnböcker, gräver ner sig i kabbalah, lever förgyllt överklassliv och spottar ur sig en räcka ganska intetsägande repetitioner av forna sångnummer, om än i moderniserade produktioner. Det är ganska tråkigt.
Jag tror hon har tagit slut som artist, men att varken hon eller media vet om det.

Kanske anar publiken det, när de skyndar till hennes konserter för att inte missa henne live innan hon går i den där pensionen.

Men ingen artist behöver ha en evig karriär för att lämna väsentliga avtryck. Madonnas små revolutioner från förr räcker för att en plats i varje hall of fame för popartister. Frågan är bara om hon envist hänger kvar på scenen så länge att det blir pinsamt. Det finns viss risk för det.

Då kan det vara hon själv som råkar se till att hennes artisteri kvickt glöms bort, för dess pinsamt utdragna avsluts skull.

Här är några axplock ur pressfloden om hennes konsert på Ullevi: Aftonbladet här, här, här och här, Expressen här, här, här och här, DN här, här och här, Svenskan här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om , .

41 kommentarer:

  1. Om man som jag aldrig har förstått Madonnas storhet står man såklart inte mindre oförstående nu.

    Hennes sexrevolution var kanske intressant i mer bigotta länder men för en svensk, van vid betydligt mer autentiskt frigjorda tjejer, var den varken mer eller mindre än blaha. Det trodde jag att alla tyckte, men publiktillströmningen i Göteborg tyder på annat.

    SvaraRadera
  2. Stefan Stenudd. är inte lika känd som Madonna så lägg ned denna blogg. Kom igen när du har gjort något. Istället för att bara gnälla. Akido vad är det för något)

    SvaraRadera
  3. Stefan Stenudd är otroligt pinsam fast har inte förstått det själv!

    ”Man blir trött av att höra den.”

    ”Man” blir inte det, utan Stefan blir trött!
    Kanske han ska låta bli skriva och vila sig istället.

    ”Nu har hon skrivit barnböcker, gräver ner sig i kabbalah, lever förgyllt överklassliv och spottar ur sig en räcka ganska intetsägande repetitioner av forna sångnummer, om än i moderniserade produktioner. Det är ganska tråkigt.”

    Majoriteten tycker inte det är tråkigt.
    Vad som är tråkigt i detta sammanhanget är att Stefan tar sig själv på för stort allvar.

    Det blir ganska tragikkomiskt med en pinsam person som försöker påstå att någon annan är det.

    SvaraRadera
  4. "Jag är författare, journalist, idéhistoriker, aikidoinstruktör med mera."

    Ytterligare pinsamheter....
    Vid Stenudds ålder borde han förstå att detta ÄR han inte utan det är en sysselsättning!

    SvaraRadera
  5. Madonna är kärlek rakt igenom!!! Gör något eget istället för att skriva massa skit!

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet, Stefan:-)

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  7. Lustigt det där med åsikter. Detta är för mig en av de mest läsvärda bloggarna över huvud taget. Jag håller inte alltid med, men gör man inte det kan man ju ta det som en utmaning att försöka se andra sidan av saker. Det innebär dock en viss intelecktell ansträngning som vida överstiger att vräka ur sig okvädingsord.

    .... men å andra sidan uppskattade jag original-Bong också. 'Keep up the good work', som man säger.

    SvaraRadera
  8. jag kan till viss del hålla med dig på vissa områden, på andra inte.
    jag tycker madonna har gjort mycket bra genom åren, och hon var som bäst förr. hon kommer bli ihågkommen med sina gamla dängor som aldrig kommer bli omoderna.
    men, precis som du säger, det känns inte som att hon har så mycket kvar att ge inom musiken, med tanke på de sista skivsläppen som för min del inte alls var så mycket att hurra för. men man ska aldrig säga aldrig, hon kanske kommer släppa mer bra material i framtiden, det återstår att se. och hursomhelst, än så länge är hon fortfarande mer eller mindre popens drottning, och bara det gör att jag inte hade haft något emot att se henne live, om inte annat bara för hennes gamla låtars skull som jag fortfarande tycker är grymt bra.

