Journalisterna Niklas Ekdal och Petter Karlsson har gjort en kommenterad lista på de 100 viktigaste svenskarna i historien enligt dem, publicerad i DN – och i en bok som kommer ut nu när tidningen betat av hela listan.
Jag har tidigare skrivit om den här och här.
Att Gustav Vasa kom etta är inget att diskutera. Han grundade ju det som vi idag kallar konungariket Sverige. Annars kanske vi hade varit danskar idag – vilket man kan ha många olika åsikter om.
Men att Astrid Lindgren blev tvåa var visserligen väntat, men ändå lite larvigt. Hon skulle själv säkert ha fnyst åt det, för hon var måttligt förtjust i de överdrivna hyllningarna av henne och hennes böcker.
Å andra sidan är hennes betydelse väldigt djup och omfattande hos de senaste generationerna svenskar, som vuxit upp med hennes berättelser och den svenskhetens idyll som genomsyrar dem.
Topp 5 blev:
1 Gustav Vasa
2 Astrid Lindgren
3 Axel Oxenstierna
4 Alfred Nobel
5 Olof Palme
Oxenstierna, 1600-talets grå eminens, är nog mest ett sätt att med viss nationalistisk yra peka ut vår stormaktstid, som han verkade mitt i – men den är ett minne blott och därför borde han vara föga mer.
Annars kunde man lika gärna ge den höga placeringen åt någon av våra krigarkonungar.
Alfred Nobel har sin plats genom Nobelpriset, som varje år ger Sverige en framskjuten plats i internationella media och en tung position inom flera vetenskaper, som vi annars skulle ha svårt att upprätthålla – i synnerhet som svensk forskning och utveckling behandlas ganska styvmoderligt inom svenska universitet och högskolor.
Se bara den löjligt snäva modellen för doktorerande som vi har sedan några år. Det ska vara gjort på ett ögonblick, och resultaten blir därefter.
Olof Palme vore nog inte så högt placerad om han inte hade blivit skjuten, men han har gjort väldigt mycket för Sveriges aktning i vår värld, särskilt i länder utanför den rika och mäktiga I-världen.
Kul grej med denna lista, hur som helst. Sådant stimulerar till samtal om historien och vad för roll den spelar för oss nu. Det är angeläget, för vi består i mycket högre grad av vad vi har bakom oss än vi plägar medge.
Läs även andra bloggares åsikter om 100 svenskar, Gustav Vasa, Astrid Lindgren, DN.
Stefan, jag tycker du dissa Oxenstierna lite slarvigt. Han är trots allt inte bara en symbol för den svenska stormaktstiden. Han var framskjuten rådgivare till fyra svenska regenter och under sin långa tid vid makten lade han grunden till den svenska administrativa strukturen och det svenska ämbetsmannaväldet.
SvaraRaderaWidham, det erkännes. Oxenstierna var en gigant bland ämbetsmän, även historiskt sett. I min barndom var jag rätt förtjust i honom, som en svensk Richelieu eller så. Hade vi några musketörer?
SvaraRaderaTredjeplatsen tycker jag dock är att ta i. Något så särdeles unikt presterade han inte. Ämbetsmannaväldet växte så det knakade, såväl innan som efter honom, och hade nog så gjort även utan hans inblandning.
Jag tror därför att hans höga plats på listan i viss mån beror på stormaktstidens tjusning även i moderna svenska hjärtan.
Jag var på väg att rycka ut till försvar för den Axel om vilken stormaktsväldet snurrade, men märker att det inte behövs. Då tar jag Astrid i försvar istället. Tvåa? Det kan diskuteras, men 1900-talets viktigaste svensk tror jag visst att hon var. Även om hon stod på Elsa Beskows axlar - för, med risk för att bli alltför patriotisk - var i världen hittar vi ett folk med en mer djupgående förståelse för barn och lek än svenskarna (och de pippiläsande grannfolken)? Man kan tycka vad man vill om IKEAs humor t ex, men nog är det ett lekande företag alltid.
SvaraRaderaAtt skånelandens roffare Karl X saknas på listan måste vara ett tjänstefel, och nog tycker jag att August Palm hör hemma på densamma.
Mattias, under det senaste halvseklet eller så har Astrid definitivt visat sig höra till sådär topp-20, men det återstår att se hur hon mäter sig i längden. DN:s lista är, som jag tidigare sagt, en värdering i nuet mer än i historien.
SvaraRaderaMen så unik som barnboksförfattare och lekens profet är hon knappast internationellt. Jämför framför allt med Milne's Nalle Puh och för den delen Saint Exupérys Lille Prinsen.
