En svensk undersökning visade att 40% av tillfrågade ungdomar i åldrarna 14-15 skadat sig medvetet minst en gång. 12% hade gjort det fem eller fler gånger. Av alla de tillfrågade hade 4,4% skadat sig så allvarligt att de behövde medicinsk behandling (vilket förmodligen innebär att det var så allvarligt att de inte kunde hålla sig undan från den).
Pojkar och flickor använde delvis olika metoder att skada sig, men skilde sig obetydligt i antal.
Det är skrämmande siffror, tydliga alarmsignaler om att det är orimligt hårt för tonåringar i vårt samhälle. Det har det alltid varit. Möjligen har blott vår tid inbillat sig något annat – till exempel att pojkar skulle ha det lättare än flickor.
Varifrån kommer en så dum förutfattad mening? Är det feminismens mest banala yttringar som skapat den ogrundade uppfattningen att pojkar är så priviligierade i vårt samhälle att de knappast kan lida lika mycket som flickorna?
En sådan vanföreställning kan bara leda till ökat lidande för pojkar, eftersom de då förväntas må prima och signaler om motsatsen ignoreras.
En medmänsklig värld
Vi tror att vi lever i den bästa av världar, för att tala med Voltaire, men det är lika osant nu som det var på hans tid. Vägen till en verkligt medmänsklig värld är fortfarande lång. Ibland får jag känslan att vi går i zigzag, där framsteg i nästa ögonblick byts mot bakslag. När samhället mjuknar på en punkt verkar det genast hårdna på andra.
Det går inte att skapa ett medmänskligt samhälle på idel formler och vetenskapliga rön. Vi måste utgå från själva medmänskligheten, önskan inom oss att alla ska få det bra, inte bara vi själva – och inte bara lite för några och mer för andra.
Det enda civiliserade är att vi allihop uppfylls av allas lika värde och de självklara förlängningarna av detta. Det går inte an att acceptera tanken på att vara sig själv närmast, eller ens att begränsa sitt ansvar till sina närmaste. Alla eller ingen.
Bara då kan vi göra varaktiga framgångar i medmänsklighet.
Här skriver Svenskan, Aftonbladet och DN om undersökningen.
Läs även andra bloggares åsikter om självskador, ungdomar.
I en del så kallat primitiva kulturer fick ungdomarna hjälp att ta sig genom den trånga passage som kallas ungdom. Det skedde bland annat genom att de tillfogades en begränsad kroppsskada. En tand kunde till exempel slås ut. Smärtan och såret blev ett kvitto på att initieringen genomförts.
SvaraRaderaAtt pojkar kommit i skymundan i den här diskussionen kan ha att göra med att de först i sen tid upphört med att göra värnplikt. Lumpen bjöd i många fall på det fysiska lidande och den bekräftelse från vuxenvärlden som initieringen kräver. I våra dagar tvingas även männen att initiera sig på egen hand.
Varför bör det vara just en smärtsam övergång? Fungerar inte annat?
SvaraRaderaMattias, det var en mycket intressant parallell: smärtsamma inslag i många kulturers passageriter där pojkar ska bli män. I vår kultur tenderar vi att se på det som rena vansinnet, men självklart har det i dessa kulturer en funktion och ett värde som det säkert vore lärorikt för oss att försöka förstå.
SvaraRaderaJag kan inte påstå att jag frestas av tanken på den där smärtan - å andra sidan började jag just i tonåren med aikido, som må vara en rar kampkonst men ändå innehåller en del smärta och umbäranden. Kanske är det vad pojkar uppsöker för att väcka en manlig kraft som längtar ut.
I vår tidsanda skildras människan ofta alltför idylliskt, vilket är mer av en naiv önskedröm än verklighet.
"Det enda civiliserade är att vi allihop uppfylls av allas lika värde och de självklara förlängningarna av detta", säger du.
SvaraRaderaDet blir i praktiken till ett imperativ om att alla MÅSTE vara lika, vare sig de vill det eller inte. Och för att uppnå det måste man tillsätta förtryck. Folk är inte lika; däremot bör alla ha lika rättigheter. Från det bör envar sträva mot sina mål, och sin potential.
Det bästa sättet att lösa samhällets och världens diverse problem, är bättre ekonomi. Då skapas nya resurser. DET är civiliserat.
--Ahrvid
Man måste vara feminist för att tro något annat! Ja dum alltså!
SvaraRaderaAhrvid, allas lika värde är inte lika med alla likadana, utan just lika rättigheter. Så på den punkten verkar vi vara överens.
