måndag 10 augusti 2009

Uniforma författare


I DN konstaterar Åsa Beckman muntert att sjal är väldigt inne bland svenska författare i år. Det är dock långt ifrån den enda likriktningen bland författarna, vilket inte är lika roligt.

Den svenska författarkåren genomsyras av en borgerlig präktighet, som ofrånkomligt är konservativ och elitistisk till sin natur. De svänger sig gärna med radikala åsikter, men radikaliteten är i själva verket bara PK. Man måste tycka precis så, och sedan uttrycka det med idealistens emfas och lomhördhet.

”Rätt” och “fel”
Viktigast av allt för majoriteten av den svenska författarkåren är att “rätt” människor kommer till tals. Vilka som är “rätt” är diffust. Det rör sig i det outtalade, genom skvaller, fördomar och nepotism. De som är “fel”, vilket avgörs på samma grumliga sätt, ska avfärdas och tystas, vad de än säger.

Författare sägs vara förkämpar för det fria ordet, men det är märkligt ofritt just inom denna kår. Med åsiktsfrihet menar de åter blott att “rätt” åsikter ska framföras av “rätt” personer, igen och igen, medan alla andra röster på något odefinierat sätt anses vara fiender till det fria ordet och därför ovärdiga yttrandefriheten.

Ja, det är en kuslig mentalitet, som upprätthålls av dessa självutnämnt rättrådiga. Ofta yttrar det sig så flagrant att man har svårt att förstå hur tänkande människor kan göra sig själva blinda för det. Det kan inte bero på annat än deras angelägenhet om att fortsätta vara “rätt” och aldrig råka bli “fel”.

Likriktningens nätverk
Det är ett likriktningens nätverk. Samma författare sitter på diverse positioner där de kan verka för varandra och mot alla andra – som redaktörer på radio, TV, tidningar och förlag, som ledamöter i stipendienämnder och statliga stödorgan, som recensenter, som styrelseledamöter i författarorganisationer och så vidare. Ett underförstått kamratskap inte olikt gamla ordenssällskap.

I denna trånga värld gör de allt de kan för att bevara kontrollen över den parodi de själva kallar yttrandefriheten, hela kulturens arena. Internet är det första mediet i vår kultur där röster kan komma till tals utan att först filtreras och godkännas av denna “kulturelit” av fördolt sammansvurna.

Det är därför inte konstigt att de hatar internet och skriker på kontroll och censur av det. De vill förstås ha samma kontroll över internet som de hittills har haft över alla andra media.
Internets många vitt spretande olikheter är bevis på att de ännu inte har lyckats.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

32 kommentarer:

  1. Hm, det var ju en hel del sura kommentarer om det "skrå" som du ju också själv tillhör. (Och jag, om än i mycket blygsammare mån.)
    Men i mångt och mycket har du rätt.
    Konservativa (i meningen: emot förändringar), ytligt "radikala", ryggdunkande och elitistiska, förvisso. Centrum för detta är i stor utsträckning de stora dagstidningarnas kultursidor. Det finns bara några få som sticker ut och vågar ta steg vid sidan om. SvD:s kultursidor tycker jag ibland kan uttrycka självständiga tankar. Lars Gustafsson kan ingen kuva. Och det finns väl några exempel till.
    Exempelvis Jan Guillou har dock blivit en parodi på sig själv. Han är så *förutsägbar*.
    Internet kommer att förändra allt detta. Yttrandefriheten har redan breddats tack vare nätet, och kommer att breddas ännu mer.
    Det brukar vara så att folk som är 20-25-någonting stormar befästningarna och utropar att revolutionen är här. Sedan ägnar de resten av livet åt att försvara sitt fort.
    Jag tror på värdet i kultur med folket, av folket och för folket, för att anknyta till Lincoln. Författare bör skriva det de vill och gillar, och folk bör läsa det de vill och gillar. Någon som sitter mittemellan och försöker vara slussvakter mellan avsändare och mottagare behövs inte.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  2. Det fick mig att tänka på Stockholmsprogrammet som kommer röstas igenom i december. En av de mest uppmärksammade formuleringarna däri, som skapar skepsis mot hela grejen är den att 'terrorist speach' inte ska omfattas av de mänskliga rättigheterna. Och detta förstås med brasklappen att kriteriet är helt godtyckligt, dvs upp till myndigheterna att avgöra vad som är denna förkastliga propaganda åt (tydligen) fel håll.