Göran Widham uppmanar oss bloggare att komma med egna listor. Se hans inlägg här.
SvaraRaderaJag är allvarligt frestad att göra ett försök - men knappast 100, det tar för lång tid. Kanske som Göran 10 i topp...
Förvisso... Men trots allt är det märkvärdigt vad svensk barnlitteratur står sig bra. Eller snarare, och tyvärr: vad svårt författare i många kulturer har att skriva på barns villkor. Att överge vuxenperspektiv och se elefanten i ormen (för att nu tala med Saint Exupéry). Ett besök i Madrid för något år sedan gav mig klara besked därvidlag: nästan allt berättades med en rent vämjeligt lilladu-attityd; samma som genomsyrar mycket nordamerikansk barnlitteratur. Man lägger huvudet på sned och presterar en gullig röst, det får duga. Att kliva ner till barns jordnära nivå är det sällan tal om.
SvaraRaderaMen självklart är AL långtifrån ensam om äran till det svenska barnlitteraturundret (som jag tycker att det förtjänar att kallas), bara dess mest lysande stjärna. I det perspektivet är andraplatsen på listan oförtjänt.
Povel Ramel förtjänar förresten att nämnas i samma andetag. Han är inte alls med på DN:s lista. Men som installatör av det lekfulla i de vuxna begreppvärld är hans betydelse svår att överskatta - inom Sveriges eller åtminstone Nordens gränser. HasseåTage hjälpte tog vid och över, men Povel krattade manegen.
SvaraRadera"Vi har alla krupit fram mellan Povels framtänder", som Gösta Ekman formulerade saken.
Povel förtjänar definitivt en plats på listan, åtminstone i trakten av Hasse & Tage. Egentligen en bit upp från dem. Han var banbrytande med sitt Knäppupp-gäng, dessutom med all sin musik, som också tänjde gränser.
SvaraRaderaAndra stora komiker förr var Casinogänget, med Gösta Bernard i spetsen. Deras tokrevyer tål att ses igen.
En annan i Povels fotspår är Robert Karl Oskar Broberg, som jag kändisspottade på Nationalmuseums café när jag var i Stockholm senast, för en dryg vecka sedan.
Gör han något numera?
Han såg i alla fall tillfreds ut på caféet.
Vem som har gjort vad är svårt att säga. Nog tror jag att H&T och gänget gjorde sitt till för att bejaka den kvinnliga sexualiteten. När Birgitta Andersson tydligt nyknullad stiger ut på scenen och sjunger om en härlig morgonkvist t ex.
SvaraRaderaSen lånar jag i o f s en kommentar från sidan du hänvisade till, om Fogelstadgruppen och dess representanter. Varför finns Moa Martinson inte med på listan t ex? (Hörde väl inte direkt till Fogelstad, men hade en del av sin utbildning hos dem.) Och Elin Wägner hade förtjänat en mer framskjuten placering.
(Jag bytte ämne något opåkallat där, det kanske du märkte.)
SvaraRaderaJournalisterna som gjorde listan beklagade sig över snedfördelningen mellan könen, som av historiska skäl är svår att komma undan - men då är det märkligt att de missade en del viktiga kvinnor, och placerade andra framstående kvinnor längre ner på listan än de förtjänade.
SvaraRaderaHur kunde de t.ex. lägga drottning Kristina på sista plats, när hon bland annat lyckades ta livet av Descartes ;)
Och missade de inte Ingrid Bergman helt, fast hon inte bara var en filmstjärna utan även framsynt frigjord på många sätt?
Jag hade gärna sett Sonja Åkesson på listan också. Hennes poesi har skildrat det svenska svårmodet på väldigt vardagsnära sätt - en tydlig föregångare till bl.a. Kristina Lugn.
Och i musiken har vi Monica Zetterlund, som dessutom var livgivande musikalisk nerv åt såväl Povel som Hasse & Tage.
Mm... vidare - och detta anknyter inte minst till kvinnoaspekten - kan det vara klokt att minnas att de mest inflytelserika inte alltid är de som syns mest. Vår historia kryllar säkert av mycket viktiga skuggestalter, många av dem kvinnor, givetvis. "Vad stort tyst sker tyst", vem skrev det? Så lär det förhålla sig.
SvaraRaderaDetta sagt som motvikt till personkulten bara.
... Karin Larsson till exempel, känd designer av det hem som maken Carl - med på DN-listans top10 - målade av.
SvaraRaderaEller den fascinerande konstnären Sigrid Hjertén, Isaac Grünewalds fru.
SvaraRadera