söndag 31 maj 2009

Humla fällde flygplan


Ett SAS-plan fick avbryta flygningen för att det krockade med en humla. Ingenting är för stort för att vara säkert mot något aldrig så litet. Så bisarr är verkligheten.

Humlan träffade flygplanet precis på ett bara några millimeter stort mynningshål på flygplanskroppen, som gjorde att ett larm utlöstes. Därmed måste piloten vända planet och landa det på Gardemoen, varifrån det precis hade lyft.
Chansen för att det skulle hända var försvinnande liten – till och med mindre än humlan själv.

I kampkonsterna får man lära sig att även den största och starkaste motståndaren har någon svag punkt, såsom Akilles hade sin häl. Och det allra minsta virus kan åstadkomma en farsot.
I verkligheten är det ofta så att ytterst små ting är svårast att skydda sig emot. Det borde vi begrunda.

Humlan, om vilken det felaktigt sägs att den kan flyga blott för att den inte vet att den inte kan (i själva verket klarar den det genom att vingarna rör sig i finurliga spiraler), är långt ifrån farligast – men den är också långt ifrån minst.

Här skriver Aftonbladet om incidenten.
Läs även andra bloggares åsikter om , , .

6 kommentarer:

  1. Ja humlan har ju numera Vetenskaplig auktoritet att flyga. Men innan dess - får man förmoda - hann Lennart Hellsing skriva följande lilla stycke som fint illustrera också innehållet i din text; min nioåriga dotter Andreas favoritdikt, för övrigt:

    "Humlan kan inte flyga
    för vingarna är för små.
    Den struntar i alla man säger
    och flyger ändå.

    Säg mig du lilla humla,
    hur går den där flykten till?
    Humlan mumlar och brumlar:
    Man kan allt man vill."

    SvaraRadera
  2. När man pratar kaosteori brukar följande strofer citeras. En realistisk skildring av hur förändringar äger rum:


    "Ett söm föll ur och hästskon föll av;
    Hästskon föll av och hästen föll omkull;
    Hästen föll omkull och riddaren föll ur sadeln;
    Riddaren föll ur sadeln och hären full undan;
    hären föll undan och kungariket föll."

    SvaraRadera
  3. Mja, eller sagan om fjärilen på Himelska fridens torg som sätter igång en orkan på andra sidan jordklotet. metematiskt riktigt enligt vissa metrologiska modeller.

    Men jag såg ett autentiskt program om att de tvättat ett stort pasagerarflygplan. För att inte vatten skulle tränga in i de pyttesmå hål som mäter lufttryck och därmed höjd så satte de en liten tejpbit över lufthålet i vingen. Efter tvätten så glömdes tejpbiten bort (hur lätt är det att glömma?) vilket orsakade flygplanets haveri. Samtliga ombord dog.

    SvaraRadera
  4. Det här är din blogg Stefan, så jag ska försöka hejda mig. Men alltså, det här är verkligen TEMAT, tycker jag. Den taoistiska principen i ett nötskal; hur svaghet är styrka och styrka svaghet, hur allt är sin egen negation.
    En tejpbit, en jumbo...
    Nåt att ha i minnet när man pratar kärnkraft och liknande projekt där stora krafter sätts i rörelse, tycker jag.

    SvaraRadera
  5. Liten tuva stjälper ofta stort lass.

    SvaraRadera
  6. Det här inlägget träffade visst min poetiska ådra helt mitt i prick. Nu drog jag mig till minnes Björn von Rosens portätt av Älgen också:

    "Älgen sover, skrev Olaus Magnus
    djupt i skogen, lutad mot en stam.
    Men i nattens tystnad jägarn smyger,
    sågbeväpnad mot hans slummer fram.

    Endast sällan under dagen vågar
    någon rikta pil mot älgens bog.
    Men i takt med varje snarkning sågar
    jägaren om nattens i hans skog.

    Så förunderligt är världen skapad
    att den starka ofta har en punkt
    där hans styrkas pelare blir kapad.
    Ej ens älgen sover riktigt lugnt."

    (Dikten bygger på den gamla föreställningen att älgar saknar knän, vilket ursprungligen lär ha gällt elefanterna. Tills Hannibal kom och visade hur saken låg till, då projicerades myten på skogens konung istället. Med jaktmetod och allt.)

    SvaraRadera