Han återkommer till exemplet med det äktenskapliga paret där hustrun säger nej men låter mannen fullborda akten. I ett sådant fall blir det förstås märkligt att tala om våldtäkt. Jag tycker det är sammalunda med de koketta nej som kan förekomma under en förförelseakt, såsom ofta sker i ungdomars parningsakter.
Regeringen begrundar en lag om uttryckligt samtycke, som om sex vore en förhandlingsfråga eller ett ingånget avtal. Så tydligt är det oftast inte, ej heller mellan makar. Varje sexualakt innehåller någon grad av förförelse, där en eller båda är mer eller mindre drivande, på olika vis och i olika grad. Enda undantaget skulle väl vara ett rent köpförfarande, som vid prostitution.
Därför blir det absurt om lagstiftningen ska kräva att något slags muntligt avtal ingås initialt. Dessutom berövar det båda parter möjligheten att ångra sig i efterhand. Eller menar en sådan lag att avtalet ska bekräftas, säg, varje minut eller vid varje ny fas av akten?
När ska avtalet ingås? Vid första kyssen, första handpåläggningen vid en erogen zon, eller just som penetrering ska till att ske? Det hela är rent nonsens. Ett opportunistiskt försök att göra formalia av något som trotsar rationalitet och vägrar att följa en på förväg uppgjord plan.
Det finns också andra problem med vår nuvarande syn på våldtäkt. För några år sedan vidgades begreppet till att omfatta sådana gärningar som dessförinnan beskrivits som sexuellt ofredande och allt vad det var. Man ville skärpa straffskalan och synen på ensidigt sexuellt närmande genom att göra i princip allt till våldtäkt.
Men löper inte en sådan omskrivning risken att göda ett förråat sexualklimat i stället för ett skonsammare? Om män som tränger sig på uppfattar att detta automatiskt gör dem till våldtäktsmän, frestas de inte då att gå hela vägen och bli våldsamma – eftersom de uppfattar att det gör ingen eller ringa skillnad?
Och hur krystat ska inte domstolarna behöva resonera för att med rim och reson jämställa en förförelseakt med tveksamt samförstånd med en ren och skär våldtäkt?
Hillegren anser att våldtäkt, som namnet visar, måste innehålla ett mått av våld. Annars är det helt enkelt inte våldtäkt. Det kan fortfarande vara brottsligt och straffbart, men det behöver annan rubricering.
Opportunister, vulgärfeminister och populistiska politiker håller på att vattna ur begreppet våldtäkt – och rättvisan i samband därmed. Det är i sin absurditet ett hot mot kvinnofriden och mot de medborgerliga rättigheterna. Dessutom riskerar det att göra rättsprocessen till en fars.
Vi måste återföra förnuftet och eftertänksamheten till juridiken. Det kräver att våra politiker slutar att hysteriskt hosta fram lagar som reaktioner på feta tidningsrubriker.
Sexualiteten är en djungel av oklarheter och gränsdragningsproblem. Då behöver vi en juridik som håller huvudet kallt och är djupt förankrad i rättviseprinciperna.
Läs även andra bloggares åsikter om Rolf Hillegren, våldtäkt, sex.
Du har som en av få förstått vad människan sade. Värst på att fatta dåligt är radikalfeminister och Sverigedemokrater. De vill att våldtäkt även ska innefatta ofrivillig uppvaktning medelst blombuketter och komplimanger. Ett nej är ett nej men hur många kvinnor, och kanske män, har inte sagt nej hundra gånger innan de gift sig med den enträgne friaren, och som sedan visade sig vara en nära perfekt partner i alla avseenden?
SvaraRaderaStefan,
SvaraRaderaTycker du att en man ska kunna ha sex med en sovande eller berusad kvinna utan hennes samtycke och slippa våldtäkt för att han inte har behövt tillgripa något våld? Detta är ju innebörden av vad åklagaren säger.