SvaraRaderaDock tvivlar jag på att ökade ekonomiska resurser är den allena saliggörande lösningen. Det beror exempelvis på hur rikedomarna fördelas, vilket vi hittills varit ganska orättvisa med.
Det finns också massor med kulturella och sociala komplikationer som inte kräver pengar så mycket som lösningar, och pengar är ingen garanti för att nå dem.
Ahrvid: Precis som Stefan så tycker jag att fördelningen idag är den springande punkten.
SvaraRaderaJag skulle vilja uttrycka det som att vi nästan helt saknar idéer om det. Det avspeglar sig t ex i befängdheter som att somliga menar att finanskrisens grund är att fler fått en bostad. Ett annat exempel är att egoismen fått stå som modell för fördelningen. Handlar det kanske om ett självrättfärdigande, om att inte ha kommit till rätta med sin egen egoism - och att därför glorifiera den? Och skapar inte det ett vakuum i tänkandet, ett område vi inte kan beröra?
Ett område som kanske just därför många ungdomar fastnar i. I varje fall är det vad jag tycker mig se.
Stefan: De män som så att säga får fördelar av patriarkatet är som du vet inte alla män. De män som feministerna beskriver är ofta (i varje fall i vulgär-bilden) just de som får fördelar. Då ser man naturligtvis inte alla de män som lider under patriarkatet.
Och vad som gör det ännu svårare är förstås att även de männen kan vara förtryckare, låta sin vrede gå ut över den som råkar vara svagare i någon situation.
Men vreden är viktig! Den behövs för att man inte ska bli förlamad. Jag gissar att det är kanske bl a därför som den som engarerar sig mot orättvisor mår bättre. Där är vreden berättigad - men den bör vändas till något konstruktivt. Man måste lugna ned sig för att kunna använda kraften i vreden. (Annars kopplas helt enkelt hjärnan bort.)
Hej Stefan. Snubblade precis över din blogg idag, vilket var en glad överraskning.
SvaraRaderaAlltid roligt att hitta välskrivna, genomtänkta och seriösa bloggar ibland skvalet av mer eller mindre naivt propagerande i egen sak!
Keep up the good work.
Till Stefan:
SvaraRaderaTill det här likhetstänkandet hör, i alla fall hos många (i alla fall många som hör litet till ett visst håll jämfört med mitten), att det inte räcker med att alla har lika rättigheter och sedan frihet att sträva mot sina egna mål. Nej, själva UTFALLET av likhetssträvanden måste landa på att alla skall vara så lika som möjligt.
Och det är då förtryck och diskriminering kommer till. Folk är inte lika, och därför kan inte utfallet bli lika.
Jag anser att bättre ekonomi, dvs mer tillväxt, vilket i sin tur betyder mer resurser, är A och O i att lösa världens problem - i alla fall under överskådlig tid. Mer resurser (och pengar är bara ett mått på tillgängliga resurser) betyder att man kan fixa mer saker. Det betyder att alla blir "rikare", vilket är särskilt viktigt för de fattigare. Vanligen betyder också god ekonomisk tillväxt att de som har det sämre ställt får mer av tillväxten än andra. U-världen har de senaste decennierna kontinuerligt haft i sämsta fall 1-2 procents högre tillväxt än i-världen (och för stora delar av u-världen - tunga länder som Indien och Kina - ännu mer än 1-2 procents försprång!). Det är inte oväsentligt!
Trots vad många intuitivt tror, har faktiskt det relativa välståndsavståndet mellan i- och u-värld kontinuerligt minskat i flera decennier. Hans Rosling är en färgstark professor som gjort utmärkta grafikprogram som klart visar att u-världen gjort stora framsteg under flera decennier. Det är bra om den utvecklingen kan fortsätta. Det är faktiskt det som är innebörden av den globalisering som många vill använda som skällsord: globalisering = bäst tillväxt för de fattigaste.
Jag tror att Hans Roslings välstånds/utvecklings/etc-applikation finns att studera on-line. Googla på hans namn och på "gapminder". Jag tror att versioner av hans sevärda föredrag finns på Youtube (youtuba efter hans namn).
Till LeoB: Jo, utlösande för finanskrisen var att man i USA började dela ut dyra bostadslån till folk som inte hade råd med dem! Sedan strimlade man ut de tveksamma lånen (= dålig kreditvärdighet) i investeringspaket som gick ut över hela finansmarknaden. Hela det ekonomiska systemet blev "förgiftat" med dolda kreditförluster, som slog till när huspriserna slutade stiga.