    SvaraRadera
  9. Madonna borde ha gått i pension för länge sedan!
    /U

    SvaraRadera
  10. Hon är väl för gammal. Jag har aldrig diggat henne. Tacka vet jag ABBA!

    :o)

    SvaraRadera
  11. Jag är också förvånad över att Madonna fortsätter att sälja skivor och fylla konsertarenor i sådan omfattning, fast hon på sistone känns närmast tantig och mestadels härmar myten om sig själv.

    Kanske har hon med åren blivit lagom, och därmed fått en bredare publik, möjligen också lite äldre, som har råd att både köpa skivorna och gå på den dyra konserterna.

    Många går nog på konserterna för att beskåda legenden, ungefär som när turister tar sig upp i Eiffeltornet: för att kunna säga "jag var där".

    SvaraRadera
  12. Kraxpelax, jag tänkte faktiskt på ABBA nyss, och jämförde dem med Madonna. Deras musik har visat sig mer överlevnadskraftig än jag hade gissat när det begav sig. Och lade ändå av för många år sedan, efter en ganska kort karriär (i alla fall i jämförelse med Madonnas).

    Förmodligen kommer inte Madonnas låtar att vara lika långlivade, möjligen med några ytterst få undantag. Det är som sagt inte musiken som är grejen med henne.

    SvaraRadera
  13. På tal om Abba så publicerade Svenskan en läsvärd intervju med Benny Andersson för någon vecka sedan. Han var så glad att någon ville tala musik med honom och inte bara fråga om berömmelse och pengar...
    Det som utreddes i artikeln var vemodets betydelse för abba-soundet. Och där fångade de nåt väsentligt vad gäller både Abbas odödlighet och det svenska musikundrets framgång: alla abbalåtar (läs alla svenska låtar) har en vemodig bottenklang. Det är det som gör dem outslitliga, tror jag: dynamiken mellan vemod och melodi. Något som saknas hos Madonna, till exempel.

    SvaraRadera
  14. Intervjun med Benny Andersson var i DN. En utmärkt intervju av Jerker Virdborg. Jag läste den också med förtjusning.
    Benny Anderssons förmåga har alltid imponerat på mig, likaså hans lugna förhållande till världsberömmelsen.

    SvaraRadera
  15. Aha, DN... Jag är så van att allt gott i läsväg nuförtiden kommer från SvD...

    Vad säger du om teorin som sådan då? Det har talas mycket om svensk melodik, men det svenska vemodets betydelse för musikframgångarna tror jag inte har framhållits. Håller du med? Tankarna går till brassarnas berömda "saudadje" eller hur det nu stavas.

    Benny Andersson ja... Han verkar ha varit Abbas själ och hjärta. Typiskt att det var Björn Ulveus som brölade kränkt om sin sårade copyright i Newsmill tidigare i somras, det känns inte som att BA skulle ha gjort så. Som genuin spelman har han nog en djupare förståelse för icke-ägandets aspekter på musiken.

    SvaraRadera
  16. Ja men det är väll med som allt.
    Smaken är som baken. Alla har olika åsikter om exakt allt.

    Sen om Madonna är slut eller inte är ju jätteintressant. För hon säljer ju skivor och konserterna är slutsålda så populär är hon ju såklart. Om det handlar om röst som är dålig, så kan man ju också skriva om exakt alla raplåtar där ingen ens försöker att sjunga.

    Madonna är bäst! - för mig och alla som gillar henne. Ni andra behöver väll inte bry er om det. Lyssna på det ni vill höra.

    SvaraRadera
  17. den tråkigaste kritiken som framförs mot madonna är den som gör gällande hennes ålder. gnäller över att hon är en "tant" och bör gå i pension.
    för fanken folk, låt människor få leva och uttrycka sig i alla åldrar.
    inte ska man sättas på undantags stuga redan i 50 års åldern?
    att hela tiden belysa hennes ålder visar att man inte har något att kommentera egentligen...det blir bara åldersmobbing av allt.
    det är ju toppen att madonna visar vägen för alla som inte tänkt sluta leva för att dom är 30+.
    blanda inte in hennes artistiska kunskaper med hennes ålder...håll isär dessa annars blir det löjligt bara.

