I Västerbotten har tre poliser förbjudits att ha politiska uppdrag. Det handlar på något sätt om allmänhetens förtroende – en neutralitet in absurdum – men det kan inte frånta poliser de självklara medborgerliga rättigheterna.
Demokratins grund är det så kallade lekmannaväldet, att vanligt folk från alla möjliga yrken och samhällsfält utgör de politiskt tillsatta nämnderna och styrelserna. Man måste inte vara expert eller tillhöra något visst yrke, landet ska styras av dess medborgare och det allmänmänskliga förnuftet. En vacker princip.
Politikerproffs
Tyvärr överges den allt mer. Politiker har blivit proffs, ett särskilt skrå som hävdar diverse specialkompetens för uppgifterna. Då utarmas själva grundtanken med folkstyre. De är inte folk längre.
I rikspolitiken har detta tyvärr blivit mer regel än undantag. Idel statsvetare, jurister och andra människor med utbildning och bakgrund som anses göra dem särskilt lämpliga för uppgiften.
Därför bleknar ideologierna och ersätts av en allt större samstämmighet mellan partierna om vad som är nödvändigt, som om politik vore vetenskap med blott en lösning på varje fråga.
På kommunal nivå existerar fortfarande i högre grad lekmannaväldet. Folk med alla möjliga yrken och all möjlig utbildning – eller ingen – kan bli förtroendevalda. Det måste förstås vara öppet för alla. Även poliser.
”Allmänhetens förtroende”
Man kunde tänka sig en nervositet om poliserna verkade i ett illa sett parti, som t.ex. sverigedemokraterna, vilket egentligen också är tokigt. Alla politiska partier och deras medlemmar ska självklart ha samma rättigheter.
I detta fall är det dock fråga om två socialdemokrater och en moderat. Så vad är problemet?
Polismyndigheten anser att det skadar allmänhetens förtroende för poliserna. Arbetsgivarverket instämmer helt. Ska det alltså skada allmänhetens förtroende att poliser engagerar sig i det demokratiska arbetet? Nonsens. Snarare bör det ge ökat förtroende.
Och här måste prioriteras. Poliser ska inte bedras grundläggande medborgerliga rättigheter bara för att några människor eventuellt kan irritera sig på det. Det är så absurt det kan bli. Lika galet som att kräva att poliser inte skulle få rösta.
Ett sådant vansinne från två svenska myndigheter kan bara bero på att de fått en förvrängd bild av vad demokrati och folkstyre är för något. De ser det inte som lekmannavälde, utan som en profession förbehållen ett utvalt “lämpligt” fåtal. Men det är inte demokrati, utan något helt annat.
Över huvud taget ska myndigheter akta sig för att ha några som helst synpunkter eller krav på det politiska livet. Det ska inte vara myndigheterna som styr politiken, utan politiken som styr myndigheterna.
Här skriver DN om saken. Här är andra bloggar i ämnet.
Läs även andra bloggares åsikter om polis, politiker.
Åter igen: Sverige vi behöver en Författningsdomstol! (Jag har svårt att tänka mig något som politikerna har mindre intresse av att inrätta...) Arbetsgivarnas inställning i den här frågan kan inte vara förenligt med föreningsfriheten. Men det kan man ju ge blanka fan i om det inte finns någon grundlagstrogen instans som håller koll.
SvaraRaderaJust västerbottenspolisen har annars lång erfarenhet av det här - god sådan, trodde jag. I Sorselse är minst en av polismännen sedan många år aktiv i syndikalisterna och jag tror i något parti på vänsterkanten även. Jag deltog som ung i en aktion mot skogsbolagen i hans distrikt. Polismannen ifråga stod på vår sida ideologiskt, men gjorde likväl sitt jobb som polisman. Saker och ting går att hantera, med ömsesidig respekt och transparens.
Problem blir det väl först om en polis engagerar sig i en odemokratisk organisation eller på annat sätt som motsäger hans polisiära roll.
SvaraRaderaEn polisman som är aktiv i SAC (syndikalisterna) är ett problem, eftersom SAC godkänner olagliga metoder som metod för att nå ut med sitt budskap.
Patrik: Kan vara. Likväl har jag känslan av att de lyckades hantera det med hjälp av tydlighet. Men visst har du rätt: gränsdragningen går där någonstans.
SvaraRaderaJag har genom åren träffat ett antal poliser som även varit politiskt aktiva. har aldrig reflekterat över att det skulle vara konstigt eller fel. De jag mött har alltid skött sina olika roller på ett föredömligt sätt. Detta är det mest naturliga förhållningssättet. Men visst kan det, teoretiskt, uppkomma situationer då det är mindre lämpligt att en polis handhar ett ärende där han/hon har kopplingar genom sitt privata liv. Det gäller ju massor av områden, inte bara inom politiken.