Detta är välkänt.
--Ahrvid
LeoB, tack för din tänkvärda kommentar. Ja, fötrycket är ett mönster inte fjärran från den gamla ramsan hunden på katten, katten på råttan, råttan på repet...
SvaraRaderaKanske går det inte att hindra att hierarkier uppstår, men möjligen kan vi gemensamt få dem att verka positivt i stället för negativt - med betoning av skyldigheter i stället för rättigheter, måhända. Och medmänsklighet, om jag får tjata.
Fredrik, tack för de vänliga orden - och välkommen åter.
SvaraRaderaAhrvid, jag är medveten om diverse samhälleliga tendenser att göra medborgarna lika i stället för likvärdiga, som om det fanns ett slags idealmedborgare alla borde vara in i detalj. Men det var verkligen inte vad jag menade, och det torde vara mycket tydligt i mitt blogginlägg.
SvaraRaderaNär det gäller den ekonomiska tillväxten tycker jag att man även måste betrakta hur denna tilltagande rikedom fördelas. I Sverige, t.ex., har inkomstklyftorna ökat. Vi svälter inte för det, men liknande utveckling i u-länder kan lätt leda till större lidande för majoriteten av befolkningen trots en tillväxt i BNP och så vidare.
Jag tvivlar dessutom på att ekonomiska resurser med någon automatik leder till lösningar på alla sociala och kulturella problem. Det har jag redan sagt, så nu upprepar jag mig - men du verkade ha ignorerat eller missat den poängen.
Kanske tror du bergfast att pengar löser alla problem, och i så fall har vi ohjälpligt olika åsikter i frågan.
Anonym: Varför övergången bör vara smärtsam? Jag har en teori om det. Inte så originell förvisso, många har resonerat i liknande banor. Eckhart Tolle bland andra.
SvaraRaderaVi består av två personer. Överst har vi medvetandet, det tänkande och reflekterande jaget. Förnuftsjaget. Det som tar emot uppfostran och kulturella koder och försöker att styra våra liv utifrån dessa. På djupet har vi ett sannare jag, det som känner och skickar fram känslor som indikerar vart vi bör gå: glädje, ångest, rädsla är samtliga budskap från vårt sannare jag. Detta jag tar aldrig miste - vilket däremot egot gör. Hur många lever inte i förnekelse av sin sanna natur?
Nå, smärtan sätter oss i förbindelse med det djupare jaget. Förnuftsjaget kan inte förstå meningen med att skada sig. Men det kan heller inte förstå orsaken till vår beklämdhet; vi kan ha jobb, barn, en tillsynes harmonisk kärleksrelation och alltjämt vara olyckliga, och än mer så genom att förnuftsjaget förnekar oss rätten att vara det. Det djupare jagets erfarenhet söker då bekräftelse, och det får den genom kroppsligheten. Alla kvinnor som har fött barn har erfarenhet av detta; deras djuriska autopilot tar över processen. Maratonlöpare torde veta vad jag talar om.
Den kroppsliga erfarenheten bekräftar det djupare jaget och dess alltid giltiga erfarenhet. Därför smärta.
Sign. Ont i vänstra axeln, jag undrar hur det budskapet ska tolkas?
Till Stefan:
SvaraRaderaI Sverige må "inkomstklyftorna" ha ökat något litet marginellt, men i gengäld har tillväxten ökat. Under de tider då politikerna (vanligen av s-smak) drivit hårdast "utjämningspolitik" har däremot tillväxten hackat. Från tidigt 70-tal och två decennier framåt halkade Sverige från 3:e till delad 18:e plats i välståndsligan!
Och skälet är att utjämningspolitik dödar incitament för tillväxt. Om principen är att alla skall tjäna lika mycket oavsett vad de gör, gör de som kan göra mer mindre, och de som borde göra mer gör inte mer.
Det är bättre att via tillväxt se till att de som har det sämst får det bättre, än att via "utjämning" göra så att alla får det sämre.
F ö menar jag att uttrycket "inkomstklyftor" är felaktigt. En klyfta är ett avstånd med ingenting emellan. Om man står på kanten av en ravin och ser ravinens andra kant, finns det en klyfta emellan. Men inkomstfördelningen ser inte alls så ut! Inkomstfördelningen är raka motsatsen till en klyfta, dvs en urgröpning nedåt. Inkomstfördelningen är en kulle, en s k normalfördelning.