    SvaraRadera
  18. Helt klart så besitter Madonna en stor artistisk dragningskraft. Hon har aldrig kunnat sjunga och är en svag skådespelare. Lite lost privat, men otroligt slug karriärmässigt, tävlingsinriktad och klart intressant.
    Abbas vemodiga klang vet jag inte.
    Benny Andersson och hans musik är universell livsglädje. I den finns inget vemod eller melankoli. Bara glädje och styrka.

    SvaraRadera
  19. Madonna är gammal och kass. Fakta!!

    SvaraRadera
  20. Anonym 19:49, det är inte hennes fysiska ålder jag poängterar, utan hennes tantighet - så att säga den ålder hon väljer att vara.
    Det dräller av artister i samma ålder och äldre, som ändå sprakar av ungdomlighet och fortsatt artistisk djärvhet.

    SvaraRadera
  21. Stenudd... Öhh? Vem?
    Känns tantigare här än på en Madonnakonsert, helt klart.

    Ska man recensera bör man hålla sig till ämnen man kan något om.

    Trist att folk skriver "vad som helst" för att få läsare till sin OKÄNDA blogg.

    Madonna är en smaksak, men en ambitiös människa som har slitit hårt för att hamna där hon är. All ära väl förunnad!

    / En liten människa, som är okänd

    SvaraRadera
  22. Mattias, jag tror att vemodet är en röd tråd i svenskt konstnärsskap, inte alls blott musiken. Det har något med urskogarna och en historia av mycket armod att göra. För att inte tala om midvintermörkret.

    SvaraRadera
  23. I mellanmjölkens förlovade land har en artist fått många att engagera sig. Härlígt att så många, som inte ens var där, engagerar sig och ger uttryck för en uppfattning som man baserar på hörsägen och andrahandsuppgifter. Man skulle vilja se konstruktiva förslag på åtgärder... Fast vad hade det blivit för show? Inte en Madonna-konstert i alla fall. Det är väl därför hon står på scen och majoriteten av tyckare sitter hemma...

    SvaraRadera
  24. Märkliga åsikter från diverse anonyma ovan. Ska man alltså vara lika känd som Madonna för att få kritisera henne? I så fall måste man väl vara lika känd för att kritisera den som kritiserar henne?

    SvaraRadera
  25. Anonyma (om de nu är mer än en?) känner sig kränkta tror jag, eftersom de innerst inne vet att att du har rätt, Stefan...

    ;-)

    SvaraRadera
  26. Madonna är "the one and only and outstanding"!! liksom en del andra världsartister... Jag har följt henne sen 1985 då jag såg henne i Band Aid. Likt Bowie har hon ständigt förnyat sig fast under längre tid än Bowie faktiskt. Jag gillar de tidiga albumen liksom de två senaste. Det finns ingen som har en sån beat som henne i den sorts musik hon gör. Hitlåtarna är oerhört starka och andra popartister blir nollor jämfört med henne. Hon har en oerhörd karisma, en sexighet och ett rörelseschema utan dess like. Ni andra som inte förstår er på eller inte ser hennes storhet är bara att beklaga. Att hon skulle vara slut är en grov förolämpning. Nämn någon som skulle kunna var hennes kronprinsessa, det finns ingen.. Annars är jag själv rockbluesare och är 50+, tja ganska gammal och därmed erfaren och gammal är alltid äldst, som det är för många rtsiter som uppträtt i Sverige i år!! Madonna är bara så knockande!!!!

    SvaraRadera
  27. >>Det dräller av artister i samma ålder och äldre, som ändå sprakar av ungdomlighet och fortsatt artistisk djärvhet.>>>

    Vilka då? Som fortfarande turnerar och är i popgenren främst. För det är ju ändå det hon pysslar med.

