Mimosasallad förtjänar ett bättre rykte

Mello Yello är en av klipporna på Lilla Torg i Malmö. Med imponerande ståndaktighet levererar de välsmakande mat och en angenäm atmosfär, medan ställena runt omkring studsar upp och ner. Idag tog jag en måltid där – för mimosasalladens skull.

Krogens köksmästare Pelle har jag på sistone lärt känna och skvallrat en del med – på en annan krog, Söderbloms, där vi båda hamnar titt som tätt. Här om dagen pratade vi om mimosasallad och dess oförtjänt dåliga rykte.
Ett sådant samtalsämnen kan synas märkligt, men inte för en kock och en före detta krogrecensent.

Pelle kom på att han ville pröva mimosasallad i en anrättning. Det ville jag förstås inte missa.

Kockens tavla
Han komponerade en rätt för kockens tavla på Mello Yello, där kockarna experimenterar med helt andra rätter än de som erbjuds på den ordinarie menyn. Det blev oxentrecote med kantareller – och mimosasallad, förstås. Priset blev modiga 209 kronor, men råvarorna i generös mängd gjorde det förståeligt.

Pelle hade mixtrat en del för att få fram en mimosasallad som skulle gå ihop fint med köttet. Han skippade mandariner och clementiner, som hade gjort salladen lite väl påfluget söt och frisk. I stället använde han små knep för att dämpa salladens fruktighet, utan att för den skull förfalska dess identitet.
Och han var mycket noga med relationen grädde och majonnäs – mimosasalladens viktigaste omständighet, vilket jag själv funnit när jag gjorde egna försök för länge sedan.

Han lyckades alldeles förträffligt. Pelles mimosasallad blev balanserat frisk och skön, utan att bryta för häftigt mot köttets och kantarellernas sälta. Snyggt jobb, och resultatet blev verkligen ett belägg för att mimosasallad förtjänar en plats i kokkonsterna.

Entrecoten kom från Revingehed och var ett myndigt kött, men också ganska motståndigt, som entrecote ofta kan vara. Kanske hade det blivit något mer medgörligt om det fått hänga till sig ytterligare en tid. Det var hur som helst välsmakande, så det förtjänade en viss ansträngning med bestick och tänder.

Förresten, är det någon som vet varför det heter mimosasallad? Jag tvivlar på att växten mimosa har något med saken att göra.

När jag var Sydsvenskans hemliga krogrecensent Bong skrev jag tre gånger om Mello Yello: år 1996, 2000 och 2004. Betyget pendlade mellan 3 och 4, men jag fann ofta särskilda poänger med just maten. Tyvärr är ingen av de recensionerna uppe på min hemsida, som annars har ett stort urval av mina krogrecensioner.

Enäggstvillingar
På Mello Yello är två av servitörerna enäggstvillingar. Patrick och Joakim är så lika att det leder till mången förvirring för gästerna (säkert också för den övriga personalen).

Det ska gå att se skillnad på dem genom att de har luggen åt olika håll, vid mitt besök dessutom ett svart handledsband på motsatt arm. Och så har en av dem lite större biceps.
Se på bilden ovan om du kan gissa vem som är vem.

Läs även andra bloggares åsikter om Mello Yello, Malmö, krog, XBong.