För att det skall förekomma en "klyfta" måste det vara så att, säg, 50% av alla tjänar 10 000 kr eller mindre. Inga tjänar mellan 20 och 30 000 kr, och 50% tjänar 30 000 kr eller mer. Då finns ett tomrum, en klyfta, mellan de som tjänar mest och minst.
Så det inte ut. Begrepp som "inkomstklyfta" må vara visuellt fantasieggande, men beskriver inte verkligheten alls. Det är förmodligen påhittat av någon smart typ som vill leda folks tankar fel.
Vi har tvärtom en inkomstkulle, där den överväldigande majoriteten tjänar ungefär lika mycket.
Ökade resurser kanske inte i alla lägen är *tillräcklig* förutsättning för att lösa problem, men de är en *nödvändig* förutsättning för att göra det!
--Ahrvid
@Engholm
SvaraRaderaIngen idiot har väl påstått att alla är lika? Alla är lika mycket värda är väl testen?
Hans Roslings och Gapminder är utmärkt att ta del av för att se utvecklingen globalt.
SvaraRaderaÄr heller inte emot globaliseringen men är mer tveksam om att det är det "fria" kapitalet som ska stå i front linjen för denna globaliseringen.
Ahrvid, Sverige har dalat de senaste decennierna på grund av att socialdemokratiska och borgerliga regeringar gjort gemensam sak med "liberalisering" av marknadsekonomin efter Friedmanska principer. Det var den mer autentiskt socialdemokratiska politiken dessförinnan som lyfte Sverige till tidigare välfärdsrekord.
SvaraRaderaAllvarligt talat, Ahrvid, du kommer med ideliga lösa påståenden som du helt enkelt inte har några faktiska belägg för. Du bör våga tillämpa åtminstone en smula kritiskt tänkande även på din egen ekonomiska grundsyn.
Mattias, jag spånar på en något mer profan förklaring till behovet av smärta i passageriten tll vuxenlivet. Jag tror att det handlar mycket om att pröva sina krafter, farmför allt sin uthållighet, jämte ett slags trots mot döden. Därmed går det i så fall tillbaka till mänskligt liv och behov före varje form av civilisation.
SvaraRaderaMen jag borde ägna det något mer tankar innan jag påstår mig förstå saken.
Till Stefan:
SvaraRaderaJag upprepar *åter igen* att debatter i fora som dessa är av informell karaktär, och inte akademiska disputationer fulla med referenser. Du ger inga referenser till dina påståenden - varför kräva det av mig då?
Men OK. S k omfördelningspolitiks - uttryckt genom skattetrycket - negativa inverkan på tillväxten har utretts av bl a fil dr Åsa Hansson vid Lunds universitet, som disputerade just på ämnet med sin avhandling Limits of Tax Policy. Den finns tydligen inte on-line, men sidodiskussioner m m kring hennes rön finns. I korthet kan jag sammanfatta att hon fann att den ekonomiska tillväxten tar stryk med ca 0,1 årsprocent för varje procents extra skattetryck.
Det är inte sant att liberaliseringar orsakat tidigare ras i svenskt välstånd. OBS! Jag sade *tidigare* ras, för vi har hämtat oss aningen (från 18:e till ca 13:e plats i OECD-statistiken), och det i takt med sänkta skatter och just ekonomiska liberaliseringar. Men vi har bara hämtat oss *aningen* ty vi har fortfarande näst Danmark världens högsta skatter.
Skattetrycket är mått på "omfördelningen", ty det är just skatter man tar in för att "omfördela" ut.
Din historiska tidtabell är helt fel. Det är inte så att (s)-"omfördelning" skapat välstånd som sedan "raserats" av skattesänkningar och liberalisering. Tvärtom samvarierar Sveriges ras i OECD:s välståndsliga med perioderna av högst skatt/"omfördelning".
Det allvarligaste raset inledes i början av 70-talet och varade ca 20 år framåt, och under just den tiden sköt skattetrycket i höjden!
Välståndsutvecklingen efter andra världskriget skedde faktiskt under så låga skatter och därmed så litet "omfördelning" att vi bara kan drömma om det idag! Fram till den första regeringen Palme ca 1970 var det svenska skattetrycket bara litet drygt 30%, jämfört med ca 48% idag. Då låg Sverige på 3:e plats i OECD-ligan. Sedan steg skatterna brant - tidvis med skattetryck på över 60%! - och Sveriges tillväxt rasade utför.