    SvaraRadera
  28. Lousieblues inlägg gillade jag så mycket att jag blev tvungen att gå ut på nätet och titta efter en gång till för att försöka upptäcka vad jag kan ha hittat. Det var inte så lätt, på youtube finns hon knappt och på sin hemsida är det magert med filmer. Men nej, det händer inget i mig. Jo, en lätt avsmak infinner sig. Jag finner henne vulgär. Det är väl det många andra tycker är sexigt, antar jag.

    Inte så att vulgärt inte kan vara sexigt. Det kan det såklart, fast det långtifrån alltid händer.

    En fundering: kan det möjligen vara så att Madonnas fans till övervägande delen består av kvinnor och homosexuella män? Jag har nämligen sällan eller aldrig hört en heterosexuell man som har funnit Madonna särskilt anmärkningsvärd. Inte så att jag gått runt och frågat, men ändå. Hon är knappast ett frekvent ämne i herrbastun, skulle jag tro.

    SvaraRadera
  29. Jag tror att jag vet vad i Madonna det är som väcker avsmak: hon använder sexighet som ett maktmedel. Jag bor i ett latinoland, jag vet vad det är hon spelar på. Och detta något är vidrigt. Det handlar om machism. Hon vänder på spelet, men bidrar inte till att hejda dynamiken. Hon spelar med.
    I Sverige är det Madonna spelar på i stor utsträckning en pikant detalj, lite sexighet, lite krydda i tillvaron. I latinoländer är det blodigt allvar.
    Sex och makt hör ihop. Det borde inte vara så.
    Dock ger jag Madonna detta: hon sätter mycket skickligt fingret på problemet. Som provokatör har hon sina poänger.

    SvaraRadera
  30. Louiseblues, tack för din läsvärda kommentar. Jag har också tagit intryck av Madonnas gestaltningar och spel på vår modena mediala värld. Hennes happenings, som jag kallar det. Det är hennes musik som lämnar mig tämligen oberörd.

    SvaraRadera
  31. Mattias, nog har Madonna sedan länge varit en gayikon och det kan ligga något i att hon inte i särskild grad attraherar heterosexuella män. Det är i så fall intressant och talar till hennes fördel, eftersom det kan betyda att hon utmanar gamla genusnormer.
    Jag tror absolut att hon - åtminstone förr - varit en utmanare av konventioner, och sådana behöver vi sannerligen fler av.

    Förvisso är inte machismo förbehållet män. Sexualiteten är ett vapen, en maktfaktor. Offren i det vapenskramlet är erotiken, vällusten och kärleken.

    SvaraRadera
  32. Stefan: Jag håller med och känner mig kluven. Om kvinnor - och bögar - behöver en gestalt som Madonna för att våga ta för sig så är det väl bra, det hon gör. Man hoppas bara att de upptäcker baksidan av den omvända madonnelikhet som hon anspelar på (för det är ju det hon gör; hon är en utochinvänd katolsk madonna). Själv har jag lite för mycket erfarenhet av könskrig i chilenska familjedomstolar och med barnen som vapen för att utan vidare applådera utvecklingen. Revansch må ge en söt smak av seger, men den övergår snart i bitterhet.

    Hur är det exempelvis med Madonna, respekterar hon sina barns rätt till och behov av en pappa, eller har hon installerat som självsvåldig ensam mamma, ägare till sina barn, som så många latinokvinnor gör?

    SvaraRadera
  33. Mattias, det kvinnliga beteende du beskriver finns väl även i Sverige och andra länder? Och alltför ofta på alltför många håll betraktas barn som ägodelar. Det brukar ta slut först när de kommer i puberteten och inte är så rara längre...

    SvaraRadera
  34. Förvisso, men Sverige är som man säger här "en kopp mjölk" i jämförelse. Både vad gäller mäns våld mot kvinnor och kvinnors våld mot män (det som här i stor utsträckning utövas via domstolar, och med barnen som vapen). Därför är Madonna i Sverige inte mer än en pikant detalj i marginalen; på andra håll betyder hon mer än så. På gott och på ont.