    SvaraRadera
  3. Anonym, det var skrämmande - speciellt med tanke på hur diverse myndigheter och regeringar redan har missbrukat rättigheter de tagit sig i samband med terroristhotet.
    Man kan till slut börja undra vilka som är de verkliga terroristerna...

    SvaraRadera
  4. Ahrvid, tack för de både roliga och sorgligt sanna formuleringarna. Tragikomiskt, skulle man kunna säga.
    Vi behöver sannerligen inga slussvakter, och det är tid att antingen riva murarna till fortet eller helt lämna det åt sitt öde.

    SvaraRadera
  5. He, he, ord och inga visor. Men "konservativa"?? Det begreppet är något av det mest luriga vi har. Enligt Torbkörn Tännsjös definition så är det i princip ingen som använder begreppet rätt. Spontant har jag aldrig betrakat kultureliten som "konservativ", men det beror förståss på hur man använder begreppet och vad man menar.

    SvaraRadera
  6. Läs förresten bloggen "Inget val" senaste blogg om Pride, den är rolig och ganska tänkvärd.

    SvaraRadera
  7. Jag sitter här och funderar på hur du Stefan använder orden och begreppen. I princip alla debattörer och politiska aktörer från alla kanter verkar vara överens om att Konservatism INTE är "politiskt korrekt". Så kommer du och kopplar ihop orden. På något sätt tror jag inte det är bra, oavsett vad man tycker och var man står politiskt. Det kan ju inte vara ett självändamål för någon politiskt falang att alla ord och begrepp mister sin betydelse. Till slut kan ju då inte de olika politiska falangerna ens prata med varandra, det finns inga ord kvar som betyder något.

    SvaraRadera
  8. Robsten: Och när hade Torbjörn Tännsjö ett rätt senast? ;-)

    SvaraRadera
  9. Nå, det här är hursomhelst vad NE:s ordbok har att säga om saken:

    konservativ

    konservativ [kån´- el. -i´v] adj. ~t
    ORDLED: kon-serv-at-iv


    1 som vill bevara det bestående {MOTS. 1radikal 2}: föräldrarna var alltför ~a i hans smak
    BET.NYANSER: a) särsk. i pol. sammanhang som vill bevara den bestående samhällsformen: det ~a partiet b) om handling, åskådning e.d.: ~a strömningar; ~a idéer c) ofta substantiverat: de ~a motarbetade rösträttsreformen
    HIST.: sedan 1834; av eng. conservative med samma bet.; till konservera

    SvaraRadera
  10. Hitta en definition av Jonathan Friedman om Politisk korrekthet

    "Argument fördöms på moraliska grunder utan att logiskt analyseras. Den fria
    diskussionen försvinner, och ersätts av associativa tankekedjor." Påståenden
    reduceras till att bedömas som "goda eller dåliga".

    Vidare:
    "Med "associativa tankekedjor" avses stigmatiseringsmetoden "guilt by
    association", som förekommer på två sätt. Ett är att märka ord och utnyttja
    ords laddningar för att ge associationer till en extremistisk och/eller
    våldsinriktad individ, grupp eller åsiktsriktning, som redan är märkt. Det
    andra är att direkt påtala eller påskina någon form av samröre mellan en
    debatterande person eller förening och redan märkta. I ställer för att
    ärligt bedöma en utsaga blir det viktigare att fråga vem X är och hur X kan
    identifieras. Individer, ord och begrepp positionsmarkeras sålunda, en
    indelning i gott och ont sker. På ett behändigt sätt slipper de politiskt
    korrekta då anföra sakargument, hur väl underbyggt meningsmotståndarens
    resonemang än är

    SvaraRadera
  11. fast den är inte riktigt bra, överskriften borde i stället vara "Stigamitisering" tycker jag.