SvaraRaderaBloggclaes, det är sant att jävighet kan bli ett problem, likaså att det sannerligen inte bara gäller poliser. Man kan inte avskaffa deras föreningsrätt och medborgarrätt över en kam för denna eventualitet.
SvaraRaderaDå skulle ju domare aldrig få gå med i intresseorganisationer för upphovsrätten ;)
""Politiker har blivit proffs, ett särskilt skrå som hävdar diverse specialkompetens för uppgifterna. Då utarmas själva grundtanken med folkstyre. De är inte folk längre.""
SvaraRaderaVad jag hävdat hundra gånger på min anspråkslösa blogg, så det stämmer. det urholkar tanken med demokrati likaså.
""Därför bleknar ideologierna och ersätts av en allt större samstämmighet mellan partierna om vad som är nödvändigt""
Och avståndet till folket ökar.
""Man kunde tänka sig en nervositet om poliserna verkade i ett illa sett parti, som t.ex. sverigedemokraterna, vilket egentligen också är tokigt.""
Du skulle bara ana vilket stöd SD har bland poliser, som sett lite för mycket skit. dessutom så beror motståndet på ovanstående. D.v.s.
""Därför bleknar ideologierna och ersätts av en allt större samstämmighet mellan partierna om vad som är nödvändigt""
SD spräcker samtstämmigheten.
Robsten, det är sant att sverigedemokraterna bryter mönstret, åtminstone i nuläget. En intressant fråga är om de skulle fortsätta att göra det vid ett eventuellt inträde i riksdagen, eller om de då skulle göra allt för att bli "rumsrena", dvs. passa in i mönstret.
SvaraRaderaKonformitetens kraft är stor, likaså maktens frestelse.
Hm, jag läste någonstans om att saken inte handlar om ifall poliserna får ställa upp i val. Det handlar istället om ifall det är lämpligt att de sitter i vissa kommunala nämnder (för de *är* redan valda - så ställa upp får de!).
SvaraRaderaOch då är frågan om sekretessen i vissa nämnder kan krocka med befattningen som polis. En av dem sitter i en socialnämnd, och det finns saker en socialnämnd tar upp som det är sekretess för, inkl mot polisen. Då är det lätt att se att det blir en delikat krock om en polis sitter i socialnämnden...!
Ibland är saker media framstället det som, inte sanna eller relevanta.
Exempel: Rick Falkvinge, ledare för Piratpartiet, har framställts som han försökt mörka jäv i en lönefråga. Men han deklarerade sitt jäv från början inför PP:s partistyrelse. Det handlar dessutom inte om en total lön på 45 000 kr, utan om tilläggslön från EU-bidrag som gör att det når det beloppet.
Annat exempel: Max Hansen, företagaren på Gotland, skriver på Newsmill om hur han fördöljts av en tjänsteman på länsstyrelsen som tydligen har extemistiskt miljöintresse. Denne har påstått att Hansen gjort svartbyggen, men de var 25-30 år gamla då byggnadslov *inte behövdes*. Tjänstemannen har ändrat rubricering på byggansökan - som bara handlar om ett enda uthus, inte tennisbanor m m - till något som försvårar bygglov. Andra likartade ärenden tar 2-3 månader, för Hansen ett halvår. Tjänstemannen struntar i möten, åker personligen ut i terrängen - mot terrängkörningslagen - för att hitta "bevis" mot ansökningar. Vid besök skrynklar tjänstemannen ihop ritningar, slänger dem i bordet och ryter "Det här duger inte!".
Bilden man får är att Max Hansen särbehandlats *negativt* och att Marianne Samuelson blott såg till att föra tillbaka ärendet till normal behandling. Och det var troligen vad som åsyftades med "illojal medarbetare". Men vi har bara fått bilden av ett "övergrepp" av landshövdingen; vi har inte fått hela historien om ett apart tjänstemannastyre. Notera t ex att hela den famösa bandinspelningen inte offentliggjorts, utan bara ett brottstycke, varifrån vi inte får veta hela diskussionen runtikring, som borde göra resonemangen klarare.
Jag drar slutsatsen att Samuelsson inte borde ha kickats. Hon läxade bara upp en tjänsteman som drev privatpolitik.
Man kan inte lita på att få hela historien från media. Och det handlar inte om att journalisterna är "köpta" av "kapitalismen" - snarare tvärtom.
--Ahrvid
Ahrvid, du framför viktiga poänger. Min erfarenhet är visserligen att den "normala" ordningen är att rika får som de vill, men helt klart kan ibland det diametralt motsatta ske. Vi får se om sanningen i detta fall uppenbaras med tiden.
SvaraRaderaVad vi redan vet är att journalistiken inte uppfyller de krav vi som läsare har rätt att ställa på den.