Jag kan inte frågan djupare, men det låter som att du har rätt, Stefan. Juridisk stringens krävs i de här frågorna, annars lär oskyldiga gå fria och skyldiga dömas och allt i slutändan bli en enda soppa.
SvaraRaderaHanna: Man kan tänka sig ett straff för sexuellt ofredande som närmar sig det för våldtäkt eller rentav är lika strängt. Att tillämpa för just de situationer du beskriver. Men det finns nog ändå anledning att hålla isär begreppen.
Sexuellt utnyttjande, finns det som juridiskt begrepp?
Blogge bloggelito reder ut begreppen här:
SvaraRaderahttp://tianmi.info/blogge/posts/09/08/19/Semantisk-rora-i-sexbrottspolitiken/
Du har helt rätt: det är en mycket farlig linje faministerna (som jag själv trodde att jag tillhörde) bedriver. Deras beskrivning av kvinnan som ett så obeskrivligt viljelöst offer gör det ju tveksamt om man kan tillskriva medborgliga rättigheter för kvinnor. (för med rättigheter följer nämligen skyldigheter. Tex att ta vara på sig så gott man kan.)
SvaraRaderaHanna: lagen säger att om man har sex med någon som är så berusad att hon inte kan kommunicera, så räknas det som våldtäkt. Det finns flera fall där män har fällts för våldtäkt på de grunderna: då har tjejen gått till polisen efter våldtäkten, o polisen tar alko-test, o jag tror att i nästan alla de fallen så har hon haft mer än 1,5 promille DÅ (= hon måste ha varit så jävla plakat 3 timmar tidigare).
/Lotta
Stefan, jag tycker man är inne på farliga vägar om ett nej ska få tolkas till ett ja. Där försvinner all stringens från lagen. Och vad menar du, Lotta? Har en våldtagen kvinna brustit i sin skyldighet att "ta vara på sig själv"? Kanske genom att klä sig fel? Vara ute sent på natten? Annat?
SvaraRaderaIsabella: En våldtagen kvinna är en våldtagen kvinna, punkt slut. Kruxet vi kämpar med är att definiera vad som ligger i begreppet. Jag tror att du behöver formulera om dina invändningar på ett klarare sätt om du vill förklara och inte bidra till att öka förvirringen än mer.
SvaraRaderaHanna och Isabella, ni läser mitt blogginlägg galet om ni tolkar det som att jag tycker att allt som inte är ren våldtäkt är helt Ok. Jag menar bara att vi ska kalla det för vad det är. Självklart finns det många andra former av övergrepp som också rätteligen är olagliga.
SvaraRaderaDet kan inte ha varit oklart i mitt inlägg.
Ert resonemang är som om jag hävdade att ni två tycker det är Ok att en kvinna som initialt var helt med på sex och sedan i efterhand ångrade sig ska kunna få mannen fälld för våldtäkt.
Men det drömmer jag inte ens om att påstå om er.
Förresten, det var en aspekt jag glömde att nämna i mitt blogginlägg: I mina ögon är också hot om våld att likställa med våld. En kvinna som inte gör fysiskt motstånd vid en våldtäkt för att hon känner sig hotad är ändå våldtagen, inget annat.
SvaraRaderaDet är ingen lätt sak att klarlägga rättsligt, men det är absolut nödvändigt att väga in.
Stefan, jag har inga som helst föreställningar om att du skulle tycka att våldtäkt är ok. Jag vänder mig inte mot ditt inlägg som helhet, jag förstår vad du är ute efter och tycker att du för ett viktigt resonemang (jag borde nog ha nämnt det). Det var bara detaljen att ett nej inte alltid skulle vara ett nej som jag reagerade på. Det där med att tolka kroppsspråk är inte så enkelt. Det vet jag eftersom jag jobbar en del med det. Svårt om rätten ska hantera "Hon sa visserligen nej, men..."
SvaraRaderaIsabella, du har förstås rätt. Ett nej betyder inte ja, även när "ögonen säger ja", som det heter. Domstolar kan bara gå på konkreta uppgifter. Om det har kommit ett nej får förföraren allt invänta ett ja...