    SvaraRadera
  12. @Mattias
    Finns massvis jag inte håller med Tännsjö om, men just boken om Konservatism är ganska bra. Dessutom är din definition inte emot det Tännsjö säger. Fast en bok är lite fylligare än några satser i ordbok.

    SvaraRadera
  13. Har författare sjalar mitt i sommaren?

    SvaraRadera
  14. Clannfear, jag antar att de tänker att vill man vara fin måste man lida pin...

    SvaraRadera
  15. Robsten, jag menar här konservativ som bevarande av den gamla ordningen. De "fina" författarna använder måhända en radikal retorik, men de vill inte ha någon förändring av kulturens gamla hierarki, där de är på toppen och dikterar vilka som ska släppas upp eller över huvud taget accepteras i det offentliga samtalet.
    Ungefär som en aristokrati.

    SvaraRadera
  16. Man har också använt termen konservativ som en benämnig på partier utgående ungefär från Burkes idéer, såsom gamla högerpartiet. Men på dagens politiska scen heter detta parti moderaterna och står snarast för en neo-liberalism.

    Det finns egentligen inget konservativt parti kvar i riksdagen. Det skulle i så fall vara socialdemokraterna, eftersom de i viss grad försvarar det gamla folkhemmet som de var med om att bygga. Men de är annars rätt neo-liberala de också.

    SvaraRadera
  17. Man kanske ska kalla det nyliberalism. Jag vet inte varför jag krånglade till det.

    SvaraRadera
  18. Robsten: "Även en blind höna hittar ett och annat korn". Jag har både hört och läst åtskilliga tvärtokigheter av Torbjörn Tännsjö, men undantagsvis har jag också, om jag inte minns fel, hört honom fundera i sunda tankebanor också. Så jag tvivlar egentligen inte på vad du säger, ville nog mest retas lite.

    SvaraRadera
  19. ... titta bara hur klokt Ahrvid resonerar här ovan t ex. Som jag sa: även en blind höna hittar ett och annat korn.
    ;-)
    Skål på dig Ahrvid!

    SvaraRadera
  20. Till Robsten:
    Det var en väldigt lång och komplicerad definition du hade om politisk korrekthet! Som dessutom går som katten kring het gröt. Jag har en mycket kortare, och mer korrek: "Dogmatiska vänsteråsikter."
    Uttrycket kommer ur marxismen. Kom ihåg att denna toklära utropat sig till "vetenskap", och om man är "vetenskap" finns alltså det som är korrekt och det som är inkorrekt. Wikipedia nämner t ex hur maoisterna i Kina stämplade vissa saker som "politiskt korrekta". I debatterna (i den mån det fanns sådana...) i tokvänstergrupper på 70-talet tog man över denna vokabulär och var flitiga i att deklarera vissa åsikter som "politiskt korrekta" - och det i positiv mening!
    De som inte tyckte riktigt som dessa grupper tog sedan uttrycket till sig för att karaktärisera den begränsade takhöjden i debatten på vänsterhåll. Folk som står och rabblar ramsor om sådant de fått sig itutade som absoluta marxistiska sanningar är själva urtypen för det politiskt korrekta.
    Uttrycket må sedan ha kanske breddats och spätts ut, men det är själva grundbetydelsen.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  21. @Stefan

    "De "fina" författarna använder måhända en radikal retorik, men de vill inte ha någon förändring av kulturens gamla hierarki, där de är på toppen och dikterar vilka som ska släppas upp eller över huvud taget accepteras i det offentliga samtalet.
    Ungefär som en aristokrati."

    Ja i ovanstående måste man ju bara hålla med. Ingen debatt om detta således ;-)

    SvaraRadera
  22. @Mattias

    "Så jag tvivlar egentligen inte på vad du säger, ville nog mest retas lite."

