En författare som inte tänker med plånboken

Lars Gustafsson, en av våra äldsta och mest etablerade författare, deklarerar i Expressen att han ämnar rösta på piratpartiet – och att han inte tycker att upphovsrätten kräver alla dessa lagar mot internet. Därmed går han hedervärt emot författarströmmen.

Annars är det flera författare – inklusive vårt förbunds styrelse – som så gott som enbart gnyr om upphovsrätten och struntar i de hot mot integritet och yttrandefrihet som de många nya lagarna utgör.
Icke så Lars Gustafsson, som jag annars har uppfattat som tämligen konservativ.

Han återvänder i sin text till 1700-talet och jämför med encyklopedisterna, vilket också jag har gjort i ett blogginlägg. De kämpade för att via encyklopedier ge allmänheten tillgång till all kunskap som då fanns - men överheten slog tillbaka med förbud och förföljelser.

Det var olagligt att låta folket ta del av de kunskaper som civilisationen hade nått, för det ansågs kunna leda till att de blev upproriska och började ställa krav.
Känns det igen?

Lars Gustafsson tror inte att myndigheterna kommer att lyckas bättre denna gång än de gjorde på 1700-talet. Mänsklighetens längtan efter kunskap och vidgade vyer är för stark att stå emot. Utvecklingen går sällan bakåt.

Gustafsson ger inte heller mycket för de författare som surar över eventuella royaltyförluster om deras verk sprids via fildelning:
”Denna immaterialisering innebär naturligtvis ett hot mot den materiella upphovsrätten. Och vi talar då inte bara om det uppenbara hotet mot herrar Guillous och de andra dussinförfattarnas möjligheter att lägga sig till med nya herrgårdar, ett socialt problem som jag uppriktigt sagt ger en god dag.”

Han påminner om vad upphovsrätten har ställt till med, när den t.ex. gäller mediciner som därmed blir för dyra för fattigt folk, eller utvecklandet av nya grödor som skulle kunna mätta hela världen.
Konstnärers eventuella inkomstbortfall är i sammanhanget småpotatis:
”Intellektuell och personlig integritet för medborgarna, kort sagt ett internet som inte har förvandlats till en myndighetskanal av lobbypreparerade domstolar och EU-politiker i halskoppel, är rimligtvis viktigare än behoven hos en i huvudsak industriell litteratur- eller musikscen som snabbt förvittrar till makulatur redan i upphovsmännens egen livstid.”

Och han påminner om vad jag tycker är “bottom line” för alla konstnärer: för oss är det primära att vår konst sprids och gör intryck på vår samtid. Konstens öppna rum och vinsten därmed väger ofantligt mycket tyngre än en kulturindustris vinstintressen.

Gustafssons text är sköna ord från en frisinnad tänkare som inte fastnat i den egna plånboken. Läs den här:
Därför röstar jag på piratpartiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Gustafsson, piratpartiet, encyklopedisterna.