Det stämmer också med fil dr Hanssons rön. Svenskt skattetryck har varit i storleksordningen 10% högre - t o m litet mer - än våra främsta konkurrentländer, och vårt tillväxttapp som fick oss att rasa i OECD-ligan var i storleksordningen 1%.
Det var alltså INTE (s)-politik, i alla fall inte slik politik som predikas idag, som ledde till god tillväxt fram till tidigt 70-tal. Vad gäller skatter och "omfördelning" var det tvärtom en politik som Reinfeldt nog inte ens vågar ha våta drömmar om. Och det är *viss* (alldeles för liten, tyvärr) lättnad i den gamla (s)-politiken som gjort att tillväxten hämtat sig i alla fall en liten aning.
Du försöker vända på det, men det har du ingenting för om du tar dig för att studera den faktiska ekonomiska utvecklingen.
--Ahrvid
Ps. Och det är lätt att intuitivt inse att höga skatter/"omfördelning" straffar ekonomisk utveckling. Dels för att det tar bort handlingsincitament (varför anstränga sig om man ändå inte får något för det!), dels för att politiker hanterar pengar slösaktigt och offentlig verksamhet är kostnadsineffektiv.
Stefan: Jag byter över till det ekonomiska spåret. Det finns inga belägg för att den tidigare socialdemokratin skulle ha skapat något välstånd. Sossarnas storhetstid sammanföll med att Europa och världen efter andra världskriget och under koreakriget suktade efter svenska råvaror som skog och stål, samt att vi stoltserade med en intakt verkstadsindustri med fulltaliga generationer arbetare, medan andra länder fått sina industristrukturer sönderslagna och råkat ut för ett kraftigt manfall bland de unga. Det är sannerligen inga faktorer att bortse från.
SvaraRaderaI den bästa av världar skapar socialdemokratisk politik tillväxt och välstånd. I verkligheten... Jag tvivlar.
Barfotabarn i Ur och Skur.
SvaraRaderaAtt de ekonomiska systemet behöver förnyas är det väll ingen som inerst inne tvivlar på.
Men hur, guldet har länge glimmat och farsinerat människan.
För att inte tala om GULD-fot som konstant och värdebas.
Karl Gustavsson kom ut med nya ide'r om ett
nytt ekonomiskt system på 1980-talet.
Han kalladet det tidsfaktorekonomi. jag kommer inte ihåg alla detaljerna runt de hela. Men de var nya grep som är värda att
beakta. Blandannat så framförde han åsiten att Komunismen och kappitalismen är grenar på samma träd detta system suger ut människan.
Han menade också att patent och patent-rättighter omvärderas. Det får inte vara som det är nu att stora ekonomiska intressen köperupp värdefulla patent och lägger dem på "hyllan"!
Det är Enorma Obalanser Mellan de Gobala Ekomomiska och Rättsväsendet.
I september 2010 lär vi få en tvåhundra- kronors sedel. Detta betyde med attomatik att Sjugan görs om till mynt o den "halva kronan" femtioöringen försvinner!
Konstanten i den "praktiska hanterinden av penningen" är fem sedlar och fyra mynt!
Kunskap är en källa till rikedomm, något att
taga-med sig?
Arnold Smacch
Tidsfaktoreknomi: med Karl Gustafsson finns på nättet ( WIKIPEDIA)!
SvaraRaderaTill Stefan:
SvaraRaderaDet är en myt att "oskadad industri" var till någon särskild hjälp för Sverige under *hela efterkrigstiden*. Det är en effekt som varar i 5 år, max 10. Den varar blott tills de krigförande länderna hunnit reparera skador och ställa om sin industri från krigsproduktion.
Och någon särskild arbetskraftbrist fanns inte - miljoner demobiliserade soldater kom tillbaka, och det var vid denna tid kvinnorna började komma ut på arbetsmarknaden. Det blev tvärtom svårt att finna jobb till alla.
Till Anonym:
Jag tvivlar i alla fall på att "det ekonomiska systemet" behöver göras om enligt dina linjer. Det omgörande som behövs är mindre makt åt inkompetenta, slösaktiga politiker.
--Ahrvid
Tycker normerna för hur pojkarna förväntas leva, vara och känna borde uppmärksammas mer.
SvaraRaderaDaniel, tack för att du återvänder till de stackars pojkarna. Det är förmodligen symboliskt för det manliga dilemmat att diskussionen här snabbt gick över till stora pengar och politisk teori.
SvaraRaderaPojkar fortsätter att förvägras en känslomässig utlevnad av inre våndor.