    Retas? Du? he, he, ja ja, jag har väl aldrig varit speciellt konflikträdd själv ;-)

    SvaraRadera
  23. Ahrvid, inte för att jag har minsta lust att försvara den dogmatiska kommunismen, men när det gäller vetenskapligheten så är det snarare Marx litteratur om den ekonomiska historien och dess mekanismer.

    Marx själv gjorde skillnad mellan sina vetenskapliga rön och det politiska arbetet, även om det senare hämtade mycket ur det förra.

    Jag tror att han såg sig som forskare mer än politiker. Hans efterföljare, dock, har snarast ansett att vetenskapen ska vara så helt i politikens tjänst att det där med fakta och sanning är en fråga om just politisk korrekthet.

    Idag använder vi uttrycket 'politiskt korrekt' ironiskt. Den användningen är mångfalt överlägsen den ursprungliga gravallvarliga användningen. Skojigare också.

    SvaraRadera
  24. Vad gäller Marx teorier om den ekonomiska historiens mekanismer tycker jag faktiskt att det ligger väldig mycket i dem. Men det är väl ingen numera som orkar läsa Kapitalet, inte ens bland kommunister?

    SvaraRadera
  25. Har Kerstin Ekman på bilden verkligen schal? Hursomhelst tycker jag att hon står över de andra några klasser, både som författare och person med integritet.

    SvaraRadera
  26. Mattias, det är något grått där som förmodligen är en sjal. Annars kan jag hålla med dig om att Kerstin Ekman har en särdeles förmåga med ordet - men jag har inte märkt att hon gör några avsteg från författarkårens selektiva camaraderi.

    SvaraRadera
  27. Är det så illa...? Kan vara, kan vara. Anmärkningsvärt tyst har hon onekligen varit ifråga om hoten mot nätintegriteten, som ju är ett hot mot allt vad det fria ordet heter. Intelligens nog att förstå frågans dimensioner besitter hon ju alldeles säkert.

    SvaraRadera
  28. ""Vad gäller Marx teorier om den ekonomiska historiens mekanismer tycker jag faktiskt att det ligger väldig mycket i dem. Men det är väl ingen numera som orkar läsa Kapitalet, inte ens bland kommunister?""

    Jag har faktiskt harvat mig igenom alla tre volymerna. Utmärkt nationalekonomi som du säger, och ett utmärkt tidsdokument från 1800talets England.

    Kommunister? Finns inga kvar, eller vilka menar du? V är i alla fall inga kommunister och vet inte vad definitionen på ett socialistiskt samhälle är en gång. De tror att kommunsim är att hylla Pridefestivalen, he, he. Så aktare Stefan ;-)

    SvaraRadera
  29. Robsten, vänsterpartiet svek sitt fundament när de började prioritera jämställdheten framför jämlikheten.

    Det finns andra kommunistiska partier i Sverige, om än utanför riksdagen. Inte för att de frestar mig särskilt, men de är åtminstone ofta mycket mer politiskt medvetna och uppriktiga än vänsterpartiets talesmän.

    SvaraRadera
  30. Själv sågade jag Svenska Författarförbundet totalt häromåret efter att ha tagit del av deras interna debatt om "vem som helst" skulle börja släppas in i förbundet eller om man skulle ha kvar kravet på "kvalitetslitteratur". (Fantastikförfattare göre sig icke besvär ...) Man fruktade att "kvalitetsförfattarna" skulle fly förbundet om man började släppa in ... ja, tja, katter bland hermelinerna?

    Då uppstår ju genast frågan om vad som är kvalitet och vad som inte är det. Jag blev i alla fall hemskt besviken på att denna frågeställning, som jag tyckte osade allt möjligt unket, överhuvudtaget dök upp.

    Själv är jag sjallös tillsvidare. Tolka det som ni vill.

    SvaraRadera
  31. Ghosthand, bara idén att det skulle gå att avgöra rent objektivt vad som är bra och dålig litteratur är befängd - och ett tydligt uttryck för en maktapparat som är dålig på självkritik.

    SvaraRadera