SvaraRaderaÅ andra sidan, rättvisan vinner på att tala om olika former av sexuella övergrepp, inte klumpa ihop allt till våldtäkt, vilket bara blir ett urvattnande av begreppet.
Och vi får aldrig ge upp rättviseprincipen "bortom rimligt tvivel".
Jag kommer in lite från kanten här. Jag tror att en av rädslorna från den manliga sidan - och borde vara det också på den kvinnliga - är att våldtäktsbegreppet ska bli användbart som ett maktmedel i oförståndiga kvinnohänder. Ett utpressningsmedel. Om det börjar användas på det viset hamnar vi i en våldsspiral där alla förlorar.
SvaraRaderaDet hela liknar rätten att bära vapen som så många amerikaner försvarar. Det ser fint ut i teorin, "självklart ska brottsoffer han en chans att försvara sig". Svårt att säga emot, det ser behjärtansvärt ut, men i praktiken vet vi att det bara leder till mer våld, och till ett våld utan urskillning.
I Spanien finns en kvinnofridslagstiftning som förvisso är välment men som i hög grad utnyttjas som ett vapen i maktspelet mellan män och kvinnor. Vilken man som helst kan på vilken anklagelse som helst hamna i fängelse 48 timmar utan utredning och utan att den anklagande kvinnan riskerar någon påföljd för falsk tillvitelse. Vem som helst kan inse att en så lättfärdig lagstiftning kommer att missbrukas av de som inte har bättre vett. Och istället för att bidra till minskat våld mot kvinnor leder den nog till motsatsen, genom att männen ges en möjlighet att försvara sitt våld utifrån en offerposition.
Du använde ordet stringens, Isabella. Stringens är just det som vill till.
Hej!
SvaraRaderaJag är helt för en samtyckeslag just för att du ska veta att den person du har sex med vill ha det med dig. Det vore en viktig lag som förhoppningsvis har en normerande funktion.
Det handlar inte om papper eller "här med intygar jag, Johanna Sjödin, att du har tillåtelse att idka samlag med mig. Sundsvall, den 20 augusti".
Med ett samtyckeskrav kan ingen längre säga "Jag trodde att det var lugnt då hon inte sa nej" och vore det inte otroligt om vi en gång för alla kunde döda uppfattningen att kvinnor inte kan ta initiativ och därför av praktiska skäl är tillgängliga tills de säger nej?
"I mina ögon är också hot om våld att likställa med våld. En kvinna som inte gör fysiskt motstånd vid en våldtäkt för att hon känner sig hotad är ändå våldtagen, inget annat"
SvaraRaderaNu säger du någonting jag verkligen håller med om, men som många INTE håller med dig om.
Det är viktigt att utgå från hur det juridiska offet upplevde situationen. Vi kan inte säga till den kvinna som kände sig hotad att hon inte alls var hotad och utgå från en verklighet "hon inte kände till". Det är offrets upplevelse som är intressant.
Johanna: Förklara hur en sådan lag skulle fungera i praktiken är du snäll. För mig låter det bara som ett krav på omvänd bevisbörda, och isåfall kommer man inte undan med mindre än att ett papper skrivs på. Man är skyldig till våldtäkt, om inte motsatsen kan styrkas. Har jag missförstått något?
SvaraRaderaJohanna: Eftersom du censurer mig på din blogg tar jag till orda här i stället.
SvaraRaderaJag skrev ett inlägg på din blogg - tyvärr utan att spara det på annat ställe, men jag kunde aldrig tro att det skulle censureras; jag trodde att din blogg hörde till de civiliserade.
Det gick ut på att den semantiska förvirringen kring begreppet våldtäkt förhindrar att vi effektivt belyser de viktiga, underliggande frågorna, som t ex Vad är ett nej? Vad är ett ja? Samt kraven på rättssäkerhet.
