Det är inte underligt att kvinnans moderliga bestyckning hyllas i forntida konst. Släktets fortbestånd berodde av det, så i de flesta forna kulturer dyrkades fruktbarheten. Där är kvinnans roll så mycket större än mannens, vilket var minst lika uppenbart för stenåldersfolken.
Moderna skönhetsideal är så långt från dessa skulpterade kvinnor som det går att komma, men så har också fortplantningen blivit en allt mindre del av det som ger oss livskvalitet. Själva akten fortsätter att vara lika populär, men knappast frukten av den – i alla fall inte mer än sådär 1-2 gånger per generation.
Vi har nog till och med svårt att se skönheten i de två skulpturerna. Ändå är jag övertygad om att deras skulptörer såväl som deras betraktare inte hade några som helst problem med det. När de beskådade de frodiga kvinnofigurerna tyckte de sig se ren och skär skönhet, såsom ett uttryck för optimal funktion.
Det funktionella är skönt. Det är en mycket gammal sanning, men inte lika bekant idag. Vi är lite för bortskämda för det.
Klicka på bilderna för att se förstoringar av dem.
Här skriver DN om fyndet.
Läs även andra bloggares åsikter om Venus från Willendorf, kvinnoskulptur, skönhetsideal.
Oseriöst och tramsigt av Aftonbladet att kalla det för porr, dock. Jag tror nog att statyetterna fyllde en lite viktigare funktion än att onaneras till. Porr och fruktbarhetskult har inte mer gemensamt än helikoptrar och kaffekvarnar. Eller vad tror andra läsare av detta?
SvaraRadera