Google håller på att scanna in världslitteraturen. Det är ett gigantiskt projekt, som har det underbara med sig att världens stora bokskatt kan bli tillgänglig för oss alla genom internet.
De inscannade böckernas innehåll ska vara tillgängligt för sökmotorn, åtminstone med korta avsnitt och utdrag, om jag förstått det rätt. Universiteten ska ha större tillgång till innehållet digitalt. Vidare ska böckerna erbjudas till försäljning i digital form, vilket då ger en marknadsmässigt rimlig ersättning till författarna.
I mina ögon är detta finemang. Det stämmer med internets motto att all information ska vara fritt tillgänglig för alla, helst gratis eller i alla fall till rimligt pris. Det är också i linje med den önskan att nå ut och vara tillgänglig som borde vara varje författares högsta prioritet.
Bonniers nobbar
Bokförlaget Bonniers har dock nobbat. De vill själva avgöra hur böckerna de ger ut ska användas på internet. Jag tycker inte att de har med saken att göra. De är inte författare, utan har enbart gett ut dessa böcker i tryckt form.
Det är författarna som borde få avgöra, och som ska tillfrågas. Ingen annan.
Jag vet inte vilka kontrakt Bonniers har lurat sina författare att skriva på, men normalt omfattar sådana endast förlagets rätt att trycka böckerna och sälja dem – inte någon annan publiceringsform. Där bör författarna själva få avgöra.
Det är skandal om författare hindras att sprida sina verk över världen, bara för att Bonniers vill mjölka dem lite till.
Jag har gett ut en del böcker genom åren, både på svenska och engelska. Dessa har jag redan godkänt att Google lägger upp i sitt system. Det gjorde jag på en särskild hemsida de upprättat, där alla mina böcker redan fanns katalogiserade – inte innehållen, men titlar, ISBN och så vidare.
Scannad är nog än så länge ingen av dem, men det torde ske åtminstone med några av mina engelska titlar med tiden.
Kanske blir det någon ersättning för detta från dem, i synnerhet om Google lyckas sälja några ex i digital form, men det är inte det viktiga. Som författare vill man förstås vara med när världslitteraturen digitaliseras och blir tillgänglig för hela världen.
Bokförlagen kan sitta och sura i ett hörn. Deras dagar är räknade – och särdeles lätträknade om de sätter sig emot detta.
Här skriver DN och Svenska Dagbladet om Google och Bonniers.
Läs även andra bloggares åsikter om Google, Bonniers, böcker, upphovsrätt.
Om inte annat besparar det dig porto, Stefan... Du slipper skicka prisböcker till andra sidan världen!
SvaraRaderaHar du läst om nya bokmaskinen förresten, som trycker böcker på begäran och studs, och hämtar texten digitalt. Minst korvkiosk kommer vara mer välsorterad än Biblioteket i Babel om den tekniken slår igenom.
Heureka! (inte minst för en utlandssvensk)
Jag läste om den. Det är nog helt enkelt en Print-on-Demand-maskin, som är tänkt att finnas i bokhandeln. Rätt så.
SvaraRaderaJag är fast övertygad om att Print-on-Demand är framtiden. Dessutom är det miljövänligt - inga kasserade upplagor och krångliga transporter, lager osv, bara böcker som skapas när de har köpare. Och backlist kan fortsätta i oändlighet, så man slipper det där trista att böcker går ur produktion.
Mina engelska böcker är allihop PoD. Jag hade gärna gjort detsamma med de svenska, om inte svensk bokbransch låg så långt efter på den punkten - och med på tok för höga priser.
Böcker online är suveränt...under hösten och våren har jag avnjutit författare vars böcker legat helt eller i delar på nätet och som aldrig skulle nått distribution via de stora husen...Sedan köpte jag böckerna via print on demand eftersom jag gillar att hålla i papper...
SvaraRaderaMagnus, det är precis den största poängen med internet och konst i filform: verk som aldrig annars hade nått ut eller fortsatt vara tillgängliga går att rota fram.
SvaraRaderaNär något är för bra för att vara sant så är det inte sant.
SvaraRaderaJag lyssnade häromveckan på amerikansk independent-radiostationen AM1090 i Seattle som i radioshowen "Democracy Now" berättade följande:
Flertalet av världens bibliotek som har böcker där upphovsrätten gått ut, d v s allt som tryckts innan 1923, har låtit Google scanna in dessa böcker.
Den digitala inscannade kopia som biblioteken fått som tack för besvärat är värdelös för biblioteken, eftersom biblioteken inte läst det finstilta i avtalet med Google, som stipulerar att biblioteket inte får göra vad de vill med inscanningen, som att låna ut den elektroniskt.
Google har på det viset skaffat sig ett monopol på mänsklighetens samlade kunskap, åtminstonde fram till 1923.
Visserligen kan andra företag få scanna in böckerna ifall biblioteken tillåter det, vilket de inte gör i de flesta fal, i och med böckerna är mycket sköra och kan bli lätt förstörda.
Google vill inte heller tillhandahålla sina inscannade böckerna till andra företag och organisationer som Internet Archive, som är en idéel organisation med målet att tillhandahålla kultur där upphovsrätten gått ut, eller där upphovsrättsinnehavaren valt att tillgängligöra det gratis.
Läs mer här;
http://www.democracynow.org/2009/4/30/google_faces_antitrust_investigation_for_agreement
Ytterligare information här;
http://www.google.se/search?hl=sv&q=democracy+now%2Binternet+archive%2Bgoogle+books&meta=
Dennis, visst har du rätt i att Google tänker på pengar, knappast på mänsklighetens fromma. Ändå är det ett steg åt rätt håll, och Google kan lika lite som någon annan få ensamrätt på böcker vilkas upphovsrätt gått ut. Jag tvivlar även på att de har så mycket att sätta emot om deras inscanningar fildelas.
SvaraRaderaI längden är förstås det enda raka att ideella organisationer - såsom biblioteken själva - scannar och sprider böckerna, utan avgifter. I alla fall klassikerna, som inte längre har upphovsrätt.
HAde inte Google ett 350 sidor långt avtal som man skulle läsa igenom och godkänna? Känns inte särskilt seriöst mot den enskilde författaren.
SvaraRaderaAnonym, ett så omfattande avtal minns jag inte att jag sett, fastg jag skrivit på Googleavtalet.
SvaraRaderaAmerikanska avtal är alltid längre än svenska - för båda parters skull. Man kan inte reglera upphovsrätt ordentligt på de två-tre sidor som svenska avtal brukar vara. Så är det bara. Amerikanerna gör jobbet rätt och ordentligt - och de brukar normalt inte försöka smita undan skälig betalning. De vet att win-win lönar sig i längden.
Svenska avtal är ofta skurkaktigare - och ersättningarna mycket snålare. T.ex. försöker nu de stora svenska bokförlagen (Bonniers med flera) att lura på författarna avtal om elektroniska rättigheter, där förlagen för evigt ska ha exklusiv utnyttjanderätt utan att betala en krona för det. Gansterfasoner.
Författarförbundet varnar sina medlemmar för detta och föreslår dem att säga upp sina avtal med förlagen, för att inte bli bedragna.
Jag blir så glad när jag läser din text :) en författare som bryr sig om att sprida sina verk OCH tjäna pengar, inte bara tjäna pengar.. härligt. Internet är framtiden, bara att hoppa på tåget som upphovsrättsman ;)
SvaraRadera/andreas