Jag håller helt med dig om vårt behov av att närmare studera pojkars emotionella behov, i stället för att se dem som föga mer än grovhuggna motsatser till flickor.
Och nu över till finanspolitiken:
SvaraRaderaAhrvid, jag medger att jag har lite väl bråttom att kräva dig på fakta. Jag irriteras ibland av att du misstolkar mina argument (exempelvis ovan när du tolkade mitt lika värde som likhet) och sedan brassar på med långtgående påståenden som ofta ger sken av fakta fast de snarare är åsikt. Därför kräver jag dig ibland på fakta. Ignorera det om du har lust.
Men nu kom du med en packe fakta, som gjorde dina åsikter betydligt intressantare. Det tackar jag för.
Jag är också böjd att tro att skattetryck minskar tillväxt - det är nog vad alla ekonomer hävdar, även keynesianer. Sistnämnda menar ungefär att en stor statskassa ändå behövs för att motverka samhällsskadligt stora fluktuationer i ekonomin - såsom att staten slösar när det är baisse på börsen och drar åt när det är hausse.
Även friedmanska modeller har liknande verktyg, såsom den berömda styrräntan.
Vad jag siktade in mig på var den kraftigt ökande inkomstklyftan under de senaste decennierna. Den är dokumenterad av LO och presenterades i våras. Visst är LO part i målet, men de hade nog ändå solida siffror bakom sig.
Jag vänder mig också emot tron att en fri marknadsekonomi med något slags automatik löser alla världsproblem. Det är inte sant. Den löser somligt, ställer till med annat, utan särskild urskiljning.
Marknadsekonomi må vara den bästa vägen till tillväxt, men den behöver politisk övervakning och motvikt, annars går det åt fanders på hur många sätt som helst.
I detta hänvisar jag till John Stuart Mill. Samhället ska inte blott styras av ekonomiska mekanismer. Vi behöver även en etisk process.
Och därmed återvänder jag till nödvändigheten av medmänsklighet - såväl när det gäller pojkars lidande som samhället i stort.
Jag instämmer i den senaste observationen av Stefan, i anslutning till Daniels kommentar: Så svårt det tycks vara att hålla fokus på gossars ömtålighet och karlars känslomässiga brister och behov. Och så typiskt att diskussionen hamnade i den ekonomiskt-religiösa fåra där en karl kan känna sig som en Karl utan att påminnas om sina svaga punkter.
SvaraRaderaJa, just religion. Nu är det ekonomi, i en annan tidsålder eller i ett annat sammanhang är det inom teologin vi män kan brösta upp oss och minsann ge svar på hur det ligger till med det ena eller det andra - utan att egentligen ha mycket mer än den blekaste aning.
Allt för att vi behöver ett mått av självsäkerhet för att få upp den...
Spinner vidare... Tänk om man skulle börja nysta upp världen därifrån, ur nödvändigheten av att fungera sexuellt och mäns problem kopplade till det... Jag tror att många skuggor skulle få teckning då, för att tala fotografspråk. Kvinnors makt över män har med den saken att göra; mödrar som styr sina söner med ett stadigt tag - emotionellt - om deras genitalier... Hur dess söner letar strategier för att ta sig ur moderns grepp... Blir allt från kaxar till våldtäktsmän... Mycket förklaras där.
SvaraRaderaViktigt att förstå: det handlar inte bara om de sexuella funktionerna, utan också om de sociala. Den som inte fungerar sexuellt dör även socialt, en död kanske värre än själva döden.
Mattias, det var ypperligt uttryckt. Poetiskt också.
SvaraRaderaVäldigt mycket män gör, gör de för att få upp den.
Elektronis smog-g-g-?
SvaraRaderaDen snabba tekniska IT-utväcklingen i dagens sammhälle skapar stor sträss för många, inte minst för ungdommen. Mobilmaster växser upp som svampar här och var omkring oss.
Dessa master är försedda med åskledare!
Hur farlig blir då strålningen från dessa master? Det har visat sig att träd och buskar visnar ned runtomkring dessa master, frågan är hur påvärkas vi människor denna stålning. Jag vill hävda att människans biologiska klocka påvärkas och "visna" av den strålning som dessa master sänder ut i etervvågorna!
Det är nu läge sedan radiotekniken utväcklades av piongären Markoni.
På den tiden var de utsändning på långvåg med likström och de slog ut gnistror från sädarmasterna. Och på motagarsidan var de kristall motagaren som hjällde.
Är sändning via sattelit ett realistiskt alternativ för frammtiden mobiler?
Oskar Bloom