Viktiga sanningar från Falkenberg

DN:s bilaga Kultursöndag har ett långt reportage om en ny film från Falkenberg. Jag blev gripen av Farväl Falkenberg, så jag är lika nyfiken som DN på ett fortsatt flöde därifrån.

Jag vet redan att det är något visst med Falkenberg. Jag har besökt staden flera gånger för att hålla aikidoläger i den lokala klubben, som med sin entusiasm och energi inspirerat mig minst lika mycket som jag hoppas ha inspirerat dem. En av klubbens markanta talanger, Johan Hellström, har en blogg med alltför sällsynta inlägg, som jag prenumererar på. Det är något med den där stan, och inte bara den helt anständiga öl de producerar där.

Farväl Falkenberg var något så ovanligt som en egensinnig film utanför normerna. Några grabbar som skildrade sorgen i att vuxenlivet obönhörligen skiljer oss från kamraterna och det vällustiga ungdomslivet vi då tog för givet. Ungdomens glöd och avskedets kalla död.

Nu kommer en ny film från samma ort, delvis gjord av samma gäng: Man tänker sitt. Reportaget om fenomenet Falkenberg och filmens kreatörer är mycket begåvat skrivet av Alexandra Sundqvist. Hon fångar en del underbara så kallade pratminus. Till exempel:
”Vi har använt Sebastian som ett medium. Han är elva år och på randen till puberteten. Då har man inte utvecklats till en sexuell varelse ännu, man har en ren blick. I barn i den åldern finns ett slags vilande geni.”

Att man inte blivit en sexuell varelse vid 11 är nonsens, blott ett uttryck för vår tids neurotiska förhållande till sexualiteten. Alla vetenskapliga erfarenheter säger i stället att människor har en sexualitet från mycket tidig ålder, även om den förstås måste lämnas ifred.

Men det vilande geniet i elvaåringen är så sant att man kan tala om en underdrift. Barn i den åldern befinner sig mitt i omnipotensen, där allt är möjligt. Det är sagolika personliga perspektiv som ännu inte har snöpts av ett förtryckande och nivellerande samhälle.

Jag har skildrat det i en av mina böcker, Om Om, som handlar just om en omnipotent elvaåring, som kröker universum och utmanar gud själv. Vid elva har vi hela världen öppen för oss. Tyvärr sluts den gradvis av passagen in till vuxenlivet.

Det andra spännande citatet är från Falkenbergs kommunalråd Mari-Louise Wernersson, som inviger filmvisningen och då kastar ur sig:
”Tänk vad lite långtråkighet kan göra för kreativiteten!”

Så sant så! Barn ska numera hållas sysselsatta och roade varje vaken timme, likaså vi vuxna, oavsett hur meningslös underhållningen är – men det är i trista, döda mellanrum som hjärnan har plats att vara riktigt kreativ. Då flödar det inifrån i stället för utifrån.

Vi hade fått ytterst få – om några – konstnärliga storverk i mänsklighetens historia, om det inte funnits stunder av tristess och sysslolöshet i tillvaron.

Här är filmen som DVD på CDON.

Läs även andra bloggares åsikter om Man tänker sitt, film, Falkenberg.