torsdag 6 augusti 2009

Chef u.p.a.


Gotlands landshövding Marianne Samuelsson blev tvungen att avgå, efter att ha gett en rik man otillåtna fördelar. Själv menar hon att det är alla andras fel. En chef utan personligt ansvar. Det är gott om dem.

Först menade hon att det var någon anställd på Länsstyrelsen som var ute efter henne. Nu säger hon i DN att det är massmedias fel, som gjort affär av saken såhär i sommarens nyhetstorka.

Höga chefer anser sig berättigade till sina extremt höga löner för att det har ett så stort ansvar. Men så gott som varenda en tar inte ansvar när det kommer till kritan. De gör inte vad de borde och skyller sedan ifrån sig på allt och alla.

Sådant skulle anställda på lägre nivå i företag och myndigheter aldrig komma undan med. Så ser klassamhället ut: de rika får allt mer för allt mindre, medan resten av befolkningen kläms åt, varv på varv.

Ledarkultur
Ledarskap är ingen lätt sak. Många dugliga ledare får kritik för struntsaker eller sådant som de faktiskt inte kan göra något åt. Det gäller i synnerhet politiker, som får löpa gatlopp för att de måste fatta nödvändiga men impopulära beslut.

Men det finns också en miserabel ledarkultur, som vuxit sig särskilt stark de senaste decennierna, där de trots makt och pengar smiter undan sina skyldigheter och bara frossar i de egna privilegierna. Med vår tids nyspråk kallas det framgång.
Om de ändå sover gott om nätterna kallar jag det sociopatiskt.

Dessa chefer håller varandra om ryggen med bonusar och fallskärmar, och genom att göra allehanda rockader där de behåller sina privilegier oavsett hur de har missbrukat sina positioner.
Marianne Samuelsson flyttar till regeringskansliet, där hon förmodligen får göra så gott som ingenting – men kassera ut samma höga lön.

Överhetens kompisar håller varandra om ryggen. Det kostar vårt samhälle väldigt mycket, på väldigt många olika sätt.

Här skriver Aftonbladet och Svenskan om Samuelssons avgång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

14 kommentarer:

  1. Gott jobbat, Stefan:-) Flott inlägg.

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  2. I sak gäller förstås att Samuelsson agerade i strid mot gällande regler, såsom de ser ut.
    Men i princip tycker jag att den som äger en tomt bör ha rätt att bygga på den. Vi har så förbaskat gott om stränder i Sverige att det s k strandskyddet bör nedgraderas. Jag säger inte att det aldrig bör gälla, men grundregeln måste vara att folk har rätt att bygga på sitt eget ägandes mark!

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  3. Ahrvid, det skulle snabbt leda till att de vackraste stränderna, särskilt i folktäta delar av landet, blev otillgängliga för allmänheten.
    Allemansrätten är en av de få principer vi har som står emot (någorlunda) klassamhället. Den är värd att bevara.

    SvaraRadera
  4. Och så undrar jag hur man egentligen kan äga mark. Kan man äga himmel också? Hav? Vi bör ta till omprövning om mark alls ska kunna ägas. Nyttjas ja, men kanske inte ägas.

    SvaraRadera
  5. Just det. Jorden kan inte ägas och ska respekteras, något Samuelsson uppenbarligen inte gör samtidigt som hon gör alla kvinnor en otjänst genom att visa på sin egen inkompetens. *SUCK*

    SvaraRadera
  6. Dumhet är tack och lov en egenskap vi delar med männen - utan att de gör anspråk på att den är deras;-)

    Kram från pennelina

    SvaraRadera
  7. Sverige har *fruktansvärt* mycket kust och stränder! Någon har räknat ut att det finns 100 meter strand för varje svensk.
    Som det nu är, gäller att det är förbjudet att bygga på sin mark om den råkar vara strand, såvida inte särskilda starka skäl finns. Jag föreslår att huvudreglen bör vara att det skall vara tillåtet tt bygga på sin mark även om den är en strand, såvida inte särskilda starka skäl finns MOT det.
    Det handlar om rätten för folk att förfoga över sin egendom. Huvudregeln måste vara att man skall ha den rätten, och om det inte gäller skall det vara undantaget (och då skall det finnas starka skäl). Det kan inte vara rimligt att huvudregeln skall vara att man INTE skall ha rätt att förfoga över sin egendom.
    Man kan mycket väl tänka sig begränsade avsnitt av stränder undantas. Men inte att det skall gälla ÖVERALLT, ALLTID trots att det inte är statens mark, det är inte acceptabelt.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  8. Jag håller ju inte med Engholm här. Sveriges karaktär och tillgnglighet skall gå i första rummet, trots att äganderätten är en stark princip. Att vandra längs stränderna borde alla kunna få tillgång till, strandskyddet är nönvändigt och regeringen gjorde fel som luckrade upp strandskyddet. Man kan se hur Stockholms skärgård är mer och mer bebyggd.