    SvaraRadera
  35. Jag minns t ex mitt besök i Spanien för ett drygt år sedan. Män - och också en kvinnlig psykolog - berättade om sina erfarenheter av hur deras exfruar använde barnen både för hämnd och som utpressningsmedel på det mest kärlekslösa vis. Ett beteende präglat av hämndlystnad; i och för sig förståelig. Hur en man sätts i häkte 48 timmar på blotta anklagelsen om kvinnomisshandel, utan minsta risk för kvinnan att straffas för falsk tillvitelse.
    Samma dag berättade nyheterna på TV om fyra fall av kvinnor som just den dagen - vilket i och för sig var extremt även för spanska förhållanden - hade bragts om livet av sina män.
    En dynamik där både män och kvinnor spelar sina olyckliga roller. Och där den moderna, så kallat frigjorda spanska kvinnans roll alltför mycket liknar Madonnas: sex och moderskap brukas för kontroll, läs makt.

    SvaraRadera
  36. Mattias, jag anar dilemmat - konflikter som skärps, vilket inte löser någonting på sikt. Lite taoism hade varit på sin plats hos myndigheter och samhällsplanerare.
    Våld eller våldsliknande metoder är helt enkelt ingen lösning mot våld.

    SvaraRadera
  37. Nej, visst inte. Problemet ligger i att kvinnors våld knappast erkänns som sådant. Det våldet riktas i första hand mot barnen i form av utpressning, krav på lojalitet gentemot fadern etc. Där har vi en enorm byk att tvätta.
    För tydlighets skull bör jag kanske påpeka: Jag talar inte om alla eller ens de flesta kvinnor. Fast i latinoländer, i den kultur där Madonna har sina rötter, är beteendet mer regel än undantag, törs jag nog påstå.

    SvaraRadera
  38. Skriver här igen dårå...

    Hela diskussionen här är ju helt onödig.
    Visst Madonna har gjorde mkt mer ifrån sig på 80-talet och början av 90-talet men hon är fortfarande väldigt populär. Så varför skulle hon sluta, för att några som stör sig på henne vill det, nej skulle inte tro det. Då vill hon ju bara fortsätta att provocera ännu mer. Vilket jag tycker att hon ska... Ingen har någonsin sagt att Madonna bara handlar om musik. Hon utstrålar en kraft, hon klär sig som hon vill, dansar som hon vill, gör musik som hon vill. Utan att bry sig om sin ålder. Jag mår bra för att Madonna har gjort och fortsätter göra det hon är bra på...

    SvaraRadera
  39. Anonym, då vore det ju perfekt om hon kunde låta bli att göra det hon inte är bra på ;)

    Allvarligt talat, självklart ska hon få sjunga, eller vad man ska kalla det, så länge hon har lust - dessutom är det åtskilliga som gillar det och skaffar skivorna.
    Jag framför blott min egen åsikt om hennes artisteri. Det kan både hon och hennes fans ta som de vill, eller fullständigt strunta i.

    SvaraRadera
  40. Madonna äger! Hon är snygg och en fantastisk artist, hon slår nya rekord och säljer ut de största arenorna, hon konkurrerar med männen och det är det som alla män är rädda för.

    Varför klagar ingen på att gubbar i rockband är gammla o fula, varför är det okej att de tar av sig t-shirtar och sjunger om sex o droger?

    Kvinnor har lika myck rätt att visa sina åsikter och budskap som männen. Suck on that!

    SvaraRadera
  41. Anonym, nog äger Madonna - exempelvis pengar i överflöd.

    Klart att kvinnor har samma rätt till sina åsikter som männen. Det har jag aldrig ifrågasatt.
    Så mycket åsikter har väl inte just Madonna kommit med på sistone? Det ska vara kabbalah då, och där söker jag mig inte i första hand till henne för information om ämnet.

    SvaraRadera