Var det inte så jag skrev? Varför fick inte den kommentaren plats på din blogg?
(Jag ber om ursäkt för att jag lånar utrymme på din blogg, Stefan, men Johanna censurerar mig på sin blogg med hänvisning till att jag "inte håller mig till ämnet", vilket jag dels anser inte är hennes sak att avgöra, dels inte är sant.)
Du går händelserna i förväg, Mattias.
SvaraRaderaDet ska inte vara lagligt att ha sex med personer som inte på något sätt visat att de vill. Jag är tydlig med att jag hoppas att lagen kommer ha en normerande funktion i FÖREBYGGANDE syfte.
Vi förbjöd barnaga av liknande skäl. Det var nog ingen som trodde att alla skulle sluta misshandla sina barn om det blev förbjudet, men man ansåg att det var en viktig signal från samhället som på sikt skulle minska barnmisshandel.
Johanna: Innebär inte det att bevisbördan kastas om och att man som man måste framlägga bevis för att samtycke förelåg? Du säger att lagen ska verka normerande, men meningen är väl trots allt att den ska användas i den juridiska praktiken? Det är denna praxis jag frågar dig om.
SvaraRaderaTro inte annat än att jag håller med dig i sak: sex utan samtycke är inte OK - och då talar jag inte i termer av etikettsbrott. Kruxet är bara var bevisbördan hamnar. Oavsett vad den ligger så får det långtgående konsekvenser.
Jag pratar inte om var bevisbördan ska hamna, det jag säger är att jag hoppas att lagen ska verka normerande och förebyggande.
SvaraRaderaDen här debatten färgas av en otrolig naivitet. De som kommenterar den gör det utifrån utgångspunkten att en samtyckeslag inte kommer lösa alla problem vid våldtäktsmål som om någon ens hade anfört att en samtyckeslag skulle göra det.
Johanna: Ah, jag skrev även (i det icke publicerade blogginlägget) något om hur argument som betonar rättssäkerhetsaspekten ibland kommit att uppfattas som argument för våldtäkt. Det är relevant för din diskussion, som handlar om mäns respektive kvinnors ståndpunkt i våldtäktsdiskussionen - åtminstone enligt mitt sätt att se på saken, som väl har samma värde som ditt eller någon annans?
SvaraRaderaJag tycker att du sätter dig på väldigt höga hästar när du tar dig friheten att censurera inlägg som så lite avviker från den diskussion du önskar ha på din blogg, och som inte på minsta vis kränker någon eller någons åsikter. Jämför och lärdom av Stefans inställning: på den här bloggen flödar diskussionen fritt, vilket ofta leder till häpnadsväckande och givande slutsatser. Ärligt talat, Johanna: både din önskan - ironisk eller ej - att bli dyrkad och din censur leder tankarna till en annan tid och en annan plats där demokratins värderingar inte rådde.
Johanna: Du föreslår en lag men intresserar dig inte för frågan om bevisbördan. Vem är naiv?
SvaraRaderaMattias, jag tycker nog ändå att du ska ge Johanna rätt att redigera sin blogg som hon anser. Att jag har annorlunda praxis är inget argument för att hon ska ändra sin - speciellt som jag anar att hon drabbas mycket mer än jag av diverse tokigheter bland kommentarerna.
SvaraRaderaOch så tror jag att vi allihop egentligen menar ungefär detsamma. Vi behöver rättsliga skydd mot sexuella övergrepp, som ändå inte gör någon part rättslös.
Frågan är sedan bara hur man åstadkommer det.
Idén om samförstånd är farlig om den ignorerar de oklarheter och missförstånd som lätt uppträder i en förförelseakt. Om principen om samförstånd ignoreras helt, däremot, kan många människor drabbas av att de övergrepp de anser sig utsatta för saknar lagrum för en prövning i domstol.
