Telekom är en dimridå

EU-parlamentet beslutade överraskande att förkasta stora delar av Telekom, ett förslag till principer och reglering för internet, och att anta en stark skrivning om medborgares rätt till internet (paragraf 138). Summan är något oklar, men nog märks att EU-valet närmar sig.

EU-parlamentet har med sina beslut idag tagit avstånd från de kompromisser med EU:s ministerråd som tidigare verkat vara så gott som i hamn.

Parlamentet kontra ministerrådet
Det är i sig ingen överraskning. Mellan parlamentet och ministerrådet finns hur mycket gammalt groll som helst – framför allt beroende på att parlamentet länge behandlats styvmoderligt av ministerrådet, som är den verkliga makthavaren i EU.

Därför fattar parlamentet inte sällan beslut som är i kollisionskurs med ministerrådets intentioner. I synnerhet när det gäller de få frågor och situationer där parlamentet faktiskt har något att säga till om.
Annars är det mest ett spel för gallerierna.

Nu stundar val till parlamentet, vilket gör att dess ledamöter i än högre grad behöver markera positioner gentemot ministerrådet, så att väljarna ska få förtroende för att de agerar med integritet för sina väljares bästa. Vi får se hur stridbara de är efter valet...

Kontrollbehov

Internet befinner sig rent allmänt just nu i en fas där dess snabba tillväxt i omfattning och betydelse har gett alla makthavare stora darren. Därför talar de titt som tätt om nödvändigheten att kontrollera internet – med alla möjliga svepskäl, ofta fulla av affekt och spektakulära ingredienser.

Kontrollåtgärderna som duggar tätt numera skylls på fildelning, terrorism, barnporr och så vidare, men “bottom line” är helt enkelt att makthavarna vill ta kontrollen över internet, eftersom det har blivit en så viktig faktor i medborgarnas vardag – även i den offentliga debatten, samt den politiska och ekonomiska utvecklingen.

Maximerad profit
Dessutom finns ett tilltagande intresse från näringslivet att kontrollera internet för att maximera profiten de själva hoppas kunna klämma ur det.
Detta kontrollbehov är förstås minst lika farligt, eftersom det skulle kunna leda till att det skapas olika grader av tillgång till internet: total tillgång för näringsliv och myndigheter, men begränsad sådan för allmänheten.

Både näringsliv och myndigheter skulle helst se att de hade monopol på att producera material på internet, medan allmänheten blott skulle få vara konsumenter. Som i samhället i övrigt.
Om de skulle lyckas med det torde internet vissna och dö ut – men jag tvivlar på att det längre är möjligt.

Nya generationer
Räddningen från ett sådant skräckscenario är dock varken EU-parlamentet eller politiker som i valtider vurmar för vad de tror är folkviljan, utan de uppväxande generationerna av medborgare som smakat på ett fritt internet och kräver att få behålla det – och expandera det.

Mot den stigande kraften är EU:s alla organ och stenrika lobbyister maktlösa. Men de ger sig förstås inte utan strid. Så räkna med att det under flera år till kommer att dugga tätt av överhetens försök att bakom allehanda tjusiga eller snåriga kulisser snärja och tygla internet.
Då är det viktigt att vi inte förblindas av de manipulativa dimridåerna.

DN skriver här, här, här, här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här och här om Telekom.
Läs även andra bloggares åsikter om telekom, EU, EU-parlamentet, fildelning, internet.