    Enligt principen om äganderätt skulle ju mark och skogsägare kunna skövla, asfaltera sina marker och förvandla hela nationen till en dump, nä, så skall vi inte ha det.

    Min tilltro till att de förmgna Stureplansfolket med tjocka plånböcker men med begränsade intellektuella resurser och ingen som helst förståelse för natur eller nationella värden, är lika med noll.

    När det gäller Samuelsson så kan det mycket väl vara så att hon faktiskt inte brutit mot någon regel. Däremot uttryckte hon sig outsägligt klumpigt inför medierna (samt banuopptagningen).

    Det ligger nog mer bakom detta, varför tror ni man bandar någon överhuvudtaget? Funderat på det?

    Sedan tycker jag man blåser av drevet när personen i fråga avgått och erkänt sitt misstag (som väl Samuelsson ändå gjorde i någon artikel). Att efter hon avgått och erkänt sitt misstag låta drevet gå nästan me ökad styrka är nästan som medial mobbning. Vi tar alla avstånd från mobbing på skolgården, men offentlig mobbning av någon som redan avgått är helt OK, det håller inte. Att MS får ett jobb och behåller lönen är väl knappast hennes fel. Det är hela systemets fel, nomenklaturan styr Sverige, det har jag som oliktänkande fått känna på.

    SvaraRadera
  9. Ingen "äger" egentligen något alls, man har det bara till låns, så länge man är i livet.

    När man är död, så äger man inget alls. Man återgår till att bli den "allemans-mylla", som man en gång skapades av.

    Det är något man skall ha i bakhuvudet när man för diskussioner om vad som är "ägande" och "egendom".

    Det är något vi skapat i vårt medvetande, moder Natur struntar i våra ordlekar.

    Ahrvid, som ägnat många år av sitt liv åt science fiction-världen borde veta bättre.

    Inom en snar framtid så kommer var och en av oss kunna "äga" minst en planet var.

    Där kan Ahrvids alla önskningar om ägande bli uppfyllda. Tänk dig att du Ahrvid äger en hel alldeles egen värld!!??

    Det är en annan historia om hur kul det är vara den enda människan på den egna ägda planeten. Vad det liv som redan finns där tycker om att bli "ägt" är också en annan historia.

    (OBS....denna kommentar är avsedd att ironisera kring Ahrvids kommentarer om "ägande".)

    SvaraRadera
  10. You have a point Dennis ;-)

    SvaraRadera
  11. Robsten, jag håller med dig om att det stora felet ligger i systemet, inte den enskilda personen. Privilegierade förväntas frossa i sina privilegier, resten av allmänheten ska vara offer. Vi cementerar absurda orättvisor och ursäktar oss med att då och då lyfta fram en syndabock, men systemet består och fortsätter att frodas.

    SvaraRadera
  12. Nice skrivet Stefan, as always ;)

    Tycker själv att det är lite märkligt det här med ägande.

    Som Dennis ovan resonerade.. man har det man har.. till låns. Man tar inte med sig det när man stiger av denna planet. Om den kunskapen hade varit aktiv i världens maktkorridorer så hade det blivit liiiite annorlunda.

    Återigen, Tack för intressant läsning Stefan!!

    Marko

    SvaraRadera
  13. Återinför tjänstemanna ansvaret som sossarna tog bort -74. Demokratin kan inte fungera om ingen kan ställas till ansvar för fel som begås. Att avgå med bibehållen lön är inte att ta sitt ansvar.

    SvaraRadera
  14. Bomanskassar, det hade jag glömt - tjänstemannaansvaret. Du har så rätt. Det borde återinföras, annars är det gratis för tjänstemän att missköta sitt ansvar alldeles gränslöst, vilket just därmed sker hur mycket som helst, dessutom med nonchalans.

    SvaraRadera