I och för sig tror jag nog att sådant lagrum alltid har funnits (i modern tid). Ett förtydligande kan, som Johanna säger, spela roll i att progressivt verka för en större respekt i erotiken - men det kan också, som Mattias säger, innebära en osäkerhet som vad jag förstår lätt leder till en regression i vår sexualmoral och sexualsyn.
Knepiga frågor, detta.
Stefan: Ge Johanna rätt att redigera sin blogg som hon anser? Självklart, har jag något annat val? Men säga vad jag tycker om det sättet kan jag dock göra.
SvaraRaderaDin inställning förvånar mig. Johannas blogg vänder sig till allmänheten och ger genom kommentatorsfunktionen intryck av att bjuda in till öppen debatt. Självklart bör inte kränkande eller fullkomligt irrelevanta inlägg accepteras, men att godtyckligt sortera bort dem som inte faller en i smaken är inte OK.
Du kritiserar själv tidningar som stryper den öppna debatten. Varför ska kraven vara lägre på bloggare; såvida de nu inte är av privat karaktär eller uppställer särskilda villkor för kommentarerna?
Jag anar en patriarkaliskt överslätande attityd i ditt försvar av Johanna, Stefan. Jag tycker att du ska reflektera över orsakerna till att du själv inte redigerar kommentarerna på dina blogginlägg godtyckligt, och över varför kraven på Johanna skulle vara lägre än dem du ställer på dig själv, eller för den delen på Sydsvenskan.
Jag tycker att Johanna är tydlig med att hon redigerar bland kommentarerna. De publiceras ju inte direkt, utan blott efter hennes godkännande. Jag anar att hon har funnit det nödvändigt, för att hon förmodligen har en betydligt större mängd övertramp och sådant än jag får.
SvaraRaderaHennes situation är en annan än min, så hon har en annan ordning.
Och så måste jag medge att jag upplevde det som lite besvärande att du på min blogg prisade dess kommentarspolicy i förhållande till en annan bloggare. Jag försökte inte ta henne i något patriarkalt försvar, för det klarar hon själv.
De betyder inte att jag vill få dig att avstå från att fortsätta kommentera också den saken - jag bara sa min mening.
Mattias, det ovanstående till trots: Jag såg på Johannas blogg att din kommentar inte släppts igenom och tyckte att hon förklarat det lite förnumstigt på sin blogg. Min efarenhet är att dina kommentarer alltid förtjänar bättre bemötande än så.
SvaraRaderaOK, well... Jag föreställde mig inte den lojalitetskonflikten, eller vad vi ska kalla den. Att din blogg är min favoritblogg är nu inget jag hymlar med, och det beror bland annat på att här inte finns några ömma tår att trampa på. Högt och lågt, fullträffar och bommar duger lika bra, bara det är skrivet med ett någotsånär ärligt uppsåt.
SvaraRaderaJag tycker nog att Johanna - och det här skriver jag egentligen till dig, Johanna, om du följer diskussionen - ska ta sig en funderare över vad som är hönan och ägget i fråga om den respekt som hon säger sig vilja ha. Den som respekterar andra brukar också få respekt i gensvar. Om man känner att andra inte respekterar en så beror det som regel ytterst på en själv. Ett tips, Johanna.
Stefan:
SvaraRaderaKommentarern som inte publicerades berörde inte mitt inlägg (det är inte första gången) och Mattias ska alltid påpeka att han inte avgudar mig. Ingen behöver avguda mig, men jag förstår inte varför det alltid ska dras upp.
En person som uppenbarligen inte kan ta ett skämt och har en dryg ton tänker inte jag ge utrymme.
Johanna, det har nog sagts av mången filosof att allt vi gör, det gör vi för att vi vill bli älskade. Det kan jag i ärlighetens namn känna djupt där nere i källan till min motivation.
SvaraRaderaSagt bara så jag slipper prata om fnurran i tråden mellan dig och Mattias...
Johanna: Så det var alltså det du hängde upp dig på... Du skämtar, jag skämtar tillbaks. Vem är det som inte tål skämt? Och vem är dryg?
SvaraRaderaNog sagt.
