Efter att ha bevittnat och fotograferat Stockholms Prides stora parad, hamnade jag på en krog inte långt från dess slutpunkt. Där samlades snart uppspelta paraddeltagare av alla de sorter.
Melodifestivalgeneralen Christer Björkman satt vid ett bord tillsammans med diverse TV-folk. Honom brydde jag mig inte om att fotografera.
Men vid ett annat bord bänkade sig ett par primadonnor, transvestiter i överdådigt extravaganta kreationer. De drack öl som om de vore byggnadsarbetare och pladdrade med alla som dök upp. Det var en hel del vänner till dem som cirkulerade förbi bordet.
Rätt vad det var slog sig ett mc-gäng ner där. De hade nog också deltagit i paraden, för de kom genast i glatt samspråk med den transa som för tillfället satt kvar vid bordet – klädd i silverskimmer från topp till tå.
En märklig syn. Transan, inte längre så väldigt noga med sitt utstuderade manér men inte heller helt glömsk med det, och de stöddigt byggda knuttarna med sina dekalfyllda svarta västar och fårade ansikten. Ytterligheter, men ändå med uppenbar förståelse för varandra och på något vis likartade erfarenheter av livet, det outgrundliga.
Döm inte boken efter omslaget. Världen är queer så fort den får chansen.
(Klicka på bilden för att se en förstoring.)
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Pride, transvestiter, sex, mc.
När jag pratar queer med folk här i Chile brukar de först förvånat höja på ögonbrynen. När jag då ber dem att fundera över hur det kommer sig att det översta hönset i det manligaste av alla manliga yrken, militär, i slutet av sin karriär finns stående framför en spegel, kråmande sig på ett sätt som vi brukar kalla kvinnligt, justerande mustaschen till perfektion och beundrande sin senaste utmärkelse... Ja, då brukar poletten trilla ner. Därefter tar jag i tanken - om jag får chansen - min åhörare vidare till Patagonien, där gauchos huserar än i denna dag. De har som yrke att se efter hundra- och tusentals hondjur och vara behjälpliga vid både nedkomster och spädbarnsvård - och de anses vara de manligaste av män på denna kontinent.
SvaraRaderaFolk brukar titta på mig förvånat då. Machoramen är annars så rigid här.
Som du sa i din text, Stefan: världen blir gärna queer om bara den får chansen. Den det gäller behöver inte ens vara medveten om det.
Ja det var en kul bild faktist. Glöm inte att kolla bloggen "Inget val" och den artikel hon skrev, tycker den var kul o bra ;-)
SvaraRaderaRobsten, jag antar att du menar denna text:
SvaraRaderahomonormen.
Ja, den var rätt kul. Och nog var det för lite av såväl Southpark som Tom of Finland på Pridefestivalen.
Yes! Jag gillar det.
SvaraRaderaKul bild!
SvaraRadera@Mattias: verkligen bra analogier!
På tal om kobåjsar och queer så innehåller Jim Jarmouschs även i övrigt klart sevärda film "Dead man" några scener om karlakarlar som "går queer" när ingen ser på. Rekommenderas varmt för den som inte sett den (liksom allt som bär JJ:s signatur).
SvaraRaderaOch ja, en härlig bild. Jag blir bara så förbannat sugen på öl, jag har vit månad jag...
SvaraRaderaJag förstår att folk i Chile ser förvånade ut när Magnus pratar queer med dem. Machoramen i Chile och Latinamerika är rigid, men! och ett viktigt men! den är inte definierad av en svensk och följer därmed inte den svenska normen för vad som betraktas som manligt. En riktig latinamerikansk man kan t ex dansa och han gör det bra och utan att skämmas. För många svenska män betraktas det tyvärr inte som en aktivitet för en karl. I den latinamerikanska kulturen ingår även familjeorienterade och omvårdande element för mannen som kan verka främmande för de flesta svenskar, även om den svenske mannen kanske diskar oftare.
SvaraRaderaI Sverige så har av tradition kvinnor vallat korna. Manlig kreatursvakt var nämligen strängt förbjuden enligt 1734 års lag pga risken för tidelag, så detta kom att bli en kvinnlig syssla.
Jag ville bara kommentera, för jag associerade nästan till Nordisk familjebok och den koloniala blicken och beskrivningen av allt främmande i fjärran land, som inte följde den egna normen när jag läste det Magnus skrev. Och så har jag så rysligt svårt för etiketter oavsett om de avser något som följer normen eller bryter mot den. Att beskriva något är en sak, men etiketter reducerar och stänger inne, även det rebelliska. Jag faller ofta utanför ramarna - alla ramar - och älskar när jag möts av "jaha, så kan man också vara, tänka, tycka", i stället för att det är någon som försöker kategorisera en som udda på det ena eller andra sättet och peka ut vad som skiljer just mig från det andra betraktar som normalt. Oavsett om etiketten är positivt menad eller inte.
För övrigt gillade jag också bilden, men pga av att jag älskar kontraster.
Anonym, jag visste inte att manlig vallning var förbjuden. Däremot har jag hört att många tidelag i själva verket var ett sätt att begå självmord: De som medgav tidelag blev avrättade, vilket i den tidens religiösa världsbild ansågs mer förlåtligt än att begå självmord. Därför valde många att erkänna detta brott fast de aldrig begått det.
SvaraRaderaAnonym: Jag såg ditt inlägg först nu. Din association till Nordisk Familjebok var nog tämligen uppåt väggarna. Jag bor i Chile sedan fem år tillbaka. Jag har på fötterna kan jag lova. Betydligt mer än du, skulle jag tro. Chilenska män är generellt sett inga vidare dansörer.
SvaraRaderaAnonym: För övrigt heter jag alltså Mattias. Där ser man hur pass noga du hade läst mitt inlägg innan du brakade in med egna fördomar.
SvaraRadera