Reinfeldt fick applåder av partikollegorna när han sa:
”Det är dags för Moderaterna att erbjuda svenska väljare ett långvarigt statsbärande regeringsansvar.”
Det betyder helt enkelt att de vill behålla regeringsmakten så länge som möjligt. Vilket parti vill inte det? Och vad bryr sig väljarna om en sådan strävan?
Det handlar i stället om vad de ämnar göra om de sitter kvar vid makten. Det dömer väljarna bäst efter vad de hittills gjort – och inte gjort.
Räkneoperationer
Moderaterna envisas med en fördelningspolitik som man tjänar mer på, ju mer man tjänar. Ingen överraskning. Men de rör inte om i den gryta av gamla tröga socialdemokratiska ordningar för samhällsliv och arbetsmarknad som verkligen kunde behöva nya tag. Det törs de inte – för moderaterna vill vara de nya socialdemokraterna och locka över de väljarna.
Då kan man flytta pengar, för det går att gömma bakom diverse räkneoperationer, men man aktar sig för att skaka om det gamla trygghetssystemet – även där det håller på att ruttna.
När Reinfeldt vräker ur sig en så meningslös harang som den ovanstående, och tycker att han har sagt något sensationellt – då vet man som väljare att därifrån kommer inget nytt. Bara på sin höjd nya förpackningar på den gamla skåpmaten.
Gammelpolitik
Politikerna lider nog av samma idétorka som stora delar av näringslivet blottar när de bara härmar varandras affärskoncept och för hundrade gången ska sälja konserverad gröt. Det behövs kreativitet i politiken, speciellt i vår tid när så mycket av det gamla förändras radikalt omkring oss. Vi är på väg mot en ny värld. Det klarar inte gammaldags politiker.
Det talas numera om gammelmedia. Lika relevant är att tala om gammelpolitik. Det gäller för hela riksdagen, med bara några enstaka undantag som tyvärr har alldeles för lite inflytande. Gubbarna och gummorna är i vägen. Och politiker blir gubbar och gummor väldigt fort.
Aftonbladet skriver om moderaternas stämma här, här och här, DN här och här, Svenskan här och här, Expressen här.
Läs även andra bloggares åsikter om Reinfeldt, moderaterna.
Tja, hr Stenudd, ibland retar jag mig på det du skriver på din blog, ibland tycker jag att du är genial och säger precis det jag själv skulle vilja säga. Det är nog profilen för en bra blog: både med-och motvind!
SvaraRaderaOch jag hinner inte med att kommentera allt! Du skrev om LAS och nu om moderaternas partistämma. Du har rätt om LAS och du har tämligen rätt om moderaterna. Man har kopierat Gamla Socialdemokraterna, i hög grad.
Jag tror att det är litet av övermod av Reinfeldt att tala om att hans Nya Moderater skall bli ett statsbärande parti. Hans kolleger i alliansen har nog synpunkter på det...
Och det är övermod då det förmodligen är ungefär 50/50 om alliansen kan sitta kvar efter nästa års val. (Och då har man åndå legat väldigt lågt i gallupar under större delen av mandatperioden. Man räddas en smula av att Mona och sossarna lyckas med konststycket att framstå som ännu osexigare.)
Såsom numera Fri Piratpartist struntar jag egentligen i hur det blir, bara det blir en riksdag där PP som vågmästare kan skaffa fram en bättre IT-politik. Ingen FRA-avlyssning, vettigare syn på upphovsrätt, osv. (Men jag skulle bli ganska sur om Sverige-"demokraterna" kom in. Det är skurkar och pajaser.)
Jag är så pass gammal att jag minns 70-talet. Då hade vi jämviktsriksdagen efter valet 1973, då det med 350 ledamöter låg på 175-175 och Olof Palme kunde regera med lottens hjälp! Det hände faktiskt att när det blev lika röstetal tog talmannen fram en lotterilåda. Och efter 1979 års val kunde regeringen Fälldin sitta kvar med en enda rösts övervikt. Om jag minns rätt var det ca 7000 röster som borgarna vann med; (s) låg över efter valnatten, men utlands- och de sista poströsterna avgjorde. Att en borgerlig regering valdes om var egentligen sensationellt, för Sossarna Var Statsbärande.
Vi behöver nya ideer i politiken. Vi har egentligen bara två block som konkurrerar om att via piratkopiering av varandra övertyga mittenväljarna. (PP står för nya ideer, om än bara inom ett smalt fält.)
--Ahrvid
Ahrvid, jag minns också när det blev "oavgjort" i riksdagen - första valet med nya regeringsformen, som hade bestämt antalet riksdagsmän till 350 och därmed bevisat att politikerna inte ens förstod skillnaden mellan udda och jämna tal.
SvaraRaderaMan måste nog alltid komma ihåg att de politiska partierna slåss om ett fixt antal riksdagsplatser. Därför glider de ständigt från ideologi till konkurrens och anpassning.
Pratade inte Herbert Tingsten redan på 1950-talet om ideologiernas död? Det fanns nog också en amerikansk diskussion om det vid samma tid.
Det är uppenbart nu. Riksdagspartierna blir allt svårare att skilja åt.
Piratpartiet är ett slags återvändande till ideologin i politiken, eftersom de har en väldefinierad grundsyn som de verkar för.
Stefan, bästa spambloggare... Det verkar ha löst sig med blogspot? Jag har saknat uppdateringar från trådarna en tid, men upptäckte först nu att gmail har valt att lägga dem i skräpposten. Så det kan ha varit mitt program som anmält dig till Bloggöverheten. Nu har jag lyft upp dig till inkorgen igen, så om det var orsaken bör den vara korrigerad.
SvaraRaderaMattias, jag tror inte att det beror på ditt mailprogram. Det är något annat som fick Googles datorer att reagera. Hur som helst verkar det vara avklarat - märkligt nog utan något besked från Google, vilket jag tycker är nonchalant av dem. Maktspråk.
SvaraRaderaMm, jag vet inte jag... gmail och google hör ihop. Det lär ha varit gmail som tjallat. Men vad bra att det löste sig.
SvaraRadera