(För eventuella utomstående som följer tråden: för att kommentera på Johannas blogg förväntas man skriva sitt namn efter frasen "Jag som avgudar dig heter..." Jag förstår att det är ett skämt, men alla skämt mister sin glans med tiden. Eftersom jag är noggrann med vad jag skriver under har jag valt att upplysa om att jag inte avgudar Johanna i samband med ett par kommentarer till hennes inlägg. Det föll inte Johanna i smaken.
SvaraRaderaSlut på parentesen.
SvaraRaderaStefan: På tal om kärlek så kan det ligga mer kärlek än vad mången uppfattar i ens handlande när man låter en medmänniska konfronteras med sig själv och sitt eget beteende.
SvaraRadera... fast det kanske inte kommer som nån nyhet för nån med ett antal dan i aikido... *hrm*
SvaraRaderaEn del av problemet är den misstänksamhet mot män som en kvinna förväntas ha i det här samhället. Alla män du inte känner är en presumtiv våldtäktsman, det vet vi från de frågor som ställs i rätten. Och jag förstår inte att man inte ilsknar till mer som man inför detta. En manlig vän till mig berättade för mig om hur illa berörd han blev, när han tog sig hem en sen kväll och insåg att kvinnan som hade samma väg hem betraktade honom med rädsla.
SvaraRaderaAv det skälet blir debatten också svår. Pga misstänksamheten. Hillegren säger att han uttryckte sig klumpigt. Men hur vet jag att han inte är en av dem som jag borde vara misstänksam mot? De ser alla ut som vanliga män och uppträder som vanliga män, men bakom fasaden döljer sig ett förakt. Kanske inte mot alla kvinnor. Hans fru kanske är en sån som "håller sig innanför ramarna".
Jag har lärt mig den hårda vägen, att det är den högst vanlige killen som kan visa sig ha den mest misogyna inställningen och att de finns överallt. Jag har fått förklarat för mig att det finns två sorters tjejer - de som man ska vara rädd om och de som man inte behöver vara rädd om. Tyvärr fick jag också veta att jag tillhörde den senare kategorin. Inte för mina kläder, för jag klär mig som en bibliotekarie och är väl lika förläst som en sådan, men för att jag trodde jag var nåt. Och för att jag trodde jag kunde göra allt en man kunde och ta lika stor plats i livet.
Jag har egentligen inte läst vad du skriver om våldtäkt, Stefan, dels för att jag inte orkar det och dels för att jag inte vill att min misstänksamhet ska feltolka dig. För en del av oss finns det inte utrymme för klumpiga formuleringar i den här debatten. Och det var väl egentligen bara det jag ville säga.
Jag tror att vi är på galen kurs i samhället när vi förstärker föreställningen om motsättning mellan könen. När män blott genom sitt kön betraktas som potentiella våldtäktsmän och kvinnor blott genom sitt kön betraktas som potentiella offer, som om detta vore oföränderliga grundvillkor, då tror jag att vi redan ger upp till hälften.
SvaraRaderaSnarare tror jag att vissa människor missbrukar övertag de råkar ha, andra inte. Män, kvinnor, barn. Där ligger problemets kärna. Och där ska lösningen sökas.
Ja nog är hela diskussionen dilemmig alltid. Risken är att avigsidorna betonas så kraftigt att de alltmer framstår som norm, och isåfall är hela debatten kontraproduktiv. Räddare kvinnor och mer skuldtyngda män leder till mer våld, inte till mindre, det är vad jag tror.
SvaraRaderaSamtidigt måste frågorna givetvis belysas, och det grundligt. Kallt huvud och saklighet krävs dock av debattörerna.
Tycker att lag om samtycke (gäller den bara att kvinnan skall säga okey?) är lite underlig, vad hindrar en kvinna att säga ja på kvällen och sen dagen efter anmäla våldtäkt och hävda att hon inte sagt ja?
SvaraRaderaBåda borde ju få säga ja/nej annars är det ju ingen ide, eller lever vi kvar i villfarelsen att mannen får något fint och vackert medans kvinnan offrar sig?
Sen borde det ju vara samma sak om du som man vaknar av att tjejen rider dig, solklar våldtäkt men tveksamt om det ger något att anmäla.
Hej
SvaraRaderaJag heter Stefan Petterson och skriver till er med anledning av nedanstående problem.
Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående skall får det stöd och den hjälp som de behöver.
Socialnämnden ska särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver. Lag (2012:776).
6 § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål. Lag (2010:429).
·
Jag försöker se problemen från ovanifrån med de lagar som redan finns.
Enligt de lagen skall barnets bästa alltid ses först, även att barnet skall ha kontakt med båda föräldrarna. Det jag märkt och som är problemet är att några kvinnor tar in på kvinnohus och hindrar barnets rätt till kontakt med sin pappa.
Många gånger finns det anklagelser, där ord står mot ord och att detta utgör den enda bevisningen. Det visar sig ofta att det faktiskt kanske inte förekommit våld på det viset mamman vill få det till.
i dessa fall skulle jag tycka att en skyddad bostad för kvinnan skulle vara mycket bättre, eller bara en vanlig bostad.
· Det svåra är när ord står mot ord blir att ta fram sanningen, Jag och hundratals av dem jag har kontakt med säger att utredarna inom Socialtjänsten intar en partisk ställning, Det är ett av Socialtjänstens största problem. Då det utgör ett hinder, att få fram sanningen.
Jag skulle vilja att det läggs större vikt vid att lagar skall gälla både kvinna och man. Det måste ändras mer i socialstadgar så att pappor är lika mycket värda som mammor - samma lagar samma stadgar - lika värde oavsett kön.
Att det skall läggas mycket större vikt på rätten till umgänget för barnet, än vad en mamma eller pappan vill, vid en vårdnads tvist.
Det med falsk tillgivelse är ett allvarligare brott än vad lagen säger,
· Bakgrund till min förfrågan: Ett exempel på något riktigt allvarligt
Mamman gör en polisanmälan som enligt lagen klassas som våldtäkt mot barn.
Lite beroende på hur anmälan ser ut, kommer olika åtgärder för att undersöka om barnet varit utsatt.
Åklagaren driver förundersökningen, den blir ofta sekretessbelagd, pappan får knappt reda på vad han är anklagad för. Barnet blir undersökt av läkare.
Läkaren har gjort rätt, läkaren måste undersöka, Problemet är att det är en falsktillgivelse.
· Den undersökningen som läkaren gjort klassas som våldtäkt om det utförs utan anledning.
Mamman har på grund av sin falska tillgivelse utsatt barnet för en våldtäkt på grund av sin anmälan.
Hon har även kanske blivit vålande till pappans död/ självmord. skulle han orka med, så har livet han haft ändras mycket, han får troligt vis flytta i från området han bor i, Även om han blir friad finns alltid det kvar i hanns liv.
I många länder bland anat USA är det upp till livstids fängelse för en sådan falsk tillgivelse. i Sverige är det ovanligt att det händer något med den som gjort en falsk tillgivelse.
Det är viktigt att inte ändra på hur lagen ser ut runt det sexuella brottet.
· Men uppsåtet för brottet måste klassas allvarligare en det gör i dag.
Jag vet att det kom en ny lag som gör att pappor inte blir dömda för dessa ord mot ord lika lätt längre, den lagen kom i år om jag inte minns fel. Men Barnet har blivit utsatt, och många gånger fortsätter mamman med att hålla borta barnet även efter undersökningen som kan vara helt med det klara att inget övergrepp har förekommit.
Barnet fortsätter att bli straffat igenom mamman, där kommer de problemen in som jag beskrev från början.
Anser ni att det finns det anledning att utreda begreppet våldtäkt och ansvar i frågor om anstiftan/falsk tillvitelse som leder till undersökning av minderårig?